Sceleris

Burst Angel?

Aquarion: Myth of Emotions: Några ungdomar på en skola (för framtida rymdutforskare?) väljs ut (av en superdator?) till ett hemligt flygpilotprogram där de får öva på att flyga känslodrivna fighterplan för att slåss mot fiender från en annan dimension(?), "mytologiska monster". Alla av piloterna saknar en känsla vardera (ex. fruktan, medömkan, nyfikenhet, självkärlek), och en av dem är en död flicka som just tagit livet av sig och pratar om hur de hade vingar i ett tidigare liv för 12000 år sedan. I slutet av avsnittet så kommer ett riktigt monster, och i sista stund lyckas de tre pojkarna kombinera sina flygplan – och känslor – till jätteroboten Aquarion. Ganska typiskt Aquarion-stoff alltså. Stilen går åt Cartoon Network- eller Panty & Stocking with Garterbelt-stuket (fast baserat på slutvinjetten verkar de avbilda perioden 12000 år tidigare i en helt annorlunda, "realistisk" stil); jag var skeptisk, men jag tror jag kan uppskatta att de kör något nytt. Det hjälps av att berättelsens framtoning är mer konventionell (typ hur figurerna interagerar, "dramat" i det, är inte lika "tokigt" som stilen skulle antyda). Det är en massa rappakalja och post-Evangelion-mysticism, men jag ogillar det inte. 5/10. Babanbabanban Vampire: Vampyr blev räddad av liten pojke och har jobbat för hans badhusfamilj i tio år – inte för att återgälda hjälpen, utan för att dricka hans oskuldsblod när han blir 18! Så nu när 15-åringen blir kär för första gången så måste han förhindra att killen tappar oskulden. Bisarr homoerotisk "komedi" med grooming-tema och ful karaktärsdesign. Jättekonstigt. 5/10. I May Be a Guild Receptionist, but I'll Solo Any Boss to Clock Out on Time: Receptionist med dubbelliv blir avslöjad och headhuntad av en toppäventyrsgrupp. Genomsnittslig labyrintfantasy, men hyfsad produktion. Öppningsvinjetten är särskilt välgjord. 5/10.

From Bureaucrat to Villainess: Dad's Been Reincarnated: Gubbe i trafikolycka vaknar upp som skurkinna men blir allas favorit i magiskolan. Mycket sympatisk huvudperson, men en klyscha med en knorr är fortfarande en klyscha, och åtminstone i början är det 100% gimmick; jag läste den när den kom som typ enkelsidig Twitter-manga, vilket kändes som en lämplig längd för denna idé, men vi får se hur det fortskrider. 5/10. Anyway, I'm Falling in Love with You: Ung kvinna minns när hon var 17 år med fyra killkompisar, under den första covid-sommaren, när en av dem bekände sin kärlek. Vi kan gissa på att det sätter allas vänskap på prov. Covid-förankringen är lite intressant, men det känns mest ljummet. 5/10. Farmagia: I en fantasyvärld där man odlar "monster" för olika syften, t.ex. som gatlyktor eller som hjälp i strid, är det en grabb som inte har några monster medan de andra i hans kompisgrupp har. En dag dör kungen och gubben som tar över inleder en massmordskampanj för att göra sig av med "talanglösa". Med design av Hiro "Fairy Tail" Mashima och öppningslåt av Asian Kung-Fu Generation så känns det som att de vill ge ett ordentligt försök på en populär shōnenserie, men det blir bara ett jävla mischmasch av mediokra, ointressanta idéer och obefintlig karaktärisering. Det känns mindre som en riktig anime, och mer som den sortens halvparodiska dussinanime/-manga som man kan få se i en anime/manga om anime-/mangaskapare (tänk Bakuman). 4/10. Welcome to Japan, Ms. Elf: En man har sömndrömt om en fantasyvärld hela livet, men när han dör i drömmen med en alvtjejkamrat så vaknar han upp med alven i sin verkliga säng. Det som väntar är en långsamt tilltagande romans i Tokyo, och generiska fantasyäventyr i den andra världen. Hyfsad produktion, bra ljuddesign, hyfsat par. 5/10.

Medalist: Manlig konståkare med ånger över att ha börjat för sent för att bli toppklass, blir coach åt tioårig flicka som vill få bättre självförtroende, fast hon är på gränsen till att vara för gammal. Hyfsad sportanimestart med lagom blandning av tårar och humor, och ledsna småflickor är väl alltid sympatiska? Flickans röstis gör ett bra jobb med att låta liten (i självförtroendemening). 5/10. Can You Keep a Secret? (eg. Jag jobbar med den jag älskar): Två 28-åriga kollegor har ett hemligt förhållande. Jag är lite kluven. Å ena sidan beter de sig ganska barnsligt, och deras hemlighet är så "low stakes". Å andra sidan får jag erkänna att det kan vara lite kul med scener där det hela tiden nästan går fel. Å tredje sidan – explodera! 5/10. Magic Maker: How to Make Magic in Another World: Avsnittet följer en flicka som fått en (biologisk) lillebror. När han är tre år (hon kanske är tre år äldre) så frågar han om magi; det är okänt och gör honom nedstämd. Några år senare upptäcker ungarna lysande ljus i en sjö som bara barn kan se – det visar sig vara fiskars parningsritual – och han bestämmer sig för att utveckla magi. OK idé att börja med hennes perspektiv eftersom man får ett litet mysterium (egentligen inte) om varför han beter sig som han gör. Och av vad jag läst av mangaversionen så är deras magi väldigt svag, särskilt mot farliga monster; detta är ju bra, jämfört med spänningslösa övermäktig-direkt-berättelser. Men det är fortfarande skräp. Det är mediokert, och givetvis hoppar den in på incestspåret när syskonen (hon 9 år, han 6+XX) svär en konstig inte-giftermål-trohet till varandra och utlöser magi – likt fiskarna. Liksom vad fan. 4/10. Nu bokar jag tid hos öronläkaren, för jag hörde det inte alls. Alltså, jag hör det ju nu när du säger det, men jag tänkte inte alls på det. Och gruppnamnet "Irohanihohetto Ayafubumi" sa mig liksom inget. Vilka Hololive-animelåtar har vi haft? Jag kan hitta: Ayame-Fubuki-Mio i Medakawa. Lamy i Fruit Master. Suisei i Gquuuuuux-filmen. Sora i höstsäsongens Boku no Tsuma wa Kanjou ga Nai. Mori i sommarens Isekai Suicide Squad. Subaru, Aqua och Nene (NEGI-U) i 2021 års Jahy-sama. ...okej, det var inte så många som jag ville minnas, men det är nog också bara början.

Rätt!

Nyare än Vampyrbunden!

”Välkommen till Anime punkt se punkt tv, världens kawaiiaste talkshow, uwu!”

Åh, jycken från Dennō Coil.

Even Given the Worthless "Appraiser" Class, I’m Actually the Strongest: Töntfantasy där huvudpersonen blir förrådd i labyrinten men räddad av anden (blond, alvöron, och storbystad) i ett magiskt träd. Det finns inget intressant att säga om denna. Eller, ja, jag gillade när trädtjejen gick på vatten, det hade varit användbart i en bra anime. 5/10. Honey Lemon Soda: Blyg, hämmad, småmobbad tjej vill bli normalsocial nu när hon börjat gymnasiet och blir kär i klassens blonderade not-so-bad-boy. Storyn är extremt vardaglig, men att hon själv tar de stapplande första stegen för att förändra sig själv och stå upp för sig själv är bra. 5/10.

Icke så, här är äkta vara! Raccomunk äntrar scenen.

Jag kanske bör påpeka att 5/10 är mitt standardbetyg när jag i princip inte känner något alls, så att jag sätter två serier som 5/10 betyder inte att jag nödvändigtvis tycker att de är "lika bra". Tasokare Hotel: Tjej med kattmun (och kattnamn) blir knivhuggen och vaknar upp med minnesförlust i ett 1920-talshotell "i världen mellan livet och döden", dit osäkra själar kommer för att ta reda på vilka de är: de tilldelas rum med ledtrådar. Hon listar ut sitt eget namn och hjälper en annan gäst att hitta sina egna minnen, och tycker att det är kul och ber om att få jobba där. Så det blir nog en "veckans människoöde"-serie. Helt okej. 5/10. Sakamoto Days: "John Wick fast Shōnen Jump"? Tomokazu Sugita som superyrkesmördare som träffade en tjej, la gangsterlivet på hyllan, skaffade familj, och blev en fet småbutikföreståndare. Fem år senare vill gamla gänget ha ihjäl honom och skickar hans gamla undersåte, en yngre tankeläsare. Sakamoto har dock inte tappat stinget. Det ena leder till det andra, och tankeläsaren får jobb på butiken. Hayashi Yūki-musik. Jag gissar mig till utvecklingen: det kommer några fler yrkesmördare/gangstrar som blir en del av "Team Sakamoto", men också fler skurkar med varierande superförmågor från olika organisationer som vill hämnas eller av andra skäl ha ihjäl dem, medan Sakamotos gäng vill skydda sin vardag. 6/10. I'm a Noble on the Brink of Ruin, So I Might as Well Try Mastering Magic: Isekai där någon vaknar upp som 12-årigt adelsbarn i fantasyvärld och upptäcker att magi finns men är sällsynt, men han kan lära sig fort, och snart blir han förstås bäst av alla i allt. Klumpigt berättat, och helt karaktärslöst: han tänker inte alls på sitt gamla liv, så jag förstår inte varför det är isekai annat än för att låta honom återuppfinna snabbnudlar. Fundamentalt harmlös men typiskt väldigt fantasilös och ointressant maktfantasi. 5/10. Flower and Asura: Anspråkslös tjej som gillar deklamation (högläsning) blir scoutad till PA-sändningsklubben i gymnasiet, men velar. Lite långsamt, och jag har väldigt svårt att komma in i klubbserier med vag seishun-handling, men avsnittet kändes välstrukturerat, och det lilla dramat ärligt. 6/10. The Daily Life of a Middle-Aged Online Shopper in Another World: Åh wow, vilken revolution inom isekai! Huvudpersonen är en överarbetad kontorsarbetare som kollapsar... men överlever! (Jag var sarkastisk.) I ett bisarrt intro ser man till tonerna av Richard Strauss Also sprach Zarathustra att han flyttade ut till landet och blev småbonde, och tog det lugnt och tittade på isekai-anime, tills konstiga rymdälvor en dag spelade ett isekai-spratt på honom. Han har "statusruta"-tillgång till Amazon och blir köpman. Same old, same old. Det mest intressanta är att han ligger med en värdshustjej, och så intressant var det inte. 5/10.

Vad fasen, det verkar du ju ha rätt i! Jag hade samma uppfattning förut fram till någon viss punkt, varefter jag fick för mig att det inte var så, att det tvärtom tekniskt sett skulle vara upphovsrättsbrott att skapa avledda verk som översättningar eller fanfiction även om man håller det hemligt från varje annan människa. Men nu är jag tillbaka på att det är tillåtet som du säger. Jag minns inte alls hur jag kom in på fel spår... Hur som helst, av möjligt intresse för diskussionen kan vara livemaskinöversättning. Det fria och öppna videospelarprogrammet VLC experimenterar med just sådan, som är gratis och öppen och offline. Jag misstänker att det är typ samma som Firefox använder. Den är inte perfekt, särskilt inte för prosa typ berättelser och undertexter, men det är inte omöjligt att det ganska snart blir tillräckligt bra att rekommendera i brist på annat.