Anime vintern 2024

[MathJuice]

God jul alla isekaifans!

[MathJuice]

Fate/Strange Fake: Så efter att ha släppt en "teaser" länge länge sen så verkar det bli av som ett helt projekt denna gången. Är dock så ute ur loopen med Fate att jag vet inte om jag orkar mer...

Guild no Uketsukejou desu ga, Zangyou wa Iya nanode Boss wo Solo Toubatsu Shiyou to Omoimasu: Jag kopierade hela namnet bara för att det är så långt att det blev komiskt. Men en serie om guild girl men som smäller till om det blir övertid låter intressant. 

Beheneko: Är det inte samma som den där när en kille blev förvandlad till en hund och följer runt tjejer, fast nu är det en katt och en isekai? Känns som ganska lågt hängande frukt dock.

Akuyaku Reijou Tensei Ojisan: Bakarina fast en pappa blir skruvkorksblondin. Det lilla av mangan jag läst verkar den vara wholesome där villainess (som verkar ha en egen kategori också) försöker att inte vara elak. Yass king slay!

 

…Så kanske bara två serier denna säsong också för mig.

[Sceleris]

Har en aning:

• Solo Leveling 2: eh, visst. 😐
• Dr. Stone 4: vetenskap! 💪
• 100 flickvänner 2: jag gillade första mer än jag trodde att jag skulle göra!
• Jag är receptionist på gillet men dödar bossar för att slippa jobba övertid: vafan, jag hade just börjat läsa mangaversionen.
• Kuroiwa Medaka erkänner inte att jag är söt: bekant premiss om stöddig tjej som vill "tvinga" en kille att erkänna att hon är söt och blir mer och mer kär i honom. Jag gillar mangadesignen; animedesignen verkar tappa en del.
• Übel Blatt: jag läste mangan men föll av vagnen med bara typ 10% kvar, och har hunnit glömma allt, så det kanske är bra att få en chans att komma igång igen.
• Välkommen till Japan, fröken alv: mestadels vanilj-isekai, fast det är något fint att (bara) sova med någon annan, en vardaglig intimitet man ofta inte får se i anime och manga.
• Jag är supermonstret Behemoth men misstogs som kattunge av en alv med jättebröst som vill pippa med mig: riktigt hjärndött, perverst källmaterial, men det finns en figur (eller snarare en arketyp) jag gillar: en hajtandad muskeltjej.
• Möjligtvis historiens bästa alkemist: nån slö isekai; jag undrar om det är den jag läst. Den är medioker.
• Gubben som återföddes som skurkinnan: kul med oavsiktliga framgångar och missförstånd!
• Medalist: jag läste några kapitel när den började, OK sportmanga.
• I'm a Noble on the Brink of Ruin, So I Might as Well Try Mastering Magic: medioker isekai, men det var lite speciellt att han har en 40-årig kvinna i sitt harem (efter att ha föryngrat hennes utseende).
• Magic Maker: Hur man skapar magi: den var faktiskt lite intressant att följa som manga.

Har ingen aning:

• Sakamoto Days: jag är nyfiken.
• Jag blev gift med min klasskamrat jag hatar: jag blir lite arg varje gång jag läser titeln.
• Jag jobbar med min älskade: företagsromantik uppskattas, men undrar om den inte är lite händelselös.
• Takao Amakus detektivpatientjournal: en detektivdoktor låter ju skoj!
• Aquarion: Myth of Emotions: enda Aquarion jag verkligen gillat är Aquarion Evol, men jag kan ge denna ett försök.

Den 2024-12-19 vid 20:58 sa MathJuice:

Är dock så ute ur loopen med Fate att jag vet inte om jag orkar mer...

Gud, ja!

[Klibbnisse]

Vid en första anblick så är andra säsongerna av Apotekarens dagbok och 100 flickvänner självskrivna, men sedan verkar det finns en stor drös komedier och SoL-serier som verkar kul. Exempelvis den där som utspelar sig på Okinawa, verkar rätt hjärndöd.

[Sceleris]

Solo Leveling Season 2: Arise from the Shadow: Öh, mer av samma. Fast ingen action att tala om i första avsnittet. 5/10.

Beheneko: The Elf-Girl's Cat is Secretly an S-Ranked Monster!: Riddare dör i labyrint och blir [se titel]; räddas av alvtjej som med sina gigantiska bröst och kortkort kjol går solo i labyrinten, så han viger sitt liv till att skydda henne under hennes generiska äventyr, medan hon och hennes senare följeslagare alla vill ha sex med en kattunge. Dumt och taffligt och praktiskt taget helt utan värde. (PS. Givetvis har kattungen förmågan att absorbera förmågor av sina motståndare.) 4/10.

Bogus Skill <<Fruitmaster>>: About That Time I Became Able to Eat Unlimited Numbers of Skill Fruits (That Kill You): En sån där töntig dussinfantasy där alla kan få en unik förmåga, och huvudpersonens tjejkompis får en superförmåga medan han själv får en skräpförmåga – men skräpförmågan visar sig förstås vara ännu bättre. Här är han den enda som kan äta flera förmågegivande frukter. I sedvanlig stil behandlas allt med extrem lätthet – allt händer fort och helt utan dramatisk tyngd. 5/10.

Headhunted to Another World: From Salaryman to Big Four!: Likt den förmodade tittaren är huvudpersonen en underskattad kontorsarbetare, men olikt tittaren får han en chans i en annan värld, som en av demonfurstens fyra generaler. Demonfursten är en superbra chef, de andra generalerna är b-b-b-brudar, och eftersom huvudpersonen är en kraftlös människa får han bara uppgifter som använder hans förhandlingsförmåga. "Folk som gillar den här sortens grejer kommer att finna att det här är en grej de gillar", som Abraham Lincoln aldrig sa. 5/10.

Possibly the Greatest Alchemist of All Time: Blir felaktigt inblandad i "summoning" men en gudinna (förstås helt mänsklig i beteende) ger honom ett separat liv där han "speedrunnar" sig rik och mäktig. Så pass aggressivt generisk att jag insåg att jag läst mangan först när han tämjer en spindel (som förstås blir en tjej, fast bara överdelen). 5/10.

Ameku M.D.: Doctor Detective: Kvinnlig doktor (som ser väldigt ung ut) på särskild avdelning för att utreda fall som andra avdelningar misslyckas med, får upp ögonen för ett väldigt märkligt dödsfall. Välgjord, men jag hade nog inte fortsatt om det bara var "House M.D. fast anime", men förstaavsnittet gav en hook om en möjligtvis övernaturlig situation. Det kan visa sig (och jag förväntar mig att det gör det) att det inte är ett dugg övernaturligt, men det är ett hyfsat mysterium att börja med. 6/10.

[Sceleris]

Momentary Lily: Konstiga blå jättar har tömt världen på människor så när som på några tjejer som dräper jättar med vapen, men en dag kommer en amnestisk flicka med sitt eget vapen. När de inte slåss så äter de burkmat och pratar nonsens. Det är extremt tjockt med datoreffekter, frenetiska kamerarörelser, konstiga kameravinklar och linser, hyperaktiv animation, plottriga bakgrunder, till och med ljud och dialog: karaktärerna pladdrar över varandra hela tiden, utan att säga något av värde. Det enda som inte var överproducerat var storyn – knappt något händer, så trots all ADHD så lyckas det kännas långsamt och utdraget. Helt odrägligt och uttröttande. 4/10.

I'm Getting Married to a Girl I Hate in My Class: Rikingar får barnbarnen att gifta sig, men paret avskyr varandra. Jag har alltid blivit lite orimligt arg varje gång jag sett titeln, för hur långsökt och orimligt det låter, men det är alltså vanlig ungdomsäktenskapsromcom-animelogik (en sån story som tycks gjord för ungdomar som drömmer om ett framtida förhållande men inte har fantasi för hur man kommer in i ett och därför gärna vill fantisera om ett tilldelat förhållande), och det finns ju åtminstone en inbakad konflikt i premissen som kan vara drivande. Presentationen är dock mest skrik-komedi, och utvecklingen är ju given från början: vi behöver inte undra på om de blir kära till slut. 5/10.

Sorairo Utility: Gymnasietjej vill hitta "något eget" som hon är bra på, och faller in i golf. Känns som en OK gymnasiesportanime. 5/10.

I'm Living with an Otaku NEET Kunoichi!?: Lealös kontorsarbetare hemsöks av monster men skyddas av ninjatjej som i utbyte vill leva hos honom som en tevespelande dagdrivare; det självklara (tråkiga) hade varit om han ständigt störde sig på hennes lathet, men istället är det springande skämtet att han är så snäll och uppskattande att hon får dåligt samvete och riskerar att "misslyckas" som dagdrivare. Jag har sett titeln förut, men jag visste inte att det var en Yaki Tomato-serie. 5/10.

[Raccomunk]

Flower and Asura är skriven av Ayano Takeda (Sound! Euphonium), så är en must watch.

Ave Mujica, It's MyGOs edgy lillasyster. Får se om den blir nå vettig.

Fate/strange fake är en lögn!!! Bara ett avsnitt den här säsongen 🤪

[Sceleris]

Dr. Stone: Science Future: Ingen "plotline progression", men en lekfull mjukstart på säsongen känns OK. 6/10, men jag är partisk.

Okitsura: Fell in Love with an Okinawan Girl, but I Just Wish I Know What She's Saying: Nyinflyttad skolgrabb som [se titel]. Att det tycks vara en tilltagande kärlekstriangel (tjejen som översätter för killen är kär i honom) är en styrka, men den är lite jobbig att se på med hur den hanterar okinawiska: en massa färgad onscreentext som är så stor att jag vill zooma ut bilden för att rymma allt i blicken, och engelsktextningen hanterar det inte jättebra. Och i slutändan är jag inte särskilt intresserad av ämnesvalet. 5/10.

I Want to Escape from Princess Lessons: Hertigs sjuåriga dotter blir förlovad till prinsen och genomgår åratal av strikta, kvävande lektioner i etikett, politik, dans etc. tills en dag då prinsen bjudit en främmande dam som sin partner till en tillställning. Jag gillar den! Dels uppskattar jag hur karaktärsdesignen bryter från dussinshōjo-looken, med rundare former och skuggade läppar (och en del bifigurer som påminner mig om typ gamla Masterpiece Theater-serier), dels gillar jag också strukturen: många av denna sorts serier, där startskottet kommer vid en bal där huvudpersonen blir offentligt dumpad av prinsen, hoppar man direkt på dumpscenen; det gjorde även mangaversionen, som jag kom ihåg att jag läst något kapitel av först vid dumpscenen. Jag gillar att denna gång så går vi kronologiskt fram och får först se hennes glada liv som barn, och sedan de långa stränga åren, innan vi kommer till dumpscenen. På så sätt får vi se vad hon tappar och vad som står på spel, och kan på ett djupare sätt förstå hennes motivation senare. Med det sagt så har den nog en mer typisk framtoning senare, men åtminstone förstaavsnittet får 6/10.

Zenshu: En ung kvinnlig animeregissör känner pressen om sitt nästa verk och har skrivkramp och blir allmänt otrevlig, tills hon äter utgången mat och hamnar i en (för henne) inflytelserik fantasyanimevärld där hon måste rädda världen med kreativitet och animation. I tre ord: "Shirobako fast isekai". Snygg, välanimerad, rolig. Jag är taggad! 8/10! 🌟

Promise of Wizard: En vanlig tjej blir tagen genom en hiss till en annan värld där hon ska få hjälpa en massa vackra unga trollkarlar som skyddar världen på nåt sätt. Inte min tekopp, tjejens inre dialog/berättarröst är menlös, och förstaavsnittet är ganska händelselöst: tjejen kommer dit och får välja att följa de vackra killarna istället för en sur gubbe, sen flyger de kvast. Inte någon karaktärisering eller utveckling av handlingen mer än "vi behöver din hjälp". 5/10.

Medaka Kuroiwa is Impervious to My Charms: Bortskämd tjej som (enbart) för sitt utseende alltid fått allas uppmärksamhet och beundran har ny klasskamrat som är till synes oberörd, så nu vill hon "besegra" även honom men blir till slut och motvilligt kär (samma som Teruhashi i Saiki Kusuo, eller som tjejen i Kuzumi-kun, Can't You Read the Room). Här är det så att grabben ska bli buddhistpräst och bara lyckas se oberörd ut. Så det blir en serie med "utmaningar" från hennes sida, sen lite kärleksrivalitet och typiskt gymnasieromcomstoff. 5/10.

[Sceleris]

Jag kanske bör påpeka att 5/10 är mitt standardbetyg när jag i princip inte känner något alls, så att jag sätter två serier som 5/10 betyder inte att jag nödvändigtvis tycker att de är "lika bra".

Tasokare Hotel: Tjej med kattmun (och kattnamn) blir knivhuggen och vaknar upp med minnesförlust i ett 1920-talshotell "i världen mellan livet och döden", dit osäkra själar kommer för att ta reda på vilka de är: de tilldelas rum med ledtrådar. Hon listar ut sitt eget namn och hjälper en annan gäst att hitta sina egna minnen, och tycker att det är kul och ber om att få jobba där. Så det blir nog en "veckans människoöde"-serie. Helt okej. 5/10.

Sakamoto Days: "John Wick fast Shōnen Jump"? Tomokazu Sugita som superyrkesmördare som träffade en tjej, la gangsterlivet på hyllan, skaffade familj, och blev en fet småbutikföreståndare. Fem år senare vill gamla gänget ha ihjäl honom och skickar hans gamla undersåte, en yngre tankeläsare. Sakamoto har dock inte tappat stinget. Det ena leder till det andra, och tankeläsaren får jobb på butiken. Hayashi Yūki-musik. Jag gissar mig till utvecklingen: det kommer några fler yrkesmördare/gangstrar som blir en del av "Team Sakamoto", men också fler skurkar med varierande superförmågor från olika organisationer som vill hämnas eller av andra skäl ha ihjäl dem, medan Sakamotos gäng vill skydda sin vardag. 6/10.

I'm a Noble on the Brink of Ruin, So I Might as Well Try Mastering Magic: Isekai där någon vaknar upp som 12-årigt adelsbarn i fantasyvärld och upptäcker att magi finns men är sällsynt, men han kan lära sig fort, och snart blir han förstås bäst av alla i allt. Klumpigt berättat, och helt karaktärslöst: han tänker inte alls på sitt gamla liv, så jag förstår inte varför det är isekai annat än för att låta honom återuppfinna snabbnudlar. Fundamentalt harmlös men typiskt väldigt fantasilös och ointressant maktfantasi. 5/10.

Flower and Asura: Anspråkslös tjej som gillar deklamation (högläsning) blir scoutad till PA-sändningsklubben i gymnasiet, men velar. Lite långsamt, och jag har väldigt svårt att komma in i klubbserier med vag seishun-handling, men avsnittet kändes välstrukturerat, och det lilla dramat ärligt. 6/10.

The Daily Life of a Middle-Aged Online Shopper in Another World: Åh wow, vilken revolution inom isekai! Huvudpersonen är en överarbetad kontorsarbetare som kollapsar... men överlever! (Jag var sarkastisk.) I ett bisarrt intro ser man till tonerna av Richard Strauss Also sprach Zarathustra att han flyttade ut till landet och blev småbonde, och tog det lugnt och tittade på isekai-anime, tills konstiga rymdälvor en dag spelade ett isekai-spratt på honom. Han har "statusruta"-tillgång till Amazon och blir köpman. Same old, same old. Det mest intressanta är att han ligger med en värdshustjej, och så intressant var det inte. 5/10.

[Sceleris]

Even Given the Worthless "Appraiser" Class, I’m Actually the Strongest: Töntfantasy där huvudpersonen blir förrådd i labyrinten men räddad av anden (blond, alvöron, och storbystad) i ett magiskt träd. Det finns inget intressant att säga om denna. Eller, ja, jag gillade när trädtjejen gick på vatten, det hade varit användbart i en bra anime. 5/10.

Honey Lemon Soda: Blyg, hämmad, småmobbad tjej vill bli normalsocial nu när hon börjat gymnasiet och blir kär i klassens blonderade not-so-bad-boy. Storyn är extremt vardaglig, men att hon själv tar de stapplande första stegen för att förändra sig själv och stå upp för sig själv är bra. 5/10.

[MathJuice]

Har känt en viss utbrändhet gentemot animé förra året (kanske all isekais fel?), men börjat smått med denna säsong och verkar komma in i det igen.

Girumasu är för snyggt animerad än den får lov att vara! Det är också en ganska lättsam serie och Alina är en rolig karaktär. Plus att det är kul att se utifrån gillepersonalens perspektiv. Kommer bli kul att följa denna.

I Got Married to the Girl I Hate Most in Class började starkt, kände lite nostalgivibbar från andra romcoms från förr. Men så andra avsnittet var det en djup dipp. Ingenting kändes intressant. Jag får prova mig fram lite men kanske droppar den.

Akuyaku Reijou Tensei Ojisan börjar ganska väntat likt Akulas och Bakarina. Är fortfarande rädd att man ska nöta ut denna genre, men tillsvidare så är det en intressant förgrening. Pappa Grace är rolig med sitt stando "The Elegance Cheat".

[MathJuice]

Jag gav Medakawa en chans. En tjej har blivit curlad hela livet men så fort en kille visar sig inte lika intresserad (i vissa fall irriterad på henne) så går hon all in och vill tvinga fram någon form av reaktion. Men den funkar bara inte för mig, det känns så påtvingat och uppenbart vad som kommer ske. Jag blir bara irriterad på den helt utan anledning. Största anledningen till att prova den var såklart att Hololives Fubuki, Mio och Ayame gjorde OP:n. Och den är så svängig och skön!

 

[Sceleris]

Medalist: Manlig konståkare med ånger över att ha börjat för sent för att bli toppklass, blir coach åt tioårig flicka som vill få bättre självförtroende, fast hon är på gränsen till att vara för gammal. Hyfsad sportanimestart med lagom blandning av tårar och humor, och ledsna småflickor är väl alltid sympatiska? Flickans röstis gör ett bra jobb med att låta liten (i självförtroendemening). 5/10.

Can You Keep a Secret? (eg. Jag jobbar med den jag älskar): Två 28-åriga kollegor har ett hemligt förhållande. Jag är lite kluven. Å ena sidan beter de sig ganska barnsligt, och deras hemlighet är så "low stakes". Å andra sidan får jag erkänna att det kan vara lite kul med scener där det hela tiden nästan går fel. Å tredje sidan – explodera! 5/10.

Magic Maker: How to Make Magic in Another World: Avsnittet följer en flicka som fått en (biologisk) lillebror. När han är tre år (hon kanske är tre år äldre) så frågar han om magi; det är okänt och gör honom nedstämd. Några år senare upptäcker ungarna lysande ljus i en sjö som bara barn kan se – det visar sig vara fiskars parningsritual – och han bestämmer sig för att utveckla magi. OK idé att börja med hennes perspektiv eftersom man får ett litet mysterium (egentligen inte) om varför han beter sig som han gör. Och av vad jag läst av mangaversionen så är deras magi väldigt svag, särskilt mot farliga monster; detta är ju bra, jämfört med spänningslösa övermäktig-direkt-berättelser. Men det är fortfarande skräp. Det är mediokert, och givetvis hoppar den in på incestspåret när syskonen (hon 9 år, han 6+XX) svär en konstig inte-giftermål-trohet till varandra och utlöser magi – likt fiskarna. Liksom vad fan. 4/10.

1 timme sedan sa MathJuice:

Största anledningen till att prova den var såklart att Hololives Fubuki, Mio och Ayame gjorde OP:n. Och den är så svängig och skön!

Nu bokar jag tid hos öronläkaren, för jag hörde det inte alls. Alltså, jag hör det ju nu när du säger det, men jag tänkte inte alls på det. Och gruppnamnet "Irohanihohetto Ayafubumi" sa mig liksom inget.

Vilka Hololive-animelåtar har vi haft? Jag kan hitta:

• Ayame-Fubuki-Mio i Medakawa.
• Lamy i Fruit Master.
• Suisei i Gquuuuuux-filmen.
• Sora i höstsäsongens Boku no Tsuma wa Kanjou ga Nai.
• Mori i sommarens Isekai Suicide Squad.
• Subaru, Aqua och Nene (NEGI-U) i 2021 års Jahy-sama.

...okej, det var inte så många som jag ville minnas, men det är nog också bara början.

[Sceleris]

From Bureaucrat to Villainess: Dad's Been Reincarnated: Gubbe i trafikolycka vaknar upp som skurkinna men blir allas favorit i magiskolan. Mycket sympatisk huvudperson, men en klyscha med en knorr är fortfarande en klyscha, och åtminstone i början är det 100% gimmick; jag läste den när den kom som typ enkelsidig Twitter-manga, vilket kändes som en lämplig längd för denna idé, men vi får se hur det fortskrider. 5/10.

Anyway, I'm Falling in Love with You: Ung kvinna minns när hon var 17 år med fyra killkompisar, under den första covid-sommaren, när en av dem bekände sin kärlek. Vi kan gissa på att det sätter allas vänskap på prov. Covid-förankringen är lite intressant, men det känns mest ljummet. 5/10.

Farmagia: I en fantasyvärld där man odlar "monster" för olika syften, t.ex. som gatlyktor eller som hjälp i strid, är det en grabb som inte har några monster medan de andra i hans kompisgrupp har. En dag dör kungen och gubben som tar över inleder en massmordskampanj för att göra sig av med "talanglösa". Med design av Hiro "Fairy Tail" Mashima och öppningslåt av Asian Kung-Fu Generation så känns det som att de vill ge ett ordentligt försök på en populär shōnenserie, men det blir bara ett jävla mischmasch av mediokra, ointressanta idéer och obefintlig karaktärisering. Det känns mindre som en riktig anime, och mer som den sortens halvparodiska dussinanime/-manga som man kan få se i en anime/manga om anime-/mangaskapare (tänk Bakuman). 4/10.

Welcome to Japan, Ms. Elf: En man har sömndrömt om en fantasyvärld hela livet, men när han dör i drömmen med en alvtjejkamrat så vaknar han upp med alven i sin verkliga säng. Det som väntar är en långsamt tilltagande romans i Tokyo, och generiska fantasyäventyr i den andra världen. Hyfsad produktion, bra ljuddesign, hyfsat par. 5/10.

[Sceleris]

Aquarion: Myth of Emotions: Några ungdomar på en skola (för framtida rymdutforskare?) väljs ut (av en superdator?) till ett hemligt flygpilotprogram där de får öva på att flyga känslodrivna fighterplan för att slåss mot fiender från en annan dimension(?), "mytologiska monster". Alla av piloterna saknar en känsla vardera (ex. fruktan, medömkan, nyfikenhet, självkärlek), och en av dem är en död flicka som just tagit livet av sig och pratar om hur de hade vingar i ett tidigare liv för 12000 år sedan. I slutet av avsnittet så kommer ett riktigt monster, och i sista stund lyckas de tre pojkarna kombinera sina flygplan – och känslor – till jätteroboten Aquarion. Ganska typiskt Aquarion-stoff alltså. Stilen går åt Cartoon Network- eller Panty & Stocking with Garterbelt-stuket (fast baserat på slutvinjetten verkar de avbilda perioden 12000 år tidigare i en helt annorlunda, "realistisk" stil); jag var skeptisk, men jag tror jag kan uppskatta att de kör något nytt. Det hjälps av att berättelsens framtoning är mer konventionell (typ hur figurerna interagerar, "dramat" i det, är inte lika "tokigt" som stilen skulle antyda). Det är en massa rappakalja och post-Evangelion-mysticism, men jag ogillar det inte. 5/10.

Babanbabanban Vampire: Vampyr blev räddad av liten pojke och har jobbat för hans badhusfamilj i tio år – inte för att återgälda hjälpen, utan för att dricka hans oskuldsblod när han blir 18! Så nu när 15-åringen blir kär för första gången så måste han förhindra att killen tappar oskulden. Bisarr homoerotisk "komedi" med grooming-tema och ful karaktärsdesign. Jättekonstigt. 5/10.

I May Be a Guild Receptionist, but I'll Solo Any Boss to Clock Out on Time: Receptionist med dubbelliv blir avslöjad och headhuntad av en toppäventyrsgrupp. Genomsnittslig labyrintfantasy, men hyfsad produktion. Öppningsvinjetten är särskilt välgjord. 5/10.