säsongstråd Anime våren 2024

[MathJuice]

Vi är nu i en post-Frieren era, hur ska vi överleva? Nåja, vi kan trösta oss med att My Hero Academia... nevermind.

[MathJuice]

• Tensei shitara Slime Datta Ken säsong 3: Yass, demon lord Rimuru ska röja loss igen!
• My Hero Academia säsong 7: Är fortfarande inte klar med sexan men känner mig lite utmattad av den och inte värst sugen. Den kommer aldrig sluta verkar det som...
• Date A Live V: Så vi har en setup från förra säsongen som kan inta om en grand finale. Kommer det hända? Lite tveksam men ändå hoppfull, även om serien är bra känns det som att den borde sätta stopp innan den förstör för sig själv.
• Mahouka Koukou No Rettousei säsong 3: Förra säsongen var inte samma umpf, men det finns en chans för återhämtning.
• Yuru Camp säsong 3: En drastisk ändring - ny studio! Trailern hintade om samma gamla sköna vibe men kändes lite off än tidigare, och nu vet ni varför. Hoppas att inte det förstör från helhetsintrycket.
• Hibike! Euphonium säsong 3: Tror att kunskap från filmen verkar vara bra att ha, så ligger efter med denna också. Vet inte om jag har lust att återuppta den dock.
• Sasayaku You ni Koi wo Utau: Skimmade lite igenom början av mangan men kommer inte ihåg något från den. Men jag säger inte nej till att prova lite yuri.
• Blue Archive: Ytterligare en adaption av ett mobilspel. Hoppas att det är mer likt Arknights än Girl's Frontline.
• Shuumatsu Train Doko e Iku: Hintar om melankoliskt men har vida landskap och upplevelse som drivkraft så kan den kanske bli en mindre mörkare School-live, eventuellt vibes från Girls' Last Tour.
• Nijinyon säsong 2: Oironiskt nog bland det bästa i animationsväg. Plus mer Love Live! Yatta!

[Sceleris]

Wow. Jag tänkte skippa att säga något om uppföljare och remakes, och bara uttala mig om ny anime som gör mig uppspelt – men då har jag ju inget att säga!

Eller, ja, The Fable låter ju lite skoj kanske? Lönnmördare måste leva som civilperson, hilarity ensues?

Kommentarer:

• Konosuba 3, Demon Slayer 3(?), Tensura 3, Mushoku 2-2, Euphonium 3, Korushitsuji 3(?): Skulle kunna se, m-men jag har inte sett föregångarna ännuuu!
• Jag blev lite överraskad när jag upptäckte att nya Spice & Wolf blir en remake med samma röstisar och (iirc) regissör.
• Jag återföddes som den sjunde prinsen (det är en fantasyvärld-till-fantasyvärld-isekai, inte Japan-till-fantasyvärld-isekai) är i original på snudd till underhållande tramsläsning (övermäktig huvudperson går runt och bemästrar allt och alla), men... njä. Det mest intressanta med den är en tendens som jag sett i några få nätpublicerade serier: några sidor (typ moneyshot-sidor) är i fullfärg. Det blir lite pråligt, och det känns som att tecknaren har entusiasm.
• Farmor och farfar blev unga igen har jag läst ett par kapitel för länge sen. En sån där idén-är-100%-av-innehållet-manga som lämpar sig bäst för korta kapitel på Twitter men som på något sätt fått en serialisering.
• Hur kan jag, en maō, hålla av min alvfru?: Töntfantasy, inte isekai, där det blir ett gäng som blir som en familj. Alvtjejen viftar på öronen när hon blir glad.
• Lv2 … Isekai Life är ännu en fantasyvärld-till-fantasyvärld-isekai. Inga överraskningar, men huvudpersonen får sig direkt en fru, så det blir lite äktenskapsromans.
• Tensei Kizoku: Isekai med en liten fjant som bara går runt och är feg och blir "eeeh!?"-överraskad hela tiden. Men mangaversionens karaktärsdesign är rund och behaglig.
• Re:Monster: Isekai med en ganska skrupellös snubbe som får krafter från att äta monster och människor. Mangaversionen är ganska horribel, i princip bara en odramatiserad genomgång av hans vardag. "Idag åt jag en orm och fick dessa krafter: (lista på 5 krafter). Sen låg jag med mitt harem. Och nu kom det en TV-spelsliknande popup som meddelande om att blablabla-akten har påbörjats. Sen vässade jag ett svärd och gick och la mig."
• The New Gate: VR-deathgame-isekai – typ som om Sword Art Online:s "Aincrad"-del hade slutat med att Kirito vaknade upp i Aincrad men allt blev på riktigt och alla NPC blev levande. Medioker, men karaktärsdesignen i mangaversionen är stilig. Jag tycker att den lyckas med att avbilda alver som tolkienska "efemära skönheter".
• Vart går domedagståget? är den nya från regissör Tsutomu Mizushima (Shirobako, Witch Craft Works, Girls und Panzer) med chefsförfattare Michiko Yokote, som skrivit extremt mycket – med varierande kvalitet. Shirobako är en av mina absoluta favoriter genom tiderna, men regissören gav oss också The Lost Village...

2 timmar sedan sa MathJuice:

My Hero Academia säsong 7: Är fortfarande inte klar med sexan men känner mig lite utmattad av den och inte värst sugen. Den kommer aldrig sluta verkar det som...

Ja, uttrycket "overstaying (one's) welcome" gör sig påmint.

Jag noterar att Wikipedia skriver: "The manga entered its final act in chapter 306", vilket ju låter ganska hoppfullt!

Tills man läser resten av meningen: "which was released on March 21, 2021". 😑 Säsong 6 täckte (enligt uppgift) fram till kapitel 328. Senaste kapitlet är typ nr. 417, så denna "final act" tar upp mer än en fjärdedel av hela serien.

Vi kan nog vänta oss en säsong 8. 😓

[Klibbnisse]

Några solklara kandidater hittas ju, annars verkar startfältet rätt bra för vårens säsong. Tveksam om jag kommer följa serier veckovis som vanligt, nu med både Frieren och Apotekare-serien så var det rätt najs att kunna klämma flera avsnitt på rad... överväger därför kanske att kika på handlingstunga serier i efterhand. I vilket fall, noterar att jag har extremt skild smak från Sceleris här. Tror inte jag har någon isekai överhuvudtaget.

Nåväl, de definitiva och självklara serierna:

• Konosuba S3 säger sig självt, mycket underhållande de första två säsongerna, även spin-offen vi fick förra året(?) var kul. 
• Spice and Wolf, jag var rätt sen på bollen när det begav sig, men trots detta så var det ganska prick 10 år sedan jag såg den. En tredje säsong har ju varit typ nummer 1 på allas önskelistor sedan andra säsongen gick, så det kan bli kul att se vad den här rebooten mynnar ut i.
• Yurucamp S3 är också självskriven. Dels för mysfaktorn, men även för lantliga miljöer. Hade ingen aning om att det var ny studio förrän MathJuice påpekade det, ingen aning vad det kommer innebära, men källmaterialet är fortfarande samma. 
• Hibike! Euphonium S3 är efterlängtad från mitt håll. Vi är inte speciellt bortskämda med KyoAni-produktioner längre, bortser man dessutom från både Tsurune och Free som jag helt glömt av så är det många år mellan serierna som de gör. Var dessutom ett stort fan av de första två säsongerna (och uppföljar-filmen) och den enkla, men dramafyllda handling som det bjöds på. Har lite lätt glömt av exakt var i storyn vi befinner oss, har de nyss börjat tredje året? Kommer inte ihåg. Ser dock fortfarande fram emot (förhoppningsvis) förstklassig animation och utfyllnadsläten.

 

De där fyra är helt enkelt serier jag definitivt kommer kolla på oberoende kvalitén, däremot har jag hittat ett gäng serier i listan som väcker mitt intresse. Oftast är det ju bilden som säljer in den hos mig:

• Kaijuu 8-gou vet jag ingenting som helst om, mer än att det i beskrivningen verkar vara en dunderkorkad serie. Typ någon blandning av Hulken och Inspector Gadget. Genren är ju satt som Action, men beskrivningen är urdum, så man blir ju nyfiken.
• Whisper Me a Love Song är också en serie jag inte vet något om. Stannade upp när jag såg den rosaskimrande bilden vilket för tankarna till Bloom into You och Adachi & Shimamura från tidigare år. Är i regel inget superfan av dessa överromantiserade serier, och beskrivningen säljer inte riktigt in det hos mig heller. Däremot ser jag att genren på AniList inte bara är "drama", utan även "music" vilket är är väsentligt mer intresserad av.
• A Condition Called Love verkar vara ytterligare en romantisk serie, och beskrivningen verkar smeta på ett tjockt lager av klassisk romantisk komedi. Genren är dock inte satt till komedi, men av omslagsbilden att döma så chansar jag att detta trots allt är en romantisk komedi i skolmiljö med underhållande sidokaraktärer, och det tar jag tacksamt emot.
• Bartender: Kami no Glass, detta var genuint en överraskning. Det står inte i beskrivningen, men av bilden att döma ser detta ut att vara en reboot på den extremt gamla, och säkert helt bortglömda serien Bartender från... 2006? Vänta lite? Trodde den var mycket äldre än så. I vilket fall var den extremt tråkig redan på den tiden, men det spelar inte så stor roll, om det kommer en reboot av något jag såg i mina ungdoms år är det tillräckligt.
• Jellyfish Can't Swim in the Night verkar handla om en V-tuber, en tecknare, en kompositör och en idol som verkar skapa någon supergrupp eller något. Helt ärligt intresserar inte detta mig speciellt mycket, utan mitt fokus landar istället på studion. Doga Kobo har vispat ihop den här serien, och även om jag inte sett allt de gjort sedan början av 2010-talet så har det mesta varit tillräckligt välgjort för att hamna på min radar.
• Grandpa and Grandma Turn Young Again landar lite på "så dum idé att det kan vara kul"-kontot. Två pensionärer är gamla som gatan men smaskar äpple likt Adam och Eva. Men istället för att förpassas till jorden så blir de barn igen, men fortsätter leva tillsammans som pensionärer. Ingen aning hur länge den här noveltyn kommer hänga i, men som en renodlad komedi kan det säkert vara kul.
• The Many Sides of Voice Actor Radio handlar om radioproduktion. Simple as that! Har alltid varit svag för radio, och i viss mån TV-produktion. så om en serie avhandlar ämnet så är jag på första parkett. Tittade på Wave! Listen to Me av samma anledning, och även den där filmen om en närradiostation i ett café i en mindre japansk kust-stad. Båda relativt underhållande.
• Train to the End of the World är extremt långt ner på AniList, inte helt oväntat kanske. Serien verkar handla om tåg, och när en japan använder tåg som en viktig del av storyn så kan man lita på att personen i fråga är extremt investerad i sitt eget projekt, annars hade de aldrig valt tåget som ett medium för berättande. I vilket fall så verkar tåget kombineras med lantlighet, vilket också är stora pluspoäng i min bok. Beskrivningen är dessutom lite kryptisk, så även titeln. Kan bli kul.
• Astro Note kommer jag förmodligen droppa omgående. Kille börjar jobba på ett studentboende/äldre flerfamiljsinrättning och bor där på fulltid med något slags romantisk inslag. Inte helt hundra. Dock är vi inte bortskämda med den här typen av serier som i huvudsak utspelar sig på denna typ av boenden längre. De var vanligare förr.
• Tonari no Youkai-san ingen aning varför jag markerade denna på AniList, kanske för att bilden visar landsbygd och genren är "slice of life"? Säkert. Beskrivningen gör dock inte jättemycket för mig. Om någon av er tänkt kolla på den här så hör jag gärna varför.
• Ooi! Tonbo skrivs upp på landsbygdskontot. En serie som verkar utspela sig på småöarna söder om Kagoshima är genast intressant, att de däremot golfar på öarna är inte lika lockande, men jag tar vad jag kan få.

Bland OVA:erna så är det framför allt en grej som dyker upp i flödet som min barndoms själv aldrig skulle missa:

• Shin Yaranaika, bilden som florerade på alla forum, på den musklade mannen i blå overall på en parkbänk. Uppenbarligen animerad... igen? Osäker nu, men var den inte animerad en gång tidigare?

Utöver detta noterar jag att jag helt missat en mängd filmer som jag gärna skulle vilja se, bland annat en YuruYuri-spinoff som verkar mysig och lite annat krafs.

 

20 timmar sedan sa MathJuice:

Hibike! Euphonium säsong 3: Tror att kunskap från filmen verkar vara bra att ha, så ligger efter med denna också. Vet inte om jag har lust att återuppta den dock.

Rätta mig om jag har fel, men det är väl två filmer som utspelar sig efter säsong 2, och båda är väl rätt handlingstunga. Tror definitivt att man bör kolla på dem för att hänga med i den nya säsongen såvida de inte har massvis av recap i början.

 

17 timmar sedan sa Sceleris:

Konosuba 3, Demon Slayer 3(?), Tensura 3, Mushoku 2-2, Euphonium 3, Korushitsuji 3(?): Skulle kunna se, m-men jag har inte sett föregångarna ännuuu!

Kan definitivt föreslå Konosuba, om du klickar med serien kan du lätt klämma hela första säsongen på ett svep, samma med den andra. De som gillar den, gillar den helt enkelt. Euphonium är också suverän och väldigt välgjord, men desto längre.

 

17 timmar sedan sa Sceleris:

Shirobako är en av mina absoluta favoriter genom tiderna, men regissören gav oss också The Lost Village...

Jag menar... visst, Mayoiga var kanske inget mästerverk, men jag kan inte heller minnas att den var så extremt dålig som recensionerna på […]/mal får det att se ut.

[Sceleris]

13 minuter sedan sa Klibbnisse:

noterar att jag har extremt skild smak från Sceleris här. Tror inte jag har någon isekai överhuvudtaget.

Nej men, nu måste jag ju få försvara mig! Att jag kommenterar dem betyder inte att jag planerar att se dem, än mindre att jag gillar dem!

Fast jag erkänner att jag ser en del av dem, och läser ännu fler. (Min mangalista på MAL innehåller fler än 150 titlar med ordet "isekai", men det är ju mycket isekai som inte har det, och det är många titlar jag inte lagt in.)

Men varför? Alltså, en del isekai har ju något gott i sig. Konosuba är ju lustig, Tensura är glatt äventyrlig, Mushoku kan vara rafflande... men, ja, det allra mesta är som en kopia av en kopia av en kopia. Genren är konstnärligt bankrutt, och ibland blir jag så uttröttad av dem att jag börjar ifrågasätta varför jag ens ser anime och läser manga. Mest läser jag isekaimanga bara för att det är enkelt: jag har några minuter över nån stund, och då är det fort gjort att gå online och prova nån ny serie, lättare än att läsa klart nån tung serie (säg, Eden: It's an Endless World). Bra manga ska man läsa koncentrerat, isekai kan man skumläsa för att man har tråkigt.

Det finns förvisso annat skräp man kan läsa än isekai (och "töntfantasy", som jag brukar kalla det, typ "hjälten och demonfursten"-berättelser, vilka ligger på praktiskt taget samma kvalitetsnivå). Till exempel finns det ju väldigt mycket dussinshōjomanga. Men även om de håller ett något högre kvalitetsmedel om så bara för att de i regel är bättre på känslospel (kärlek! missförstånd! rivalitet!), så är det ännu mer tröttsamt variationslöst att läsa 150 serier om en opopulär gymnasietjej som på nåt sätt gjort sig intressant för skolans snyggaste kille.

Olika isekai- och fantasyskräpserier har åtminstone viss variation i världskonstruktionen, även om det mest är ripoff. Fan, på nåt sätt är det nästan intressant att fundera på vilken serie som kopierat vilken annan.

51 minuter sedan sa Klibbnisse:

Kan definitivt föreslå Konosuba, om du klickar med serien kan du lätt klämma hela första säsongen på ett svep, samma med den andra. De som gillar den, gillar den helt enkelt. Euphonium är också suverän och väldigt välgjord, men desto längre.

Förlåt, jag kanske borde ha skrivit "jag har inte sett alla föregångarna ännu".

54 minuter sedan sa Klibbnisse:

Jag menar... visst, Mayoiga var kanske inget mästerverk, men jag kan inte heller minnas att den var så extremt dålig som recensionerna på […]/mal får det att se ut.

Baserat på mina MAL-betyg tycker jag att den är sämre än ungefär 96% av all anime. 😅 En del som försvarar den säger att "nämen alltså, den ska ju vara dålig, det är ju med flit!". Mitt svar: "då lyckades de"!

[Klibbnisse]

32 minuter sedan sa Sceleris:

Förlåt, jag kanske borde ha skrivit "jag har inte sett alla föregångarna ännu".

Tänkte ändå det, kan ju inte vara många som inte redan sett Konosuba liksom.

 

33 minuter sedan sa Sceleris:

Baserat på mina MAL-betyg tycker jag att den är sämre än ungefär 96% av all anime.

Vad var det som var så dåligt med den? Kom ihåg att jag inte heller var något jättefan, men jag kan inte minnas att den var så överväldigande kass ändå...

[MathJuice]

1 timme sedan sa Klibbnisse:

Rätta mig om jag har fel, men det är väl två filmer som utspelar sig efter säsong 2, och båda är väl rätt handlingstunga. Tror definitivt att man bör kolla på dem för att hänga med i den nya säsongen såvida de inte har massvis av recap i början.

Det var tydligen värre, det är tre filmer...

[Klibbnisse]

1 timme sedan sa MathJuice:

Det var tydligen värre, det är tre filmer...

Två av dem är väl recap-filmer från antingen ena eller båda säsongerna? Ville bara minnas att det är den tredje filmen "Chiaki no Finale" eller vad det nu heter, och sedan uppenbarligen en OVA som jag inte visste fanns förrän nu som verkar utspela sig mellan säsong 2 och 3.

[Sceleris]

2 timmar sedan sa Klibbnisse:

Vad var det som var så dåligt med den? Kom ihåg att jag inte heller var något jättefan, men jag kan inte minnas att den var så överväldigande kass ändå...

Främst att figurerna agerar och pratar extremt bisarrt och anti-realistiskt, men också att presentationen aktivt går emot alla idéer om "bra [regi etc.]".

ANN förklarar argumentet "det är med flit" väl (många exempel om du inte minns serien), men min åsikt speglar denna artikelkommentar (min emfas):

Det omedelbara problemet för mig med påståendet att Lost Village är komedi är att alla dessa saker förklaras lika bra av en annan mycket enklare hypotes: The Lost Village är en dålig serie. Jag menar, kanske är det här jag bara är mer pessimistisk men det var inte mycket av sakerna i Lost Village som slog mig som så absurda eller otroligt dåliga att de måste ha varit avsiktliga. Jag har sett massor av animeserier som är lika dåligt strukturerade, tonalt inkonsekventa och skilda från hur människor faktiskt agerar. Det är uselt och löjligt och kanske ibland till och med lite överraskande roligt, men jag ser ingen anledning att tro att det är avsiktligt. Jag tvivlar inte på att det finns något försök till omstörtning som pågår här men det leder inte till mer än att introducera en massa hemska människor och sedan undergräva förväntan att de alla kommer att dö hemskt genom att ge dem tragiska bakgrundshistorier som "förklarar" varför de är hemska. Jag ser inte den här seriens större trend mot vad som i stort sett kan kallas usla kreativa beslut, som någon form av avsiktligt försök att undergräva våra förväntningar på att de kommer att fatta bra kreativa beslut.

Jag antar också att jag bara måste fråga, spelar det ens någon roll? Jag erkänner att i slutändan vet ingen av oss hur skaparna av Lost Village tänkte. Kanske gjorde de den här serien så medvetet usel som möjligt i något missriktat försök att undergräva våra förväntningar. Men vad spelar det för roll? Vad är egentligen skillnaden mellan en oavsiktligt dålig serie och en medvetet dålig serie? Praktiskt taget ingen alls, om, som den här artikeln hävdar, Lost Village spelar sin "dålighet" rakt. Om så är fallet tycker jag att en bättre fråga inte är så mycket "Är detta komedi?" utan snarare "Är detta effektiv komedi?" och jag kan inte se hur det är det senare.

Jag ska erkänna att jag inte är ett stort fan av "så dåligt att det är bra" till att börja med så kanske det är en del av det. Men jag tror ändå att problemet med Lost Village, även som just det, är att det verkligen inte är så exceptionellt, absurt dåligt. Mycket av det den gör "fel" är faktiskt ganska vanligt i "legitimt" dålig anime. Därför är mycket av det egentligen inte så oväntat eller absurt. Det är bara typiskt, avsiktligt eller inte. Därför var min reaktion bara sällan att skratta utan snarare mest bara att sucka. Det här är faktiskt precis det problem jag har med många "så dålig att den är bra"-komedier i allmänhet. Det finns enstaka verk som faktiskt lyckas korsa den barriären av ren oväntad absurditet och vara hysteriskt rolig men oftast tittar du bara på en serie som är dålig på ganska intetsägande och ointressanta sätt.

[Ebhen]

Våren hade inte jättemycket att erbjuda för min del så jag hänger kvar vid ett par eftersläntrare såsom Frieren, The Apothecary Diaries och ett par andra. 
Men det innebär ju inte att man helt ska släppa vårsäsongen för där finns det ju några måsten! 

Spice and Wolf var jag väldigt taggad på tills jag såg att det var en reboot... Jag vill ju ha nytt material, inte idisslad. Nåja, håller ett litet öga på den för att se om den är annorlunda på något vis. 

Laid-back Camp S3 är ju ett måste! En av de skönare slow-TV serierna som gjorts på länge och dessutom väldigt snygg. Ren reklam för Hakone området runt Mt. Fuji kan man ju lätt säga och ja, jag är sjukt lockad att ta en tripp dit nästa gång jag är i Japan och campa på någon av ställena i serien. 😁 Får se om studiobytet påverkat negativt eller om det fortsatt håller samma klass som tidigare. 

Sound Euphonium S3 är säsongens absoluta måste helt klart! Har sett fram emot det här riktigt mycket och passade på att se om säsong 2 nyligen bara för att få upp allt färskt i minnet. Ska kolla in tredje filmen och Liz and the Blue Bird här också innan jag ger mig på säsong 3. Tänkte låta det gå nån vecka till så man kan se 2-3 ep.  på raken. 
Som fan av Kyotos stolthet Tachibana SHS Marching Band så är det här en klockren serie att följa för att den är väldigt realistisk på så många plan som man inte tänker på egentligen och den ger en också en rätt bra insyn i hur en sådan här klubb fungerar och hur tänket kan gå bland de inblandade eleverna. Sen att den dessutom är riktigt snyggt gjort är ju bara grädde på moset. 

Astro Note verkar lite smått intressant men vi får se vad det kan bli av den. Blir det för kletigt och stereotypiskt så droppas den nog.  Har kollat in första avsnittet och jag är inte helt övertygad om att det är min grej än men vi får se. 

The Many Sides of Voice Actor Radio En möjligt serie som jag inte vet något om alls egentligen annat än vad jag läst i synopsis. Men tänkte ge den en chans iaf. så får vi se. 

T・P BON En liten obskyr serie som tydligen Netflix levererar. Idén verkar ju lite småkul, frågan är dock om den kan leverera också. Håller mig hälsosamt skeptiskt till motbevisad. 

Bartender tänkte jag väl endast kolla in av rent professionellt intresse, men man vet ju aldrig. Man har ju blivit överraskad förr. 

Vad det gäller filmer så är det nog bara två som lockar den här säsongen: 
KuramerukagariI och My Oni Girl. Den senare går ju på Netflix så den blir det iaf.  inte svårt att se. Den andra däremot blir kanske lite bökigare, men det brukar gå med lite list och Google-fu. 😇

 

[MathJuice]

Jag försökte mig på Spice and Wolf originalet en bra bit tillbaka men fastnade inte riktigt. Ni som har sett originalet och börjat med den nya versionen, hur stora skillnader är det och är det något ni skulle rekommendera om man inte fastnade för första eller är det loppet kört? 

[Sceleris]

Inte sett Kryddvarg 2.0 ännu, men...

Re:Monster: Återfödd som goblin. Likt mangaversionen platt och extremt processfokuserad. "Dag 5, jagar hare. Dag 6, jagar hare fast bättre. Dag 7, jagar bältdjur. Dag 8, evolverar till ett starkare monster." ⚫⚪⚪⚪⚪

Henjin no Salad Bowl: Privatdetektiv blir överrumplad av exilprinsessa från fantasyvärld, modell: twintail-blond 13-åring. Hon blir fort en mangaläsande snyltgäst som ibland använder magi för att hjälpa detektiven i jobbet. Också i världen är hennes riddare som får hjälp av en uteliggare, och säkert kommer fler (tjejer) från den andra världen. Välproducerat, och helt okej, men jag är inte intresserad. ⚫⚫⚪⚪⚪

Astro Note: Kock söker jobb på ett pensionat med knasiga husgäster och blir kär i den unga värdinnan som i hemlighet är en utomjordisk prinsessa på uppdrag. Story och design har mycket "retroism" typ 70-tal och 80-tal (Maison Ikkoku). Inte särskilt kul eller intressant. ⚫⚫⚪⚪⚪

Highspeed Etoile: Scifi-racing i produktplaceringsfylld 3DCG-animeform. Den har liksom inga karaktärer. Ointressant. ⚫⚪⚪⚪⚪

Girls Band Cry: Tjej från vischan flyttar till storstan i jakt på ett nytt liv och träffar sin favoritmusiker; de kommer överens och efter ett litet minidrama så bildar de (antar jag) ett band. Självsäker 3DCG: på ställen dålig antialiasering, och mycket animation som inte riktigt fungerar, men mycket stil! Mycket rund färgläggning och textur, och många emotionella specialeffekter med ljus och kontrast. Och den är inte framerate-reducerad! Figurerna är inte moéblobbar med falsettröster, så det känns nästan naturalistiskt. Musiken är rock (inte idolpop) och är helt okej. Jag var initialt ointresserad men den har tillräckligt med vision och till synes vilja att berätta en historia om faktiska karaktärer, så jag är med. ⚫⚫⚫⚪⚪

[Ebhen]

Jag kan ju konstatera att Sound Euphonium håller samma klass som tidigare i alla fall. Jag såg tredje filmen, Our Promise - A Brand New Day och den var riktigt bra! En fördjupning i Kumikos liv samt ett tillskott av nya karaktärer som man kommer se mer av i tredje säsongen här så den filmen är nästan ett måste för att hänga med ordentligt. 
Två avsnitt in nu i säsong 3. Det är lite tidigt att säga hur det kommer sluta men jag är övertygad om att den kommer leverera. KyoAni gör sällan något halvdant eller förhastat och den här franchisen är för stor för att slarvas bort. Blir fortfarande tagen av alla små detaljer de har med som de egentligen inte skulle behöva och som bara musiker som spelat i en orkester snappar upp. Men de finns där och det gör hela serien bara bättre och mer trovärdig! 

Campingbrudarna verkar funka även efter studiobyte, men det är ännu tidigt efter bara två avsnitt. 

Spice n' Wolf var snygg och jag kan ärligt talat inte komma ihåg helt hur första säsongen var men jag tror de har komprimerat det hela lite grann och kvaliteten är ju såklart betydligt högre. Allt har mer färg och detaljer mot vad jag minns av första serien som bitvis kändes lite glåmig. Den har inte prio här just nu men jag kommer nog kolla igenom den senare mot slutet av säsongen. 

[Sceleris]

Yatagarasu: The Raven Does Not Choose Its Master: Medeltida hovdrama där alla är kråkor i mänsklig form: fyra prinsessor tävlar om platsen som kronprinsens blivande maka; huvudpersonen är naiv. Påkostat, och överraskande nog känns det inte så pompöst, och relativt lätt att följa. Meeen det är också 1000 karaktärer med obskyra japanska namn, och även om jag hade kunnat tänka mig att se ett avsnitt till så har jag 500 serier jag hellre borde se. ⚫⚫⚪⚪⚪

Chillin' in Another World with Level 2 Super Cheat Powers: Köpman från fantasyvärld blir frammanad som hjälte i fantasyvärld men utslängd p.g.a. svag men han blir superduperstark och blir ihop med vargmonsterkvinna spelad av Rie Kugimiya. Slätstruken men inte avskyvärd. ⚫⚫⚪⚪⚪

Grandpa and Grandma Turn Young Again: Gammalt par blir ungt par, beter sig fortfarande gammalt – och det är en ungefärlig bas för de flesta "komiska" situationerna, plus ett par omkringliggande knoppande romanser. Jag tycker att det är för enformigt för ett avsnitt, för att inte säga en hel serie. ⚫⚫⚪⚪⚪

Oblivion Battery: Gymnasiebaseballanime; fångaren i en skicklig kastare-fångare-duo tappar minnet och de börjar en skola utan etablerat baseballag, där ingen vet vilka de är. I början såg det nöjeslöst ut, men den minneslösa är en knasboll som pratar om bröstvårtor hela tiden, medan kastaren är stoiker som bara vill spela baseball igen med sin kompis. OK start, men jag vill inte se en baseballanime. ⚫⚫⚪⚪⚪

The Banished Former Hero Lives as He Pleases: Återfödd hjälte blir återfödd som "svag" adelsman och utkastad men är förstås starkast i världen och reser med en prinsessa. Klyschigt, fult, töntigt, illa producerat. ⚫⚪⚪⚪⚪

[Sceleris]

Wind Breaker: Ung utfryst grabb flyttar till våldsam småstad för att leva upp till sin omgivnings förakt och bli herre på ligist-täppan, men det visar sig att småstadens ligister bildat ett slags medborgargarde. Kan den sårade ynglingen hitta en samhörighet här? Tänkte att det lät som en sportanimetitel, men istället var det en välanimerad ligistslagsmålsanime. Slagsmålskoreografin var toppklass! Grundstoryn verkar också okej. ⚫⚫⚫⚪⚪

[Klibbnisse]

Jag håller på att spara de flesta serierna för att kunna bingea dem senare istället, men jag har kollat på "Grandpa and Grandma Turn Young Again", och jag håller nog helt med dig, Sceleris. Realtivt enformigt ganska omedelbart. Även om de vävt in lite handling nu i andra avsnittet så är det i vilket fall ingen kioskvältare direkt.

[MathJuice]

• Tensei shitara Slime Datta Ken säsong 3: En gedigen skum komplott men jag älskar upplägget. Det här kan bli riktigt intressant.
• Mahouka Koukou No Rettousei säsong 3: En ny ingenjörslinje och ändringar i klasserna har gjort väldigt mycket för storyn faktiskt, känns riktigt fräscht. Att inte fokusera alltför mycket på Tatsuya utan låta världen runtom få leva till hjälper också. Ska bli spännande att se hur han hanterar spridningen av fake news.
• Yuru Camp säsong 3: Samma gamla vanliga vill jag säga, men min hjärna har fortfarande inte vant sig vid den annorlunda stilen ännu. Kommer den dra ner helhetsbetyget eller bara störa mig tills jag vant mig tro?
• Blue Archive: Okej så den här gjorde ingenting för mig. Vet inte om backstory eller motivationen till att stanna på skolan blir klarare vid avsnitt 2, men det känns inte värt att ens fortsätta en ganska mid serie med vad som verkar ha värre actionscener än Girls' Frontline.
• Shuumatsu Train Doko e Iku: 7G förändrar hela världen och postapokalypsen har aldrig sett ut så mysig som nu. Jag gillar tåg och viodda vyer och får båda här. Men känner mig lite stressad när karaktärerna pratar snabbt, det känns lite som att titta på Teekyuu igen. Intressant koncept hittills, hoppas på flera under.

[Ebhen]

Jellyfish Can't Swim in the Night
Jag var på vippen att helt dissa den här men så tänkte jag att det här gänget (Doga Kobo) har ju levererat rätt bra grejer genom åren även om jag faktiskt blev tvungen att kolla upp studion då jag inte kände igen namnet direkt (pinsam kille det här...). Oshi No Ko är ju deras senaste kioskvältare så uppenbarligen gör de ju en hel del rätt.
Jag tänkte att jag ju kunde slänga ett getöga på första avsnittet och sen se om det är värt att kolla vidare och jösses vad jag inte ångrar mig! 😍 Originalserier kan ju vara lite hit and miss har jag märkt men ofta kan de överraska. Då du inte har en manga att jämföra med så är du ju helt objektiv när du börjar titta. Jag måste säga att jag verkligen gillar den så här långt. Kul karaktärer än så länge, har bara träffat på tre av de fyra de ska bli till slut och alla är väldigt olika men länkas ihop på ett rätt kul sätt. 

Jag får klara vibbar till Antarktisbrudarna då det här också till viss del handlar lite om att hitta sig själv och sin väg framåt men också vikten att att både stötta andra och våga ta hjälp. Jag gillar humorn och karaktärernas interaktion och minspel. Det är mycket de här små detaljerna som gör att en serie kan bli kul att följa då den hela tiden levererar kul och oväntade grejer. Den här har helt plötsligt seglat upp som en av säsongens favoriter på min lista. Jag hoppas verkligen att den håller ihop det hela och inte börjar fladdra iväg på mysko sidospår mot slutet. 

 

[Raccomunk]

Den 2024-04-11 vid 17:36 sa MathJuice:

Jag försökte mig på Spice and Wolf originalet en bra bit tillbaka men fastnade inte riktigt. Ni som har sett originalet och börjat med den nya versionen, hur stora skillnader är det och är det något ni skulle rekommendera om man inte fastnade för första eller är det loppet kört? 

Har bara hunnit med första avsnittet av den nya, men den är redan rätt så annorlunda. Den gamla animen gjorde väldigt många förändringar från böckerna, men den här nya verkar mycket mer lojal mot källmaterialet.

[Sceleris]

The New Gate: Fulare och töntigare variant av Sword Art Online och Log Horizon. Snubbe besegrar bossen i ett döds-VR-spel men vaknar upp 500 år senare i spelvärlden som blivit verklig. Går runt och är bäst på allt men ödmjuk. Mangaversionen är bättre; storyn är samma, men det är något som gör att den känns lite mer "respektabel", och designen som mangatecknaren fört med sig är mycket stiligare och unik – den lyckas sälja Tolkien-idén om alver som ett vackert folk med värdighet. ⚫⚪⚪⚪⚪

Nedan: huvudpersonens alv-waifu; observera hur mangahuvudet är lite mer avlångt, näsan och läpparna är korta och skuggade, och hakan avrundad istället för spetsig. Och ögonbrynen lite mer V-vinklade. Så till vänster en generisk känslolös animeflicka, till höger något närmare en elegant behärskad mangakvinna.

Därmed inte sagt att mangaversionen är bra och rekommendationsvärd, men jag gillar teckningarna.

I Was Reincarnated as the 7th Prince so I Can Take My Time Perfecting My Magical Ability: Fantasyactionkomedi om talanglös magi-tok som återföds som talangfull magi-tok (i samma värld, inte i en parallell fantasyvärld, som jag ville minnas från originalmangan). Huvudpersonen, en bisarrt feminin, halvpsykopatisk prins, ränner runt i världen och skrämmer folk med sin magiska talang och enkelspårighet, och imponerar på äldre tonårsflickor, med lite olika teman. Typ demonisk magi, välsignad magi, österländsk magi etc. Bra produktion och trogen anpassning av källmaterialet, men fastän jag är nyfiken på senare avsnitts actionscener då de har en separat actionregissör, så är det nog inget jag kommer att följa. Story ⚫⚫⚪⚪⚪, produktion minst ⚫⚫⚫⚪⚪.

[Klibbnisse]

Jsg har ruckat på ytterligare en serie som jag nu följer istället för att vänta till säsongens slut: Voice Actor Radio!

Sammanfattningsvis mycket mer drama och fokus på kändisskapet/idol-industrin än jsg tänkte mig, och nästan inget fokus på radio. Fortfarande underhållande, dock inte något speciellt.

Desto bättre är A Salad Bowl of Eccentrics som inte ens var med på min lista över huvud taget, men som är som en slags hybrid mellan Konosuba, The Devil is a Part-timer och Hinamatsuri. MYCKET underhållande där vi träffar en väldigt brokig skara människor från en fantasivärld som försöker anpassa sig efter det tråkiga vardagslivet i Japan. Kombinerat med dåligt omdöme och relativt fräscht halvtykna karaktärer som kanske inte alltid visar sin bästa sida mot varandra, och inte heller tar de bästa besluten de borde så får vi åtminstone tre avsnitt in en rätt bra situationskomedi som gör ett bra jobb att maskera att man i själva verket kollar på en avsnittslång reklamfilm för Gifu och områdena däromkring.

(Serien har dessutom lite sverigeanknytning då en bestående lögn kring en av huvudkaraktärernas härkomst är att denne rest till Japan från Öland)

Redigerad maj 4 av Klibbnisse
Sverigetema!

[Klibbnisse]

Hade glömt bort att Jellyfish Cant Swim in the Night var en Dogs Kobo-serie. Bestämde mig för att börja kolla på den igår och den andas kvalitet så långt som jag sett hittills. Den har gjort ett bra jobb med att generera ett fokus och mening till handlingen, och på bara två avsnitt har man lyckats kräma ut riktigt mycket backstory och karaktärsutveckling för tre av de troligtvis fyra huvudrollerna. Också roligt hur de valt ett gammalt DnD DM-knep att låta alla karaktärer vara relaterade till varandra på något sätt redan från start för att rivstarta deras interaktioner. Än så länge bra skit, gillar också hur serien avbildar "ute på stan"-feelingen, lite samma känsla som spelet The World Ends With You.

Även Bartender har blivit veckotittning sedan ett par dagar tillbaka, tänkte direkt när jsg såg den att "oj, har de tagit den gamla serien med gett den lite handling?"... men det visar sig att åtminstone första avsnittet är extremt lika i båda varianterna. Uppskattar den mycket mer nu än när jag såg originalet, tänker mig att det kanske är av samma anledning som jag tyckte Tatami Galaxy var bra först efter att jag väntat 6-10 år på att ge den en chans efter jag först försökt. Kanske är jag helt enkelt mycket mer uppskattande av prat och långsam drama? Fast iofs, Tatami Galaxy var väl inte speciellt långsam.

[MathJuice]

Så nu när Date A Live är på riktigt slut känns det... bra faktiskt. Förra säsongen var en uppbyggnad till femman, att nu börjar vi knyta ihop alla trådar, vi närmar oss slutet. Alltför ofta drar en serie ut på det för en extra säsong och det känns som att det blir för mycket. Stor respekt att dom satte stopp själva och att uppbyggnaden faktiskt menade något, hela paketet blev då bättre i slutändan.