säsongstråd Anime hösten 2023

[MathJuice]

[MathJuice]

Hösten 2023 - Sequels galore.

The Rising of the Shield Hero säsong 3: Har inte så stora förhoppningar men hoppas det blir lite bättre än förra arket. Synopsis och trailern pekar åt rätt riktning i alla fall, så håll tummarna.

Goblin Slayer säsong 2: Orkbolg is back baybee!!! Kommer skördefestivalen vara med?

The Eminence in Shadow säsong 2: Förra årets smyghit, är så hyped över denna. Mera Rose Oriana snälla!

The Ancient Magus' Bride säsong 2 del 2: Den sitter lite skumt, men samtidigt så känner man "umu, detta är verkligen MaguBride." Känns lite mer...instängd kanske? Kan vara för att det är ett skolark.

Watashi no Oshi wa Akuyaku Reijou: Favvomanga med skruvkorksblondin som huvudperson let's go!

Dekoboko no Oyako Jijou: Såg ut som om den kunde bli skum, men verkar luta hårt mot en komedi. Värt att prova.

[Sceleris]

Mina uppföljare:

• Sköldhjälten, Goblin Slayer, Spyende familjen, Makten i skuggorna, Doktor Sten, Tokyo Revengers, Helgonets makt är oändlig. En del mer lockande än andra.

Några jag läst som manga:

• Sōsō no Frieren: alvtjej på resa för att få perspektiv på liv och död och tidens gång; jag har mina små klagomål på originalet, men det är ganska bra, och jag kan tänka mig att denna blir en publikfavorit. Vi animefans är ju väldigt sentimentala.
   
• Kusuriya no Hitorigoto: apotekartjej i kinesiskt kejsarpalats, så en del palatspolitikintrig (kejsaren har många fruar), romantik, och medicin förstås. Bra, intressant huvudperson och intressant story. Mitt största klagomål är att hennes fräknar är
  Spoiler

  fejk

  . 😭
   
• Shangri-La: av Jump-manga om VRMMO-RPG; okej äventyr, men (1) jag kan aldrig bli riktigt engagerad eftersom allt är virtuellt, och (2) jag förstår inte hur de kan ha så bra, övertygande AI (NPC är som vem som helst) och liksom behandla det som ingenting – åtminstone tänkte jag så när jag läste serien, men det var innan ChatGPT.
   
• Bōshoku no Berserk: nån medioker töntfantasy där svag snubbe får ett magiskt telepatiskt svärd och äter monster och blir supermegabäst, förstås.
   
• Tearmoon: bortskämd prinsessa avrättas vid statskupp och återförs till tiden då hon var tolv år. Helt okej romantisk fantasykomedi, huvudpersonen är som Bakatarina (i Mitt nästa liv som skurkinna: alla rutter leder till undergång!) i att hon är lite dum-naiv och hela tiden misslyckas till framgång, fast Tearmoon-prinsessan är desto mer egoistiskt motiverad.
   
• Min dotter som ville bli äventyrare och flyttade till huvudstaden och blev S-rankad: trots titeln är det en hyfsad manga; ser man på figurerna och storyn sammantaget så är den måttligt intressant, och den verkar inte gå över strecket: dottern är upphittad och är väldigt förtjust i sin pappa – men inte på fel sätt så här långt.
   
• Dekoboko Majo: jag gillade karaktärsdesignen, men resten var snarkfest.
   
• Toaru Ossan VRMMO: samma kritik som Shangri-La ovan, med tillägget att denna är desto tråkigare för att den är så "procedurell": typ "idag fick jag en pilbåge, så jag gick och högg ved och snickrade pilar, sen gick jag till smeden och lånade smedjan och smidde pilspetsar, sen tog jag några fjädrar jag hade och satte i änden och gjorde klart pilarna, sen gick jag till blablabla". Typ som den där isekai-bondeserien som gick tidigare. Fast jag är lockad att slötitta Toaru Ossan tills féernas drottning kommer med.
   
• Potion-isekai: från samma skapare som gjorde Spara 80000 guld till pensionen, den där isekaiserien med en tjej som kunde resa mellan världar och startade en butik för att sälja campingutrustning till fantasyäventyrare. Det är inte hög kultur, men jag fann något att uppskatta i båda mangaversionerna.

Övrigt:

• Migi & Dali: från skaparen av Jag är Sakamoto, hur så?, Nami Sano, som avled bara 36 år gammal, bara två månader före premiären av sin nya animeversion, bara en månad efter sin cancerdiagnos. Cancer is a bitch!

[Raccomunk]

Kimi no Koto ga Daidaidaidaidaisuki na 100-nin no Kanojo - En romansguds misstag orsakar huvudkaraktären att få 100 själsfränder. Och det betyder, så klart, att om han väl har träffat en av dessa själsfränder så måste de bli ihop, annars dör de i en horribel olycka!!! Han måste nu därför se till att alla hans nya flickvänner får leva lyckliga tillsammans med honom i resten av deras liv. Finns det tillräckligt många mangapaneler för att få plats med alla???

Keikenzumi na Kimi to, Keiken Zero na Ore ga, Otsukiai suru Hanashi. - Okej gyaru romansdrama. Studio ENGI animerar den 💀. Men gyaru!

[MathJuice]

3 timmar sedan sa Raccomunk:

Men gyaru!

Gyaru!

[doppler]

Watashi no Oshi wa Akuyaku Reijō har jag hört mycket gott om i mangaform, den ska jag med viss förväntan ta mig an.

Serien om formelbilar får jag nog ge en chans också, om inte 3D-bilarna blir outhärdliga.

 

[Sceleris]

19 timmar sedan sa doppler:

Watashi no Oshi wa Akuyaku Reijō har jag hört mycket gott om i mangaform, den ska jag med viss förväntan ta mig an.

Serien om formelbilar får jag nog ge en chans också, om inte 3D-bilarna blir outhärdliga.

 

Den andra bilserien är inte av intresse då?

[doppler]

Den 2023-09-22 vid 17:17 sa Sceleris:

Den andra bilserien är inte av intresse då?

Nja, jag fångades mest av fotografvinkeln och att det var prototypracing och inte gatbilar som jag sett så mycket annan anime om.

[Sceleris]

16 timmar sedan sa doppler:

Nja, jag fångades mest av fotografvinkeln och att det var prototypracing och inte gatbilar som jag sett så mycket annan anime om.

Nu när jag läser beskrivningen... "high school F4 racer". Jag tyckte först att det var lite lustigt (att det alltid ska vara gymnasister, hur krystat det än må vara), men jag började läsa upp lite. Jag kände inte ens till F4! Jag hade inte alls tänkt på hur förare kommer in i Formel 1, men det är alltså en trappa. Jag frågade ChatGPT om lite ungefärligheter och fick en tabell:

Lite info om det är någon annan här som var lika okunnig som jag.

[Ebhen]

Det var ju en hel del på gång denna säsong. Uppföljarna intresserar jag mig inte nämnvärt för då jag inte sett så många av dem till att börja med. Men några planerar jag ju att se fortsättningen på. Spy x Family och The Ancient Magus' Bride är de enda två jag anser värda min uppmärksamhet. 😉 

Flera andra "stora" serier tappade jag intresset för rätt fort och får vara hur populära som helst, smaken är olika och jag orkar ärligt talat inte med superöverdrivna shounenserier som aldrig tycks ta slut. Hehe... Några har jag dock sparat för att ge mig på senare när de till slut är färdiga. Då kan man kolla i sin egen takt. 

Några av de nya verkar dock intressanta nog att slänga ett getöga på. 

Frieren - Säsongens mest självklara val. Började läsa mangan och den känns solid och bra. Just att det är ren fantasy och inte Isekai (kräkas) så är bara det pluspoäng. Sen att den utspelar sig EFTER de stora hjältedåden är i sig ett så spännande koncept att man inte kan bli annat än nyfiken. Såg sen att den var på gång som anime och sparade mig till detta. Nu är det igång och jag kan säga att jag inte är besviken än så länge. Det här kan bli riktigt bra. 

The 100 Girlfriends... - Verkar skruvad nog att åtminstone spana in inledningsvis. Men frågan är om det är kul nog i längden. Vi får se. 

Our Dating Story - Har läst en del av mangan och den var relativt underhållande, men det jag sett hittills av animen så verkar den lite annorlunda och betydligt töntigare... Så vi får se om den får vara kvar på listan eller inte efter några avsnitt. 

Ron Kamonohashi’s Forbidden Deductions - Verkar vara en kul twist på en deckarserie. Har ingen förhandsinfo alls så vi får se vart det landar men det låter ju lite skoj. 

The Apothecary Diaries - Tja, det ser ju snyggt ut och har potential för att bli intressant så några avsnitt får man nog ge det. 

SHY - Har läst mangan en del och mest väntat på att den ska komma nånvart så man slipper vänta på varje nytt avsnitt. Men det här kan ju kanske funka också. Intressanta karaktärer och en blyg superhjälte. Ovanligt nog för att vara lockande. 

Under Ninja - Sure, ge mig en ninja-armé för tusan! Vad kan gå fel? Hehehe... 

Overtake - Intressanta grundförutsättningar, bilracing, David mot Goliat och förhoppningsvis lite kul story där emellan. 

Firefighter Daigo - Helt klart intressantare brandmansserie än den där med magi som mest kändes rejält kissnödig och dryg. Hellre lite mer real-life action och riktiga hjältar. 

 På filmfronten är jag riktigt nyfiken på Komada - A Whisky Family och vad PA Works kan göra av den. Får se när det går att se den dock... Lär väl dröja i värsta fall. 😑

[Klibbnisse]

Hade från början inget jag tänkte se, men det blev några serier trots allt:

Spy x Family S2 - Har redan skrivit en liten bit om min besvikelse med serien i tråden för serien, men i korthet finns ingen handling längre.

Sousou Frieren - Hade inga planer att se den här alls, visste inget om serien, omslaget såg ut som alla de tusentals generiska serier jag skippat genom åren, och ingressen inleds med "Demon king". Synd att de lämnade det ballaste till typ den sista paragrafen i beskrivningen. Tidsaspekten sålde mig på serien, att den dels skulle utspela sig efter allt action, och att fokus låg på alvers extremt långa livsspann. Rolig infallsvinkel, gav den en chans och stämmer nog upp i lovorden alla andra har. Handlingen än så länge är suverän, och nästan inget action, vilket uppskattas. Animationen däremot känns som vanlig säsongsanime, inget speciellt. Vet inte varför alla i Crunchyrolls kommentarsfält verkar tycka att det är den bäst animerade serien sedan romarriket föll.

Girlfriend, Girlfriend - Jag såg första säsongen när det begav sig, och jag vill minnas att den var lätt underhållande, men framförallt en serie med karaktärer som är fullkomligt dumma i huvudet. Någon del av mig gillar när idioter gör allting fel, men ändå lyckas på sätt som endast en idiot kan.

100 Girlfriends - Komiskt nog är denna i princip identisk med Girlfriend, Girlfriend, och jag tittar på den av samma anledning. Dumma lösningar på ännu dummare problem. Det är alltid kul att se något som är genuint korkat, men som i seriens värld uppenbarligen inte är korkat nog.

16bit sensation - Har sett ett avsnitt, tveksamt om det kommer bli något mer. Gav den en chans av nostalgifaktorn för gamla Key-spel, vilka visades upp i första avsnittet. Den var dock inte speciellt underhållande mer än så, får se om jag kollar vidare.

Utöver dessa tänkte jag ge Overtake! en chans för ett avsnitt, den är säkert ren skit, men i den bästa av världar får vi lite räser-sport-anime som faktiskt är bra. Troligtvis inte dock.

Även Goblin Slayer letade sig in på listan. Jag såg första säsongen, men det var så längesedan att jag helt förträngt vad den handlade om. Kommer troligtvis inte kolla vidare om den inte verkar vara fantastisk.

Stardust Telepath är den sista serien från den här säsongen som letat sig in på min lista på Crunchyroll, jag har ingen aning om varför eller vad den handlar om, omslagsbilden såg ut att handla om solnedgångar och (förhoppningsvis) en mindre, lantlig ort i Japan. Får se ett avsnitt för att kolla om jag har rett.

 

Den 2023-09-24 vid 15:39 sa Sceleris:

Nu när jag läser beskrivningen... "high school F4 racer". Jag tyckte först att det var lite lustigt (att det alltid ska vara gymnasister, hur krystat det än må vara)

För en gångs skull är det ganska vettigt, såvida det F4-stallet inte är en klubb på skolan. Verstappen var 17 när han körde Formula 3, Hamilton 16 när han körde Formula Renault (innan Formula 3 året därpå)

Redigerad oktober 23, 2023 av Klibbnisse

[MathJuice]

Så håller på att bingea ikapp Frieren efter att den flygit helt under min radar. Känns som Wandering With Elaina fast med den unika twisten om tidsperspektiv. Så vackert... 

[Sceleris]

Sett klart:

• Sköldhjälten säsong 3: Hade en del fräsig animation, och regin var bättre än säsong 2, medan storyn var ännu mer pissig: en tröttsam och spretig bunt småberättelser med extra dos pedovibbar. Kändes som en helt meningslös säsong som borde ha berättats i form av typ 2 OVA-avsnitt (om alls).
   
• Goblin Slayer 2: Svårt att säga något om den. Några löst ihopsatta äventyr som var för sig kändes okej, men jag kände ingen röd tråd igenom säsongen i helhet. Det mest intressanta var att Goblindräparen själv nästan började bli en karaktär. Men bara nästan.
   
• Eminence in Shadow 2: Ungefär samma styrkor och brister som första säsongen. Småkul och bra action, men den ständiga känslan av att man ska ta dramat lika (o)allvarligt som huvudpersonen gör.
   
• Doktor Sten: Den nya världen säsong 2: Fortsatt kul och engagerande med färggrant karaktärsgalleri, skarpa cliffhangers, och intressanta problemlösningar.
   
• Tokyo Revengers säsong 3: En serie med viss potential (tidsresande brotts-/konspirations-/mordmysterium), men i slutändan mer frustrerande än något annat. Jag har svårt att känna sympati för en bunt ligister överlag, men det stora kruxet är huvudpersonen: problemet är inte att han är en svag lipsill (vilket han är), utan att han gång på gång på gång står helt handfallen i olika situationer. Det är bättre att han försöker göra något men misslyckas, än att han bara står och tittar på! Exempelvis i sista avsnittet är det en scen där en sak händer framför ögonen på honom, men där han har något han skulle försöka göra, men kameran bara växlar fram och tillbaka mellan det som händer och hans dumma ansikte, som för att belysa hur passiv han är ibland. Så jag känner mest frustration över att storyn inte verkar vara över.
   
• Tearmoon Empire: Fånig (på ett positivt sätt) berättelse om en egoist som (halv)själviskt gör världen bättre och ständigt misstas för briljant. Inte direkt komiskt guld, och den känns genomgående billig (det mest komiska är kanske den bisarra syntmusiken inspirerad av klassisk musik, typ Dvoraks Från den nya världen), men den är snäll och har ett faktiskt slut.
   
• My Daughter Left the Nest and Returned an S-Rank Adventurer: Fantasyäventyrsserie som känns lite ljummen och billig, men den har ett hjärta (sympatiska figurer och storylines) och tillräckligt varierad för att hålla igång intresset.
   
• I Will Survive Using Potions: Barnslig design och dramatiskt bankrutt, men den är så jävla fånig och bisarr att jag har svårt att tycka illa om den: hon använder sina förmågor att skapa trolldrycker till att slåss mot så väl kungar som präster som banditer, prata med hästar, sälja fotsvampsmedicin åt militärer, leta guld, bygga upp ett spionimperium med hemlösa barn, och så vidare. Störtlöjligt och behandlar allvar med fjäderlätthet.

[Klibbnisse]

Även för min del av ett gäng serier betats av nu:

• Girlfriend, Girlfriend S2 - Tyvärr var jag genomgående relativt uttråkad hela vägen till slutet. Långsamt tempo, och stagnerande humor. Stel och livlös animation, vilket var charmigt i första säsongen, gör serien ungefär lika underhållande att titta på som en sten. Dessutom verkar de ha tonat ner nivån av hur korkad den är.
• 100 Girlfriends - Jag trodde först att Girlfriend, Girlfriend skulle vara den "mest korkade" av dessa två, men döm om min förvåning när 100 Girlfriends inte lättar på gasen över huvud taget in i sista avsnittet. Förväntade mig en snabb introduktion av de fem flickvännerna och sedan generisk slice-of-life-harem-komedi, men tji fick jag när vi istället får en infiltrationsdrama och förhållandekonstellationer som är helt åt helvete dumma i huvudet. Mina tre hjärnceller var mycket nöjda.
• Spy x Family S2 - Jag menar... serien är okej. Solid, välanimerad och allt det där. Vi fick till slut ett par avsnitt på en båt som faktiskt hade med handlingen att göra, och lite karaktärsutveckling med fokus på familjen... dock nästan ingenting om skolan eller "uppdraget". Hade uppskattat mer handling.
• Overdrive - Genuint en av höjdpunkterna den här säsongen. För alla med god smak och som såg animen Major för många år sedan och som på det viset blivit introducerade till "drama-sport-serier" så är Overdrive verkligen en passande kandidat för den genren. Även om serien utger sig för att handla om en racerförare i Formel 4 så handlar serien om så mycket mer. Kanske huvudsakligen främst om fotografen som allting kretsar kring och bakgrunden till hans oförmåga att fotografera människor, något som sträcker sig tillbaka flera år och tsunamin i trakterna kring Fukushima. Det handlar också om gemenskapen dels kring de två primära stallen i Formel 4, men även relationerna mellan alla människor som på ett eller annat sätt är delaktiga i allt runt och kring. Mycket välgjord serie. Bra tempo, bra handling. Eloge!

Utöver dessa så har jag kommit ett par avsnitt in i 16bit Sensation som har blivit lite av en "inget annat att se på"-serie, och den är relativt medioker. 

Frieren är för övrigt inte färdig ännu, men tillsammans med Overdrive så har dessa varit höjdpunkterna på anime-veckan. Frieren har ett relativt bra tempo, men framför allt så gör den sitt jobb otroligt bra. En långsam serie med inte allt för stort fokus på slagsmål och fajter, utan snarare prat och möten med människor. Mycket nöjd med denna också.

Utöver detta, och egentligen inte relevant för säsongen, men sedan jag skrev senast här så klämde jag också in sista säsongen av Attack on Titan, vilket var "okej", inte min typ av slut kanske, och eftersom det tagit så lång tid att nå slutet så har jag liksom tappat all relation till karaktärerna. Dessutom är jag inte vän med matematiken rörande antalet titaner i väggarna, men det är en diskussion för en annan dag. Jag såg också Bloom Into You vilken har en bra introlåt men i övrigt en relativt vanlig handling. Pluspoäng dock för att ha ett kärleksintresse som genuint är rätt jobbig... kom inte riktigt ihåg om de blev ihop på slutet eller ej, jag hoppas inte det dock. Tyckte inte de passade. Nåja, har också klämt in Tonikawa S2 OVA, har ingenting speciellt att säga om den mer än att den känns typ som alla andra avsnitt i serien. Liksom Spy x Family  saknar jag lite handling, men å andra sidan har Tonikawa inte utgett sig för att ens ha en till att börja med.

Avslutningsvis har jag också, som traditionen kräver, bränt av ytterligare en omgång av Toradora vilket brukar bli av runt jul. Förr var det ju varje år, nu är det på sin höjd vartannat. Vad som däremot är oförändrat är hur välgjord serien är. Dramat i serien är så pass välskrivet att man håller sig investerad, den är hela tiden på väg någonstans och avsnitten går snabbt förbi eftersom varje avsnitt (i stort sett) har en historia att berätta. Detta står exempelvis i stark kontrast med några av de andra serierna den här säsongen. Jag gillar även hur serien lyckas kombinera story arcs med den övergripande handlingen och hur karaktärerna utvecklas i en relativt jämn takt över serien, istället för att allt händer bara på ett avsnitt.

Min rapport för i år.