Den farligaste skrivprompten

[Sceleris]

Jag har försökt komma igång igen med ritkursen Drawabox, och i ritkursen så gör läraren en stor grej av att man ska lägga tid vid sidan om kursen, åtminstone lika mycket tid som man lägger på kursen i sig, på att bara rita vad man känner för. Om kursen är till för att träna sin tekniska förmåga, så är sidoritandet, så vitt jag förstår honom, för att träna sin mentalitet: man ska och bör frikoppla kvaliteten på sitt alster, från sin självkänsla. Alltså, man ska inte teckna något och skämmas och tänka typ att “fan, jag ska ju kunna bättre… Vad är jag värd om jag inte kan teckna ens det här lilla enkla?” Man ska få bort den där pressen och göra processen till något mer avslappnat, behagligt. Gör skit, och gilla att du gör skit!

Jag gillar tanken, och tänker att den kan appliceras på mer än bildkonst. Om du lär dig spela ett instrument, kanske du ska lattja med instrumentet fastän du inte ens kan spela ackord? Och om du skriver, kanske du ska skriva skräp?

Jag funderade på hur man kan skriva skräp och kom ihåg en skrivpromptsida som jag hade råkat hitta: The Most Dangerous Writing App! Man får en skrivprompt och har 5 minuter på sig att skriva, men om man tar händerna från tangentbordet i mer än typ 5 sekunder, så stängs skrivfunktionaliteten av. Man (åtminstone jag) hinner inte tänka ut en story, inte planera strukturen, inte kolla att man stavat rätt eller hitta bättre synonymer till ord.

Så här tänkte jag posta lite skräp jag skriver.

As she searched, her movements were frantic,

Spoiler

 

As she searched, her movements were frantic, men samtidigt beräknade. Det var inte vem som helst, kunde man se, utan en expert.

Frank betraktade inkräktaren noga. Under sina 20 år som säkerhetsvakt hade han aldrig förrän nu sett en tvättäkta spion. Men här var det en. Svart, kroppstät dräkt och allt. När han reglerade kameran måste hon ha hört den, för hon kastade en ninjakaststjärna rätt i linsen och förstörde den.

Jaha, bara att gå dit och ta tjuven på bar gärning då. Han lade undan lådan med munkar och ställde sig upp. Smulor föll till golvet. Pistolhölstret hade han använt som brevpress. Fast, det är klart, det var ju inget brev, utan en playboykalender som höll på att blåsa bort under AC:n.

Han fick knappt på sig bältet över den runda magen, men det gick, och han knatade ut genom dörren.

Det var bara tjugo steg till dokumentrummet, men Frank var andfådd när han nådde dit.

Och hans fru hörde aldrig av honom igen.

 

The whole family had been cursed since 1944,

Spoiler

 

The whole family had been cursed since 1944, då Elizabeth, nu familjens matriark, hade kört på en ekorre. Ingen hade vetat att ekorrar kunde kasta förbannelser, men tydligen kunde de. Familjen var helt oförmögen att gömma sina nötter sedan den ödesdigra dagen.

Nu hade de fått nog. Förbannelsen måste brytas. Strået som knäckte kamelens rygg var när Jim, Elizabeths sonson, hade köpt en påse jordnötter till sitt Netflix-tittande, och lagt undan. Men förbannelsen visade sig åter, och Jims lillasyster Jane hittade nötterna. (Tekniskt sett är inte jordnötter nötter, men antingen vet inte ekorrar det, eller så är det helt enkelt inte så noga för förbannelsen.)

De anlitade en zigenerska. En krumryggad liten tant med skumt öga och fler rynklor än alla russin tillsammans.
"Jag kan bryta förbannelsen, nog", sa hon,"men det kommer att kosta."
"Jag betalar vad som helst", sa Jim.
Kvinnan haltade fram till Jims säng och slängde sig på den.
"Då vill jag ha DINA nötter!"

Tack för att ni lyssnat på min TED-presentation.

 

As she stopped to catch her breath, she looked back.

Spoiler

 

As she stopped to catch her breath, she looked back. Tigern närmade sig fortfarande. Hur hade hon, en tråkig revisor, hamnat här, av alla ställen!?

Det hela började åtta dagar tidigare, när Jonsson i PRavdelningen klev fram till hennes skrivbord. Klagomål hade inkommit, förklarade han, på överdriven användning av toapapper på ekonomiavdelningen, och med tanke på att hon var den enda som inte tagit semester hade man kunnat koppla det till henne.

Det var märkligt, försvarade hon sig med, för hon gick aldrig på toaletten på jobbet. Hon var en revisor, och 100 % tillägnad sitt arbete, så hon hade haft blöjor hela sitt yrkesliv.

Inom 10 minuter hade säkerhetsvakterna eskorterat henne ut ur byggnaden. Nu stod hon där med sina tavelramar (tomma, för hon hade aldrig rest någonstans) och sin räknesticka... när hon fick syn på tobaksaffären på andra sidan gatan. “LOTTERI" stod det. “Vinn en exotisk resa till Indien!"

Ja, varför inte? Det var väl kanske dags att resa iväg.

 

Outside the cabin, the wind howled through the trees, while inside, the old woman's fire was nearly out.

Spoiler

 

Outside the cabin, the wind howled through the trees, while inside, the old woman's fire was nearly out. Snart skulle zombierna vara framme. Hon hade inga vapen, annat än en gammal hacka som hon hade funnit i stugan.

Stugan i sig var en gammal lämning från guldrushen på 1800-talet, och hackan var samtida och uppenbarligen inte i skick för en gammal kvinna att försvara sig med från de levande döda, men flykten hade varit lång, och hon hade varit tvungen att stanna någonstans.

På bordet fanns en gammal karta. Skattkarta? Hon kom på sig själv med att slinka tillbaka i sina gamla tankespår som hon haft som liten. En vild pojkflicka ute på skattjakt och äventyr.

På kartan fanns utmärkt en grotta. Det måste ha varit där som guldgrävaren i stugan sökte. Men vad betydde orden "INTE IGEN"?

Vinden ylade. Fullmånen sken starkt. Om hon ville överleva skulle hon behöva ta sig vidare; stugan skulle inte hålla en attack. Så grottan skulle det bli.

Hon tog hackan i ena handen, fotogenlyktan i den andra, och gick ut.

 

[Sceleris]

To my cheating wife, I leave

Spoiler

 

To my cheating wife, I leave min tama drake.

Jag kunde knappt förstå orden som slank ur advokatens mun. Min make, vila i frid, må ha varit gammal, men han var inte senil. Eller?

Han hade levt ett aktivt liv. Upptäcksfärder i Asien, Afrika, Sydamerika. Han hade gjort upptäckter och byggt uppfinningar som revolutionerade världen på många sätt. Men drakar?

Jag svalde vinet och ställde bort glaset.
“Och hur ska jag få ta över denna ‘drake’, om jag får fråga? Står det i testamentet?”
Advokaten skummade igenom pappret.
“Ja, jo, det står här längst ner. Det ska finnas en hemlig grotta bakom ett vattenfall i skogen bakom herrgården.”

Charles, din lömska karl… Jag antar att jag får byta klänningen mot något mer passande för äventyr.

 

The first Christmas she could remember was also her best Christmas ever.

Spoiler

 

The first Christmas she could remember was also her best Christmas ever. Hennes fyllbult till farsa hade slagit hennes mamma medvetslös, och skulle just (som vanligt) sparka henne själv i magen.

Då damp han ner för skorstenen. Stor, rödklädd, fetlagd, med ett ekande skratt… som slutade tvärt. Tomten hade genast sett och förstått vad som pågick, och spände blicken i farsgubben. Med tunga steg i sina svarta stövlar hade Tomten gått fram till honom, och inte lämnat en sekund åt den förvirrade alkoholisten, utan genast svingat runt med julklappssäcken. Farsan flög som en julstrumpa och träffade väggen. Hon var fortfarande i chocktillstånd när Tomten gick fram till henne och sa, och det glömmer hon aldrig, “god jul, lillstumpan”.