Recension: Bloodstained: Ritual of the Night (PC/PS4/Xbox One/Switch)

[MathJuice]

Vad är Bloodstained: Ritual of the Night?

Ni kanske har hört talas om en serie kallad Castlevania, en riktigt klassisk spelserie som namngav en hel genre kallad metroidvania. Metroidvania är ett samlingsnamn för 2D- plattformers som uppmanar till utforskning och att utveckla sin karaktär för att kunna klara de olika utmaningar som dyker upp.

Konami är utvecklaren och utgivaren bakom Castlevania- spelen men har på senare tid inte satsat på serien, eftersom dom stegvist distanserat sig från spelutveckling (och bränt många broar på vägen). I maj 2015 startade skaparen bakom det extremt populära Castlevania: Symphony of the Night, Koji Igarashi, en Kickstarterkampanj för Bloodstained: Ritual of the Night, den spirituella uppföljaren till hans förra titel. Och nu finns det att beskåda på senaste generationens hårdvara.

Story

Under 1700- talet började industrialismen verkligen komma igång, till fasa för alkemisterna som riskerade att tappa sin relevans. För att skrämma tillbaka sina följare (och sponsorer) skapade de en ny typ av människa: Shardbinders, människor som fått demoniskt laddade kristaller inplanterade i sig. Dessa offrades för att frammana demoner som ställer till med kaos i världen. Kyrkan ryckte in och stoppade invasionen, men då hade människooffren redan skett. Av dessa shardbinders fanns nu bara två kvar; Gebel som överlevde alkemisternas ritual, och Miriam som var i en form av koma innan uppoffringen och blev därför skonad. Tio år senare vaknar Miriam upp till att höra att ett slott infekterat med demoner har manifesterats tack vare Gebel. Hon beger sig mot detta slott för att stoppa en ny demoninvasion och ta reda på varför Gebel har gått över till den mörka sidan.

Gameplay

Bloodstained är ett renodlat Castlevania i allt förutom namn (upphovsrättsliga skäl). Så har man erfarenhet av exempelvis Symphony of the Night, vilket kommer refereras friskt till här, så kan man lätt sätta sig in spelet direkt. I sann metroidvania- anda ligger fokus på plattforming och sidoscrollande fightning. Du slår dina fiender med en mäktig arsenal av olika vapentyper som svärd, spjut, stora svärd, yxor, piskor, musköter och även skor. Banka tills numren slutar visa sig och de sjunker ihop till en röra. Självfallet kan man backsteppa för att undvika deras attacker och man kan nu även glidtackla efter backen för att snabbt fara efter golvet och undvika attacker uppifrån. Och det lär behövas för fienderna är mer livliga än i klassiska Castlevania- spel. Det finns exempelvis en fågelskrämma med en pilbåge som siktar efter en, och kan även hoppa upp i luften och skjuta ner mot dig. Det finns massor med paralleller att dra till Symphony of the Night men snäppet vassare. Alucard (Symphony of the Night) hade det lite lättare motstånd och tålde lite mera stryk, medan Miriam möter monster som är lite tuffare och mera spralliga än de från den klassiska Playstation- eran. Skulle inte förvåna om vissa drog parallellen att detta är "the Dark Souls of metroidvania". Som en shardbinder kan Miriam använda dessa till sin fördel. När en fiende dör finns en chans att denna släpper en skärva som hon kan plocka upp. Dessa ger olika förmågor i olika kategorier som en passiv buff, enkelkast eller en riktad spell. Exempelvis kan man kasta ett eldklot i den riktning man styr med via höger styrspak på kontrollen eller slänga ner en studsande vattenboll.

Att hantera sitt loot fungerar detsamma som i Castlevania där man kan välja vapen, rustning och olika accessoarer. Det sistnämnda påverkar även hur Miriam ser ut. Vill du ha en tomtemössa, alvöron och glasögon? Nu kan du det! En rolig liten detalj att ha med, och senare i spelet kan man även ändra frisyr och färgtoner på henne. Det finns även ett craftingsystem med där man kan skapa nya vapen och tillbehör och även matlagnings som ger Miriam permanenta buffar till olika attribut. Man kan även uppgradera sina shards till att vara mera kraftfulla eller sälja såna man inte använder.

Grafik

Bloodstained utnyttjar Unreal Engine till att få hela världen att kännas levande i renodlad 2,5D- stil. Det känns som en remaster av Castlevania: Symphony of the Night då spelet som sagt lånar friskt från sin företrädare. Vissa fiender och miljöer kan dock kännas lite ur fas med varandra då grafiken gått igenom några iterationer av ändringar under utvecklingen. Trots detta kan man säga att det verkligen fått världen och karaktärerna att kännas levande.

Ljud

Att säga att musiken är tungt inspirerat av Symphony of the Night vore en underdrift. Särskilt som Castlevania- seriens gamla kompositör, Michiru Yamane, är med även här och orkestrerar. Det presenteras mera lugnare och med en viss modernare tappning här utan att för den delen förstöra dess arv, så verkligen ett stort plus för deras arbete med detta. Andra ljudeffekter kan även de beskrivas som typiskt Castlevania. Det som märks kanske mest är voice acting då storyn spelar större roll än i tidigare versioner. Engelsk dubb känns som vanligt mera livlös och krystat, men det kommer nog inte vara ett så stort hinder. Miriam känns dock mer levande med japansk dubb tack vare Ami Koshimizu, känd för sina roller som Holo (Spice and Wolf), Ryouko Matoi (Kill la Kill) och Charlotte E. Yeager (Strike Witches =3). Rekommenderat att köra med japansk dubb är vad som insinueras alltså...

 

Sammanfattning

Det var sagt att Bloodstained skulle bli den spirituella uppföljaren till Castlevania: Symphony of the Night...och kort och gott så har det blivit det. Med en fräschare makeup och utmanande grundmekanik känner man att det fanns en vision med detta spel. Även kul att efter senare tids bakslag med Kickstarterprojekt som anspelat på nostalgi så faller man inte i samma fälla, utan överglänser förväntningarna som lagts på Igarashis axlar.

Omdöme: What is a man/10