Anime vintern 2018/2019

[Sceleris]

[Sceleris]

Ett nytt år, ett nytt försök! Jag kom på att jag inte sett någon fantastisk anime under 2018 förutom några makalösa avsnitt My Hero Academia, så jag måste skärpa mig. Mer animu!

• Mob Psycho 100 II: Första säsongen bjöd på fenomenal animation och lite hyfsad komik. Jag har redan läst den avslutade webbmangan, men på trailern tyckte jag att storyn såg annorlunda ut.
• Tate no Yūsha no Nariagari: “Sköldhjälten stiger”. Ännu en isekai. Har följt mangaversionen (baserad på lättromanserie) i några år. Nischen här är väl att huvudpersonen behandlas väldigt orättvist, så att läsaren/tittaren ska bli upprörd. Fast kruxet är formen på orättvisan som känns lite olustig i dessa tider. Också lite olustigt är… Äsch, det kanske jag sparar till en tråd.
• Yakusoku no Neverland: Shōnen Jump-manga som jag fått för mig är okej.
• Boogiepop wa Warawanai: Den verkar annorlunda än den gamla animeversionen. Kan bli en intressant thriller.
• Manaria Friends: Cygames har ju ansvarat för en del sevärd anime nu, och jag tror det var denna som utspelade sig i samma värld som deras Bahamut.
• Kaguya-sama: Baserad på en kul romantisk manga med lite oväntade infallsvinklar; ibland känns den som att den fångar ungdomlighet… fast jag vet ju inte, jag är ju inte ung.
• Domestic na Kanojo: Ungdomar som faktiskt har sex! Bäddat (pun intended) för tonårsdrama. Har läst nåt hundratal mangakapitel, det är typ okej för sin genre.
• Gotōbun no Hanayome: Har inte läst originalet, men det verkar vara väldigt populärt.
• Mahō Shōjo Tokushusen Asuka: Ännu en sån där “gritty mahō shōjo”; har läst nåt kapitel av mangan, det var inte tillräckligt fångande.
• Ueno-san wa Bukiyō: Bisarr komedi:
  
  Läste ett par kapitel, sen såg jag att den skulle få en anime.
• Watashi ni Tenshi ga Maioreta: Yuripedofili är inte min tekopp, men bra Doga Kobo-animation är min tekopp. Återstår att se om det är bra Doga Kobo-animation.
• Girly Air Force: @MathJuice sa väl att det var ett svenskt plan i denna flygplan-i-form-av-söta-flickor-anime, så det blir väl ett patriotiskt projekt att titta på denna.

[MathJuice]

Date A Live 3 och Psycho Pass SS. I rest my case! 

[Soverejn]

Inget som jag är jätte hype på under denna säsong men jag kommer att kolla in dessa till att börja med, sen får vi se:

Domestic na Kanojo

Boogiepop wa Warawanai

Tate no Yūsha no Nariagari

Dororo

kanske blir Kakegurui x x också.

 

[MathJuice]

Date A Live 3: Riktigt skön haremserie som fått en ny fortsättning. Kom jättelätt in i den trots tiden mellan denna och säsong 2, samtidigt så såg jag också en standalone film som inte riktigt fortsatte serien. Wholesome blandat med charmig humor och några energiska actionscener.

Manaria Friends: I en fantasyvärld där olika raser blandas finns en magiskola (nej, inte Hogwards!) där alla kan delta. Anne är en människoprinsessa vars magi är riktigt stark. Hon må va en prinsessa, men är mer tillbakalutad och tomboyish än vad hennes position innefattar. En av hennes vänner, Grea, är dovahkiin halvdrake och också en prinsessa. Hon är blyg och mer tystlåten. Hittills är det en ganska skön serie med mer fokus på vänskap och med en liten gnutta humor inbakat. Fint animerad och generellt wholesome.

Wataten: Miyako sägs vara i college men verkar mer av en NEET som går runt i mjukisoverall och syr cosplaykläder och bakar. En dag kommer hennes lillasyster med en kompis på besök, Hana. Det är kärlek vid första ögonkastet, men hennes konstiga och pinsamma försök att etablera social interaktion gör Miyako väldigt misstänksam för Hana. En serie där lolin är redo att ringa polisen då en lolicon vill att hon ska klä upp sig i cosplay. Hon faller dock för det gamla godistricket och det vi får se är udda interaktioner mellan en NEET-hybrid och vad som verkar vara ett par mellanstadieelever. Hilarity ensues.

[Klona]

Jag har börjat titta på några serier men ska nog se åtminstone någon till. De jag har börjat titta på är:

Mob Psycho 2

Yakusoku no Neverland

Dororo

De serierna gillar jag riktigt mycket än så länge så det känns som en bra start på detta år. Ska väl skriva lite mer om vad jag tycker om dem när jag har tid.

De serier jag funderar att titta på är:

Boogiepop wa Warawanai

Tate no Yūsha no Nariagari

Inte av någon annan anledning att jag har hört talas om de båda och känner att jag vill titta på lite mer serier just nu.

[MathJuice]

Endro~!: I en fantasyvärld där Juulia (hjälten) och hennes vänner slash partymedlemmar slåss mot Demon King (såklart att det är en demonkung/lord). Det är den sista fighten och våra hjältinnor tar i med hårdhandskarna med hjälp av magiska kort som förvisar demonkungen till evigheten. Slutet gott, eftertexter rullar...

Men vad som hände var att demonen fördes tillbaka i tiden innan Juulia ens började sin hjälteresa, samtidigt som han förvandlades till Mao the loli demon. Nu har han hon chansen att förhindra Juulias hjälteresa och sin egna undergång genom att börja som lärare på hjälteskolan.

Slice of life i fantasytema med varma animationer och riktigt sprallig handling. Spralligt bra asså, den har riktigt skön humor som är konstant gående utan att vara uppe i ens ansikte och irritera en. Så en icke-isekai med slice of life charm.

[Klona]

Den 2018-12-28 vid 20:08 sa Sceleris:

Tate no Yūsha no Nariagari: “Sköldhjälten stiger”. Ännu en isekai. Har följt mangaversionen (baserad på lättromanserie) i några år. Nischen här är väl att huvudpersonen behandlas väldigt orättvist, så att läsaren/tittaren ska bli upprörd.

Nog med att jag hade blivit varnad men herregud hur orättvist huvudpersonen blir behandlad. Hoppas att vi får en anledning till detta beteende och inte bara enbart för att vi ska sympatisera med hjälten. 

[Sceleris]

1 timme sedan sa Klona:

Nog med att jag hade blivit varnad men herregud hur orättvist huvudpersonen blir behandlad. Hoppas att vi får en anledning till detta beteende och inte bara enbart för att vi ska sympatisera med hjälten. 

In-story-anledning? Mja, mjo, det kan man väl säga, men det är nog mer författarens efterhandskonstruktion.

Men det är ganska kul att den fungerar! Jag ser den med min bror och han kan inte hålla sig från att kommentera medan vi tittar. “Han sköldhjälten borde [xxx]” och “om det var jag hade jag [yyy]”, där det utelämnade oftast är utövandet av någon form av våld mot de orättvisa. 😅

[Sceleris]

Några tankar:

• Mob Psycho 100 II: bra story – Reigen är toppen – och animation på legendnivå. Jag håller mig à jour. ★★★★
• Tate no Yūsha no Nariagari: okej onsdagsanime. Jag håller mig à jour. ★★☆☆
• Yakusoku no Neverland: bara sett första avsnittet, men figurerna är sympatiska, och handlingen är spännande och lite obehaglig på ett bra sätt. Jag vill se mer. ★★★☆
• Boogiepop wa Warawanai: sett tre avsnitt; lite för dunkel mystik, men mot tredje blev det lite spänning och drama. I övrigt så känner jag inget särskilt alls, inte ens nyfikenhet. Jag känner att jag borde se den, för att det är en sån där fancy-pants-anime, men jag känner inte att jag verkligen vill. ★★☆☆
• Kaguya-sama wa Kokurasetai: bara sett första avsnittet, men förutom att jag känner att tonen kanske skulle ha varit mer teatralt överdramatisk istället för hyperenergisk, så tycker jag att det verkar som en bra animeversion. Den ser lite slätstruken ut, men originalmangan är väldigt, hm, utan toner (det känns som att det mesta man ser på är stora fält av helsvart och helvitt) så då känns animeversionen ändå lite “fyllig”. Jag borde se igenom den och återgå till mangan. ★★★☆
• Domestic na Kanojo: bara sett första avsnittet. Till att börja med slogs jag av viss besvikelse över hur karaktärsdesignen frångått Kei Sasugas original, men egentligen är det inte så farligt. Det är bara att Sasugas figurer är lite mer runda och i hennes stil, och animeversionerna känns mer… generiskt anime. Men verkar vara en hyfsad animeversion. Jag borde se igenom den och återgå till mangan. ★★☆☆
• Gotōbun no Hanayome: jag gillar hur huvudpersonen inte är en typiskt klumpig lättgenerad haremprotagonist, och tjejerna är okej haremtjejer, men det är en grundligt oimponerande produktion. Jag håller mig à jour, och när den är över kommer jag nog att börja följa mangaversionen, som jag misstänker är bättre, om så bara för bättre teckningar. ★☆☆☆
• Mahō Shōjo Tokushusen Asuka: bara sett första avsnittet. Storyn och karaktärerna känns som förväntat av en grim-dark-version av magiska flickor-genren, men det är inte särskilt medryckande. Fast jag är lite nyfiken på hur grim-dark den blir, så jag vill se mer. ★☆☆☆
• Dōkyonin wa Hiza, Tokidoki, Atama no Ue: sött och stundvis rörande, men kanske lite för episodiskt. Med det sagt så håller jag mig à jour – faktiskt har det många veckor varit den anime jag längtat mest efter. ★★★☆
• Ueno-san wa Bukiyō: jag tycker inte att den är rolig, men Ueno är märkligt sympatisk: hon är väldigt skränig och tsun-tsun, men hon är så extremt känslomässig och, i grund och botten, en snäll flicka, att jag inte kan undgå att tycka om henne. En del av det är hennes röstskådis som gör en helt fenomenal insats. Och glasögontjejen är toppen, om vi hade Anime.se Anime Awards för 2019 skulle hon lätt få priset för “Årets Wingman”. Jag ser vidare i godan ro. ★☆☆☆
• Grimms Notes: bara sett första avsnittet. Bleka färger, tråkiga teckningar, tematiskt otillfredsställande, extremt generiskt överlag. Jag ser inte vidare. ☆☆☆☆
• Watashi ni Tenshi ga Maiorita: bara sett första avsnittet. Bra karaktärsanimation och nån lyckad scen täcker inte över att storyn är lite obehaglig på ett sätt som den inte verkar ämna diskutera, och desto värre att den helt enkelt inte är rolig. ★☆☆☆
• Girly Air Force: bara sett första avsnittet. Huvudpersonen är lite tonårsfjantig, men inte osympatisk, och jag är lite nyfiken på hur de förklarar seriens kärna, men ganska meh. Men det är väl min patriotiska plikt att se klart den. ★☆☆☆
• Endro: bara sett första avsnittet. Namori står för söt karaktärsdesign, men det känns ytligt, och serien känns osäker på om den är en parodi eller en äventyrskomedi. Jag ser inte vidare; hellre skulle jag se Mahōjin Guruguru. ★☆☆☆
• Kōya no Kotobuki Hikōtai: bara sett första avsnittet. De introducerar för många karaktärer för snabbt, så de känns personlighetslösa och ointressanta, och animationen är en bisarr blandning av 2D och 3D, men ljudet och musiken är bra och flygstriderna är överraskande välkoreograferade. ★☆☆☆
• W'z: jag såg inte ens ett halvt avsnitt. Det var skrattretande töntigt, och sen kom jag på att det var uppföljaren till den ökända Hand Shakers. Jag ser inte vidare. ☆☆☆☆
• Meiji Tokyo Renka: bara sett första avsnittet. Så vitt det gäller möjligheten att drömma om vackra män är det nog okej, men det är tomt, mest bara snabba presentationer av alla snyggingar. Jag ser inte vidare. ★☆☆☆
• Egao no Daika: inga särskilda brister, men heller inga styrkor. Har bara sett två avsnitt, men jag vill nog se åtminstone något avsnitt till, för att se den komma in i sin handling. ★☆☆☆
• Pastel Memories: såg några avsnitt bara för att se vad de skulle referera till. Fult tecknat med en uppsjö endimensionella moébrudar i en töntig handling. Kompetent, mer vågad personal hade kanske kunnat göra något hyfsat av premissen, men det är inte vad vi fick. ☆☆☆☆
• Kemurikusa: jag såg aldrig Kemono Friends utöver ett avsnitt, så jag vet inte hur den är, men den här av samma skapare är amatörmässig och barnslig, men den känns så ärlig och okonstlad och avskalad att det ger ett positivt intryck. Typ som ett respektabelt barnprogram. Jag håller mig à jour. ★☆☆☆
• Dimension High School: bara sett första avsnittet. Dålig 3DCG och pinsamt dålig live-action. ☆☆☆☆
• Rinshi! Ekoda-chan: 12 animeregissörer gör varsin version av mangan och dess huvudperson Ekoda; intressant att se med vad och hur de fyller sina tre minuter, men också intressant att se efterföljande halvtimmesdiskussionen med producenten, regissören och röstskådisen. Jag ser vidare i godan ro. ★★☆☆
• Bermuda Triangle: bara sett första avsnittet. Billig och i stort sett händelselös barnserie med torra karaktärer, men den är inte usel. Jag ser inte vidare. ★☆☆☆
• Virtual-san wa Miteiru: 💩
  <~Sceleris> “Virtual-san wa miteiru” är rent plågsamt att se på.
  <~Sceleris> Jag har aldrig sett något så incestuöst… och karaktärerna är inte ens släkt!
  <~Sceleris> En serie om youtubers, av youtubers, till synes för youtubers.
  <~Sceleris> Innehållet är som sketcher man kan förvänta sig se improviseras fram på nån gymnasielektion. Inget värdigt att ses av någon utanför klassen.

[MathJuice]

Jag försökte verkligen komma in i Kaguya-sama: Love is War, men jag fastnar aldrig riktigt. Problemet är kanske att den typ av humor inte är för mig. Dels är den inre dialogen eller "war of the minds" inte riktigt min grej men har även svårt med deras interaktioner och dess upplägg som känns väldigt enformigt. Sen så spelar det ingen roll hur skön Chika är, för det enda hon verkar vara är en form av Ex Machina. Det är hennes jobb att leverera punchlinen och i slutändan känns allting för uppenbart och uppspelat.