Overlord III

[Sceleris]

Efter några halvtaskiga veckor om irrelevant skit (vem bryr sig om den där sketna byn? Fast det var åtminstone bättre än ödlorna i Overlord II), så händer äntligen saker, som @Soverejn skrev, och det måste man väl hålla med om – Ainz lurar äventyrare från kejsardömet att “invadera” Nazarick för att få en ursäkt att skramla med sabeln mot kejsardömet och därmed röja sin existens och sin makt för omvärlden – men serien visade också sin meningslöst illvilliga sida igen. I'm not feeling it.

Jag tänker alltså på det här med att lura in och döda och stycka oskyldiga namngivna karaktärer med personligheter. Nu menar jag inte att jag hann bli något stort fan av figurerna, då deras närvaro var kortvarig och deras bakgrunder och karaktärskoncept var schabloner; de fick bara tillräckligt med introduktion och tid för att understryka vad som stod på spel för dem (gruppens kamratskap! Parets kärlek! Tjejens småsystrar!), för att sedan utöva grymhet mot dem. Det känns som helt onödig sadism, ur ett berättarperspektiv.

Etiskt är det ju ingen skillnad mot att döda en namngiven karaktär som en namnlös karaktär, men berättarmässigt är det en mycket stor skillnad. Det måste liksom ha en tydlig funktion. Hade superskurkmonstren varit antagonister, som i en vanlig berättelse, hade det kunnat tjäna syftet att göra dem mer förhatliga, men jag får inte känslan att Overlord är som Death Note, där ju huvudpersonen är någon som man inte ska heja på. Om man ska heja på Ainz och gänget, så är det nära “edgelord”-nivå att låta dem vara extremt onda, om det då inte har någon funktion, som sagt.

Ett sätt att se det på är ju givetvis att “Overlord har gjort ett medvetet val att handla om superskurkmonster, och då är det ju bara en konsekvens att de gör som superskurkmonster gör: dödar människor, äter människor, torterar människor, sätter skräck i människor” – men Ainz är inte ett superskurkmonster, han är en vanlig mänsklig dataspelare som rollspelar som superskurkmonster, och alla hans undersåtar var programmerade NPC-figurer skapade av mänskliga dataspelare som knappast hade velat att deras skapelser skulle få liv och gå ut och verkligen utöva ondska på människor. Det var bara ett spel för dem. Det känns som att Overlord helst vill glömma detta, för det enda som “Ainz är egentligen en människa” används för är lustiga sekvenser där han tänker som en avdelningschef på ett företag och inte som en “last boss”-karaktär. Serien hade kunnat göra mer med det etiska dilemmat — eller gjort om så att han aldrig hade varit en människa till att börja med.

Det Overlord som jag helst vill se är ett där den tydliga människan inuti Ainz försöker se ut som en superskurkmonsterboss för sina undersåtar, men som genomför planer som faktiskt inte är så superskurkmonsteraktiga. Det har potential för både komik (t.ex. roliga missförstånd) och spänning (ska undersåtarna lyckas se igenom honom?).

[Soverejn]

Bara en kort rant så jag fyller min dela med mig kvot. Med tanke på riktningen serien gått i tidigare om jag minns rätt där Ains räddat folk och visat sympati och barmhärtighet till skillnad från ödlorna som han var ganska elak med men även där visade på någon slags barmhärtighet, återupplivade den där krigaren och tog in dom etc. Så trodde jag verkligen att de äventyrare han lurade in skulle han på något sätt visa barmhärtighet även där, att det skulle bli komedi på något sätt hur han skulle försöka lösa den situationen att vara ond overlord med massa onda planer men samtidigt inte mörda oskyldiga eller alla oskyldiga i kallt blod. Men så lät han dem dö ändå. Har han glömt av sig själv lite grann där och börjat leva sig in i sin roll som ond overlord, han verkar ju fortfarande komiskt överraskad och sig själv lite grann när den där kostymskorpionen eller vad han är presenterar hans världshärskar planer som han själv inte vet om. Men han verkar fortfarande värna om "Carne Village" och dess invånare så varför har det blivit annorlunda med dessa äventyrare som han dessutom haft kontakt med som "Momon". Verkar ju som först i serien att han tar världen lite på allvar och vill va lite av en hjälte trots att hans karaktär är en ond jävla härskar skelett. Men det är ju från tiden det var coolt för att det var ju bara ett roleplay spel osv. Sen så kommer han in som sig själv i början i den här onda härskar formen och är snäll, har sympati etc och det är där konflikten är som jag trodde skulle fortsätta hela serien. Men nu har han plötsligt övergått till någon slags mentalitet där det är bara ett spel så det är ok att mörda på utan konsekvenser, det är ju kul att vara ond mäktigt overlord dessutom. Whats going on...

[Sceleris]

Den 2018-09-13 vid 03:19 sa Soverejn:

Whats going on...

Eller hur! Det hade ju kunnat vara ett till lager på berättelsen om han våndades internt över sin spelade ondska, men som det är är det mest “jahopp, människor, ha ha, vem bryr sig”.

Det finns alternativ. Jag läste en kort prequel-berättelse om hur deras spelgille fick tag på Nazaricks grav som högkvarter till att börja med (dvs åratal innan animeserien började) och jag tror att det var där som man fick en bättre bild av hur jorden ser ut år 2100-nånting då serien börjar. Det är typ smutsigt och superkapitalistiskt och orättvist. Storföretag utnyttjar folk och förorenar miljön till den grad att ingen kan vistas utomhus utan att använda gasmasker. En karaktär berättar att familjemedlemmar dött i arbetsolycka men att kompensationen var obefintlig och att bolaget inte ens stoppade fabriken, och Momonga själv berättar att hans egen mor arbetade ihjäl sig. Momongas lägenhet är nästan helt tom, VR-internet är det enda han gör som inte är jobb.

Men det var några extraberättelser som följde med de japanska Blu-ray-skivorna. Serien hade kunnat integrera sådan information mer och visa att han verkligen inte bryr sig om människor, därför att han kommer från ett riktigt skitsamhälle – det enda som han bryr sig om är vännerna från sitt dataspel (om jag nu förstår honom rätt). Då hade vi förstått hur han kan vara så kall. Hade de velat göra en snäll historia hade de sedan kunnat låta honom lära sig tycka om människor genom goda erfarenheter i den nya världen, men oavsett så hade de kunnat bygga upp honom som karaktär mer.

Ett annat alternativ kommer från en annan isekai-dataspelshistoria vars mangaversion jag följer, En vild slutboss uppenbarar sig. Den handlar om en MMORPG-gamer som blev mäktig i dataspelet tillsammans med några onlinekompisar, men han bestämde sig för att sluta spela, och då valde gruppen att göra det till ett litet “event” där hans karaktär, kvinnliga ängeln Ruphas, blev förrådd av de andra. En tid senare sugs han in i spelet och hamnar i sin dataspelskaraktär Ruphas kropp, av olycka “återuppväckt” i en magisk ritual 200 år efter “förräderiet”. Mysterier uppstår: datorstyrda supportkaraktärer har fått liv (som i Overlord), saker verkar mycket mer ifyllda än i spelet, och karaktärerna tillhörande de kompisar som han spelade med förut verkar inte vara desamma. En delvis intressant infallsvinkel är att gränsen mellan Ruphas och dataspelaren bakom Ruphas börjar suddas ut. I början handlar det om att rollspela som i Overlord, men beteendet kommer allt mer självklart, och h@n börjar minnas Ruphas “backstory” som ju inte borde finnas. (Risken är förstås att om han blir Ruphas helt och hållet och utan särskilda konsekvenser så var det ju helt meningslöst att göra det som en “gamer fast i dataspelet fast på riktigt”-berättelse, då hade de kunnat göra en ren fantasy. Det ligger något i att de flesta isekai-berättelser hade kunnat skrivas om utan isekai, som @Truly påpekade på Discord.)

Ainz hade kunnat ha en liknande grej på gång, där hans mänskliga och medmänskliga inre jag håller på att tas över av ett människoföraktande Undead-yttre.

Det är bara två förslag, och det finns ju andra grejer som de hade kunnat göra. Något bör de då göra.

[Sceleris]

Jag råkade se på en Overlord-wiki att Arche, hon där bland “inkräktarna” som Ainz lurade in i Nazarick för att få en ursäkt att hota kejsardömet, hon som spyr två gånger när hon får se hur mäktig Ainz är, hon som gör sitt bästa för sina två föräldraförsummade småsystrar men som blir dödad av Shalltear och styckad och utdelad till olika monster i Nazarick, i den ursprungliga webbpublicerade så får hon bli Shalltears “sexleksak” och bo i Nazarick med sina systrar. Fast för lättromanversionen så fick, om jag förstår rätt, fansen rösta om hennes öde, så där dog hon, som bekant.

Och, fast det inte nämns i böckerna, är det också “canon” att småsystrarna såldes (av föräldrarna?) som slavar och att de “arbetades ihjäl”. Eftersom småflickor knappast köps för att göra tunga lyft, så kan vi anta att de blev sexslavar, och att de alltså våldtogs till döds.

 

Tänk att du ser någon som har en godispåse. Du säger, “åh, godis! Ser gott ut, kan man få en?”.

• Godishavaren skulle kunna ge dig en godis, och den skulle kunna vara god, och du blir nöjd.
• Godishavaren skulle kunna ge dig en godis, men den skulle kunna smaka illa, och du får lära dig att det som ser gott ut kan ha en bitter smak.
• Godishavaren skulle kunna neka dig godis, och du får lära dig att man inte alltid får allt man vill ha, eller kanske läxan är att godis faktiskt inte är bra för dig. Det är inte tillfredsställande, men det är en bra läxa.

Alternativt skulle godishavaren efter din fråga kunna välja att argt bajsa i påsen, utan att bryta ögonkontakt med dig, och sedan kasta bort alltsammans, för åt helvete med godiset och åt helvete med dig.

Alltså, det är inte så att jag var helt inställd på att äta godis, det var inte så viktigt för mig; jag tänkte bara att jag kunde ta en godis när det ändå fanns en godispåse, ett “nej” hade varit acceptabelt nog, men godishavarens handlingar var så indränkta i bitterhet och illvilja att hela situationen kändes olustig.