Anime sommaren 2018

[MathJuice]

Free och Overlord är tillbaka, tyvärr gäller det också för One Room. Plus mera Cinderella Girls Gekijou!

[Sceleris]

Jag tänkte skriva mina val, men nja, jag borde försöka se åtminstone lite av allt. Det var länge sedan jag gjorde det.

Först ut: Island. Visuellromananime om en kanske-världsräddande-tidsresenär som utan kläder eller minne spolar iland på ö och har någon koppling till olika flickor som alla är för unga för honom.

Mysterier med en dos komedi som fick mig att vilja kalla den för en "post-Steins Gate-anime", men den är alldeles för slätstruken. Karaktärerna är ointetsägande, mysterierna är ointressanta, avsnittet har ingen stämning utöver ett slags lojhet, och det finns inget att anmärka positivt på i produktionen (animation, visuell stil, musik, regi, röstskådisar, ...). Inget aktivt dåligt, men verkligen inget som är bra. Jag har ingen anledning att förvänta mig att det blir bättre, så den "droppar" jag.

Spoiler

Andra ut: Hanebado, sportanime om tjejer som spelar badminton.

Vilken skillnad från Island! De första minuterna är en vemodig badmintonmatch: regn, tvivel, besvikelse, meningslös kämpan, i visuell detalj och inveckling: mycket rörelse både för karaktärer och kamera, detaljerade teckningar, rörelseoskärpa och skärpedjup, närbilder på svettdroppar och badmintonracket i slow motion. Inte felfritt om man tvunget vill leta efter något att påpeka (karaktärsdesignen är lite sisådär; “realismen” skär sig mot flickor med rosa animehår och kvinnor med komiskt överdrivet stora hästsvansrosetter), men redan denna scen ger mycket mer förtroende för serien, än vad Island lyckades med hela sitt första avsnitt. Det är inte att den får en att känna för karaktärerna, utan att man förstår att en liknande match senare i serien mycket väl kommer att kunna kännas outhärdligt spännande.

Resten av avsnittet håller samma nivå. Storyn är lite formelmässig (huvudduons omständigheter påminner mig lite om Haikyū – och förresten är det samma manusförfattare!), men stämningen är ganska spänd (OP-vinjetten ger dock en lättsammare vibb), och visuella kvaliteten är hög. Jag tror att detta kommer att bli en bra "blod, svett och tårar"-sportanime!

Spoiler

 

[MathJuice]

Det ser lovande ut när vi har en serie som heter "I Want You To Make a Disgusted Face and Show Me Your Underwear"..........

Å andra sidan har vi fullt med "sport" i och med Free! och Harukana Receive. Den ena en lovande uppföljare, den andra verkar vara lik Two Car från i höstas fast med volleyball.

[Sceleris]

Den 2018-07-03 vid 17:26 sa MathJuice:

Harukana Receive. […] verkar vara lik Two Car från i höstas fast med volleyball.

Bra liknelse. Inte minst för att den verkar existera i en värld utan män. Inte “utan manliga karaktärer”, utan “utan män”. Inte ens i bakgrunden kan man skymta en snubbe eller gubbe, ens ett gossebarn. (Fast just mot slutet av avsnittet när jag satt och funderade om män hade dött ut nyligen eller om män aldrig hade existerat i deras värld, så nämner de “ojii” (mor-/farfar) samt visar ett foto av en man, så där föll väl den teorin.)

Jag brukar alltid vara skeptisk till sådana serier. Det brukar tala för att de skär bort många saker i manusväg till förmån för att visa animebrudar, här medelst stjärtkamera. Den känns ganska billig; det ligger ett mysko konstant, statiskt brusfilter över bilden vilket ger mig känslan av att de lagt på det för att ge intrycket av mer detalj, att bilden är mer högupplöst än vad den faktiskt är. Linjerna är lite åt det grova hållet, och de gjorde en digital Vertigo-åkzoomning som såg illa ut (pixelerad).

Fast det är inte katastrof. Vill man se tecknade bikinistjärtar så kommer det kanske att gå an, och @Rasmus Faber står för musiken: det är en del fina melodier och arrangemang, lite sådär, jag vet inte, strandpoppigt och calypsokänsla ibland, och användningen går inte till överdrift.

Inget jag kommer att följa, men inget som får mig att se ner på någon som gillar det.

Spoiler

 

[MathJuice]

Trodde först inte helhjärtat på serien (och jag trodde inte att Kanata skulle vara SÅ kort =P), men den hade en wholesome-wibe man får från vissa slice of life serier. Animationen kändes skum till en början men var av bra kvalitet. Som du nämnde så var musiken också ett sådant där skönt gung i det hela. Blir nog en alltigenom bra och (för att vara en sportserie) avslappnad serie att följa.

[Sceleris]

Chio-chan no Tsūgakurō (“Chios skolväg”): en sån där serie som går ut på att komma på knasiga variationer av en situation; tänk hur Tonari no Seki-kun handlade om en tjej som störde sig på att klasskamraten i bänken bredvid alltid hittade på knasiga tidsfördriv som endast hon lade märke till. Här i Chio-chan är det en tjej som ska ta sig till/från skolan men stöter på oväntade problem som hon löser på urflippade sätt.

Åtminstone tror jag att det är en sån serie baserat på första avsnittet (jag läste första mangakapitlet för några år sedan; det är i stort sett samma som första halva avsnittet), men trailern till animeversionen som de släppte ifjol är ju så jävla bisarr och ser ju inte alls ut att handla om en tjej som går till skolan!

Men jag tror att jag förstår hur konstigheterna från trailern kommer att passa in: Chio-chan (huvudpersonen) är en gamer, överreagerar mycket, och har en livlig fantasi, så jag tror att det är hennes inbillningar vi får se.

Överlag är det alltså något av en crazy-komedi. Tyvärr är den lite för pratig, lite för seg. Jag började tänka att den hade kunnat vara roligare om en 90-talsanimekomediregissör fått bestämma, typ Akitarō Daichi eller Hiroaki Sakurai. Sakurai gjorde nyligen Saiki Kusuo no Sai-nan, som var ganska lyckad och mer i den takt som jag tror hade varit bra för Chio-chan. Med det sagt så var det väl ett par skämt som jag tyckte var kul, t.ex. hur läraren googlar en viss grej; jag kommer nog att ge den några fler avsnitt för att se om jag kommer in i stämningen.

I övrigt så finns det inte så mycket att säga (utöver att Chio-chans röstskådis Naomi Oozora låter väldigt mycket som Aya Hirano). Det är inget särskilt visuellt; platt stil med mangarasterskuggor är helt okej, animationen är lite för stel men inte så det förstör för mig, och om man ska börja tänka på visuell berättarstil så är det inget som vare sig tillför eller distraherar.

Spoiler

 

[Truly]

Har inte postat på över ett år, men jag har tydligen för mycket tid just nu så jag kan kasta upp en enkel lista.👌
Som förr är det inte nån vettig lista utan bara det jag gillar eller inte gillar efter de första avsnitten.

Bra

• Free! Dive to the Future
• Grand Blue
• Island
• One Room: Second Season
• Overlord III
• Planet With
• Hataraku Saibou

Okej

• Banana Fish
• Chio-chan no Tsuugakuro
• Harukana Receive
• High Score Girl
• Isekai Maou to Shoukan Shoujo no Dorei Majutsu
• Jashin-chan Dropkick
• Kyoto Teramachi Sanjou no Holmes
• Shoujo Kageki Revue Starlight

Skräp

• Aru Zombie Shoujo no Sainan
• Lord of Vermilion: Guren no Ou
• Ongaku Shoujo
• Satsuriku no Tenshi
• Shichisei no Subaru

Redigerad juli 16, 2018 av Truly

[MathJuice]

Free! startar med en del flashbacks och backstory till vad som hände vid ett tidigare tillfälle utan att riktigt komma någon vart. Det kan vara att just nu finns det inte ett lika konkret mål som de tidigare serierna och försöker bygga det runt den "nya" killen Ikuya. Samtidigt är det intressant med sidoberättelserna från Nagisa/Rei, Sousuke och speciellt Rins äventyr i Australien. Skönt att kunna skifta mellan abs i Free och rumpa i Harukana Receive.  

[Truly]

Gillar inte riktigt Ikuya än och hans hemska polare är bara allmänt jobbig.  Ikuyas bror som Rin hänger med är däremot helt okej!

[MathJuice]

Börjat se en weird slice of life i form av Sunoharasou no Kanrinin-san, där lilla Aki-kun känner sig vemodig då han jämt blir misstagen för en tjej. I ett desperat drag att "man up" så flyttar han till Tokyo för att visa att han kan vara manlig. Hans nya hem blir Sunohara-sou med en storhjärtad (och minst lika storbystad) hyresvärd Ayaka. Utöver det så bor även elevrådet för hans skola där, alla tjejer dom med.

En serie som leker med shotacon-kortet där Ayaka "jagar" efter Aki titt som tätt. Jag borde vara mer...obekväm, kanske, med detta tema. Men hittills så har det varit en lunggående men humoristisk serie som vaggar in en i sin sköna byst. Kanske inte en serie för alla, men är riktigt varmgo om man kommer in i takten.

[wilfried]