Snöapor och hanami

[hillster]

En reseblogg i mini-format att fördriva tiden med på bussar och shinkansen.

Dag 1 och 2

Landade strax före midnatt söndagen 18 mars. Allt gick supersmidigt (just according to keikaku) och jag hann just in på mitt förbokade kapselhotell First-Cabin på Haneda domestic terminal 1 innan portarna låstes. Att sova gick sådär, trots att jag inte sovit på drygt 32 timmar (sover inte på flyg; en förbannelse) men att äntligen få duscha var värt stoppet. Jag reser ensam och njuter sedan landningen av min personliga sfär på 40 cm radie som aldrig passeras av någon mänsklig varelse.

Men jag är socialt introvert - på andra benet av flygresan från Dubai pratade jag en hel del med min granne Ken från Tokyo. Jag upptäckte att det lilla japanska jag lärde mig för åtta år sedan var helt bortblåst nu, men Ken var helt flytande i engelska så det var inga problem. Han hjälpte mig till och med att förstå några katakana på soba-såsen på planet - sutoretto (straight) är den "vanliga" såsen. :) Tack Ken, hoppas du och dina färdkamrater hann med sista tåget in till Tokyo. 

Efter att ha stigit upp vid 07 började arbetet med att proviantera de sista nödvändigheterna inför min rundtur denna gång: en el-adapter (hur klarade jag mig utan förra gången!?), paraply och ett turist-simkort som möjliggör detta skrivande. Slutligen hämtade jag ut mitt JR East Nagano rail pass och åt en sorts frukost bestående av kare med naan och ett förbluffande gott svart kaffe på flygplatsen. Det var en sak som verkligen ändrats under de sista åtta åren - kanske jag inte hade behövt ta med kokkaffe och fältkök...

Jag gjorde en liten detour till Nakano när jag väl nådde Tokyo - kunde inte hålla mig. Hängde på låset till Mandadrake men blev bortskrämd av några lokala otaku. De såg ut som riktigt hårdföra punkare/svartrockare med nitar och boots nedslina till innersulan. Deras ögon var svarta hål som verkade säga "Okej grabben, du har inte sovit på två dagar? Komm tillbaka när du maratonkollat två veckor Precure." Jag handlade på Haruya bredvid istället och fick tag i rariteten jag var där för - ShindoLs Henshin. Sedan åter till stationen, bento, Asahi, Shinkansen.

Min ryggsäck väger nog under 20 kg men det var ändå det lilla extra som gjorde promenaden upp till Zenko-ji från stationen i Nagano lätt svettig. I Nagano pratas det knappt engelska och min språkliga degeneration blev desto mer kännbar när jag gav mig ut för att leta soba på kvällen. Jag har med mig några kursböcker i japanska och duolingo på telefonen och ska försöka göra en inhämtning under strötid på kvällarna - men först var det dags att lägga sig och sova för första gången på mer än två dygn på det mycket trevliga Shimizuya ryokan. Oyasumi!

[hillster]

Dag 3 - Ore no yakiimo konnani umai wake ga nai

Jag hade ställt in mig på förhand att följa japanska turisttider på den här resan och klev upp tidigt  (nåja, 06:30) och tog farväl av det äldre japanska paret som äger Shimizuya, efter att ha laddat upp på en stadig portion ris och blandade havsorganismer till frukost. Lyckades trots det missa bussen 09:00 mot Yamanouchi och fick ta resans andra kopp utsökta svarta kaffe (hur är det möjligt?) på stationen i väntan på nästa. 

Jag stötte ihop med de första västerländska turisterna på mitt första delmål för resan: Jigokudani snow monkey park. Vi visade varandra klädsamt ointresse och fotograferade makaker som ilade runt mellan våra fötter, geysrar och koppargrönt ångande vatten som forsade nedför fjället. Jag hade tänkt till och deponerat min stora ryggsäck nedanför stigen uppför berget, men i efterhand kanske man klarat det ändå, stigningen var ganska tam. På vägen ner åt jag en yakiimo till lunch som var en bomb av salt och socker. Jag upptäckte sötpotatisen i min egen matlagning hemma helt nyligen och har svårt att se mig köpa väldigt mycket vanlig potatis i framtiden. 

Från Jigokudani hade jag svårt att komma med bussen till Shiga Kogen. Den japanska bussbiljettförsäljaren hade svårt att förstå att jag inte hade något speciellt hotell jag ville gå av vid och tittade på mig med fasa när jag försökte redogöra att jag inte hade någon plan förberedd utan tänkte åka dit "på chans" och boka på plats. I efterhand förstår jag hans känsla för det är tydligen en stor skidtävling som pågår här nu och det var bara två av de 90+ hotellen som hade rum kvar. Budgethotell, lyckligtvis, det verkar som de inhemska turisterna semestrar med klass företrädesvis. Guden som vakar över fyllon, idioter och småbarn var visst på min sida idag. Ikväll blir det bara relax, onsen och några kalla i ölstugan i Ichinose, imorgon blir det skidhyra och familjebackar (ett medvetet val; det skulle vara dåligt planerat att bryta en arm i början på resan) hela dagen.

[hillster]

Värt att nämna är att Shiga Kogens eget mikrobryggeri producerar ale i absolut världsklass. Otroligt imponerad.

En annan observation är att man verkligen får exakt det man beställer till mat i Japan. Jag beställde soba - jag fick soba (och en dutt med dipsås). Jag beställde revbenspjäll - jag fick revbenspjäll  (det låg en liten persiljekvist på tallriken som jag inte hade beställt, men i övrigt soprent).

[hillster]

Dag 4 - Det går inte alltid som man tänkt

Snöstormen slog till med full kraft mot Shiga Kogen vid 11:30. På morgonen hade jag ödslat två timmar på att försöka lära mig snowboard innan jag gav upp och växlade in brädan mot ett par skidor, så jag hann med ett helt åk på skidor innan alla liftar plötsligt stängdes. Det var bara att bege sig tillbaka till hotellet, dra på sig yukatan och ta ett bad.

Jag satt ett tag och funderade över mina alternativ. Jag skulle kunna avboka mitt hotell i Matsumoto och förlänga vistelsen i Ichinose med en dag och göra ett nytt försök på åkningen dagen efter. Men med tanke på att jag ska möta upp mitt japanska sällskap i Yokohama på fredag inför den andra delen av resan kände jag att jag ville vara en bit på väg. Fast just nu såg det ut som att snöstormen måste bedarra först innan det gick att ta sig någonstans alls. Vinden fullkomligen dånade utanför och fönstren kändes ungefär lika hållfasta som såpbubblor. Mitt första möte med nyckfullt fjällväder. Det var bara att glömma en promenad till ölstugan igen denna kväll (mindre än en kilometer bort), men jag hade en burkautomat med chu-hi utanför dörren och roade mig med duolingo resten av kvällen.

Snöstormen slutade 05:45 nästföljande morgon. 

[hillster]

Dag 5 - Basa, basashi

Jag höll mig till planen och högg expressbussen från Shiga Kogen vid 08:04, mellanlandade i Nagano och var i Matsumoto vid 10:49. Eftersom jag bokat hos pajas-hotellkedjan Toyoko Inn* så fick jag inte tillgång till rummet förrän 16:00 och därför hade jag ju en del tid att döda. Dags att göra en "kanske" grej på listan! Satte mig direkt på lokaltåget till Hotaka, åkte vidare med taxi och nådde Daioh wasabi farm strax före tolv. Tyvärr var provsmaknings- och tillverkningsdelen stängd för lunch just när jag var där, men parken som omsluter hela odlingen var väldigt vacker och hälften av mitt shoppande efter souvenirer den här resan var klart i en grisblink. Wasabi-kombu-chips, wasabichoklad, wasabisalami, wasabimochi och, förstås, hel wasabirot som förhoppningsvis ska överleva en dryg vecka i en plastpåse innan den ska överlämnas till mina finsmakande vänner där hemma.

Åter i Matsumoto vid tvåtiden var jag ju såklart tvungen att fördriva ytterligare två timmar innan check-in. Så jag plockade huvudsaken med stoppet i Matsumoto när jag ändå var igång och det var förstås slottet (Matsumoto-jo). Efter en rask promenad nådde jag slottet där det fanns en liten kur med supergulliga gummor och gubbar som kunde språk och voluntärarbetade som guider. Jag är en sån som alltid går hem hos gamla tanter och blev nästan bortförd av en 90-årig gumma som sa att "vi hade en dejt." Vi tog lite bilder tillsammans men sedan slet min guide Takahashi-san (tror jag hon hette; det var något supervanligt efternamn på T i alla fall) iväg mig och visade mig runt på slottet, som egentligen var en borg, fast den var byggd i trä och därför inte fullständigt perfekt i sitt syfte, som var att skydda emot eld, kanoner och trebucheter.

Jag hade en halvtimme till innan check-in när jag var klar med borgen, så jag åt en anonym, sen lunch på ett café  (note to self: gör aldrig om det; gå bara på nudelrestauranger, erkända toppklasshak och izakaya i framtiden). Så strax efter jag checkat in på mitt hotell fann jag mig i situationen att jag var klar med mina turistattraktioner i Matsumoto innan jag ens installerat mig. 

Det var då det började. Jag tog en lång dusch, satte mig och planerade i min guidebok och kollade på sumo en stund på tv:n på hotellrummet (sumo är på samma gång sjukt underhållande som det är sanslöst; kul att ha det på typ kanal 1 när man slår på tv:n). Så jag hade alltså ätit en väldigt sen lunch och var inte speciellt hungrig till middagen. Dags för sushi med andra ord. Hittade till Kura till åttatiden och blev helt hänförd. Jag är starkt traditionell när det kommer till sushi så det blev maguro nigiri och nama-biru, ändock med en liten regional specialitet till förrätt: basashi (jag fegade ur och toppade inte av beställningen med hachinoko). Har ni varit med om att ni nästan grinat av matens fulländning någon gång? Så var det på Kura. Om ni gillar fusion sushi, med rökta, eldade och inlagda djurbitar, frön och såser på era riskuddar så gå inte hit - ni är inte värda det här stället. Det här var enkelt, korrekt och helt jävla fulländat och där trodde jag inte att kvällen kunde bli så mycket bättre. Enter Main Bar 'Coat'. En liten bit upp för samma gata, innanför en anonym dörr och en trapp upp till andra våningen fanns en mörk, stilren och klassisk bar med 15 meter bardisk snidad ur ett enda stycke trä, whiskysortiment som hade lika gärna kunnat placera baren på Islay geografiskt och idel västar och flugor på de extremt seriösa bartendrarna som huserade där. Ni vet mangan 'Bartender'? Ja, exakt så. Där fick jag samtala med föreståndaren Hayashi, smaka hans drink som vann första pris på Japanska bartendermästerskapen 2001 och prova en ny generation av Ardbeg som toppade alla deras tidigare utgåvor. Min sinnesstämning var lyrisk när jag drog mig hemåt. Inte hade jag anat att det skulle bli en gourmetresa av det här, som en bonus.

Resten av resan lär förmodligen skrivas i efterhand, om alls, för hädanefter färdas jag i sällskap och lär inte ha tid att skriva på forum framför att umgås. Men den andra halvan av resan kommer att spenderas i Yokohama, Kamakura och Nikko och då kommer vi att gå all in på onsen ryokan!

 

*Egentligen hade jag bokat på en klassisk ryokan även här, men min bokning blev 'lost in translation' då mitt bekräftelsemail (som inleddes med orden "thank you for your reservation") inte alls visade sig vara en reservation. Hade man läst slutet på mailet (som jag säkert gjort om jag inte hade haft extremt många bättre saker för mig) så hade man sett att det trots inledningen stod "please confirm your booking" där. Eftersom jag inte gjorde det så kom det ett nytt mail några dagar senare där det stod "since no confirmation, no room."

Redigerad mars 22, 2018 av hillster

[hillster]

Morgonen dag 6

Okej, det kanske var en dålig ide att gå loss på basashi (alltså rå häst) så här på resande fot. Den här morgonen har varit rätt jobbig. Nu ska jag åka pendeltåg två timmar till Kobuchizawa - wish me luck.

Jag har tills sjutiden ikväll innan jag måste vara i Yokohama, så före dess tänkte jag hinna med en rundtur på whiskydistilleriet Hakushu.

[hillster]

Resten av resan - Suntory Hakushu

Det bästa med Suntory Hakushu är utan tvekan läget. Beläget i en dal i en förlängning av japanska alperna med snöklädda bergstoppar, tallskog och fruktodlingar var det extremt fotogent så här på vårkanten. Det är något med Japans natur som får mig att gå igång på alla cylindrar. Som Jämtland, fast med mer färg och mindre gråskalor! Själva rundturen på destilleriet var väl genomförd och proffsig. Jag har gått ett gäng liknande turer i Skottland tidigare så jag kan processen utan och innan och kunde fokusera mer på att ta in miljön. Rundturen avslutades med en provsmakning och var inte riktigt som jag är van vid. Vi serverades fyra glas med Hakushu, varav nr 3 och nr 4 var samma produkt - den vanliga tolvåringen. Varför två glas med samma? Ni ska få höra varför. För eventuella whiskynördar på forumet ska jag försöka återge mina intryck:

Nr 1 var en komponentwhisky som lagrats på nya fat (amerikansk vit ek) som jag förstår det. Medan detta normalt skulle ge en produkt som liknar bourbon (vilket inte jag ser som "riktig" whisky) var träsmaken extremt mild. En recensent beskriver detta fenomen som en trolig produkt av att Hakushu lagras på så hög höjd vilket ger en långsam process och upptagning av smakämnen. Smaken var, precis som en vanlig Hakushu, frisk och fruktig. Ljus, med nästan obefintliga rinnspår vid slungning av glaset och ett brett spektrum av dofter (gröna äpplen, spannmål, vårblommor, vaniljkex). Väldigt komplex för en komponentwhisky och jag tycker den kunde buteljeras som den är - men då är jag också ett fan av single casks och andra sätt att gå tillbaka till "flintyxe-whisky". Alkoholinnehållet var runt 50% så jag spädde ner den med några droppar vatten och lukterna formligen exploderade och drog med sig nya smaker upp. Sedan gjorde jag tyvärr som japanerna rekommenderade och spädde ner den till runt 20%, vilket visserligen lät mig känna smakerna av gräs och sommaräng bättre, men jag tycker fortfarande att det som gör whisky till whisky smakas bäst vid runt 40%. Betyg: Nose 24; Palate 22; Finish 17; Balance 19 = 82/100.

Nr 2 var en annan komponentwhisky från lätt rökt malt. Enligt länken ovan ska denna ha lagrats på ex-bourbon casks. För mig var denna whisky bättre än Hakushus vanliga tolvåring. Den hade fruktigheten hos den orökta malten, något varmare och sötare från fattypen och en perfekt rökighet utan att doppa ner sig alltför mycket i torv-träsket, vilket många skotska destillerier från Islay tyvärr gör (jag personligen skiljer på rök och torv och jag ogillar den senare smaken). Långa rinnspår vittnar om fenolhalterna. Betyg: Nose 24; Palate 22; Finish 23; Balance 18 = 87/100.

Nr 3 var Hakushu 12 yo, destilleriets "standardwhisky" som är en vat av tre komponenter (återigen enligt länken ovan). Förutom den fräscha, orökta Nr 1 och den rökta Nr 2 ska en tredje komponent ingå - en sherrylagrad orökt malt, vilken jag saknade från provsmakningen. Det hade varit väldigt intressant att veta hur den smakade (det finns ju faktiskt helt sherrylagrade skotska whiskies som funkar hur bra som helst - faktiskt tillhör de mina favoriter). Allt sammantaget tycker jag tyvärr att man tämjer smakerna och lukterna alltför mycket för att uppnå den berömda japanska balansen. Betyg: Nose 22; Palate 20; Finish 18; Balance 23 = 85/100.

Och Nr 4? det var alltså Nr 3 igen, men hela 4 cl. Nu skulle vi njuta whiskyn som de flesta japaner helst dricker den, nämligen som 'highball'. Man bygger drinken från iskuber (eller helst hackade isstycken, vilket vi naturligtvis fick), whisky och sodavatten, med en lätt krossad kvist mynta på toppen. Med en utspädning till 16 cl förvandlas whiskyn till något ölliknande, som enligt utsago kan "åtnjutas som måltidsdryck av fadern i den japanska familjen". Smakerna kom till förvånande mycket rätt i denna drink och myntan tillförde verkligen något som gav mig känslan av att sitta i en barrskog uppe i bergen om våren (vilket jag ju också gjorde). Jag är helt för whisky som måltidsdryck, men jag tycker nog fortfarande att cask strength Islay är den bästa drycken - till haggis, förstås.

För tio år sedan var japansk whisky extremt i ropet (folk började till och med dricka highballs) men jag genomskådade det som lite av en fluga. Efter den här provsmakningen har jag dock öppnat mina ögon lite mer för perfektionen som går att få i balans och komplexitet i whiskyn från mitt favoritland i så många andra avseenden. Det här har nog gjorts möjligt av att min fabläss för extremt rökig Islay-whisky gått över lite grann (just nu ser jag Talisker och Oban som de perfekta kompromisserna).

[hillster]

Resten av resan - Hamami i Yokohama och Kamakura

Den andra halvan av dag sex spenderades med något väldigt japanskt, nämligen att pussla ihop tågsträckningar och tidtabeller för att navigera till Yokohama utan att behöva bege mig in till liggsåret som är Shinjuku. Det komplicerades lite av att min telefon dog så jag fick göra allt analogt, men jag lyckades till slut nå Yokohama vid sjutiden efter att ha spenderat två timmar på en 'express service' vilket gav mig värdefulla 20% batteritid på telefonen igen (lokaltågen har inga eluttag).

Jag lyckades få tag i min japanska vän och värd för den sista delen av resan. Hon hade, true to her roots, jobbat till cirka 03:00 natten innan och gått upp vid 05:00 och sedan jobbat till 19:00 när hon mötte upp mig, men var ändå strålande glad och såg piggare ut än mig när hon tog mig med på Shin-Yokohama Ramen Museum. Jag tror jag fick min bästa ramen någonsin där (till och med bättre än från 2010, på haket i Harajuku som jag inte minns namnet på men eventuellt kan navigera tillbaka till om jag har turen att gå ut ur rätt utgång vid Shibuya). Om ni har chansen, ta den rökta soja-baserade ramen, från Hokkaido. Jag inser nu i efterhand när jag skriver, hur många superlativ denna reseskildring innehåller men jag kan inte göra annat än att hålla mig till sanningen. :)

Dag sju, efter att ha fotograferat den begynnande körsbärsblomningen i den lokala parken, begav vi oss tillsammans till Kamakura, en liten pärla på kusten söder om Yokohama. Nästan lika tempeltätt som Nara (minus rådjuren) och med terräng och andrum var det en naturupplevelse i stadsformat. En enorm buddha i brons var den största attraktionen, men även en rad shinto-helgedomar (varav ett altare var tillägnat kitsune) och några mindre buddhistiska tempel hann vi med. Det här var enda dagen jag reste utan mitt huvudbagage, vilket var tur för vi klockade in 24 km vandring i kuperad terräng den dagen! Körsbärsträden vid templen hade precis börjat spricka ut (de stod 60% i blom enligt min värds sakura-app på telefonen) och förgyllde verkligen vistelsen. När jag bokade resan i början av januari hade inga prognoser för hanami ännu publicerats, vilket är anledningen att jag fick resan för endast 6000 kr. Hade jag väntat tills prognosen hade det nog blivit mycket dyrare. Jag chansade alltså lite på en tidig blomning och även om jag inte fick se den legendariska blomningen till 100% (ni vet, med köande till picknick-platserna ett dygn i förväg) så känner jag mig ändå extremt lyckosam - ett vanligt år hade jag inte fått se mer än några knoppar vid den här tiden i Yokohama, men våren kom hårt och plötsligt efter den hårda vintern i år och vände på spelbrädet inom en tvåveckors period. Kulinariska höjdpunkter inkluderade klassisk japansk restaurang gömt på en bakgata vid stranden, mochi och taiyaki samt resans tredje kopp sanslöst goda kaffe. Jag hade precis börjat få huvudvärk av koffeinbrist så det kom väldigt påpassligt. På kvällen återvände vi till Yokohama och vandrade runt i parkerna nere vid hamnen och Chinatown. Yokohama är som en stillsammare förort till Tokyo (med "endast" 3.4 miljoner invånare) med en väldigt fin stadsbild, speciellt med kvällsbelysning. Jag shoppade matcha-pulver som ska räcka i ett par år och vi avrundade kvällen med några flottiga takoyaki och lite umeshuu medan vi planerade morgondagens etapp.

[hillster]

Resten av resan - Nikko

Dagen efter fotograferade vi sakuran i den lokala parken igen. Träden måste nog ha varit uppe i 80% nu, en förvandling över en natt, och jag var givetvis helt lyrisk. Sedan tog vi oss in till Tokyo, shoppade bento i Asakusa och satte oss på expresståget till Nikko. Jag fick uppleva en traditionell japansk weekend-trip med onsen och ryokan och även sevärdheter som tempel, tempel och mer tempel. Naturupplevelserna var återigen det bästa. Middagen på vårt ryokan var en veritabel buffé och utan min guide skulle jag inte haft en blekaste aning om vad jag åt (eller hur, varför och i vilken ordning). Poolerna på detta onsen var icke-naturliga och belägna i själva hotellet men utsikten över flodravinen var väldigt fin på kvällen. En hel del vandring blev det även i Nikko, denna gång med full packning (det var innan vi checkat in på hotellet). Jag tycker verkligen jag ser skillnad på mina lårmuskler efter den här resan...

Sista dagen spenderades helt på resande fot i Nikkos bergslandskap fram till tretiden, sedan började den mödosamma resan tillbaka till Tokyo och vidare till Haneda för mig. Några fina bilder av ett vattenfall fick jag med mig. Vi lyckades även se apor i det vilda från bussfönstret och åt olika former av yuba (sojamjölksskinn) till frukost, lunch och middag. Nej förlåt, till middag blev det obligatorisk japansk kare med tonkatsu på ett hak i Asakusa, just innan tåget till flygplatsen. Det slöt verkligen cirkeln på en resa som förutom de föväntade naturupplevelserna som verkligen uppfyllde mina förväntningar även innehöll gott om kulinariska upplevelser. Jag kommer verkligen inte att vänta i åtta år igen till nästa tillfälle. Att ha en kontakt i Japan gör resan så otroligt mycket lättare och bättre - men det är knappast unikt för Japan utan är egentligen det bästa sättet att resa oavsett destination. Jag hoppas få återgälda gästfriheten snart och bjuda min vän på lite svensk natur, kultur och mat.

 

Tillägg: Ingen som reflekterade över datumen jag var där? Japp, Tokyo Anime Expo 2018 var under samma helg som jag var i Nikko. Jag såg det av en slump några veckor innan avresan, men vid det laget var Nikko redan planerat i goda vänners lag. Känns som att det inte gjorde så mycket med tanke på upplevelserna och förresten är jag ju folkskygg så det var nog lika bra...

Redigerad mars 28, 2018 av hillster

[hillster]

Ett litet tillägg till, angående tempel och helgedomar (för övrigt skiljer japanerna dessa två uttryck åt - temple vs shrine förklarade min vän på engelska; motsvarar buddhism respektive shintoism), är att jag besökt sådana förut för att de i regel är jäkligt vackra och försökt hålla mig så gott jag kan till skick och bruk. Med en kunnig guide lyfter detta några meter ytterligare och jag har fått lära mig en del om tvagningsritualer och de sju lyckogudarna. Jag har kastat det mesta jag hade i växel i olika trälådor och fått klappa två gånger med händerna i en helgedom (men inte om det är ett altare utomhus!), dragit i snören, gnuggat avgudabilder och bugat. Jag har vid det här laget garderat upp mig med tur inom hushållsekonomi, hälsa, specifika krämpor, förhållanden och fortplantning. Hoppas de japanska shinto-gudarna levererar, annars får jag väl gå tillbaka till att blota vid solstånden...

[Ebhen]

Härlig reseskildring som inte gör något för min längtan tillbaka! Tack för den! :D Men du gjorde lite som jag funderat på inför nästa resa, ta och pricka av lite mindre kända ställen och göra mer natur. :) Jag ser fram  emot att få se lite bilder från resan. Suntory hade varit kul att besöka, men jag hade sneglat lite på något av destillerierna i närheten av Osaka (minns inte namnet nu) men det blev ju såklart inte av då jag mer eller mindre däckade i Osaka i två dagar... 

Onsen/Ryokan står högt upp på listan över besöksmål nästa resa iaf. Men risken finns också att jag nog kommer göra återbesök på flera av de platser jag var på senast, det känns så iaf, men man vet ju inte så noga. :) Ramenmuseet kommer jag nog försöka ta mig till också, det känns som ett måste. Hittade otroligt god ramen med svart vitlök i Akihabara som nog var det bästa på hela resan i matväg tror jag... Näst efter Okonomiyakin i Hiroshima! :D 

Hehe... det är lätt att missa events om man inte har koll riktigt och planerar i förväg. Anime Expo hade ju varit störthäftigt att besöka. Jag missade ju (valde bort) Comiket när jag var där men men, det går ju fler tåg som det heter. 

Då vi trots allt bor rätt nära så skulle det vara rätt kul att ses över en fika och prata japanresor. :) Vad säger du om det? 

[hillster]

Ja för tusan, jag säger till om jag planerar en sväng upp till Gävle. Måste dit med en födelsedagspresent till en unge i släkten snart ändå.

Ska se om jag kan redigera in bilder i inläggen senare? Det får ligga på is ett tag för jag har fullt upp med några tidskrävande projekt just nu.