Anime hösten 2017

[Sceleris]

Two Car: Moébrudar på motorcykel med sidovagn. Moémotorsport alltså. Har ju kommit en del på sistone. Det är en sån där serie där alla karaktärer är moébrudar med moéröster. Skalar man bort motorsporten så finns det ingenting kvar annat än halvhjärtad "paint-by-numbers"-moé med medelmåttiga produktionsvärden. Värre har jag sett, men jag blev trött i själen av att pina mig igenom första avsnittet.

Nedan: kollage av avsnitt 1.

Spoiler

 

[Sceleris]

Hōseki no Kuni: Halv-3DCG-anime om ett par dussin levande ädelstenar och mineraler med könlös mänsklig form (men väldigt feminin; extrem svank) bor på en ö(?), ledda av en buddhistmunk, som lever under hotet att bli tagna av tennyo-liknande (tänk "japanbuddhistiska kvinnliga änglar") varelser från månen. Bortsett från pixelering och den sedvanliga låga bildfrekvensen så är det snyggt. Färgstarkt och väldesignat.

Storyn är av en sort jag har svårt för. Det känns som att det är en fantasy med… begränsad världsmekanik, skulle man kanske kunna säga. Tänk till exempel en fantasyvärld med en kontinent omgiven av ett oändligt världshav. Den världens (verkliga) skapare vill förstås koncentrera sig på vad som händer på den kontinenten, resten är irrelevant. Men jag kan ändå aldrig riktigt låta bli att tänka på mekaniken bakom det. Vad betyder det att ha ett oändligt hav? Hur djupt är det? Vad sitter kontinenten på? Vad finns under havsbottnen? Hur djupt är det? Hur hög är himlen? Vad finns ovanför? Det är irrelevant för handlingen, men jag börjar alltid fundera, och det är så inkonsekvent med vår värld att det sticker ut. Som animeexempel: Kaiba, som verkar utspela sig i ett universum med andningsbar luft och omöjligt små planeter som ligger väldigt nära varandra. Jag kan gå med på det med barnsagor, men om det är vuxensagor så blir det en käpp i hjulet för mig när jag ska försöka ta resten på allvar. I Hōseki no Kuni så börjar jag ju undra om det finns människor, vad som finns bortom havet, ädelstenarnas biologiska och fysiologiska funktioner, och andra frågor som jag har en känsla av är helt irrelevanta för handlingen. Men jag kan inte sluta tänka på dem.

Men det är inte dåligt. Det är en berättelse som har plats för olika känslor. Huvudpersonen är en kavat bit järnzinkfosfat, villig men för svag för att slåss, och det finns lite mer känsla med den lidande kvicksilversulfiden. Andra mineraler kan vara övermodiga, visa saknad, omtanke. Jag kan inte säga att jag är – eller tror att jag kommer att bli – fängslad, men jag kommer nog att följa den ändå.

Nedan: kollage av avsnitt 1.

Spoiler

 

[Klona]

Än så länge har jag bara tittat på Shokugeki no Soma säsong 3 som hittills har varit väldigt lik de tidigare säsongerna men den här gången är det dags för skolans årliga matmässa. Skön att titta på när man känner att man vill ha lite action.

Några andra som jag har tänkt titta på men inte börjat med än är:

Kekkai Sansen & beyond: Första säsongen var rätt ball även om jag inte blev lika frälst av den som en del andra blev. Jag har inte läst någon premiss men om den är som första säsongen så¨är jag nöjd.

3-gatsu no Lion 2nd season: Även om den var lite seg på sina håll så var den ändå underhållande att se och dramat kändes inte helt tillgjort.

The Ancient Magus' Bride : Jag hade tänkt att se OVA:n först men sen när jag läste om en TV-serie så väntade jag med att titta på den. Jag har inte läst om den så mycket men jag har sett namnet lite här och där och det verkar som att den är en del som gillar den.

Juuni Taisen:  Lät spännande så den ska jag åtminstone ge något avsnitt (vem lurar jag, jag ser klart på nästan alla serier jag börjar titta på). Jag vet inte varför men jag känner en viss fascination till just King of the hill -stilen.

Just Beacause!: Fastnade för namnet och när jag läste premissen så tänkte jag "varför inte?".

Recovery of an MMO Junkie: Efter att själv har spelat MMO-rpg i flera år så vet jag hur det är att dras med det beroendet så igenkänningsfaktorn brukar vara rätt så stor när sånt är inblandat. Hoppas på något i stil med Welcome to the NHK men kanske lite mer realistiskt.

Inuyashiki: jag blev intresserad när jag läste att det är en gubbe som får superkrafter och ska bli superhjälte. Behöver man veta mer?

[Sceleris]

Kujira no Kora wa Sajou ni Utau: Inte extremt rafflande, men intressant början på fantasyanime. Grundhandlingen känns lite som Shinsekai yori (fast med annan stämning): en by med starka traditioner och ungdomar med övernaturliga krafter (de med krafter dör innan medelåldern) är isolerad, men byledarna verkar ha begravda hemligheter. Här så består deras lilla "värld" av en stor klippa i ett hav av typ kvicksand (dvs de kan inte gå på sanden). De lever där, de odlar mat där, de dör där. Ibland kommer det andra klippor farandes i sandhavet inom räckhåll för dem, och då skickar de dit folk som hämtar nyttigheter om det finns några. I detta avsnitt hittar de för första gången en levande människa, en flicka, vilket sporrar byns "upprorsmakare" till handling. De vill lämna byn och utforska världen, men byledarna fruktar att det kan få ödesdigra konsekvenser.

Tilltalande produktion! Tunna linjer i förgrund, medan bakgrunden har skissartade linjer och jordtonad färgläggning och papperstexturer; skillnaden i linjetjocklek mellan för- och bakgrund gör att det blir lite ointegrerat, men överlag ser det ut som en fin bilderbok. Karaktärer och musik och allt känns kapabelt och passande för ett hyfsat fantasyäventyr. Känns som typ manus 6/10, produktion 7/10, överlag 7/10. Kommer att följa.

Nedan: kollage av avsnitt 1.

Spoiler

Anime-Gataris: Ännu en anime med nördtema. Här är det några söta gymnasietjejer som startar en animeklubb på sin skola. Men det är otroligt nog inte en "söta tjejer gör söta saker"-serie; dels är det tydligt att den faktiskt kommer att ha en blandning av kvinnliga och manliga karaktärer, och dels har den övernaturliga inslag. (Tydligen "baseras" den på en kortfilm som visades före animebiofilmer för ett par år sedan, fast där var det en universitetsklubb.) Känns ganska ljummet, men faktiskt inte odrägligt, och jag kan tänka mig att se mer.

Nedan: kollage av avsnitt 1.

Spoiler

 

[wilfried]

Den 10/10/2017 vid 21:28 sa Sceleris:

Shōjo Shūmatsu Ryokō: Moéflickor drar runt i postapokalyptisk värld på bandvagn.

 

Det är en Kettenkrad 

[Sceleris]

9 timmar sedan sa wilfried:

Det är en Kettenkrad 

Och snöleoparden är inte en leopard.

[MathJuice]

Jag ser på Osake med förväntningar på att få ut något recept jag kan använda, men det är ju bara alkoholfritt eller vin! Kom igen kvinna, har inte din man någe rom eller vodka? Likör?....Cider?.... Snälla....

[Sceleris]

Den 2017-10-02 vid 21:12 sa Sceleris:

UQ Holder: Jag har svårt att ge ett "ofärgat" omdöme i och med att jag följer mangan, men jag tror det var ganska bra; denna sorts inledningsavsnitt funkar: man visar karaktärerna i trygg hemmiljö för att lära känna dem innan den episka resan börjar. Det är några ändringar i början som jag kan förstå, antar jag, men jag tycker nog att det hade varit bättre utan dem (fast serien verkar bli källan rimligt trogen i stort). I vilket fall: UQ Holder avsnitt 1 bjuder inte på någon toppactionkoreografi, men jag tror att den lyckas hålla lite spänning, och actionscener utvecklas annorlunda när det rör sig om odödliga. Men har man inte läst det ursprungliga episka äventyret i Negima-mangans 38 volymer så får man nog inte ut lika mycket.

Nedan: kollage från avsnitt 1.

  Visa det dolda innehållet

 

Nä, alltså, blä. UQ Holder blev i slutändan en urvattnad och illa producerad animeversion av en hyfsad actionmanga. Den pressade ihop alldeles för mycket material för att kunna nästan hinna ikapp mangautgivningen, till ingen nytta. Det hade varit bättre att avverka en begränsad del i bättre takt. Jag kan inte tänka mig att en dålig anime som denna får folk intresserade av att läsa källmaterialet, och de kommer verkligen inte att vilka köpa skiten på Blu-ray sen.

UQ Holder, 5/10 men då känner jag mig snäll. Dumsnäll.

Den 2017-10-05 vid 22:37 sa Sceleris:

Shokugeki no Soma säsong 3: Det började förvirrande; det visade sig att säsongen följde direkt efter ett OAD-avsnitt som såldes med mangavolym 25 eller nåt sånt. Vilket är ganska dumt, men låt gå. Såg igenom det samt några andra OAV-/OAD-avsnitt och sedan det faktiska TV-avsnittet. Det finns inte så mycket att säga om det, det är Matkrig. Följer.

Ja, nä, inte så mycket att säga. Det slutade alldeles vid en liten "cliffhanger", då det kommit ut en liten bit information som kommer att ändra lite av karaktärsdynamiken vilket kommer att vara intressant att se senare.

Shokugeki no Soma 3, 7/10.

Den 2017-10-05 vid 23:28 sa Sceleris:

Jūni Taisen: Tolv supermördare med zodiaktema i en battle royale, baserad på bok från Monogatari-skaparen Nishio Ishin. "Nishio Ishins Fate Stay Night" är väl den mest naturliga liknelsen, men jag började också tänka på Rokka no Yūsha i hur det är ett tätt, konstant hot från okänt håll. (Det är klart, i Rokka så var det ju en förrädare, och här är de alla fiender direkt, men ändå.) Måhända mer stil än innehåll – fast den som tänker "Nishioishin = Shaft" får tänka om – men det är bra stil: fräsig stridskoreografi och vild action. Det kan bli kul att följa för action och mord, om än inte för karaktärerna: tror inte det är en sån sorts serie där man hejar på någon.

Nedan: kollage från avsnitt 1.

  Visa det dolda innehållet

 

Mja, mjo. Bisarr ultravåldserie med skurkar och mördare. Jag satt inte direkt och höll andan av spänning; mina reaktioner i avsnitten var mer "eh, ok, lol". Kvaliteten kan ha varit bristfällig, men jag kan inte låtsas som att jag tänkt på det. Recensenten på Anime News Network verkade alltid tycka att den hade potential men drogs ner av dålig animation och att den kvävde sitt eget drama genom misstag efter misstag i hur den presenterar handlingen, men det förstår jag mig inte på. Jag kan inte föreställa mig något som skulle ha gjort den till en bra serie, som inte också hade gjort den till en fullkomligt annan serie.

Jūni Taisen, 6/10 tror jag. Tidsfördrivnivå, inget att rekommendera.

Den 2017-10-08 vid 01:58 sa Sceleris:

Netojuu no Susume: Ååh, jag är taggad! En romcom om vuxna som spelar MMORPG. Huvudpersonen är en 30-årig kvinna (och Mamiko Noto är toppen i rollen) som slutat jobba och börjat spela. Hennes karaktär är en pojke, och hon börjar få god kemi med en annan spelare, en söt healer-tjej. (Huvudpersonen är förmodligen inte lesbisk, utan bara nekama, så det är ett rollspelande i sig – fast hon tycker verkligen att healer-tjejen, själva spelfiguren, är söt till utseende och beteende. Men det är ju liksom ett begrepp i sig självt, idén om att kvinnor kan gilla andra kvinnor utan att vara homosexuella på ett sätt som män inte kan om män; det finns tusentals ord att säga om den saken, men inte här eller nu, poängen är att jag inte tror att hon är lesbisk.)

Jag gillar öppningsvinjetten med Megumi Nakajima, inklusive det visuella; låten är klämmig och bilderna är intressanta att titta på. Handlingen verkar intressant ganska fort. Av ett par glimtar i öppningsanimationen kan vi räkna ut att hon inte slutat jobba bara för att hon känner för det. Kanske hon höll på att arbeta ihjäl sig, med tanke på ringarna under ögonen och att hon inte spelat sitt gamla RPG på ett halvår o.s.v. Så det ligger lite allvar under det. Det är lättsamt sällskapligt och roligt, lite gulligt (Lily) och jag är intresserad av att se var berättelsen kommer att leda karaktärerna. Det här är den höstanime som intresserat mig mest hittills, så solklart ska jag följa.

Nedan: kollage från avsnitt 1.

  Visa det dolda innehållet

 

Säsongens bästa för min del. Otroligt charmig och gullig serie, med bra röstskådisar. Det hade varit trevligt om handlingen gick längre, och om serien gick in lite på psykologin och tog uti med i synnerhet huvudpersonens faktiska problem, men beroende på synvinkeln så kan det vara onödigt. Och så bygger det ju på en manga, så "läs mangan~" är väl budskapet.

Net-jū no Susume, 8/10.

Den 2017-10-11 vid 00:53 sa Sceleris:

Bra beskrivning [av Blend S], men jag skulle nog säga att det är Ririchiyo som jobbar på Wagnaria! Jag tycker att serien känns som en andlig uppföljare till Working. (Jämför öppningsvinjetten, liksom.) Humorn är ganska kass, och det är kanske lite olustigt med så mycket plats åt en hebefil italienare, men jag drog på smilbanden ett par gånger. Det hjälps av glimtar av god karaktärsanimation.

Fast, ja, en renare moéserie som Is the Order a Rabbit är väl förvisso också en bra jämförelse. Working var ju i mycket en romantisk komedi, med ett antal mer eller mindre givna par. I Blend S så känns det mer som att alla (utom italienaren) kommer att hålla sig platonskt.

Nedan: kollage av avsnitt 1.

  Visa det dolda innehållet

 

Lite "tomma kalorier" över det, men det var en hyfsad slice-of-life-romcom. Jag var nog egentligen mer inne på sidoparningen än huvudparningen, så det var kanske lite synd att det inte blev så mycket av det, men, igen, "läs mangan~".

Blend S, 6/10.