Anime våren 2016

[Klona]

 

Jag såg att ingen hade lagt upp någon lista och vissa av våra besökare kanske inte riktigt vet vart man ska titta för att se säsongens serier. Jag ska gå igenom listan och sedan återkomma med vilka serier som verkar lovande. Just den här säsongen kommer det nog bli några stycken eftersom jag knappt följer några serier för tillfället. 

[MathJuice]

Beyblade? Sailor Moon? POWERPUFFPINGLORNA??

 

[Tachikomatic]

Listan blir liten denna vår för min del iaf :P

Terra Formars, Joker Game samt Flying Witch har jag riktat in mig på ^^

[Sceleris]

Bekräftade (för min del):

• Ushio to Tora måste jag väl se klart. Första säsongen var okej retro-shônen.
• Jojo del 4, nu blir det spännande! Till skillnad från del 1-3 har jag ingen aning om vad som kommer att hända!
• Phoenix Wright. Spelen var väldigt roliga. Har dock inte spelat något efter Nintendo DS. Om någon inte vet så är det fåniga små detektivspel (fastän hjälten är försvarsadvokat) där man ska samla och pussla ihop ledtrådar och vittnesmål till rättegångar. Tonen är ganska lekfull. Det blir mycket igenkänningsnöje för mig, men förhoppningsvis är det lättåtkomligt för alla inblandade.
• Hero Academia. Bara för grodtjejen! Jag hoppas på kul shônenäventyr.
• Macross Delta. Jag såg aldrig första avsnittet i december. Jag har inte så höga förväntningar, men om det åtminstone är på Macross Frontier-nivå så blir jag nog nöjd. (Jag gillar fortfarande Macross Frontier-musiken av Yoko Kanno!) Och vem vet, kanske det blir lite referenser till tidigare verk?
• Re:Zero. Jag har läst en del av mangaversionen och gillar den. Till skillnad från många liknande berättelser så är det inte ren "power fiction", utan protagonisten är i underläge och kommer att utsättas för mycket lidande!
• Netoge no Yome har jag också läst en del av (som manga). Lite småskräpig serie om MMORPG-nördar inklusive en tjej (hustrun ("yome") från titeln) som har kraftiga vanföreställningar. Ganska bestämt medelmåttig, men inte oangenäm.

Kanske:

• Bungô Stray Dogs. Jag erkänner. Den fångade bara mitt intresse för att (1) jag förväxlade den med Stray Dogs Howling in the Dark, och att (2) jag nyligen läst lite av Akutagawa.
• Kuromukuro. "Från studion bakom Shirobako" borde inte betyda något, men det gör det!
• Kabaneri ser ut att ha Attack on Titan-actionscener.
• Sakamoto desu ga? har ganska rolig deadpanhumor. Lite enformig -- handlar mest om hur elit-eleven Sakamoto överträffar allas förväntningar -- men kul.
• Shônen Maid. Låter dumt.
• Tanaka-kun. Lite Seki-kun fast tvärtom?
• Kiznaiver. Gimmicken om fördelade skador kan väl vara värd nåt avsnitt.
• Flying Witch. Ser tilltalande ut.
• Sansha Sanyô: Jag har inte haft så mycket koll på dem på sistone, men är det inte dags för dem att ha något lika underbart välanimerat som Love Lab eller Mikakunin de Shinkôkei igen!
• Big Order. Powershônenaction? Det kom nån OAV som jag inte sett.

Eh, kanske-kanske?

• Mayoiga, bara för att jag hört namnet i en orelaterad manga.
• Luluco ser väl gullig ut.
• Endride, epic fantasy adventure. Är säkert tråkigt.
• Ragnastrike. Ha ha what.
• Gundam Unicorn är jävligt bra i original, vet bara inte om jag vill se om det, ens för det nya materialet.
• Kuma Miko var ganska meh som manga, det lilla jag läst. Fast gimmicken är väl något.
• 12-sai, för vem vill inte följa en anime som får dem att känna sig som om de hamnar på nån lista hos polisen.
• Bakuon är mer för doppler än för mig, men den kan ju vara bra.
• Seisen Cerberus ser kass ut.
• Hundred. "Light novel". Nähä, det hade jag aldrig kunnat gissa av bilden.[/sarcasm] Nämen, vi får se om det är
• Sousei no Onmyôji. Någon actionserie måste väl kunna utspela sig utan att förankra sig i en gymnasieskola, och är det ingen av de ovan nämnda så kanske det är denna.
• Crane Game Girls. Ha ha what.
• Sinbad no Bôken. Jag är 300 kapitel in i originalmangan, men jag är inte så intresserad av denna spinoff-prequel. Men om den har bra actionanimation så...

[nebukanessar]

Super Lovers som anime!!!!!! Kan inte ta in andra intryck, detta räcker.

[Volbla]

Det är en serie som jag har sett en trailer för, och det är Joker Game. Actionthriller på 30-talet med män i kostym. Den verkar sådär vuxen som anime bara är ibland. Jag vill ge den en chans.

 

Kuromukuro låter mest som ett vanligt fantasyäventyr, men den ser på något sätt mindre dum ut än de flesta fantasyäventyr. Jag ska nog se något avsnitt för att se om jag har rätt.

Jag kanske borde börja på Macross Delta också. Jag har ändå sett föregångaren. Det känns lite ytligt att alla huvudkaraktärer nu är tjejer, men det kanske är välgjort ändå.

Jag kommer alltid leta efter söta flickor gör ingenting-serier att koppla av till, och Sansha Sanyou försöker redan i beskrivningen att ge karaktärerna lite intressanta personligheter. Det uppskattas.

Jag har precis sett ett par avsnitt av Teekyuu, världens rappaste samling nonsens, och spinoffen Usakame kommer nog ses förr eller senare.

Jag måste se klart första Ushio to Tora innan jag kan se uppföljaren D:

[Klona]

Nu har jag gått igenom listan och det här är dem jag fann någorlunda intressanta.

 

Mayoiga, det var ett tag sen jag såg en dramaserie och det brukar vara något speciellt med den japanska landsbygden.

 

Gyakuten saiban (Phoenix Wright), jag har inte spelat spelen men jag har hört gott om dem så det här är en chans att få uppleva dem.

 

Boku no Hero Acedemia, mest för att jag har sett den dyka upp på en del sidor och superhjältar brukar vara roliga.

 

Kidou Senshi Gundam Unicorn, jag har inte sett OVA serien och ville inte se den förän jag sett klart första Gundam-serien vilket jag har gjort nu.

 

Macross Delta, jag såg Macross Frontier och tyckte att den var bra vid sina ställen och robotplanen är rätt så balla i Macross.

 

Re:Zero kara Hajimeru Isekai Seikatsu blev jag intresserad av när jag läste vad Sceleris hade skrivit om mangan.

 

Joker Game, verkar rätt så intressant med att följa japansk underättelsetjänst och den verkar rätt så seriös med.

 

Bungou Stray Dogs, mystik och slagsmål från Bones kan bli bra.

 

Netoge no Yome wa Onnanoko ja Nai to Omotta? Tjejen i serien verkar söt och det hör väl till att man ska se på åtminstone en serie med långt namn?

 

Koutetsujou no Kabaneri, i ärlighetens namn så blev jag intresserad av den när jag såg postern och tyckte att den såg rätt cool ut. Efter att läst texten så verkar den rätt bra.

 

Sakamoto desu ga? Läst lite om den och Sakamoto verkar rätt cool, hoppas bara att han lever upp till mina förhoppningar.

 

Kiznaiver, lite osäker på den men det är trots allt studio Trigger och om det stämmer en orginalserie.

 

Kuromukuro, en mechaserie från studion som gjorde Shribako ska inte underskattas men jag är lite osäker på den här, beror nog lite på vad jag hör om den.

[Sceleris]

Gyakuten saiban (Phoenix Wright), jag har inte spelat spelen men jag har hört gott om dem så det här är en chans att få uppleva dem.

 

 

Go'a grejer!

 

Kidou Senshi Gundam Unicorn, jag har inte sett OVA serien och ville inte se den förän jag sett klart första Gundam-serien vilket jag har gjort nu.

 

Inte för att vara påfrestande mechanörden, men för bästa effekt ska man ha sett Zeta Gundam och Gundam ZZ och Char's Counterattack också! Så se dem! Det är bara, öh, typ 38 timmar!

(Men det finns alternativ! Som att se Zeta Gundam-filmtrilogin och sen läsa om hur trilogin skiljer sig från teveserien, och läsa om vad som händer i Gundam ZZ eftersom den inte är lika bra, och sen se Char's Counterattack. Alternativ 3: läsning om Zeta och ZZ, och se Char's Counterattack.)

 

Jag skämtar bara lite. Att ha sett första Gundam-serien täcker en hel del, men en del andra figurer är med i de andra nämnda som har intressanta och gripande öden i Gundam Unicorn, för att inte tala om förstärkningen av alla teman och underhandlingar och allt sånt.

 

Men visst, oavsett vad man sett så är Unicorn en otroligt välgjord serie. Det handlar bara typ om skillnaden mellan 8/10 och 9/10, så att säga.

[Klona]

Ojdå där ser man! Jag vill inte gå så långt som att kalla mig perfektionist men jag vill uppleva verk på bästa sett. Att se filmerna och läsa skillnaderna lät som en bra kompromiss men samtidigt så får jag den där känslan att jag inte kommer att få ut samma tillfredsställes som att se klart på en 50 episods animé. Jag hoppar helt enkelt över Unicorn tills dess att jag har sett de andra serierna och filmen, då vet jag åtminstone några serier jag behöver titta på inom en snar framtid. Tack för tipset Sceleris! 

[doppler]

• Bakuon är mer för doppler än för mig, men den kan ju vara bra.

 

 

Ja, det är som en anime specialskriven för mig, kommer sitta klistrat framför första avsnittet.

[Sceleris]

Jojo del 4, nu blir det spännande! Till skillnad från del 1-3 har jag ingen aning om vad som kommer att hända!

 

Första avsnittet: Hm. Småkul, men efter det enorma äventyret i del 3 så känner jag lite oroande för att det kan bli för småskaligt -- fast det är väl förhastat eftersom det bara är första avsnittet ännu.

[Sceleris]

• Luluco ser väl gullig ut.

 

Första avsnittet: Toppen! Inte gullig, men toppen! Det är en kortavsnittskomediserie av Hiroyuki Imaishi (Gurren Lagann, Kill la Kill), så det är energiskt med roliga teckningar och en massa "cartoon"-animation. Humorn är inte på hög nivå, men det är rappt, och de förstår att allt blir roligare om man sätter ordet "rymd-" framför. Polischefen är Inferno Cop med Gurren Lagann-glasögon, och serien i sig känns lite som skämtsekvenserna i Kill la Kill, så det är kanske lite som en Imaishi-Trigger-kavalkad? idk.

[Sceleris]

 

• Mayoiga, bara för att jag hört namnet i en orelaterad manga.

 

Första avsnittet: Åh, det är ju nya serien av Tsutomu Mizushima! Han brukar vara ganska bra med människor och humor (Joshiraku, Genshiken Nidaime, Witch Craft Works, Shirobako, Prison School), men hans Blood-C och Another har jag inte hört väldigt positiva grejer om, åtminstone inte Blood-C. Chefsförfattare är Mari Okada, den populära manusförfattaren till vars styrkor man nog inte kan räkna lågmäldhet.

 

Här är det alltså en busslast med onlineknäppisar som via någon mysko sajt vunnit en bussresa till en mystisk by för en chans att börja om sina liv på nytt. Alla presenterar sig med sina onlinenamn och ger mer eller mindre inre motivationer, och alla verkar ha några djupa problem och problematiska beteenden: de är antisociala, de är otakus, är bimbos, är överdrivet aggressiva, har tvångssyndrom... Knäppisarna är så många att flera röstskådisar spelar mer än en namngiven karaktär! (Blir nog lite för trångt med 30 röstskådisar i inspelningsbåset!)

 

Det är alltså inte så subtil karaktärisering, så jag tänker nog inte hoppas på psykologiskt djup, och jag har inte funnit något skäl att bry mig om protagonisten -- en skolungdom som flyr ifrån sina krävande/kvävande föräldrar --, men med en sån jäkla uppsjö av störda figurer så kan det nog bli ett underhållande kaos.

[Sceleris]

• Phoenix Wright. Spelen var väldigt roliga. Har dock inte spelat något efter Nintendo DS. Om någon inte vet så är det fåniga små detektivspel (fastän hjälten är försvarsadvokat) där man ska samla och pussla ihop ledtrådar och vittnesmål till rättegångar. Tonen är ganska lekfull. Det blir mycket igenkänningsnöje för mig, men förhoppningsvis är det lättåtkomligt för alla inblandade.

 

Första avsnittet: Haha, vafan, vilken överraskande trogen adaption av första spelet! Det är både bra och dåligt. Bra för att det är förhållandevis rättvist mot originalet, dåligt för att det inte funkar jättebra animerat. Grejen med detektivspelen (eller "advokatspelen", då) är ju att man själv har bevis och vittnesmål som i en lista att välja och dra kopplingar mellan. Här är det som att spelet spelas åt en automatiskt, utan menyer. Det hade varit mer livat om det var en ordentlig sekvens med bevissamling utanför rättssalen, som i, säg, Mästerdetektiven Conan.

 

Det är en ganska billig anpassning. Den ser inte mycket ut för världen alls, och påminner mig en aning om Xenosaga: The Animation från 2005: platt animeversion av tevespel. Faktiskt så känns Phoenix Wright (eller snarare Ace Attorney -- han heter ju inte Phoenix Wright om man ser med japanskt tal) som att den gott skulle kunna ha kommit tio år tidigare.

 

Animeversionen funkar inte riktigt, så det blir lite pinsamt att se på, men jag kommer att fortsätta för att få återuppta bekantskapen med de go'a figurerna jag lärde känna i mitt Nintendo DS för åratal sedan.

[Klona]

Boku no Hero Academia

 

Inte illa som första avsnitt, inte lika bra som One-Puch Man men som ungefär som Tiger & Bunny och den inledningen gillade jag. Lagom balans mellan att introducera en del hjältar, huvudpersonen och ett par i hans närhet. Något som jag tyckte stack ut lite var mängden vemod som första avsnittet innehåller, trots att det är en relativt glad ton så kan jag inte låta bli att bli lite modfälld över huvudpersonens motgångar trots att jag inte har jag inte har spenderat mer än 30 minuter med honom. Det ska bli roligt att följa den här serien och se hur han ska gå tillväga för att nå sitt mål.

[Sceleris]

Boku no Hero Academia

 

Inte illa som första avsnitt, inte lika bra som One-Puch Man men som ungefär som Tiger & Bunny och den inledningen gillade jag. Lagom balans mellan att introducera en del hjältar, huvudpersonen och ett par i hans närhet. Något som jag tyckte stack ut lite var mängden vemod som första avsnittet innehåller, trots att det är en relativt glad ton så kan jag inte låta bli att bli lite modfälld över huvudpersonens motgångar trots att jag inte har jag inte har spenderat mer än 30 minuter med honom. Det ska bli roligt att följa den här serien och se hur han ska gå tillväga för att nå sitt mål.

 

Första avsnittet: Jag har några minuspoäng att dela ut till första avsnittet.

• Första minuspoänget är för att grodtjejen inte är med. Hon är det jag sett fram emot mest med denna anime -- om inte vad jag sett fram emot mest med denna säsong! Om inte vad jag sett fram emot mest i mitt liv!!
• Andra minuspoängen är för att Daiki Yamashita spelar huvudrollen. Jag har egentligen inget emot Yamashita som sådant, problemet är bara att jag bara kan tänka på Onoda, den cyklande animenörden i Yowamushi Pedal!
• Tredje minuspoänget: var är grodtjejen? Yo, visa grodtjejen nån gång då!

...

 

Nä, okej, jag skämtar (mestadels...). Ganska bra avsnitt. Vet inte om jag kände så mycket Tiger & Bunny i det dock. Jag fick ganska starka barn-TV-vibbar av det, vilket jag menar väldigt positivt. Det verkar vara ganska snällt och positivt, och färgerna är så starka. All Might är en småkul grej.

 

Serien väcker hos mig funderingar över såna där serier där hjälten är en hjälte för att han har en unik egenskap som gör att han och endast han är nyckeln till det godas seger. För jag ser en risk att hans dolda egenhet (jap. 個性 kosei, eng. quirk) kommer att vakna så att han också har någon övernaturlighet. Det får mig att minnas vad filmkritikern Film Crit Hulk en gång skrev. *harkel*:

 

HJÄLTAR FÖDS INTE TILL HALVGUDAR. DE VÄLJS INTE. DET ÄR EN MÖJLIGHET INOM ALLA MÄNNISKOR, OCH VI KOMMER BARA DIT GENOM ATT TRO PÅ OSS SJÄLVA OCH HITTA MÄNNISKOR SOM OCKSÅ TROR PÅ OSS. HJÄLTEMOD ÄR INTE EN FÖDSLORÄTT SOM VI LALLAR RUNT MED. DET ÄR ETT VAL. OCH DET FÖRVERKLIGAS GENOM BÅDE VILJA OCH GENUIN EMPATI.

 

Det går förstås att låta Izuku i Boku no Hero Academia upptäcka en dold egenhet utan att han blir hjälte-till-födseln. Att så stor andel av världens befolkning har egenheter gör sitt, men första avsnittet bäddar för det som Filmkritikerhulken pratade om: Izuku har en vilja, och genom sina motgångar har han haft chansen att lära sig medlidande för andra (som har det lika illa eller värre än han själv) på ett sätt som hans stöddiga, självgoda rival inte verkar ha haft. Och i efterkommande avsnitt kommer han säkert att börja tro på sig själv och hitta kamrater som också tror på honom. Det hade varit ett bra budskap, oavsett om han har en egenhet eller ej.

 

• Macross Delta. Jag såg aldrig första avsnittet i december. Jag har inte så höga förväntningar, men om det åtminstone är på Macross Frontier-nivå så blir jag nog nöjd. (Jag gillar fortfarande Macross Frontier-musiken av Yoko Kanno!) Och vem vet, kanske det blir lite referenser till tidigare verk?

Första avsnittet: Jag antar att det är på hög tid att begrava Macross... status som tonsättande franchise! Okej, det kanske borde varit över redan med Macross 7, men nu börjar det verkligen kännas som att storregissör Kawamori inte har så mycket planerat för denna anrika animefamilj. Här vill han mest lalla runt med idoler och robotar och 3DCG -- vilket han ju gjort i andra serier. Jag tyckte inte att det var aktivt dåligt, men det var partier som kändes som oavsiktligt roliga. Som att krig utbryter i staden, och jag föreställer mig att dussintals, om inte hundratals, människor omkommer -- men när sångerskorna börjar med en överraskningskonsert komplett med danskoreografi (med synkroniserat dansande 3D-hologram) så stannar alla till och blir glada. Visst, jag har också favoritartister, men inga jag skulle riskera livet för att få se.

 

Musiken var en besvikelse, ingen slagkraftig dänga alls. Walküres andra krigslåt var bättre än den första, men inte 30 ljusår i närheten av "Pink Monsoon" eller "What 'bout My Star" eller "Lion" eller någon av de andra låtarna från Macross Frontier. De har slående melodier men en produktion som gör att de känns godtagbara som poplåtar anno 2059. Så det är trist att år 2067 (då Macross Delta utspelar sig) ska den mest populära musiken låta som någon plastig, gnällsångig idolpop från 2010-talet. Jag avskyr såna där simpla, repetativa eurodance-högtempo-trumsyntslingor! "Love Halation the War" hade platsat som öppningslåt till någon dålig lättroman-/erogebaserad smörja.

 

Men jag är lite intresserad av terroristvinkeln. Det börjar i en planet med Mellanösterntema, folk blir galna och spränger bussar och sig själva, och även de där skurkarna som flyger in som (så vitt vi vet) inte är hjärntvättade bör väl räknas som terrorister. Kriget mot terrorismen är väl "Krigets" nya ansikte, så det är väl lämpligt, speciellt om vi tänker på att kriget mot terrorism är ett krig mellan kulturer. I verkligheten är det väl egentligen snarare kultur (och frihet och nöje och historia) mot antikultur (slaveri, straff, förstörelse av historiska artefakt), så det återstår väl att se om skurkarna i Macross Delta går så långt att bli motsvarigheter till ISIS/Al-Qaida/Boko-haram/Al-Shabab/talibanerna, eller om de står för sin egen kultur. Det verkar ju som att spindeln i nätet är en sångerska som orsakar den där terroristiska galenskapen "var".

 

• Re:Zero. Jag har läst en del av mangaversionen och gillar den. Till skillnad från många liknande berättelser så är det inte ren "power fiction", utan protagonisten är i underläge och kommer att utsättas för mycket lidande!

 

Första avsnittet: Det kändes långsamt, men jag gillade det. Huvudpersonen är tråkigt fjärde väggen-brytande (mer lämpat nyss avslutade Konosuba) och munter om att bli flyttad till en annan värld, och accepterar sin situation för fort, men jag tyckte att dynamiken mellan hjälten Subaru och hjältinnan Satella var hyfsad. Och dynamiken mellan Subaru och andra karaktärer är av högsta vikt, för det är det som blir både Subarus största styrka och hans största svaghet. (Mer konkret:

att efter en återställning ses som främling av personer han lärt känna kommer att tära på honom

.)

 

Jag rekommenderar ett försök, åtminstone till den som tyckte om Danmachi (Is It Wrong to Try to Pick Up Girls in a Dungeon). Det är stora skillnader mellan dem, men jag tycker de känns lite lika på något sätt.

[Sceleris]

lol, jag förväxlade Joker Game med Joker.

 

Joker Game ser mer intressant ut, så jag måste nog kolla in den också.

 

Och så glömde jag ju att säga att det mest intressanta med Macross Delta är Mirage Farina Jenius. Hon måste ju vara barnbarn till Max och Milia från gamla Macross! Och systerdotter till Mylene i Macross 7!

 

(Red.:) Hon kan förvisso vara Mylenes dotter. Mirage är 18 år i Macross Delta (2067) och alltså född 2049, så Mylene (född 2031) var 18 år när Mirage föddes.

[Sceleris]

• Crane Game Girls. Ha ha what.

Flashanimation. Amatörmässig Flashanimation. Med konstig rytm på berättelsen. Min enda kommentar är nog att den långhåriga tjejen (typ "traditionell skönhet" i såna här sammanhang) har en mycket pojkaktig röst, vilket kändes lite "nytt".

 

Dock inte nytt nog för att jag skulle vilja se eller tänka på denna serie någonsin igen.

[Sceleris]

• Bungô Stray Dogs. Jag erkänner. Den fångade bara mitt intresse för att (1) jag förväxlade den med Stray Dogs Howling in the Dark, och att (2) jag nyligen läst lite av Akutagawa.

Genomgående litteraturtema. Synd att jag har så lite erfarenhet av japansk litteratur. (Det såg lite ut som utlänningar, så kanske kommer utländska författare också?) Jag är heller inte förtjust i färgschemat. Med det sagt så var ett ett ganska sedvanligt första avsnitt: introducerar huvudpersonerna, erbjuder några småskratt, ger lite sympati, ger en vändning, introducerar oss i gänget. En stil actionscen, sasuga Bones.

 

Jag känner inte starkt för den, men jag kommer nog se några avsnitt till.

[Sceleris]

Super Lovers: Eh, meh. Ser inte illa ut, verkar inte uselt skriven, men jag tror inte jag kommer finna så mycket i den. Jag vill gärna vara sådan att den sexuella läggningen i en romantisk anime inte spelar någon vidare roll, men jag kanske är för heteronormativ ändå? Om Ren hade varit en flicka... så hade det nog ändå känts ganska olustigt, med alla scener typ "jag ska bada/pussa/sova med den här 10-åringen jag känt i en vecka och som är mitt adoptivsyskon".

[Sceleris]

An-Happy: Öppningsvinjetten avslöjade för mig ett skämt som doppler gillade. :( Serien i sig då? Hm, det är en sån där flickserie -- där alla karaktärer är tjejer (eller gulliga djur) som talar i falsett och gör gulliga saker, om än med en gimmick (här: otur) -- och jag känner inte riktigt för det just nu. Om de hade pratat om förstoppning* så hade det varit en annan sak.

 

* De måste inte ordagrant prata om förstoppning. Vad jag menar är snarare att de skulle kunna ge sken av att vara människor istället för i princip gulliga féer.

[MathJuice]

An-Happy: Öppningsvinjetten avslöjade för mig ett skämt som doppler gillade. :( Serien i sig då? Hm, det är en sån där flickserie -- där alla karaktärer är tjejer (eller gulliga djur) som talar i falsett och gör gulliga saker, om än med en gimmick (här: otur) -- och jag känner inte riktigt för det just nu. Om de hade pratat om förstoppning* så hade det varit en annan sak.

 

* De måste inte ordagrant prata om förstoppning. Vad jag menar är snarare att de skulle kunna ge sken av att vara människor istället för i princip gulliga féer.

Slice of Life i ett nötskal och en av serierna jag kommer lägga stor vikt på denna säsong utöver Bakuon, Pan de Peace och Sansha Sanyou.

Eftersom du har ett gille på förstoppningsserier så kan rekommendera Seitokai Yakuindomo.   Lite äldre men OVA- serien för andra säsongen är i rullning (om än i sakta rullning).

[Sceleris]

Slice of Life i ett nötskal och en av serierna jag kommer lägga stor vikt på denna säsong utöver Bakuon, Pan de Peace och Sansha Sanyou.

Eftersom du har ett gille på förstoppningsserier så kan rekommendera Seitokai Yakuindomo.   Lite äldre men OVA- serien för andra säsongen är i rullning (om än i sakta rullning).

Jorå, Seitokai Yakuindomo har jag sett! Eller ser, eller vad man nu kan säga. Med lite hatkärlek, kanske man kan säga -- jag gillar figurerna (det är en bra serie för den som gillar röstisar!), men de har nästan aldrig fått mig att skratta.

 

(Hm, jag vill minnas att Gokujo var lite som Galko-chan...)

 

Apropå att inte skratta...

 

• Netoge no Yome har jag också läst en del av (som manga). Lite småskräpig serie om MMORPG-nördar inklusive en tjej (hustrun ("yome") från titeln) som har kraftiga vanföreställningar. Ganska bestämt medelmåttig, men inte oangenäm.

 

Kompetent adaption av källmaterialet (tror jag -- jag har ju inte läst lättromanen, bara mangan). Det är inga supergrejer, förstås, och det vet vi. Vi vet att vi inte kommer få bra karaktäriseringar eller något särskilt minnesvärt. Men, fan, vid det här skedet i mitt liv ser jag många animeserier uteslutande för sin gimmick, eller/och för någon liten faktor som de kanske gör lite annorlunda eller bättre än andra. I detta fall så är seriens lilla "men!" att den arbetar med frågor om personligheter online vs IRL och gränserna mellan.

 

Relaterat till det så uppskattar jag att serien visar hur det där hyperrealistiska fantasyspelet de spelar egentligen är ett enkelt spritebaserat isometriskt spel. Mången anime låter det vara en stor, oförklarlig klyfta mellan hur figurerna spelar och hur de verkar uppfatta spelet och vad de kan göra i det. (Exempel: hur spelet i Summer Wars hanterades ryckte ut mig ur filmen. Det verkade vara en total VR-aktig upplevelse, men man såg folk spela med bara sina mobiltelefoner, och inget antydde att VR-delen var hur de föreställde sig allt.)

[Sceleris]

• 12-sai, för vem vill inte följa en anime som får dem att känna sig som om de hamnar på nån lista hos polisen.

 

Första avsnittet: "12 år är en konstig ålder där man inte är barn och inte är vuxen..." Haha, näpp, 12-åringar är barn.

 

Jag är inte i målgruppen (jag har säkert en och annan f.d. klasskamrat som själv har ett 12-årigt barn...), så det känns svårt att bedöma, men det är nog en okej pre-teen-shôjo för japanska flickor. Den är dock kanske lite naiv och fånig.

 

Min favorit var när huvudpersonen har på sig kortbyxor som ser ut som seriefigurskalsonger.

 

[Sceleris]

• Endride, epic fantasy adventure. Är säkert tråkigt.

Första avsnittet: Ganska tråkig, ja. Grabb gillar kristaller, hittar specialkristall och förflyttas till fantasyvärld där han stöter på en prins som måste fly från slottet efter ett misslyckat kungamordförsök. Men det är tråkigt. Tråkiga strider, tråkig gimmick (kristaller och vapen som kommer ur bröstet), tråkiga miljöer, tråkig design, tråkiga teckningar.

 

Frågor som en tittare kan ha efter första avsnittet: kommer grabben någonsin att komma hem till Japan och sin familj? Kommer prinsen någonsin att få sin hämnd på kungen som mördade den tidigare kungen? Kommer hon orangehåriga tjejen i slutet att bli grabbens kärleksobjekt, eller kommer grabben och prinsen att bli varandras kärleksobjekt?

 

Frågor som jag har efter första avsnittet: vad ska jag laga till middag imorgon?