Har ni skapat er egen manga?

[Rocketmushroom]

Som rubriken för ämnet säger, har ni skapat er enga manga?

Jag vet inte hur ni är men nu ska jag berätta lite om mig.

 

Oftast när jag börjar läsa en manga (elr ser en anime) så kan det sätta igång tankar hos mig, de kan vara allt om spekulationer i storyn, beundra karaktärer, skratta för mig själv över underbar humor, fundera över deras beslut eller bara tycka att den nya powerupen de fick för att besegra någon var riktigt awesome! Och när dessa tänkarna börjar gå lös så kommer tanken, hur skulle min karaktär gjort där, hur skulle storyn se ut, vad för coola krafter skulle jag vilja ha, vad för värld skulle jag vilja se dem utforska, ja listan kan fortsätta en bra bit till..

Och det är precis detta jag har funderat på sedan mitt intresse för manga började.

Sedan någon månad tillbaka började jag verkligen tänka mycket på detta och vad jag skulle göra av alla mina idéer och tankar. Började testa lite olika spel för om jag kunde få den där känslan som jag får när jag läser, men det räcker inte när man ändå måste följa en story och klickar på knappar..

Då fick jag idéen varför inte göra min egna manga då..

 

Jag själv har börjat mest med skrivandet eftersom jag inte känner mig tillräckligt bra att rita

[Sceleris]

Jag har inte tecknat någon serie (åtminstone inte sedan jag var typ 9 år), men jag har funderat på det. Jag tror att det är naturligt att vilja skapa och ge utlopp för sin fantasi, och det är lika naturligt att vilja skapa något relaterat till vad man själv älskar. Men jag vet inte om serie är bästa formatet för vad jag har tänkt. Intressant att tänka på, ändå, hur olika förutsättningarna är för olika media. Jag känner att när det gäller ren text (novell-/romanform) har jag svårt att uttrycka karaktärers beteenden på ett innerligt, ärligt sätt som känns rätt för mig (fast det är nog en övningsfråga), medan jag kanske tänker lite mer naturligt på visuellt berättande, där man låter blickar och kameravinklar och sånt antyda outsagda känslor. En serie skulle också kunna arbeta in humor på ett helt annat sätt, och låta handlingen bli mer "excentrisk".

 

Tanken på en lättroman leder å sin sida ofta till ett annat uttryckssätt, ett slags mellanting mellan roman och serie, medan en visuell roman ("visual novel") sätter helt andra toner. En film skulle vara något annat, en animerad film något annat, en teaterpjäs något annat, en musikal eller opera något annat. Fan, ett dataspel skulle vara något annat.

 

(Jag funderar inte på att skriva en opera, men jag gillar att tänka på konstformernas olika styrkor och villkor.)

 

Men nå väl. Om du vill teckna en serie, teckna en serie! Det hindrade inte One från att skapa One-Punch Man!

 

[Brezals]

jag och en polare brukar ha stafett manga, då vi ritar 1-2 rutor, och sen får den andra rita 1-2 rutor osv, oftast efter en hel del alkohol, så fantasin flödar~

Tror vi har en samling på 30 stycken eller något sådant. 
A+ i tecknar skills må jag nå säga :P :P :P 

[Rocketmushroom]

Sceleris: Ja men det är som du säger att alla utryckningsformar har sina egna egenskaper. 
Var själv en del inne på att göra ett spel tills jag förstod hur mycket jobb det är haha x)

Men jag känner det skulle vara extremt svårt att få med vissa av de känslor och budskap en enkel bild kan ge gentemot enbart text! 

 

Det är som denna bilden från Gintama. Jag skulle inte ens veta vart jag skulle börja om jag ville ha med den känslan i humor på ett papper med bara text..  Nä det är så mycket en bild kan ha sagt så enkelt! 

 

Ja det var också en sak som taggade upp mig att göra min egna manga när man såg hur simpelt ritad One-Punch Man var först! 

 

Brezals: Åh fasen va rolig ide, ska jag lätt göra

någon gång med min kusin! Känns som det är gjort för att få som bästa kvalitet och inte alls spåra ur direkt haha 

[Sceleris]

Sceleris: Ja men det är som du säger att alla utryckningsformar har sina egna egenskaper. 

Var själv en del inne på att göra ett spel tills jag förstod hur mycket jobb det är haha x)

Så där känner jag lite inför det mesta. Man kan ha en inre bild av vilket sorts resultat man vill ha, men oavsett formen så måste man ju faktiskt sitta ner och arbeta med det. Det är helt enkelt inte så att ens skapelser kan hoppa ut i verkligheten i ett enda underhållande steg. Vill man måla så måste man kanske blanda färg och välja material och måtta med grundkompositionen. Vill man göra ett spel måste man programmera en jäkla massa som inte har så mycket att göra med den fantastiska berättelse man vill förmedla.

 

När man skriver text är det kanske det kortaste i tid man kan komma från det att man hittar på det till att man får ut en produkt, om man skriver direkt ur fantasin, men vill man att det ska vara en bra berättelse så måste man revidera den en jäkla massa. Ta bort onödiga ord, lägga till kapitel, ändra om ordningen på scener.

 

Jag vill som sagt också få ut berättelser, men inte så mycket att jag är beredd att ägna en stor del av min fritid åt att faktiskt skapa. Att skriva en respektabel roman kan ju lätt ta 736 timmar.

 

Det är som denna bilden från Gintama. Jag skulle inte ens veta vart jag skulle börja om jag ville ha med den känslan i humor på ett papper med bara text..

Alltså, det är ju möjligt att få in känslan på nåt sätt, men sannolikt bara i sammanhanget. Inte som lösryckt bild, som säger mycket på egen hand, utan om Gintoki svarar på något. "'Men var ska vi få tag på en motorcykel?' sa Shinpachi. Gintoki såg tillbaka och hånlog brett", typ, så att man som läsare fattar att Gintoki har något dumt i görningen och kan skratta för sig själv i spänd förväntan. Men det är inte precis samma känsla, förstås.

[Rocketmushroom]

Jag vill som sagt också få ut berättelser, men inte så mycket att jag är beredd att ägna en stor del av min fritid åt att faktiskt skapa. Att skriva en respektabel roman kan ju lätt ta 736 timmar.

 

Ja där känner jag detsamma! Vill så jäkla mycket få fram min egna berättelse men man vet hur mycket tid som måste läggas ner i det för att det ska bli ett bra slutresultat. Och då tror jag utan problem att det tar 736 timmar, vilket är en hel del om man inte känner för att viga all sin fritid till det..

 

Men trots det att jag ser all den tiden det krävs för att göra min egna berättelse så vill jag ändå göra det! Kanske bara blir att jag lyckas skriva ihop och klottra fram ett ark med några chapters, men känns som det hade varit kul att försöka och se hur slutresultatet blir.

[Sceleris]

Ja där känner jag detsamma! Vill så jäkla mycket få fram min egna berättelse men man vet hur mycket tid som måste läggas ner i det för att det ska bli ett bra slutresultat. Och då tror jag utan problem att det tar 736 timmar, vilket är en hel del om man inte känner för att viga all sin fritid till det..

 

I och för sig så kan man ju dra ut på det. Om man lägger i snitt en halvtimme per dag på det så har man fått 736 timmar jobbat på fyra år.

 

Fyra år kanske låter som en jäkla lång tid, men får man det gjort på fyra år så är det ändå mycket bättre än alternativet: att dagarna bara går och att man till slut står där, fyra år senare, utan att ha gjort något alls. Man får mer gjort om man jobbar långsamt än om man inte jobbar alls.

 

De ä bar å åk!

[AwesomeMaddy1]

Jag ska inte säga att jag inte har funderat på det... (Ärligt talat så vill jag verkligen göra en egen manga)

[秀太.]

Jag har faktiskt hållit på med sådant sedan jag gick i högstadiet och hittade på en som hette "the Super Boys" som inte hade något vidare koncept men som jag funderar på att återuppta. Sedan har jag "Bellajäveln" som handlar om ett gäng Weabous varav huvudkaraktären heter Bella och ofta drömmer sig bort. En dag dras hon in i animevärlden där hon faktiskt träffar en massa olika animefigurer som stör sig på henne eftersom hon konstant gör sig till åtlöje. En serie jag gjorde för att jag verkligen inte hade bättre för mig. Sedan har jag en Yuri-serie som handlar om två lesbiska tjejer som heter Hottie och Bon-bon. Mycket cirkulerar kring hur de träffades och började bonda för att senare bli ett par. Jag gjorde den mest som counterpart till alla Yaoiserier som annars finns. 

Sedan har jag faktiskt två serier som blivit väldigt omtyckta också. Den ena är Hetascandics som egentligen är en utgrening från Hetalia men nu kommit ifrån det konceptet mer och mer. Serien bygger mycket på skandinavisk och nordisk historia men konceptet med att göra stereotypiska karaktärer av olika platser har jag helt behållit.
Sedan har jag faktiskt Grenbacka, som är en Scifihistoria jag inte riktigt är klar med, men har jobbat på i närmare 25 år. Jag kan berätta mer om detta vid förfrågan men den storyn är mörk och väldigt mycket Scifi.

Redigerad februari 16, 2020 av Niðarós