Starka kvinnor i anime

[Sceleris]

jag skulle säga att skola och TV hjärntvättar värre än vad föräldrar kan göra. 

 

[...]

Jag menar liksom.. Hur svårt är det för en förälder att säga till sitt barn att modeller i reklam och media, är just det. modeller.

 

Det kan nog vara svårt, när media hjärntvättar värre. (._.')

 

Sen om barnet fortfarande får någon form av sinnesrubbning iallafall, så har ju något gått snett. antingen så tror inte barnet på det, vilken är som om man säger åt barnet att jorden är rund med bevis, och sen skakar den bara på huvudet och tror inte på det. Vad gör man då? Ska man ta hänsyn till personer som inte tror på att jorden är rund? ska man gå in i en konversation med en sådan person, så som om det vore ett min-fält? Där allt du säger som går emot världsbilden som denna person har kan "trigga" personen. Låter det rimligt? om nej, varför låter det rimligt när vi pratar om annat här i världen?

 

För att olika saker är olika. "Är jorden rund?" är en fråga som (1) går att verifiera objektivt, och (2) knappast påverkar enskilda personers självbild. Jämför detta med frågan "är man mindre värd som människa om man inte är snygg och smal?". Vi vet att det påverkar människor, särskilt unga, och det går inte att motbevisa. Tvärtom tycks ju bevisen finnas överallt där modellerna finns. Förtjänar endast de plastigt snygga modellerna att synas?

 

Att eftersträva ett samhälle där de rådande idealen INTE är att utseende är viktigast, och speciellt inte då utseenden som är väldigt svåra att uppnå, är bara medmänskligt. Och ett sätt att arbeta för det är att motverka objektifiering, motverka idén att det är en bra sak att reducera en riktig människa -- med drömmar, hopp, tro, skam, humor, funderingar, övertygelser -- till "höhö sjyssta pattar".

 

(Fotnot till läsare: startpunkten till diskussionen var frågan om det var negativt när även starka animehjältinnor framställs sexuellt.)

[Space Cowboy]

Väldigt få verkar inse att karaktärer kan vara sexiga utan att behöva ha enorma bröst och klädda i nästan ingenting (det känns alltid som om skaparna behandlar mig som en idiot när det händer). När sensualiteteten och sexigheten ligger just i KARAKTÄREN och dennes attityd, inte helt i hennes yttre så blir det mer moget och mindre barnsligt. DÅ kan det vara till fördel för karaktären.

 

Å andra sidan har jag svårt att komma på en sexscen i anime som inte fått mig att skratta. Det är ett annat problem, att 90% av allt sex i all media oftast existerar för sitt eget skull och har ingenting med berättelsen eller karaktärsutveckligen att göra. Då blir det också en björntjänst för karaktärerna för de gör någonting för VÅR skull och inte sin egna skull. Det kan vara svårt att ibland att sätta ord på vad som skiljer det pornografiska från det... Ja genuina.

 

Utseendefixering kan inte bara vara skadlig i sig utan just att den är i princip obligatorisk för alla kvinnliga karaktärer i filmer, böcker spel ect. Det vill säga ett av könen. Männens utseendefixering i dessa medier gör de till den mer aktiva handlande idealbilden för sitt kön medans kvinnan ofta blir den passiva. Enda undantagen är för komiska skäl där humorn hänger på att man ska veta att mannen är den aktiva och på det sättet behålls könstereotyperna.

 

Om så bara för orginalitetens skulle det vara härligt med en kvinnlig karaktär lika gammal, ful eller åtminstonde inte konventionellt attraktiv som det manliga rollerna får vara (Jag skulle vara chockad om man ens hittade 5 sådana), som tillåts vara lika moraliskt komplicerad.

Kom igen vi vill ha nått nytt, inte bara samma gammla!

 

(Fotnot till läsare: startpunkten till diskussionen var frågan om det var negativt när även starka animehjältinnor framställs sexuellt.)

[Sceleris]

Å andra sidan har jag svårt att komma på en sexscen i anime som inte fått mig att skratta. Det är ett annat problem, att 90% av allt sex i all media oftast existerar för sitt eget skull och har ingenting med berättelsen eller karaktärsutveckligen att göra. Då blir det också en björntjänst för karaktärerna för de gör någonting för VÅR skull och inte sin egna skull. Det kan vara svårt att ibland att sätta ord på vad som skiljer det pornografiska från det... Ja genuina.

Det första jag kom att tänka på när jag läste "sexscen i anime" var His and Her Circumstances. Det var förvisso länge sedan jag såg den, det är möjligt att det mestadels var off-screen, vilket kanske inte är vad du tänker på. Men rent instinktivt så känns det som att de flesta sexscener i anime jag sett är i shôjo, och då brukar de signalera en ny fas i parets förhållande (alltså beröra både handling och karaktärsutveckling). Jag börjar också tänka på snuskig seinen typ Kiss x Sis, men de brukar aldrig gå "all the way".

 

Jag kommer inte riktigt på någon sexscen i anime på det sätt man kan se i amerikansk film, så jag skulle gärna vilja höra vilka scener det är som fick dig att skratta. :)

 

Om så bara för orginalitetens skulle det vara härligt med en kvinnlig karaktär lika gammal, ful eller åtminstonde inte konventionellt attraktiv som det manliga rollerna får vara (Jag skulle vara chockad om man ens hittade 5 sådana), som tillåts vara lika moraliskt komplicerad.

Kom igen vi vill ha nått nytt, inte bara samma gammla!

 

Jag håller med om att skapare verkar lägga fler krav på kvinnliga karaktärer än manliga, om att de måste se tilltalande ut, och att manliga har en större bredd, men de allra flesta manliga är inte direkt heller tecknade som fula. Även om den generiska haremanimehuvudrollen ska vara alldaglig så är det en hårsfin gräns till att han är tecknad som en ikemen. (Fast diegetiskt så är det alltjämt en obalans, alltså in-story så är tjejer ofta supersnygga/supersöta medan killarna ska föreställa vara vardagliga till utseendet.) Det blir liksom nästan alltid ett slags utslätning av alla figurer...

 

Det känns till viss del som att riktigt avvikande design syns mest i shônenanime, både för kvinnliga och manliga karaktärer. Typ One Piece eller Hunter x Hunter. Och så blir jag påmind: i nyligen avslutade Lance N' Masques så figurerar en kvinnlig riddare; bredaxlad, typ två meter lång, excentrisk, en av seriens starkaste karaktärer. Det var några jag kom att tänka på på rak arm; om man verkligen kollar så kan man nog hitta fem stycken avvikande kvinnokaraktärer, åtminstone om de inte måste vara huvudpersoner.

[Brezals]

precis som sceleris säger, om man letar, så hittar man att det inte är knappt något problem med kvinno karaktärer i anime, dem finns, precis som sexiga. 

[Sceleris]

precis som sceleris säger, om man letar, så hittar man att det inte är knappt något problem med kvinno karaktärer i anime, dem finns, precis som sexiga.

 

Om du tror att jag menade att det knappt finns något problem så har jag inte gjort mig förstådd.

 

Vad jag menade var att även om det hade varit trevligt och intressant med större bredd i karaktärsdesign av kvinnofigurer i anime så är det oftast egentligen inte så stor bredd bland manliga figurer heller, åtminstone vad gäller de viktigaste figurerna.

 

Om vi ska kolla på MAL:s topplista och försöka hitta "oattraktiva" karaktärsdesigner bland centrala kvinnor och män:

• Fullmetal Alchemist: Bland männen minns vi flintskalliga muskelberget Louis Armstrong, gamle enögde kung Bradley, lögnaktige gubbprästen Cornello, fläsk-och-muskelberget Sig Curtis med flera. Bland kvinnor: eh, Winrys mormor Pinako?
• Steins Gate: alla tjejer är kawaiikos, men bland (de få) männen har vi Daru och Mr. Braun.
• Gintama har många figurer, så här kanske! Uppfinnargubben Gengai, polischef Matsudaira, ... öh, rappande polisen Tetsunosuke, Kyûbeis kortväxte farfar, Kvinnor: Otose och Catherine.
• One Punch Man då! Fullt med knasiga figurer! Atomic Samurai, gubben Bang, Boros, Golden Ball, Hammer Head, King, Pig God... Kvinnor: öh, oraklet Shibabawa.
• Code Geass har ju jättemånga karaktärer, så...? Män (bortsett från gubbar man ser totalt i 30 sekunder): kejsare Charles, kanske klyvhaka Diethard? Kvinnor: inga jag kommer på.
• Shigatsu wa Kimi no Uso: alla är kawaiikos, pojkar som flickor, kvinnor som män!
• Cowboy Bebop: Män: Jet Black, de tre gubbarna, teddybombaren, Decker, doktor Baccus, Giraffe, Abdul Hakim, Chessmaster Hex, Laughing Bull, Tongpu, Punch, River Fatty, Mao Yenrai... Kvinnor: Ed, Spikes gamla vän Annie, Ma' Twinkle, Victoria Terpsichore, Sally Yung. Många varierade figurer, men fortfarande större variation bland männen. (Fast det är fler manliga figurer.)
• Gurren Lagann: bröderna Bakusa, okaman Leeron, Lordgenome med sitt spiralbrösthår, gamle Coco, Viral med huggtänderna. Men bland kvinnor?
• Fate Zero: Män: Caster, Kotomines pappa Risei, Zôken Matô, Rider (best man). Inga kvinnor.
• Bakuman: några män, som redaktör Akira Hattori och äcklet Takurô Nakai, men inga kvinnor.
• Shokugeki no Sôma: Män: eh, idk, tjocka Isami Aldini. Kvinnor: gamla Fumio.

Etc etc etc.

 

Ett annat roligt exempel är Shirobako, där kvinnor ser ut så här eller så här eller så här eller så här, medan män ser ut så här eller så här eller så här eller så här. Okej, många av männen är ju referenser till riktiga personer och tecknas därför med mer realistiska drag, men verkliga kvinnor blir också moéifierade (ex. Yano, som har en verklig modell) eller åtminstone utslätade (ex. detta till detta).

[Brezals]

men frågan som poppar upp i min skalle, när jag ser exemplet med Shirobako, är vad är problemet? exemplet med Yano, dem var ju jätte lika? Vad är det som är "moéfierat"? Hårstilen kan det knappast vara, är det kläderna? är det att det är anime? Vad nu orsaken kan vara, så verkar det inte speciellt hållbart. 

Och när du säger oattraktiv? på vems standard? din egen? Man kan inte utsäga sig om fakta om subjektiva preferenser. 

Jag försöker lista ut nu, vad problemet är, och just nu jag ni bara gett exempel på anime som inte har "fula" tjejer på eran standard, men är det ett problem? Och om det är ett problem, hur ska det problemet lösas, utan att man ska behöva gå så långt att det blir olagligt att rita för många "moéfierade" kvinnor. 

[Sceleris]

men frågan som poppar upp i min skalle, när jag ser exemplet med Shirobako, är vad är problemet? exemplet med Yano, dem var ju jätte lika? Vad är det som är "moéfierat"? Hårstilen kan det knappast vara, är det kläderna? är det att det är anime? Vad nu orsaken kan vara, så verkar det inte speciellt hållbart.

 

Exemplet med Yano visade en väldigt moéifierad person med en verklig förlaga, en verklig förlaga vars utseende är okänt. Det andra exemplet, av seriens färgsättningschef Shinkawa, visar visar en mindre moéifierad men åtminstone utslätad version av den verkliga förlagan, färgsättaren Nakano.

 

Shirobako lägger mycket jobb på att skapa en medryckande, trovärdig skildring av animeproduktion och ge insiderporträtt av många av de verkliga människor som arbetar i animeindustrin, och man kan därför säga att utgångspunkten för karaktärsdesignen är att kompromissa mellan "animedesign" och realistisk design, genom antal linjer och detaljer i ansikte och kläder, storlekar och proportioner på ansiktsdragen, och vilka ansiktsuttryck de visar.

 

När jag säger att (bland annat) Yano är moéifierad, så menar jag att hon delar en del karaktärsdrag med kvinnokaraktärer i otakuanime på ett sätt som andra figurer i serien inte gör. Babyface med stora ögon, pastellfärgat hår och två starka pippilotter, kortbyxor och zettai ryôiki.

 

När jag säger att Shinkawa är utslätad, så menar jag att hon inte är fullt ut moéifierad, men väl ett mellanting mellan moé och animerealismen i de manliga karaktärsdesignerna.

 

Och när du säger oattraktiv? på vems standard? din egen? Man kan inte utsäga sig om fakta om subjektiva preferenser.

Om jag skriver ordet "cirkel" så behöver du inte fundera över om jag menar en fyrkantig cirkel, för det finns inga fyrkantiga cirklar. På samma sätt behöver du inte fundera över om jag menar "oattraktiv" som en objektiv egenskap; subjektiviteten är inbyggd i ordet.

 

Att jag skrev "oattraktiv" med citattecken är också en läsningsledtråd; citattecken kan antyda en ordagrann referens, eller osäkerhet eller tvivel eller allmänt lös användning av någon term.

 

När jag säger "oattraktiv" (med cittattecken) så syftar jag till en modernt samhällsmässigt överenskommen förståelse av vad attraktivitet är. Fetma brukar anses oattraktivt. Överdriven spinkighet brukar anses oattraktivt. Skallighet brukar anses oattraktivt. Supermuskelberg anses ofta oattraktiva. Ålderdomlighet (grått hår, rynkor) brukar anses oattraktivt. Och så vidare.

 

Mitt "försöka hitta 'oattraktiva' karaktärsdesigner bland centrala kvinnor och män" kan alltså också läsas som "försöka hitta centrala kvinnliga och manliga karaktärer med karaktärsdesigner som jag kan anta många tittare uppfattar som utanför gemena ramar för attraktivitet". Detta uttryckssätt förnekar inte de människor som finner dragen som attraktiva, men det förutsätter en förmåga att utläsa och förstå outtalade tendenser i sin omgivning (dvs förstå att samhället har normer, och ha en grundläggande uppfattning om vad dessa normer är).

 

Jag försöker lista ut nu, vad problemet är, och just nu jag ni bara gett exempel på anime som inte har "fula" tjejer på eran standard, men är det ett problem? Och om det är ett problem, hur ska det problemet lösas, utan att man ska behöva gå så långt att det blir olagligt att rita för många "moéfierade" kvinnor.

Det som kan vara ett problem är när anime har en stark tendens att oftast låta kvinnliga karaktärer i anime vara "strömlinjeformade" på så sätt att de är snygga/söta/unga/vackra och ibland dumma/svaga/försvarslösa på ett sätt som manliga karaktärer inte alls måste vara i lika stor utsträckning. Själva problemets effekter i sig är olika.

 

Dels är det grejen att vi tycker att det är tråkigt med och har svårare att empatisera med sämre skrivna karaktärer än med mer välskrivna karaktärer. Vi definierar "välskriven" som fylld med mer substans och trovärdig närvaro etc; förställda krav på utseende eller funktion(sbrist) kan hindra en författare från att utveckla en karaktär, och kan göra den för löjlig eller patetisk för att få vår respekt. Därför tycker vi att det är bra med kvinnliga karaktärer som är starka.

 

En annan grej är att vi tycker att det är intressant och roligt med mer variation på karaktärer i berättelser. Alla berättelser måste inte handla om snygga gymnasieungdomar. Människor lever långa liv med spänning och variation och dilemman både innan och efter gymnasiet, och då även människor som inte är konventionellt attraktiva. Variation hjälper oss att motverka slentrian i vårt animetittande, och därför tycker vi att det är bra med större variation på kvinnliga (och manliga) karaktärer.

 

Men sen gäller ju att anime åtminstone i väst kanske är mest populärt bland yngre, och representation i film/TV påverkar ungdomars självbild och självförtroende. En större bredd i vilka sorts karaktärer man visar, leder till en bredare självacceptans. Och, tja, jag antar att vi tycker att det är bra när folk mår bra.

 

Det är alltså ett problem, men att motverka det genom lagstiftning är det ingen förståndig människa som förespråkar, så det behöver du inte vara rädd för. Sker det så kommer vi också att vara emot det. Istället vill vi på sin höjd påverka situationen genom att först och främst lyfta fram problemet eller, som i tråden, lyfta fram alternativ. Generellt sett: i första hand vill vi belöna bra alternativ, i andra hand icke-belöna dåliga alternativ, i sista hand straffa dåliga alternativ.

[Brezals]

 

En annan grej är att vi tycker att det är intressant och roligt med mer variation på karaktärer i berättelser. Alla berättelser måste inte handla om snygga gymnasieungdomar. Människor lever långa liv med spänning och variation och dilemman både innan och efter gymnasiet, och då även människor som inte är konventionellt attraktiva. Variation hjälper oss att motverka slentrian i vårt animetittande, och därför tycker vi att det är bra med större variation på kvinnliga (och manliga) karaktärer.

 

 

 

Håller helt med här, mer variation är trevligt och bra för att man får se mer av annat som man kanske inte sätt ännu. eller något helt nytt originellt. 

 

Men tycker det är onödigt att säga "snygga gymnasieungdomar, då det betyder väldigt lite. Det är gymnasieungdomar, sen om dem är fula eller snygga spelar inte så stor roll i sig. Det spelar bara roll om dem vill sälja figurer, och om dem säljer, så spelar det inte så stor roll vad folk "tycker" om det. 

 

 

 

 

Men sen gäller ju att anime åtminstone i väst kanske är mest populärt bland yngre, och representation i film/TV påverkar ungdomars självbild och självförtroende. En större bredd i vilka sorts karaktärer man visar, leder till en bredare självacceptans. Och, tja, jag antar att vi tycker att det är bra när folk mår bra.

 

 

 

sen det jag repeterar om detta är, 

Den bästa typ av självacceptans får man verkligen inte från TV. 

 

Och sen hur ska man lösa detta? ska skapare censorera sig själva, för att dem ville ha X typ av karaktär i någonting, men på grund av att Y typ av karaktär är underrepresenterade så ska dem skapa Y istället för X? Eller är det inte bättre, om dem som skapar, skapar det dem vill skapa? Sen att vi inte får det vi vill ha, som färre gymnasie serier i anime, betyder att det inte finns tillräckligt många som skapar bra serier i andra riktningar, alltså, dem som vill ha fler serier som har mindre snygga tjejer, eller mindre "strömlinjemönster" som du kallar det, får ju vänta tills fler sådan typ av anime skapas. och om det inte gör det, vad finns det för alternativ då för dem som vill ha detta? Det finns mycket jag vill ha i livet, men när det inte existerar så får jag acceptera det, detta gäller ju samma sak i denna situation. Dem kan ju alltid försöka göra sin egen och försöka bli publicerad. 

(fast när denna typ av sak har hänt i spel industrin så har dessa försök inte gått speciellt bra, kan tänka mig samma situation i animé industrin) 

 

 

 

 

[Sceleris]

Men tycker det är onödigt att säga "snygga gymnasieungdomar, då det betyder väldigt lite. Det är gymnasieungdomar, sen om dem är fula eller snygga spelar inte så stor roll i sig. Det spelar bara roll om dem vill sälja figurer, och om dem säljer, så spelar det inte så stor roll vad folk "tycker" om det.

Vadå "betyder väldigt lite"? Det betyder. Jag har just argumenterat varför: variation och representation.

 

Varför ska jag bry mig om huruvida figurer säljer? Det hör till något företags bokföring, inte till något som jag behöver tänka på när jag ska ta ställning till vad jag vill se och inte se i anime.

sen det jag repeterar om detta är,

Konstnärer måste inte uppfostra andras barn, givetvis inte, men ingen måste heller köpa konstnärens alster.

Den bästa typ av självacceptans får man verkligen inte från TV.

TV har påverkan, som sagt, det är klarlagt. Sen om man struntar i det, det är en annan sak.

Och sen hur ska man lösa detta? ska skapare censorera sig själva, för att dem ville ha X typ av karaktär i någonting, men på grund av att Y typ av karaktär är underrepresenterade så ska dem skapa Y istället för X? Eller är det inte bättre, om dem som skapar, skapar det dem vill skapa? Sen att vi inte får det vi vill ha, som färre gymnasie serier i anime, betyder att det inte finns tillräckligt många som skapar bra serier i andra riktningar, alltså, dem som vill ha fler serier som har mindre snygga tjejer, eller mindre "strömlinjemönster" som du kallar det, får ju vänta tills fler sådan typ av anime skapas. och om det inte gör det, vad finns det för alternativ då för dem som vill ha detta? Det finns mycket jag vill ha i livet, men när det inte existerar så får jag acceptera det, detta gäller ju samma sak i denna situation. Dem kan ju alltid försöka göra sin egen och försöka bli publicerad.

(fast när denna typ av sak har hänt i spel industrin så har dessa försök inte gått speciellt bra, kan tänka mig samma situation i animé industrin)

Det verkar som att du har en något felaktig bild av hur alster (målningar, musikalbum, filmer, dataspel, ...) produceras. Man kan inte producera något utan pengar som insamlats eller utlovats i förväg, eftersom konstnärer/hantverkare måste ha pengar till mat och hyra. Dessa pengar fixar man oftast genom investerare (bolag eller personer), "producenter", som i utbyte mot att erbjuda pengar förväntar sig någon viss summa eller del av intäkterna tillbaka, eller någon annan förmån. Rör det sig om kort arbetstid och lite pengar så kan man kanske bekosta det själv, men en animeserie kan utan problem kosta runt motsvarande 500 000 till 1 500 000 svenska kronor att producera per avsnitt.

 

Investerare investerar inte om de inte övertygas om att få nytta av sin investering. Därför föredrar man säkra kort. Man väljer att investera i berättelser som är uppföljare, eller berättelser som är "som den där ena serien korsat med den där andra serien", eller berättelser som man tycker har moékaraktärer som uppvisar kännetecken som otaku -- en traditionellt sett trogen köpskara -- förväntar sig, och så vidare.

 

Att det görs så mycket gymnasieanime beror av några anledningar. Dels för igenkänningsfaktorn: antingen är konsumenterna själva gymnasieungdomar, eller så har de varit (eftersom nästan alla japaner gått gymnasiet). Dels för att gymnasietiden är speciell: ungdomarna är vuxnare än barn, men har inte ännu kommit in i och låsts fast i vuxenvärlden, så det ger en viss frihet. Men också -- och nu låter vi gymnasieanime representera alla sorters animeklyschor och -troper och vanliga element -- dels för att så mycket annan anime är gymnasieanime att investerare uppfattar det som ett säkrare kort.

 

Visst finns det skapare som verkligen vill skapa gymnasieanime, men det finns också massvis med skapare som inte vill skapa gymnasieanime. Läs intervjuer med producenterna bakom Under the Dog, som talat mycket om hur de valt att försöka med Kickstarter-delfinansiering för att få friare tyglar.

 

Tro heller inte att alla som skapar gymnasieanime verkligen vill att det ska vara gymnasieanime. Berättelsen hade kunnat fungera bättre i en annan miljö, någon som skaparen är mer intresserad av, men vilket skaparen inte kan påverka på grund av finansieringen. Alla i animebranschen är professionella, och de kan jobba på projekt som de inte brinner för. Det är jobb, som allt annat.

 

På samma sätt: om du går på en restaurang där det på väggarna finns 20 målningar av fruktfat, alla målade av en person, så bör du inte nödvändigtvis dra slutsatsen att målaren verkligen älskar att måla fruktfat -- det kanske bara är inköparen som gillar fruktfat, eller tror att kunderna gillar fruktfat. Målaren kanske har 100 osålda målningar föreställande höbalar hemma. Eller 100 omålade målningar av höbalar i sitt huvud.

 

Och hur gör vi då om vi vill att restaurangen ska ha färre fruktfat och fler höbalar? Vi gör våra åsikter hörda! Vi låter restaurangägaren veta att vi gärna ser målningar av höbalar på väggarna.

 

Och hur gör vi om vi vill att media som vi konsumerar ska ha mer intressanta kvinnoporträtt, mer varierade karaktärsdesigner? Vi gör oss själva då ingen förtjänst genom att knipa tyst och gilla läget, då sker inga förändringar. Istället försöker vi låta producenterna veta att det finns en efterfrågan som inte är tillfredsställd. Vi gör detta genom att belöna bra alternativ (köper/hyr/strömmar media med egenskaper vi gillar och tycker är bra), icke-belönar dåliga alternativ (håller oss undan media med egenskaper vi ogillar och tycker är dåliga), och "straffar" dåliga alternativ (ger dem dåligt rykte genom att säga vad vi tycker om dem).

 

(Fast eftersom vi inte dömer ut ett verk bara för att det inte är perfekt på alla sätt, så finns det ju verk som förtjänar både ros och ris. (Exempelvis älskar jag ju Shirobako, trots diskussionen om karaktärsdesignen; faktiskt älskar jag även alla karaktärer och designer inklusive Yano!) Faktiskt har det allra, allra mesta en blandning av bra och dåliga egenskaper, och det är därför kritik finns, och det är därför diskussioner förs. Och när verket är blandat, då kan man belöna det genom att stödja det, och "straffa" de dåliga elementen i verket genom att diskutera dem öppet.)

 

Inga lagar måste ändras, ingen konstnär måste tvingas. Det här är bara gammal, god kapitalism.

[Brezals]

 

TV har påverkan, som sagt, det är klarlagt. Sen om man struntar i det, det är en annan sak.

 

har inte sagt att det inte har en påverkan, men som jag sagt förut, om en person får dålig självkänsla eller får någon annan sorts av sinnesrubbning av någonting den konsumerar i media, är det inte artistens fel, eller att den borde skämmas etc. eller att det som visades, är fel att visas. 

 

Du har korrekt när det kommer till :

Att det görs så mycket gymnasieanime beror av några anledningar. Dels för igenkänningsfaktorn: antingen är konsumenterna själva gymnasieungdomar, eller så har de varit (eftersom nästan alla japaner gått gymnasiet). Dels för att gymnasietiden är speciell: ungdomarna är vuxnare än barn, men har inte ännu kommit in i och låsts fast i vuxenvärlden, så det ger en viss frihet. Men också -- och nu låter vi gymnasieanime representera alla sorters animeklyschor och -troper och vanliga element -- dels för att så mycket annan anime är gymnasieanime att investerare uppfattar det som ett säkrare kort.

 

Visst finns det skapare som verkligen vill skapa gymnasieanime, men det finns också massvis med skapare som inte vill skapa gymnasieanime. Läs intervjuer med producenterna bakom Under the Dog, som talat mycket om hur de valt att försöka med Kickstarter-delfinansiering för att få friare tyglar.

 

Tro heller inte att alla som skapar gymnasieanime verkligen vill att det ska vara gymnasieanime. Berättelsen hade kunnat fungera bättre i en annan miljö, någon som skaparen är mer intresserad av, men vilket skaparen inte kan påverka på grund av finansieringen. Alla i animebranschen är professionella, och de kan jobba på projekt som de inte brinner för. Det är jobb, som allt annat.

 

På samma sätt: om du går på en restaurang där det på väggarna finns 20 målningar av fruktfat, alla målade av en person, så bör du inte nödvändigtvis dra slutsatsen att målaren verkligen älskar att måla fruktfat -- det kanske bara är inköparen som gillar fruktfat, eller tror att kunderna gillar fruktfat. Målaren kanske har 100 osålda målningar föreställande höbalar hemma. Eller 100 omålade målningar av höbalar i sitt huvud.

 

Och hur gör vi då om vi vill att restaurangen ska ha färre fruktfat och fler höbalar? Vi gör våra åsikter hörda! Vi låter restaurangägaren veta att vi gärna ser målningar av höbalar på väggarna.

 

 

Men det jag syftade på när jag tog upp detta, är att någonstans i någons huvud så finns det idéer om någonting nytt, och när dessa är få, så kommer det att bli anime produktion med säkra kort. Detta håller jag helt med om, och visst hade det varit bättre med fria tyglar om anime producenterna gjorde så, även fast det kom med större risker. Men det gäller att bra idéer existerar, och det kanske det inte alltid gör. och om det inte gör det, det var då frågan "vad gör man då"? Oavsett hur mycket man än visar för industrin vad man vill. Jag antar att vänta är det man gör då, eller skapar eget. 

 

Men måste medge att jag drar för hastiga slutsatser i denna diskussion, är alldeles för van för att sådana här typer av diskussioner slutar med att folk förespråkar censur, och att skaparna som gör dessa serier med sexiga kvinnor, är onda som inte borde få skapa. etc. 

 

och jag håller helt med dig Sceleris i vad du senast skrev här, även om det kanske inte ser ut så. 

[Sceleris]

Jag klippte ut filosofidiskussionen kring ansvarsfrågan, men även diskussionen kring varför en del ifrågasätter sexualisering och sådant kan väl ses som utanför ämnet -- om vi ska hålla det strikt till exempel på starka kvinnor i anime. Jag tycker dock att vi ska tillåta kringdiskussion, så det behålls.

[BBCV.Voyager]

Kantai collection?

Admiralen måste inte ens vara en man. 

Eller Aoki Hagane no Arpeggio?