Starka kvinnor i anime

[Space Cowboy]

Hej. Sjukt trött på hur kvinnor porträtteras i alla medier och skulle vilja som medicin lyfta upp de som går emot mönstret. Om ni har någon sån anime att lyfta fram får ni gärna motivera varför, jag är intresserad vad folk tycker gör en karaktär stark. 

[Sceleris]

Ett mycket intressant ämne!

 

Jag brukar säga att jag gillar kvinnokaraktärer som skulle kunna spöa skiten ur mig. Typ Motoko "Majoren" Kusanagi i Ghost in the Shell: Stand Alone Complex. Hon är mystisk, hon är kunnig, kontrollerad och snabbtänkt, hon är mästerlig i så väl vapenstrid som cyberstrid. Men jag skulle kanske inte säga att hon är intressant. Det är lite samma sak med Mikasa Ackerman (Attack on Titan) och hennes avundsvärda magmuskler.

 

Ja, vad är styrka? Vad är en stark karaktär? Vad är det för skillnad på en stark manlig karaktär och en stark kvinnlig karaktär?

 

För ett antal år sedan, på ett annat (nu dött) animeforum, startade jag en tråd om "manlighet", där vi (med glimten i ögat) postade bilder på Kenshiro och debatterade vad manlighet var. Jag skrev ett kort manifest där jag spånade om skillnaden mellan en man och en Man. En man har penis (en sanning med modifikation), men en Man (man-med-stort-M) är driven, passionerad, vill upptäcka, känna, och förbättra sig själv, och en massa annat som inte har med öldrickande att göra. Men då likväl som nu vet jag inte vad jag ska tycka om vad en kvinna-med-stort-K ska vara.

 

På ett sätt är det ju poetiskt med dualitet, typ "Mannen är individualistisk, Kvinnan är grupporienterad" bla bla, typ som på den här bilden, men å andra sidan så kunde jag bara känna att egenskaperna jag kom på var positiva oberoende av kön. Å tredje sidan så är jag inte kvinna, så jag ville inte dra några slutsatser om vad en Kvinnlig förebild skulle vara. Så när jag funderade på vad ett manifest om kvinna-med-stort-K skulle innehålla så kunde jag inte komma fram till något. Det enda jag kom fram till var hur fånig "Manlighet"-tråden var.

 

Kanske svaret är att man inte ska förespråka något alls, alltså om positiva kvaliteter om vare sig män eller kvinnor, annat än generella, "icke-duala". Det är, som exempel på icke-dual kvalitet, bättre att inte vilja orsaka andra smärta och lidande, oavsett kön, än att vilja det -- men en individualistisk, kraftfull kvinna ska inte behöva få höra att hon inte är feminin, och en grupporienterad, kärleksfull man ska inte behöva få höra att han inte är maskulin. (Fast nu när jag tänker mer på den där bilden så kanske den inte är så dum i sin fluiditet, att säga att man har/bör ha drag av båda sidorna. Proportionerna 60:40 menar författaren är idealet, men det är väl diskuterbart.)

 

Alltså, om vi ska diskutera [starka kvinnor] [i anime] så kanske svaret blir ett annat än om diskussionen rör [starka] [kvinnor i anime]. För det senare har jag några idéer.

 

På min karaktärstopplista på MyAnimeList är 6/10 karaktärer kvinnor. Förutom Motoko Kusanagi från Ghost in the Shell, som jag nämnde tidigare:

• Jag vet inte om jag skulle klassa Lafiel från Banner of the Stars som stark, åtminstone inte liksom heroiskt stark. Hon är mer allmänmänskligt stark. Hon är skicklig, modig och ansvarsfull, men fortfarande en tonårsflicka med "brister". Hon kan vara övermodig.
• Gally (Alita) från Battle Angel Alita hör till kickass-gruppen. I strid är hon en naturbegåvning, en svårslagen kämpe, och hennes främsta styrka är att när hon förlorar så ger hon inte upp. "Ett obetvingligt sinne", som en annan karaktär sa om henne. Hon kan vara envis, men är mån om sina nära och kära.
• Balsa från Moribito: Guardian of the Spirit. En skicklig krigare, absolut, men också moderligt omtänksam och känslomässigt stabil. Så pass att hon också är den minst intressanta i listan.
• Misato från Evangelion är stark på vissa sätt -- en duktig, våghalsig ledare och soldat, och omtänksam på sitt sätt -- men svag på andra. Ärrad av trauma, och med svårigheter att verkligen knyta an till andra människor på ett själsligt -- inte kroppsligt -- sätt. Vilket också gör henne till den mest intressanta i listan.
• Mokuren från Please Save My Earth hör definitivt inte till kickass-gruppen, snarare till Jesus-gruppen. Mokuren var till det yttre en blond, bedårande frälsarfigur, men till det inre hamnar hon någonstans mellan Misato och Balsa. Djupt empatisk till natur och människor.

En solklar bubblare är Nausicaä från Nausicaä från Vindarnas dal, prinsessan som försöker få stopp på ett krig. Hon är en diplomatisk, modig naturälskare som vill hjälpa andra och står upp för vad som är rätt.

 

Jag skulle inte säga att de alla är superexempel på [starka] [kvinnor i anime], men de har beundransvärda styrkor och mänskliga svagheter. De är figurer som har fått en djupare karaktärisering än tjejen i, säg, The Asterisk War.

[Soverejn]

Ett mycket intressant ämne!

 

Jag brukar säga att jag gillar kvinnokaraktärer som skulle kunna spöa skiten ur mig. Typ Motoko "Majoren" Kusanagi i Ghost in the Shell: Stand Alone Complex. Hon är mystisk, hon är kunnig, kontrollerad och snabbtänkt, hon är mästerlig i så väl vapenstrid som cyberstrid. Men jag skulle kanske inte säga att hon är intressant. Det är lite samma sak med Mikasa Ackerman (Attack on Titan) och hennes avundsvärda magmuskler.

 

 

Jag är nog inne på samma spår som du Sceleris och när du nämner Motoko Kusanagi från GITS får det mig direkt att tänka på Akane Tsunemori från Psycho-Pass och Lil Mayer från Ergo Proxy då dem har en del saker gemensamt även om de kanske är väldigt olika.

 

De tillhör alla tre någons slags modern polisenhet, de är kunniga, kvicktänkta och driven i sin sak igenom att de fortsätter framåt trots motgångar eller att de är med om fucked up shit som skulle skicka många på psykhem. De kanske inte har muskler som Hulken men de lämnar ett starkt intryck på mig att de inte är någon som man jävlas med. Nu var det ett bra tag sedan jag såg Ergo Proxy sist så jag kanske svamlar då den inte var den lättaste serien att förstå sig på.

 

Nåväl, de är alla animer utöver det vanliga som jag rekommenderar.

 

 

Spoilers duh.

[MathJuice]

Beroende på hur man definierar styrka:

 

Koko Hekmatyar (Jormungand) - Håller stenhårt till sina principer och håller sig iskall även när kulorna viner över huvudet. Läskigt intelligent med en plan för nästan allt.

 

Mina Tepes (Dance in the Vampire Bund) - En vampyr har övernaturlig fysisk styrka, regenten över vampyrer har även stor insikt och inflytande inom det politiska spelet.

 

Tensai Ikkyuu (Nanana's Buried Treasure) - Sherlock Holmes i modern tappning, också kort och kvinnlig. Inget som hindrar henne då hon enkelt kan lösa alla möjliga och omöjliga fall. Håller sig kall även under hot.

 

Yoshika Miyafuji (Strike Witches) - En individ som aldrig ger upp. Hennes magikapacitet reflekterar hennes personliget som aldrig slutar växa. Hjälper också att hon har hjärtat på rätt ställe.

 

Tooru Honda (Fruits Basket) - Hennes mamma är död sedan länge och hennes enda hem är ett tält. Trots detta så håller hon humöret uppe och gillar att hjälpa andra.

 

Teletha Testarossa (Full Metal Panic) - 16 år och redan kapten över Mithrils flagskepp. Fysisk styrka är densamma som en gymnasieelevs, men hennes psyke är den av en erfaren general.

 

Canaan (Canaan) - Har varit med om mycket som legosoldat och hämnd kryper upp delvis i hennes bakhuvud. Trots detta håller hon sitt lugn och delvis ändrar sig till det bättre.

 

Mio Akiyama (K-On!) - Försök hitta någon som är skyggare bland folk än henne. Trots detta har hon stått som lead singer vid flera tillfällen. Plus att det krävs ett starkt psyke för att få hennes bandmedlemmar att öva.

[Space Cowboy]

Bra exempel! Går utmärkt här. Jag tror på tal om mänsklig svaghet att anime är oslagbar när det kommer till att visa manlig sårbarhet så det blir ofta jämställt på det planet. Väldigt nytt och jag vet inte om det är en kulturell skillnad från västerländska mansideal eller om det är produkt av mediet och dess skapare. Många karaktärer är väldigt unisexuella speciellt om deras skådespelare är av motsatta könet så uppnår många karaktärer därmed feminina ideal. 

 

Men en sak jag undrar över är huruvida en karaktärs sexiga natur kan ses som en styrka eller svaghet om vi ska röra på objektifiering för anime är trots allt ett visuellt medium. Om karaktären har sensuella drag och framställs som sådan, speciellt en kvinnlig karaktär, blir de genast något negativt även om karaktären är stark i andra avseenden om det nu är en fundamental del av dennes karaktär? 

[MathJuice]

Jag anser att det många glömmer är att vi pratar om fiktiva karaktärer, karaktärer som en person skapat. Jag förstår inte varför vi har dessa diskussioner över fantasier. Och eftersom det är fantasier så har vi Jojo's Bizarre Adventures, Highschool of the Dead och den där där Buddha och Jesus är rumskamrater. Diversitet i olika delar av spektrumet. Är det för mycket av en sak bör man inte spela sitt "sluta gilla saker jag inte gillar"-kort och börja tvångsmata folk sin agenda, utan fokusera på att hitta ens egna nöje.

 

Jag vet inte, är nog bara trött efter allt som 2015 har gett oss. 

[Volbla]

Är det för mycket av en sak bör man inte spela sitt "sluta gilla saker jag inte gillar"-kort och börja tvångsmata folk sin agenda, utan fokusera på att hitta ens egna nöje.

Är det inte det vi gör?

 

Jag tror inte att jag så ofta tänker på eller lägger märket till bra kvinnliga karaktärer, men ibland märker jag skräpiga karaktärer. Jag kan i alla fall tänka på två bra exempel på rak arm. Den ena är Nausicaä från Nausicaä, som redan nämnts. Den andra är alla i Akame ga Kill.

 

Jag gillar Akame ga Kill fastän den är dålig, mest för att den har ball action. Men jag kom på mig själv att uppskatta någonting mer med den, och det är att den verkar ovanligt progressiv. Delvis för att den har en ostereotypisk bög, och delvis för att större delen av karaktärerna är kvinnor. Förvisso har nästan alla orimligt stor byst, men de sexualiserades aldrig riktigt på ett olämpligt sätt. Det var aldrig någon som glömde bort all sin kampkonst och stönade högt medan hon dinglade från ett gäng tentakler som drog av henne kläderna (vilket känns alldeles för vanligt i dagens anime). Men än viktigare är att alla tog lika del i storyn. En karaktärs kön spelade ingen som helst roll för dennes stridsförmåga eller dödlighet. Det var ganska uppfriskande.

 

Jag vet inte om jag tittar för djupt i just den här serien, men jag antar att jag märkte det här just för att den har många tjejer.

[Brezals]

Kill La kill   

Men Psycho-pass är den som stor ut just nu som jag kommer ihåg. 
hmm. 

Den nya serien denna säsong "Sakurako-san no Ashimoto ni wa Shitai ga Umatteiru"  har en kvinnlig huvudkaraktär som jag gillar, skulle inte säga går helt emot något mönster, men passar inte i något mönster, som man skulle kunna vara trött på. 

 

[Sceleris]

Men en sak jag undrar över är huruvida en karaktärs sexiga natur kan ses som en styrka eller svaghet om vi ska röra på objektifiering för anime är trots allt ett visuellt medium. Om karaktären har sensuella drag och framställs som sådan, speciellt en kvinnlig karaktär, blir de genast något negativt även om karaktären är stark i andra avseenden om det nu är en fundamental del av dennes karaktär?

Kill La kill 

 

Bra fråga/poäng. Sexualisering i sig är inte objektifiering, det vet jag, men efter så mycket media -- inte minst i anime -- som både sexualiserar och objektifierar så kan det vara svårt att göra skillnad. När jag såg just Kill La Kill så hade jag väldigt svårt att veta vad jag skulle tycka. Men sexualisering är inte något ont. Frågan man bör ställa sig är kanske om den sexualiserade karaktärens mänsklighet äventyras.

 

Alltså, i idealfallet så ska man kännas vid att andra människor som individer har känslor, åsikter, handlingsförmåga, värdighet och så vidare, oavsett om det är män eller kvinnor, och det bör också gälla fiktiva karaktärer (även om man vet att det är fiktiva känslor, åsikter etc). Det är illa om verk -- anime eller ej -- konsekvent missaktar kvinnokaraktärers känslor, åsikter, handlingsförmåga och värdighet, när den inte gör detsamma med manliga karaktärer, och det är värre ändå om man också lägger på ett lager av sexualisering av kvinnokaraktärer (där de manliga än en gång slipper undan).

 

Men sexualisering av en kvinnokaraktär som är fullt realiserad, alltså skriven med ett lika rikt själsliv som vilken manlig karaktär som helst, måste inte vara en svaghet. Tvärtom kan det vara en styrka, speciellt om hon har kontroll. Människor är sexuella varelser, och att ha makt över sin egen sexualitet är ett positivt karaktärsdrag, lika mycket som att kunna kontrollera sin ilska.

 

(Som en antites kan jag nämna den där osmakliga jävla fanservicescenen i början av Highschool of the Dead, den där vi inbjuds att titta på en tjejs trosor och guppande bröst medan hon blir dödad av en zombie.)

 

Kill La Kill sexualiserar, men den tar inte ifrån sina karaktärer något för det. (Jag blir påmind om denna poddradio där de bland annat ger serien en starkt profeministisk tolkning.) Faktiskt har den en del starka kvinnor. Jag vet inte om Brezals tänkte vara "djävulens advokat" när han föreslog den, men jag tycker att den är ett regelrätt bra tillskott till diskussionen.

 

Addendum: All sexualisering är inte dålig, men inte heller är all objektifiering dålig. Actionfilmernas småskurkar som bara är till för att bli dödade av hjälten borde man väl kunna säga objektifieras. De är mer objekt än karaktärer, och det är lämpligt för det sammanhanget.

 

Jag anser att det många glömmer är att vi pratar om fiktiva karaktärer, karaktärer som en person skapat. Jag förstår inte varför vi har dessa diskussioner över fantasier. Och eftersom det är fantasier så har vi Jojo's Bizarre Adventures, Highschool of the Dead och den där där Buddha och Jesus är rumskamrater. Diversitet i olika delar av spektrumet. Är det för mycket av en sak bör man inte spela sitt "sluta gilla saker jag inte gillar"-kort och börja tvångsmata folk sin agenda, utan fokusera på att hitta ens egna nöje.

 

Nu tycker jag att du blandar samman ett par invändningar som inte hör ihop.

 

1) Den första är en kritik mot analys av karaktärer. Till att börja med vill jag påpeka att även du själv tillskriver egenskaper till dem: Tôru från Fruits Basket kan inte hålla humöret uppe, för hon existerar bara som ett koncept och som linjer på papper! ;-)

 

Men det som gör karaktärsanalys givande är inte att man ska komma fram till praktisk beteendedata på en människa av kött och blod, utan för att genom att analysera och diskutera så kan man bli mer kunnig och förstående vad gäller mänskligt beteende och människans levnadsvillkor.

 

Figurerna är fiktiva, men om vi har starka känslor för karaktärerna och verken de medverkar i, så är det väl ett stöd för att författarna och de andra som skapat dem har en förmåga att sätta fingret på det som gör att vi kan känna med karaktärerna som om de vore verkliga och lever liv som är värda för oss att tänka på.

 

2) Den andra invändningen är mot attityden "gilla inte det som jag inte gillar". Jag håller med, i viss mån -- även om jag vill stå upp för individens rätt att välja, så måste jag erkänna att om en närstående missbrukar narkotika så vill jag nog sätta stopp för det.

 

Men även en sån sak som "jag tycker att du inte ska tycka om de sexistiska inslagen i [ngt animeverk här]" kan ha ett värde, om det diskuteras sakligt på rätt plats. Det är inget fel med att få sina åsikter respektfullt utmanade, och bara för att man kritiserar delar av något, så betyder det inte att man kritiserar verket som helhet. Man får gilla något som innehåller dåliga saker, och man är t.ex. inte sexist bara för att man gillar något som innehåller sexistiska drag.

 

Jag tycker inte att någon här i tråden har gått för långt i denna fråga.

 

Jag tror inte att jag så ofta tänker på eller lägger märket till bra kvinnliga karaktärer, men ibland märker jag skräpiga karaktärer. Jag kan i alla fall tänka på två bra exempel på rak arm. Den ena är Nausicaä från Nausicaä, som redan nämnts. Den andra är alla i Akame ga Kill.

 

Jag gillar Akame ga Kill fastän den är dålig, mest för att den har ball action. Men jag kom på mig själv att uppskatta någonting mer med den, och det är att den verkar ovanligt progressiv. Delvis för att den har en ostereotypisk bög, och delvis för att större delen av karaktärerna är kvinnor. Förvisso har nästan alla orimligt stor byst, men de sexualiserades aldrig riktigt på ett olämpligt sätt. Det var aldrig någon som glömde bort all sin kampkonst och stönade högt medan hon dinglade från ett gäng tentakler som drog av henne kläderna (vilket känns alldeles för vanligt i dagens anime). Men än viktigare är att alla tog lika del i storyn. En karaktärs kön spelade ingen som helst roll för dennes stridsförmåga eller dödlighet. Det var ganska uppfriskande.

 

Jag vet inte om jag tittar för djupt i just den här serien, men jag antar att jag märkte det här just för att den har många tjejer.

 

 

Akame ga Kill är rätt intressant i sammanhanget. Man kan helt klart argumentera som du gör, men efter Cross Ange så känns det som att Akame ga Kill är en av de senaste få årens allra mest kritiserade serier när det gäller misogyni, homofobi, cynism/nihilism/sadism.

 

Jag fattar cynism/nihilism/sadism-delen, men om jag hört argumenten om misogyni förut så har jag glömt dem.   På vissa lät det som att det var kvinnomissaktning i Cross Ange-klass, men jag kände aldrig att den var värre än medel, och tvärtom fanns det argument som dina.

 

Lustigt.

[Volbla]

Jag funderade mera!

När jag hör "starka kvinnor" så tänker jag egentligen "inte svaga kvinnor". En person som kan ta hand om sig själv. Vilket inte betyder att de måste vara ensamvargar eller superbäst på allting, men att de definieras som individer snarare än deras relation/funktion för andra karaktärer. Att de har en viss autonomi. Eller hur Lindsay Ellis uttryckte det: "I think we've gotten so used to that place for women in movies that it's kind of sad that at least i appreciate it when a female character in the story is just a character that does things in the story." Vilket kanske är mer tillämpbart på hollywoodfilmer och de krav på struktur som finns på de manusen, MEN!

Gissa animen-tråden påminde mig om en annan serie jag gillar i det här avseendet, och det är redan nämnda Ryuugajou Nananas Gömda Skatt. Speciellt hjältinnan Ikkyuu Tensai. Både hon och den manliga hjälten Juugo är väldigt kaxiga, delvis med glimten i ögat, men delvis för att de faktiskt är bra på vad de gör. Folk skrattar åt henne när hon introducerar sig själv som mästerdetektiv, men det bryr hon sig inte om, för hon ska banne mig visa sina ord sanna! Serien har också sin beskärda del kampsportare som består av lika många tjejer som killar.

 

(Med det inte sagt att det är omöjligt eller ens dåligt att ha maktlösa karaktärer i en berättelse, men det blir nog en smartare berättelse om man motiverar varför karaktären är som den är, snarare än förlita sig på ett antagande att "det är såhär kvinnor är".)

[Space Cowboy]

"MathJuice, on 04 Dec 2015 - 15:55, said:

Jag anser att det många glömmer är att vi pratar om fiktiva karaktärer, karaktärer som en person skapat. Jag förstår inte varför vi har dessa diskussioner över fantasier. Och eftersom det är fantasier så har vi Jojo's Bizarre Adventures, Highschool of the Dead och den där där Buddha och Jesus är rumskamrater. Diversitet i olika delar av spektrumet. Är det för mycket av en sak bör man inte spela sitt "sluta gilla saker jag inte gillar"-kort och börja tvångsmata folk sin agenda, utan fokusera på att hitta ens egna nöje."

 

 

OK. 1. Jesus och Buddha är för många i verkliga livet inte fantasier, så det var inte det bästa exemplet.

2. Dessa fantasier måste ha påverkat oss på något sätt eftersom vi pratar om de så mycket. Vi möter fiktiva karaktärer varje dag, i de flesta böcker vi läser, i de flesta filmer vi ser och på något sätt måste vi hantera detta flöde av idéer och tankar. Dessa måste påverka oss på något sätt och om man pratar och diskuterar kan man nog lära sig uppskatta vad man gillar mer för man ser saker man inte såg förut. Jag kan erkänna att saker jag tycker om inte är perfekta och känner mig inte sämre för det. 

 

Jag tror att ett möte med någon vars åsikter skiljer sig mot ens egna är en av det värdefullaste och lärorikaste upplevelser man kan ha. För det är ju omöjligt att undvika andra åsikter, inte finns de bara hos alla andra utan i alla medier vi tar del av och alla deras skapare. Kanske är jag något idealistisk men jag tror att ett nytt perspektiv är aldrig fel och jag är övertygad om att varje moraliskt komplex eller till eller realistiskt avskyvärd karaktär vi sympatiserar med eller känner viss förståelse för gör oss till mer empatiska människor trots att de bara är teckningar, bilder, ord ect. Huruvida man tycker om de som personer är irrelevant så länge de är intressanta, det gör de mer trovärdiga som människor. Det är det som är underbart med fiktion, du får se dig själv som andra ser dig och du får se hur andra ser sig själva. 

 

Här är ett citat från en av mina favoritförfattare Terry Pratchett som jag tror sammanfattar varför fantasier är viktiga. Det är en konversation mellan DÖDEN och hens dotter Susan. 

 

“All right," said Susan. "I'm not stupid. You're saying humans need... fantasies to make life bearable."

REALLY? AS IF IT WAS SOME KIND OF PINK PILL? NO. HUMANS NEED FANTASY TO BE HUMAN. TO BE THE PLACE WHERE THE FALLING ANGEL MEETS THE RISING APE.

"Tooth fairies? Hogfathers? Little—"

YES. AS PRACTICE. YOU HAVE TO START OUT LEARNING TO BELIEVE THELITTLE LIES.

"So we can believe the big ones?"

YES. JUSTICE. MERCY. DUTY. THAT SORT OF THING.

"They're not the same at all!"

YOU THINK SO? THEN TAKE THE UNIVERSE AND GRIND IT DOWN TO THE FINEST POWDER AND SIEVE IT THROUGH THE FINEST SIEVE AND THENSHOW ME ONE ATOM OF JUSTICE, ONE MOLECULE OF MERCY. AND YET—Death waved a hand. AND YET YOU ACT AS IF THERE IS SOME IDEAL ORDER IN THE WORLD, AS IF THERE IS SOME...SOME RIGHTNESS IN THE UNIVERSE BY WHICH IT MAY BE JUDGED.

 

"Yes, but people have got to believe that, or what's the point—"

MY POINT EXACTLY. YOU NEED TO BELIVE IN THINGS THAT AREN'T TRUE. HOW ELSE SHALL THEY BECOME TRUE?”

 

- Hogfather

 

Hmm. Gick jag lite overboard med det?

 

De kvinnliga karaktärer (och manliga) jag oftast dras till är just de som inte bara bryter mot konventioner utan också mot moraliska betingelser för de står mot ALLT. Män får ofta chans till fler roller, de kan ha fult yttre eller kan spela skurk ect. Anime har många exempel på komplexa skurkar och de mittemellan som ibland innehas av starka kvinnliga karaktärer som jag också tror skulle passa i diskussionen. 

[Sceleris]

OK. 1. Jesus och Buddha är för många i verkliga livet inte fantasier, så det var inte det bästa exemplet.

 

Fast att den där där Buddha och Jesus är rumskamrater är fantasier bör nog de flesta vara överens om. :-)

[Brezals]

 

Men en sak jag undrar över är huruvida en karaktärs sexiga natur kan ses som en styrka eller svaghet om vi ska röra på objektifiering för anime är trots allt ett visuellt medium. Om karaktären har sensuella drag och framställs som sådan, speciellt en kvinnlig karaktär, blir de genast något negativt även om karaktären är stark i andra avseenden om det nu är en fundamental del av dennes karaktär? 

Vad menar du med "sensuella drag" menar du sexigt? eller tvärtom aldrig visar någon sexighet? 

 

Oavsett vad, så hur är det negativt? 

 

Det är inte negativt för en fiktiv kvinnlig person i en anime, att visa bröst och rumpa. Det är heller inte negativt om det är en fiktiv kvinnlig person i anime som aldrig visar detta. 

 

Så undrar lite vad du menar här. 

[Space Cowboy]

Vad menar du med "sensuella drag" menar du sexigt? eller tvärtom aldrig visar någon sexighet? 

 

Oavsett vad, så hur är det negativt? 

 

Det är inte negativt för en fiktiv kvinnlig person i en anime, att visa bröst och rumpa. Det är heller inte negativt om det är en fiktiv kvinnlig person i anime som aldrig visar detta. 

 

Så undrar lite vad du menar här. 

 

Utmärkt fråga, jag ska försöka utveckla. 

 

Jag nämnde objektifiering och jag tror det krävs en definition här: "Objektifiering är en handling som innebär att man reducerar en person eller grupp till ett passivt föremål för handling, istället för en egen handlande aktör. I media framställs kvinnan som en docka utan egna känslor, tankar, värde utanför det yttre. Hon är side-kicken, flickvännen, objektet eller bara dekoration. Allt hon gör och säger är i relation till mannen. Hennes kropp är i ständig fokus. Det är närbilder på kroppsdelar som ska hånas eller hyllas. Vad hon har att säga eller vem hon är, är alltid irrelevant i förhållande till sitt yttre." 

 

http://orig13.deviantart.net/af9b/f/2012/341/7/5/jiraiya_motivational_poster_by_cwpetesch-d5nbgr4.jpg

 

(Som en antites kan jag nämna den där osmakliga jävla fanservicescenen i början av Highschool of the Dead, den där vi inbjuds att titta på en tjejs trosor och guppande bröst medan hon blir dödad av en zombie.) - Sceleris

 

Vad jag essentiellt pratar om är vad vi kallar fanservice. Anime är fortfarande en mansdominerat medium speciellt när det kommer till produktion och många av de kvinnliga karaktärerna blir reducerad genom denna utseendefixering (vilket får en att undra varför utseende är det enda viktiga i sammanhanget).  Vem skapar de här karaktärerna och varför, vem riktar sig de här bilderna mot? Är de bara som ögongodis för de yngre manliga tittarna eller gör de det till en styrka hos karaktären? Och jag undrar om så alltid blir fallet när en medveten kvinnlig karaktär har en attraktivt yttre och attraktiv för många i och utanför serien, detta verkar till och med variera från scen till scen. 

 

Detta är något som i skalan inte alls sker på samma nivå som mannen, de kan vara gammla, fula, moraliskt tvivelaktiga enligt konvention ect. Även de starkaste hjältinnorna är fortfarande alltid konventionellt attraktiva. Om en man har se med många kvinnor gör det honom mer manlig, om en kvinna har sex med många män kallas hon för slampa (han är aktiv hon är passiv annars är det något fel med henne). Detta gäller i film och i riktiga livet. 

 

- Till exempel Cowboy Bebop Faye Valentine för att komplicera saker och ting. Hon är stark, modig smart, rolig ect. men har många scener som helt klart inte existerar för något annat än detta utseende, då är hon plötsligt inte den karaktären. Kameran är aldrig passiv och vissa skulle faktiskt likställa den voyerism. 

 

http://s6.photobucket.com/user/katocool/media/Faye2.jpg.html

 

Det blir lite suspekt när hon är fast i den här positionen i 3 avsnitt: http://cdn.collider.com/wp-content/uploads/cowboy-bebop-faye-valentine.jpg

[Brezals]

Det finns något som kallas waifu kultur i anime, man skulle kunna säga att manga tecknarna och anime producenterna tävlar med varandra för att skapa populära kvinnliga karaktärer, men sällan är det bara ytan som gör en karaktär populär.

Men är detta negativt? 

Kvinnliga anime tittare har samma sak när det gäller manliga karaktärer i anime. 

Som jag har märkt så är ingen av high school of the dead karaktärerna speciellt populära bland anime tittare. om man jämför men många andra, om det har att göra med serien eller det absurda ecchi'n i serien *shrug*

På grund av att dem som producerar anime vill ha populära karaktärer, och när det kommer till figur försäljning så säljer kvinnliga figurer mer än manliga, så blir oftast de kvinnliga karaktärerna mycket bättre karaktärer. Hur trött är inte jag på alla generella manliga huvud karaktärer i anime, dem är alla samma sak. Medans de kvinnliga är oftast mycket bättre, även om dem har huvudrollen. 

Sen så är det väldigt lätt att stämpla "objektifiering" på allt sexigt man är trött på eller inte gillar. Men så är inte fallet i anime i majoriteten av serierna. Visst finns det animes, med onödigt halv naket, men är det rätt och säga "objektifiering" och hoppas att sådant blir mindre? Bara för att en kvinna eller man för den delen är sexig eller har någon sådan form, så betyder det inte att det är nödvändigtvist objektifiering. 

Visst kan fanservice kännas vara för mycket, det tycker jag också till och från, men jag hoppas att dem som gjorde serien förmodligen förlorade på att ha överdriven mycket fanservice, och sen finns det dem serierna som har vädligt mycket men ändå är väldigt bra, typ "sora no otashimono" Fast den får en guld stjärna för sin ecchi, då den var gjord på sådant bra sätt. 

Själv har jag inget problem med sexiga kvinnor/män. det är bara najs, i anime, och i verkligheten. sen att det finns en diskussion kring hur folk känner sig typ kränkta eller nedlåtna för att det visas upp sexigare personer i verkligheten eller i anime/film media w/e än vad dem som känner detta, är ju inte någons fel alls förutom sig själv.
 

[Sceleris]

Det finns något som kallas waifu kultur i anime, man skulle kunna säga att manga tecknarna och anime producenterna tävlar med varandra för att skapa populära kvinnliga karaktärer, men sällan är det bara ytan som gör en karaktär populär.

 

Men är detta negativt?

 

Att en karaktär betonas sexuellt kan vara negativt, för det kan ta ifrån karaktären något. Det kan leda en tittare till att bortse från vad karaktären säger/tycker/gör, till förmån för det sexuella. I berättelser om karaktärer, i scener där det sexuella inte har någon funktion i berättelsen/berättandet, så är det negativt (enligt mig), för huvudavsikten ska vara att följa figurerna, inte att sukta efter dem (enligt mig).

 

Om sexualisering får tittare att ta en karaktär på mindre allvar, så kan det vara negativt. Många tycker att kvinnokaraktärers värdighet ofta får sig en törn på det sättet, där män inte får det. Det är negativt (enligt mig), för kvinnokaraktärer förtjänar lika mycket värdighet (enligt mig).

 

Om det är sexualisering mot kvinnokaraktärens vilja så kan det få henne att framstå som svagare, i mindre kontroll än annars. Det är negativt (enligt mig), för kvinnokaraktärer förtjänar att vara i lika mycket kontroll som manliga karaktärer (enligt mig).

 

På grund av att dem som producerar anime vill ha populära karaktärer, och när det kommer till figur försäljning så säljer kvinnliga figurer mer än manliga, så blir oftast de kvinnliga karaktärerna mycket bättre karaktärer. Hur trött är inte jag på alla generella manliga huvud karaktärer i anime, dem är alla samma sak. Medans de kvinnliga är oftast mycket bättre, även om dem har huvudrollen.

Manliga karaktärer, exempelvis i haremserier eller lättromanserier, kan verkligen vara illa skrivna -- så pass illa skrivna att kvinnokaraktärerna i samma illa skrivna verk är mer intressanta -- men för mig känns det oftast som att de manliga huvudpersonerna, förenklat uttryckt, är till för att den manliga tittaren ska kunna och vilja placera sig i hans skor -- genom att skapa honom som en helt genomsnittslig, småtöntig loser som ändå har någon dold styrka och/eller är "den utvalde", för att lotsa honom genom berättelsen och ge tittaren/läsaren en tillfredsställande känsla av att "huvudpersonens framgångar är mina framgångar".

 

Detta medan kvinnofigurer i samma verk, tycker jag, ofta känns skrivna som att de är skapade som romantiska alternativ för huvudpersonen. De är inte individer som befolkar samma värld, utan är problem som ska lösas och erövras. De är objekt, även om de har problem -- problem som huvudpersonen ska lösa åt dem -- som ger dem mer djup än den tunna huvudpersonen.

 

Det är dåligt författande i båda fallen, men det är olika sorts dåligt. En anledning är att fiktion påverkar människor. Det påverkar hur vi ser på andra människor, hur vi föreställer oss deras inre känsloliv och unika perspektiv.

 

En självinsättningshuvudperson för män har, spekulerar jag, mindre påverkan, för vi vet ju redan vad vi själva har för känslor. Men självinsättningshuvudpersons haremmedlemmar kanske däremot kan ha en negativ påverkan. Om de är ointressanta, eller om de inte tycks ha något egenvärde eller någon egen vilja utanför huvudpersonens harem, eller om de är perfekta änglar endast värda dyrkan, eller om deras sexualitet väger tyngre än deras personligheter etc, så kanske det kan påverka hur vi ser kvinnor i verkligheten. En svala gör ingen sommar, men om man ser/läser hundratals timmar av sådana verk, utan något att balansera den bilden?

 

Därför är välskrivna karaktärer i princip alltid att föredra.

 

sen att det finns en diskussion kring hur folk känner sig typ kränkta eller nedlåtna för att det visas upp sexigare personer i verkligheten eller i anime/film media w/e än vad dem som känner detta, är ju inte någons fel alls förutom sig själv.

 

Menar du att när folk diskuterar sexuell objektifiering i film så gör de detta för att att de känner sig kränkta/ledsna, och att de känner sig kränkta/ledsna för att de inte är lika sexiga som figurerna i filmen? För det hade varit väldigt löjligt och antiintellektuellt av dig. Det skulle reducera ett viktigt, intressant, diskutervärt och diskuterbart ämne till något att vifta bort med en hand, och det skulle innebära en slutsats om personernas motivationer som det helt enkelt inte finns några belägg för.

 

"Det är objektifiering!" kan vara ett försök att tvinga meningsmotståndare till tystnad, men möjligheten är överhängande att det öppnar för dialog, att man får lägga upp sina argument och granska motståndarens och sina egna åsikter. Detta är en bra sak.

[Sceleris]

- Till exempel Cowboy Bebop Faye Valentine för att komplicera saker och ting. Hon är stark, modig smart, rolig ect. men har många scener som helt klart inte existerar för något annat än detta utseende, då är hon plötsligt inte den karaktären. Kameran är aldrig passiv och vissa skulle faktiskt likställa den voyerism. 

 

http://s6.photobucket.com/user/katocool/media/Faye2.jpg.html

 

Det blir lite suspekt när hon är fast i den här positionen i 3 avsnitt: http://cdn.collider.com/wp-content/uploads/cowboy-bebop-faye-valentine.jpg

 

Jag skulle vilja ifrågasätta det där "helt klart", för Cowboy Bebop är typ en av de mest välskrivna animeserierna någonsin, och det är alltid värt att fungera över vad klipp har för funktion. :-)

[Brezals]

 

 

Menar du att när folk diskuterar sexuell objektifiering i film så gör de detta för att att de känner sig kränkta/ledsna, och att de känner sig kränkta/ledsna för att de inte är lika sexiga som figurerna i filmen? För det hade varit väldigt löjligt och antiintellektuellt av dig. Det skulle reducera ett viktigt, intressant, diskutervärt och diskuterbart ämne till något att vifta bort med en hand, och det skulle innebära en slutsats om personernas motivationer som det helt enkelt inte finns några belägg för.

.

nja, det jag menade var att man ser hela tiden personer som säger att bilder på kvinnor i reklam t.ex är en "impossible standard" Dem menar att detta får kvinnor att känna sig nedlåtande, att känna sig icke värda i samhället på grund av att dem inte ser ut som på reklam bilderna som modellerna i media. 

 

Detta är vad jag menar att det är helt fel ståndpunkt att ta på detta, då avsikten med snygga och sexiga modeller i reklam och media är INTE för att andra ska känna sig nedlåtande och ogillade för att dem inte ser ut som en sexig modell. Men det är det kritikerna till dessa typer av media porträtt av kvinnor menar. 

 

Så på det viset menar jag att folk måste sluta känna sig så på grund av sådana modeller i media, eftersom det är helt enkelt inte sant. 

 

 

[MathJuice]

Men "traditionell media" och anime är väl lite åtskilda? Det ena är bläck och det andra är skinn och blod, så det kanske är mer förståeligt om man tar illa upp av en affischering från exempelvis H&M.

[Sceleris]

nja, det jag menade var att man ser hela tiden personer som säger att bilder på kvinnor i reklam t.ex är en "impossible standard" Dem menar att detta får kvinnor att känna sig nedlåtande, att känna sig icke värda i samhället på grund av att dem inte ser ut som på reklam bilderna som modellerna i media. 

 

Detta är vad jag menar att det är helt fel ståndpunkt att ta på detta, då avsikten med snygga och sexiga modeller i reklam och media är INTE för att andra ska känna sig nedlåtande och ogillade för att dem inte ser ut som en sexig modell. Men det är det kritikerna till dessa typer av media porträtt av kvinnor menar. 

 

Så på det viset menar jag att folk måste sluta känna sig så på grund av sådana modeller i media, eftersom det är helt enkelt inte sant.

 

Man måste ju bedöma företeelser både på avsikt och effekt. Vållande till annans död är fortfarande ett brott, liksom, inte bara mord och dråp.

 

Och det ligger bortom allt tvivel att media i alla former -- filmer, böcker, reklam, nyheter -- har en effekt. Media påverkar våra åsikter om hur världen ska vara och se ut. Om inte så skulle politisk propaganda inte fungera.

 

En enda 10 meter hög H&M-underklädesaffisch kommer inte att ge en hel generation tonåringar anorexia eller andra kroppskomplex, men när man i vardagen ständigt ser sexiga kroppar, kanske till och med löjligt retuscherade kroppar, så kommer en andel av människorna att undermedvetet tänka att det är så man ska se ut, och många av dem kommer att må dåligt över hur de ser ut när de inte lyckas uppnå sitt ideal.

 

Det är i regel ingen som säger och tror att reklam- och försäljningsbolagen vill att folk ska må dåligt (om vi inte snackar om läkemedelsbolag och liknande, då vill de nog!), utan det är just effekten man oroar sig över.

 

Men att vara kritisk mot orimliga kroppsbilder i media är inte heller samma sak som att förespråka att man reglerar det i lag. Vissa vill det säkert, men jag tror inte att de flesta kritiker vill det. (Att specificera hur kroppar i media ska få se ut hade blivit ett väldigt klibbigt regelverk...) Istället vill man påverka sin omgivning till att ta ställning mot orimliga kroppsbilder, så att förekomsten minskar (frivilligt), för att man vill att färre personer ska behöva må dåligt för just det.

 

En ännu mer harmlös önskan är att då och då få lite motbalans -- till exempel genom att få kvinnliga animekaraktärer som är starka men inte sexualiserade.

[Brezals]

Man måste ju bedöma företeelser både på avsikt och effekt. Vållande till annans död är fortfarande ett brott, liksom, inte bara mord och dråp.

 

Och det ligger bortom allt tvivel att media i alla former -- filmer, böcker, reklam, nyheter -- har en effekt. Media påverkar våra åsikter om hur världen ska vara och se ut. Om inte så skulle politisk propaganda inte fungera.

 

En enda 10 meter hög H&M-underklädesaffisch kommer inte att ge en hel generation tonåringar anorexia eller andra kroppskomplex, men när man i vardagen ständigt ser sexiga kroppar, kanske till och med löjligt retuscherade kroppar, så kommer en andel av människorna att undermedvetet tänka att det är så man ska se ut, och många av dem kommer att må dåligt över hur de ser ut när de inte lyckas uppnå sitt ideal.

 

Det är i regel ingen som säger och tror att reklam- och försäljningsbolagen vill att folk ska må dåligt (om vi inte snackar om läkemedelsbolag och liknande, då vill de nog!), utan det är just effekten man oroar sig över.

 

Men att vara kritisk mot orimliga kroppsbilder i media är inte heller samma sak som att förespråka att man reglerar det i lag. Vissa vill det säkert, men jag tror inte att de flesta kritiker vill det. (Att specificera hur kroppar i media ska få se ut hade blivit ett väldigt klibbigt regelverk...) Istället vill man påverka sin omgivning till att ta ställning mot orimliga kroppsbilder, så att förekomsten minskar (frivilligt), för att man vill att färre personer ska behöva må dåligt för just det.

 

En ännu mer harmlös önskan är att då och då få lite motbalans -- till exempel genom att få kvinnliga animekaraktärer som är starka men inte sexualiserade.

jo, jag har ingen problem med att folk pratar om det, och uppmanar folk till saker och ting, men i slutändan så har folk fri vilja att skapa vad dem vill, i reklam väg och i anime, och folk har friheten att konsumera det. Det är just när jag ser folk som vill ändra folks vilja via lag som jag rycker till i hela kroppen. även när detta händer via "shaming" och "mob bullying" 

 

"En ännu mer harmlös önskan är att då och då få lite motbalans -- till exempel genom att få kvinnliga animekaraktärer som är starka men inte sexualiserade."

 

dessa finns, och för mig så om karaktären är bra gjord, så kan karaktären vara sexualiserad och "stark"(Vad det nu ska innebära) utan att sexualiseringen är något negativt.

För mig personligen så skulle en kvinnlig karaktär utan sexighet vara något negativt, inte så mycket att karaktären inte kan vara bra utan det, men det är ett plus   sen vad folk tycker om det, det skiter jag i   

 

Men "traditionell media" och anime är väl lite åtskilda? Det ena är bläck och det andra är skinn och blod, så det kanske är mer förståeligt om man tar illa upp av en affischering från exempelvis H&M.

japp, helt klart skillnad, jag skulle aldrig påstå att det går att "objektifiera" en täckning även om den är animerad, det är väl ett objekt till att börja med, lite svårt att objektifiera ett objekt. 

 

Men sen kan man se det så att en modell säger ja till att objektifieras vid en fotomontage till reklam, då det är det som händer. Och eftersom det är två frivilliga parter som gör en deal på rättfärdigade villkor så finns det inget negativt med en sådan deal. sen vad folket runt omkring tycker om sådant, kan dem bara agera på, om dem som reklamen hade tänkt att vara till inte köper produkterna på grund av en sådan deal, då kan dem se att en sådan deal är något som samhället inte vill ha, men om dem går i vinst med sådan typ av reklam, och det är bara några få som inte tycker om det, så vinner majoriteten, och sådan reklam förblir. Visst försöker världen övertala majoriteten med anledningar till varför det är dåligt, men att folk får anorexia på grund av vad dem sätt via media, skulle jag först skylla på föräldrar och inte media, då det är dem som uppfostrar barnen som ska lära barnen vad som är verkligt och inte verkligt. Men att skylla på föräldrar har inte varit politiskt korrekt på vääääldigt länge, så det kommer nog inte hända på att bra tag framöver. 

[Space Cowboy]

En film jag är förvånad över att ingen har nämnt än är Prinsessan Mononoke där kampen mellan natur och civilisation essentiellt blir kampen mellan två lika starka kvinnor.

 

- San, en tjej uppfostrad av varggudar och hatar människor som är en awesome badass (trots ett par irriterande humörsvingar). 

 

- Lady Eboshi, en karaktär som skulle kunna vara filmen skurk men visar sig vara en bra ledare som bryr sig om sitt folk och vill bygga ett hem för där folk kan så ett bättre liv, speciellt kvinnorna. En av de underbara aspekterna den här filmen är att ingen är ond, man försöker bara ta hand om sig själv och andra så gott man kan. 

 

På ett sätt är det ju poetiskt med dualitet, typ "Mannen är individualistisk, Kvinnan är grupporienterad" bla bla, typ som på den här bilden, men å andra sidan så kunde jag bara känna att egenskaperna jag kom på var positiva oberoende av kön. - Sceleris

 

- Jag tänkte på det när jag kom och tänka på Kvinnorna på Järnbruket, de är alla roliga, kaxiga, vänliga och är det som försvarar sitt hem när männen är borta. Jag kan inte komma på någon annan film som porträtterar ett kollektiv på samma sätt. De är heroiska allihop trots att de inte har några namn.

 

Visst finns det flera grupper av starka kvinnor inom anime men de tenderar att vara individer i första hand och kollektiv i andra. 

[Sceleris]

Prinsessan Mononoke är ett bra val.

 

Magiska flickor-genren kan innehålla en del starka kvinnofigurer. Madoka i Madoka Magica tvistas igenom serien med frågan om vad hon ska göra, och vad hon valde var storsint. Och så började jag tänka på Yuki Yuna är en hjälte, en liknande serie (magiska flickor som våndas), där speciellt Yuna själv sticker ut.

 

Hon är ju trots allt en hjälte!

 

Visst försöker världen övertala majoriteten med anledningar till varför det är dåligt, men att folk får anorexia på grund av vad dem sätt via media, skulle jag först skylla på föräldrar och inte media, då det är dem som uppfostrar barnen som ska lära barnen vad som är verkligt och inte verkligt.

 
Nej, om barnen är någorlunda fria (får gå i skolan, träffa vänner, se på TV etc) så kan inte föräldrar hjärntvätta dem ifrån att bilda åsikter och uppfattningar inspirerade av källor andra än föräldrarna själva.
 
Därmed inte sagt att anorexia orsakas 100 % av media heller -- det är givetvis många faktorer som samspelar.

[Brezals]

 

Nej, om barnen är någorlunda fria (får gå i skolan, träffa vänner, se på TV etc) så kan inte föräldrar hjärntvätta dem ifrån att bilda åsikter och uppfattningar inspirerade av källor andra än föräldrarna själva.

 

jag skulle säga att skola och TV hjärntvättar värre än vad föräldrar kan göra. 

 

Föräldrar kan dock endast informera om fel saker till sina barn, om dem själva har blivit informerat felaktigt. 

En förälder vill alltid sitt barn bästa, att dem skulle indoktrinera sitt barn avsiktligt med information som skadar ett barn, är ingenting som händer. När det händer, så är det för att föräldrarna har fel, inte barnet. 

 

Också, dem som skapar TV och skolan, och vännerna dem är med, så är alla dessa personer inblandat i detta, uppväxta med sina föräldrar, så om en person får felaktig info från dessa källor, så kan man titta tillbaka på hur dessa personer som skapade detta var uppfostrade. 

 

 

Jag menar liksom.. Hur svårt är det för en förälder att säga till sitt barn att modeller i reklam och media, är just det. modeller. Hur svårt är det för att skolan att säga detta? 

 

Sen om barnet fortfarande får någon form av sinnesrubbning iallafall, så har ju något gått snett. antingen så tror inte barnet på det, vilken är som om man säger åt barnet att jorden är rund med bevis, och sen skakar den bara på huvudet och tror inte på det. Vad gör man då? Ska man ta hänsyn till personer som inte tror på att jorden är rund? ska man gå in i en konversation med en sådan person, så som om det vore ett min-fält? Där allt du säger som går emot världsbilden som denna person har kan "trigga" personen. Låter det rimligt? om nej, varför låter det rimligt när vi pratar om annat här i världen?

 

 

[Klona]

Jag har tänkt lite på det där sedan tråden startades och har funnit mer och mer starka kvinnor i de serierna jag har sett, kanske inte så många som är just huvudpersonen men många som har en stor roll i serierna. Sen har jag funderat en del vad man menar med starka kvinnor? Att de spöar män och monster eller de som reser sig igen trots motgångar eller något helt annat? Jag bestämde mig för att göra det enkelt och delade upp de som är starka fysiskt (eller har någon annan stark förmåga) och de som klarar motgångar och då fick jag rätt många namn men jag måste erkänna att vissa säkert ligger i gråzonen. För att det inte ska bli en jätte list så tar jag ett par av de jag kommer på såhär på handen och utan att nämna de som redan nämnts.  

 

Kvinnor som är starka fysiskt:

Olivier Mira Armstrong från Fullmetal Alchemist: Brotherhood är en kvinna som är stark som få och ser ut att ha ett hjärta som is. Hon har hand om Briggs som är en fästning i norr och vid landets gräns där bara de starkaste överlever. Hennes lillebror är Alex Louis Armstrongs men trots hans muskulösa kropp och hans manliga djärvhet vågar han inte sätta sig upp mot sin syster både när det kroppsligt eller verbalt.

 

Izumi Curtis från samma serie är en skicklig alkemist men också en expert inom kampsport och du bär tänka två gånger innan du ger dig på henne. Trots hennes framfusiga attityd så bär hon på en stor sorg som ibland gör sig påmind men hon brukar hämta sig ganska fort.

 

Black Lagoon har många starka och hårdkokta tjejer Revy, Balalaika, Roberta, Eda för att nämna de viktigaste men å andra sidan behöver man vara hård för att överleva där de bor.

 

Kvinnor som är starka psykiskt:

Noriko Takaya från Sikta mot toppen! Gunbuster ser från början inte ut att vara speciellt stark, då ser hennes förebild Kazumi Amano ut att mer passa rollen men Noriko är inte den som ger upp i första taget och med lite hjälp från sina vänner så blir hon starkare och tuffare. Till slut får hon vara pilot till Diebuster mänsklighetens hopp mot de onda utomjordingarna.

 

Aoi Miyamori och hennes vänner i Shirobako, den här hamnar kanske lite i gråzonen men jag tycker att det är en serie som inte diskriminerar kvinnor och män speciellt mycket. Visst får tjejerna hör kommentarer från äldre gubbar som har varit i industrin länge om att de fått den position de har bara för att de är tjejer men deras chefer och vi som tittar vet att det är för att de gör ett bra jobb. 

 

Ai Tanabe från Planetes verkar vara en riktig klant till en början men ju mer van hon blir med sitt arbete som skräpsamlare i rymden och ju mer hon kommer överens med sina arbetskamrater desto mer verkar hon vara en kapabel kvinna som klarar sig minst lika bra som en man. Hon en typisk person som inte ger sig trots att det blir tufft och att hon är nära på att sluta men i slutändan inte gör det och kommer tillbaka starkare.

 

Hana från Vargbarnen: Regn och Snö är en ensamstående tvåbarnsmor efter att fadern hastigt gått bort efter att yngsta sonen fötts. Inte nog att det är svårt att vara ensam mamma till två barn, det blir desto svårare när barnen är till hälften varg och kan förvandla sig lite när de själv vill. Hon slits mellan att uppfostra dem samtidigt som hon försöker hålla omvärlden från att få reda på det. Till slut flyttar hon ut på landet med dem och offrar allt och startar om helt för att de ska få en bra uppväxt.