Dina senaste animeintryck

[Klona]

På begäran så tänkte jag skriva lite om Boku no Hero Academia the Movie 2: Heroes:Rising  som jag såg för lite mer än ett halvår sen och då jag inte hittade någon annan trodde tänkte jag att jag tar den här. Nåja till sak.

Likt många andra filmer som bygger på serier så är den här filmen fristående från serien men man bör ha sett åtminstone säsong 2 eller 3 (lite osäker) för jag tror det är någonstans där filmen utspelar sig. Klass 1-A jobbar som hjältar på en lite avsides ö där de utför hjältesysslor, allt från att få igång traktorer till att hjälpa tanter. De har en lugn tillvaro tills ett gäng skurkar kommer till ön av en anledning man får reda på i filmen. Det är här mitt största problem med filmen börjar, då allt ska hända på under 2 timmar så blir skurkarnas introduktion väldigt kort och det blir svårt att få någon direkt känsla för skurkarna. Det är ett vanligt problem jag har med den här typen av filmer och är en anledning att jag inte tittar så ofta på dem. Förutom den delen så tycker jag att filmen följer temat på serien ganska bra, Deku är snäll mot allt och alla, Bakugou vill spränga allt, ni vet jargongen. Det är mot slutet av filmen som mina största problem kommer.

För att kunna beskriva problemen med filmen så behöver jag spoila den så om ni har tänkt att se den kolla på den först och läs sen om ni vill vad jag tycker, om ni inte tänkt se filmen så läs på.

Spoiler

Serien har ett sånt där tema att även om du är slagen så kan man alltid pressa sig själv lite till för att segra, gärna samtidigt som man säger/skriker "Go beyond, plus ultra!" Jag gillar det och serien har väldigt många såna scener där jag får rysning när jag ser ett sånt ögonblick. I filmen känns det som att det händer lite för ofta, jag är inte säker men det känns som att det händer kanske 3-6 gånger under 2 timmar och då försvinner det där magiska. När den där skurken som de fick reda på för ca 1 timme sen visar sig vara den starkaste skurken de någonsin har mött och att de vet att ingen professionell hjälte kan hjälpa dem så känns det hopplöst. Lyckligtvis så kan man pressa sig till det yttersta ett par gånger innan man får slut på idéer. Till slut måste Deku göra den ultimata uppoffringen för att vinna , han ger bort "one for all" till Bakugou genom att de rör sina blodiga fingrar med varandra. Genom detta så faller filmen som en sten. Direkt manifesterar kraften hos Bakugou och han tycks inte ha något problem att kontrollera den som Deku hade i början och under seriens gång. Av någon anledning blir Deku också starkare och de båda slåss tillsammans mot skruken, för var minut verkar det som att de båda bara blir starkare och starkare och snart börjar marken bli till lava för de hoppar och slår så hårt. All Might sägs vara den starkaste hjälten och visserligen är han försvagad mot sin forna jag men jag har nog aldrig sätt honom göra något sånt och troligtvis inte några få minuter efter att han fick sin kraft. Till slut vinner de men båda är svårt skadade men inte livshotande, Deku berättar vad han gjort till Al Might och ber om ursäkt. För att filmen inte ska bryta allt för mycket mot serien lagar så löser de det hela med förklaringen att kraften aldrig blev helt manifesterad eftersom Bakugou tappade medvetande och därför fördes aldrig "one for all" över till honom. Det kan tyckas larvigt att klaga på såna saker på en serie som alltid slår ner barriärerna för det omöjliga men ibland kan det helt enkelt bli för mycket.

För de som inte läst spoilertagen så kan jag sammanfatta att mitt största problem med filmen är att går lite för mycket "Go beyond, plus ultra" och bryter sina egna regler. Att skurkarna sedan är ganska tråkiga gör inte saken bättre. Boku no Hero Academia the Movie 2: Heroes:Rising var ingenting för mig men den har fått bra betyg på MAL så det är ju bra att folk uppskattar den och jag hoppas att SF kommer att släppa mer Animé på bio.

[Stekeblad]

Något jag funderar på just nu är vampyrer, inte blodsugarna utan ordet i sig.

Jag har lagt märke till att i vissa serier så säger de Kyūketsuki medan i andra serier säger de det på engelska, vampire. Väljer de engelska finns det dessutom två olika uttal, ungefär "vampaja" respektive "vampiru". Detta leder mig till att börja fundera på om det finns någon logik bakom vilket ord man väljer att använda.

[Sceleris]

Hm, jag kan tänka mig att det hänger lite på vilken exotism man siktar på. ”Blodsugande vålnad” (kyūketsuki) som man vill ha något lite mer ”lokal-mysticism” (Östasien har ju sina egna historiska mytiska motsvarigheter till vampyrer och zombier och sådant), ”vampire” om det ska låta lite fräsigt engelskt, och ”vampir” om det ska låta lite mer obskyrt tyskt eller östeuropeiskt.