Nu ska vi se! Må/To: Cowboy Bebop

[Sceleris]

Session 17: Mushroom Samba
 

Jag har nästan inget att säga om detta avsnitt. Det hör nog inte till höjdpunkterna i serien nu när jag ser om den. Tidigare tyckte jag det var skitkul, men det är inte så kul att se om skämt. Hade väl varit om jag hade sällskap, men nu är det mest inga överraskningar eller nya infallsvinklar.

 

Men jag såg kommentarspåret, med Dai Satō (en av seriens författare), Shin'ichi Watanabe (seriens regissör samt avsnittets bildmanustecknare och delförfattare) och Yōko Kanno (seriens musikkompositör). Det var mest flams, men vi får bland annat lära oss att Kanno skrev jaktlåten Mushroom Hunting utan att ens veta något om avsnittet, ens titeln: hon skrev helt enkelt låten bara för att hon tycker så mycket om svampar!

[Klona]

Oj det var inte ett dåligt ryck du gjorde Sceleris! Fyra avsnitt på en dag är rekord i den här tråden.

 

Jag har inte titta så mycket på förhandstittarna innan men jag såg faktiskt på den om avsnitt 16 och nu ska jag minsann kolla på alla. 

[Klona]

Avsnitt 18

 

Jag undrar lite hur länge det där bandet har fraktats runt och hur det till sist hittade till Bebop där Faye står skriven. Vi vet ju inte heller om Faye Valentine är hennes rätta namn så frågan är ju om någon annan vet det eller om det kanske gått igenom beskrivning eller fingeravtryck för att identifiera att paketet är just till henne, mystiskt värre.

 

Jag tycker att det är nostalgiskt att kolla på det här avsnitten för det var faktiskt ett tag sen jag kollade på vhs men jag kommer alltför väl ihåg problemen med dem, suddig bild, brus som stör hela bilden, spelaren äter band mm (antar att Betamax hade liknande problem). Sen är det så typiskt Bebop besättningen att när de väl ser bandet så slutar de bry sig om värdet på det och vill istället se hur fortsättningen är  och det visar sig bli ett riktigt äventyr för att hitta en "ny" spelare. När de sedan hittar spelarna och undrar vilken de ska ta så svarar Jet "större är ju alltid bättre säger de" så kan jag inte låt bli att känna igen mig när jag ska ha något som jag inte riktigt har koll på. Förresten skulle jag vilja se hur de tog sig upp igen med all utrustning eftersom de hade ju problem att ta sig ner.

 

När Faye får reda på att Jet och Spike är nedstämda så tror hon att det är för att hon är borta och blir nog lite glad inombords och säger lite nonchalerande att hon allt får ta sig tillbaka eftersom de saknar henne så mycket.

 

Sist men inte minst så gillar jag sekvenserna som bandet spelar upp och blev glad för Fayes skull eftersom hon blev lite nedstämd för några avsnitt sen med Whitney. Fast en tanke som slog mig var att även om det ser ut som Faye och låter som henne så kan det ju vara någon helt annan. Dels för att personer kan vara lika men också om man t.ex ska se som att animékaraktärer inte riktigt ser likadana ut om de skulle vara i verkligheten, hårfärg t.ex. Fast det känns ändå som att det skulle vara Faye på bandet för de är ju lika, vi vet lite om hennes historia och brevet kom ju faktiskt till henne. 

[Sceleris]

 

Cowboy Bebop

Session 19: 【Wild Horses】

Premiär: 5 mars 1999

Regi: Shin'ichirō Watanabe
Avsnittsregi: Hirokazu Yamada (avsnitt 10, 14)
Manus: Akihiko Inari (avsnitt 10, 18)
Manussamarbete: Kimitoshi Yamane (seriens mekaniska designer)
Bildmanus: Umanosuke Iida (Hellsing, Gundam 08th MS Team, Tide-Line Blue)
Animationschef: Hiroshi Ōsaka (avsnitt 10, 15)
Mechaanimationschef: Masami Gotō (avsnitt 3-18)

Avsnittets handling: Medan Spike lämnar in sitt privata rymdskepp för reparation, går Jet och Faye efter pirater som använder datavirus för att terrorisera fraktskepp.

SEE YOU SPACE COWBOY...

[wilfried]

Jag noterade en fullt igenkännbar Mil Mi-24 "Hind" på skrotupplaget, den borde vara närmare 90-100 år gammal ...

[Sceleris]

Jaså, du ser också Bebop nu, wilfried? Fast från skuggorna som vanligt.

 

(Mil Mi-24 är, berättar Wikipedia, en attackhelikopter från Sovjettiden.)

[Klona]

Avsnitt 19

 

Kommer inte på så mycket att skriva men det var en del saker som fick mig att tänka. Spike är nere på Jorden för att få sitt skepp reparerat av mannen som byggde det. Jag reagerade att Doohan hade sin verkstad uppe vid ytan så han verkar inte vara rädd för stenregn eller om det är så att det kanske bara faller på vissa ställen på Jorden, märkligt. Fast Doohan verkar vara en riktig hårding så han kanske inte bryr sig om lite sten regnar ner på honom, han går ju helt lugnt när hans jacka brinner på axlarna! Varför Spike fick Swordfish av honom får vi aldrig reda på men kanske har det något att göra med att han är en av de få som kan hantera henne, lite som en vild häst. Han säger till och med till Spike att om han forsätter att vara vårdlös med henne så kommer hon att kasta av honom en dag.

 

Skurkarna i avsnittet verkar ha kommit över/skapat ett bra virus men jag kan inte riktigt förstå varför den använder någon form av autoinjektion av det så fort en av pilarna träffar för annars borde de inte ha blivit drabbade av viruset själva. Visst det går väl snabbast så men det hade ju varit bra mycket säkrare att välja vilken av pilarna som ska injicera viruset.  

[Sceleris]

Session 18: Speak Like a Child

 

Titeln anspelar förmodligen på jazzmusikern Herbie Hancocks album

från 1968. Från engelska Wikipedia (översatt av mig) om albumet:

 

Pianisten ville här representera en barnlik, men inte barnslig, filosofi. Han kände att denna musik inte lät mycket som vad som pågick då, alltså upplopp och en problematisk ekonomi, för att han ville avbilda en mer positiv, ljusare framtid, eller som han själv säger, "en framåtblick in i vad som skulle kunna vara en ljus framtid". Ännu mer ville Hancock gå tillbaka och återupptäcka vissa barndomskvaliteter "som vi förlorar och önskar att vi kunde få tillbaka – renhet, spontanitet. När de återvänder till oss är vi som bäst".  Därför tolkas "Speak Like a Child" som "tänk och känn i termer av hopp, och möjligheterna att göra vår framtid mindre oren".

 

Det är också lätt att tänka på Bibeln, 1 Kor 13 (ett avsnitt som också är viktigt i Ghost in the Shell-filmen):

När jag var barn talade jag som ett barn, förstod som ett barn och tänkte som ett barn. Men sedan jag blev vuxen har jag lagt bort det barnsliga. Ännu ser vi en gåtfull spegelbild; då skall vi se ansikte mot ansikte. Ännu är min kunskap begränsad; då skall den bli fullständig som Guds kunskap om mig.

Men nu består tro, hopp och kärlek, dessa tre, och störst av dem är kärleken.

 

De är inte helt frånkopplade, men kan ändå ge olika utgångspunkter att se på avsnittet ur. Att läsa det första citatet och fundera över avsnittet får mig att tänka på hur unga Faye verkade purhjärtad, spontan och optimistisk, något som Faye säkert avundas nu. Det andra citatet fick mig mer att tänka på hur vuxna Faye är ofullständig. När hon var barn så talade, förstod och tänkte hon som ett barn (oskyldigheten och optimismen), och hon har ju lagt bort det barnsliga nu, men ännu är hennes kunskap om sig själv begränsad. (Och av den tro, hopp och kärlek hon har nu så är kärleken störst?!)

 

Jet och Urashimatarō: Urashimatarō är förstås den där gamla japanska folksagan om en fiskare som räddar en sköldpadda från några elaka barn och blir tagen till palatset Ryūgūjō under havet. Till slut vill han komma tillbaka och ta hand om sin gamla mor, men finner att allt ändrats: 300 år har gått. Han tittar i gåvan han fick i palatset, en tamatebako – en origamilåda som går att öppna från alla håll men inte att stänga (lite "Pandoras ask" över det) –, och blir omedelbart gammal, för lådan innehöll hans ålder.

 

Det känns ganska föräldralikt av Jet att berätta sagan för Ed – och han gör det medan han hänger tvätt. Hihi.

 

I vilket fall, folksagan är viktig för avsnittet på fler sätt än Jets berättelse: skeppet som kommer med Fayes första paket är en sköldpadda (Turtle Express eller nåt sånt), och Ed undrar just om det är tamatebako som kommer med postskeppet. Tänk sen på Jet och Spikes äventyr: blöta platser långt under markytan. "Just ett fint Ryūgūjō" säger Jet. Och, öh, Urashimatarō var fiskare, och Spike fiskar i avsnittet.

 

Liknelsen är väl inte perfekt, för vad de tar med sig är ju i onödan, och de hade fått en spelare oavsett om de hade åkt till "palatset" eller ej. Men jämförelsen är ofrånkomlig, och slutsatsen självklar: videobandet är Fayes tamatebako. Urashimatarō var magiskt ung, han öppnade lådan, och 300 år kom ut ur lådan och gjorde honom gammal. Det är hans "före" och "efter". Vad är Fayes? Innan hon såg bandet så var hon väl oviss, men kanske hon höll på att komma över sin brist på ett förflutet? När hon "öppnade lådan", såg bandet, så strömmade hur som helst allt ut och fick henne att se vad och var och när hon en gång var, och det sjönk verkligen in hur borttappad hon kände sig.

 

(Rabbit Express kommer dock med videobandspelaren. Man skulle nog kunna länka detta till nån annan saga/berättelse, typ Alice i Underlandet, men kanske hellre haren som hundarna på kapplöpningsbanan jagar. Men jag vet inte hur.)

 

Känslor i avsnittet: Faye blir lite sårad när hon hör av Ed att de lämnat planeten. Bebop är ju allt hon har, ungefär, och även om hon stack så fort Jet nämnde att hon hade fått ett paket som han var tvungen lösa ut, så hade hon väl hoppats att de var närmare och viktigare för varandra än att de skulle lämna henne för det där lilla. Så hon blev, som Klona anmärker, glad när hon tror att Spike och Jet är deppiga för att hon är borta.

 

Vad är Jet och Spikes känslor i allt detta? Jet löser ut Fayes paket. Är det ren vänlighet? Både när Jet börjar prata om att skicka tillbaka det första paketet och när han pratar om att skicka tillbaka det andra paketet, så har Spike redan börjat öppna det. Är det ren nonchalans, eller är han nyfiken på Fayes omständigheter och öppnar paketen för att Jet inte ska kunna skicka tillbaka dem?

 

Jag minns en intervju med regissör Watanabe, där han säger att Spike är den sortens person som gör sakert tvärtom. Är han intresserad så spelar han ointresserad. Det är lite det intrycket jag får i elektronikbutiken. Det är lite intressant kroppsspråk:

 

 

Bild 1: "Jag är bara här med Jet..."
Bild 2: "...men när jag nu ändå är här kan jag väl kasta ett getöga på filmen."
Bild 3: "Inte för att jag bryr mig om innehållet..."
Bild 4: "...men kan inte Jet akta flinten?!"
Bild 5: "Vad är det där för n--"
Bild 6: "Vilket intressant tak." (han låtsas som det regnar när Jet vänder blicken mot honom)
 

Just när man skulle få se en mörkhårig tjej så blev det fel med bandspelaren, men om Spike inte brydde sig, var han inte väl snabb (och hård!) med att börja sparka på den då?

 

Och varför skulle Jet och Spike gå på äventyr till att börja med? Videon kostade Jet 6300 woolong att lösa ut, men det kostar summor kring 7500 woolong för att passera genom en rymdport, så skulle de göra det bara för sin egen nyfikenhets skull? Eller gör de det för Faye?

 

"Om du vill titta så får du betala" säger Jet till Faye, som hellre går undan. Jet flinar – är det för att han tycker att han lärt henne en läxa, eller är det för att han vet att hon kommer att tjuvkika? (Och han låter henne.)

 

En liten intressant sak här är att Faye enligt osagda källor är född 1994 och fick förnamnet Faye. Hon verkar spela in det där bandet när hon är typ 13 år, vilket innebär att hon höll på med Betamax-kassetter år 2007. Hih. Och om hon varit nedfryst i 54 år och tinades upp 2068 så blev hon nedfryst som 20-åring år 2014. Det var 16 år i framtiden när Cowboy Bebop sändes, men det är bara ett år, eller mindre, från nu!

 

En annan liten intressant sak här är att avsnitt 18 var det sista som sändes på marksända TV Tokyo, som fram till sommaren 1998 sände tolv avsnitt plus ett specialavsnitt, Session XX: Mish-Mash Blues, med lite blandade klipp. Intressant avslutning för tittarna där, skulle jag tro: de har just fått en pusselbit angående mysteriet Faye, men mycket annat är fortfarande okänt. (Serien sändes i alla 26 avsnitt på satellitkanalen Wowow, från hösten 1998.)

 

En sista liten intressant sak här är klippningen i slutet: "Är jag ensam? Har jag någon underbar människa vid min sida?" säger Faye, och vi ser en bild på Spike. "Det är ju mig vi pratar om, så jag är säkert besvärlig för en massa olika människor" fortsätter hon till bilden av Jet. Tänk på vad det antyder.

 

Ett lysande avsnitt. Humor, äventyr, innebörd. Unga Faye är bedårande rar, och slutscenen bitterljuv. Hennes meddelande till sig själv är rörande optimistiskt, men samtidigt är hennes närvaro en sårande påminnelse om vad Faye saknar.

 

Fan vad Cowboy Bebop är bra.

[Sceleris]

Session 19: Wild Horses

• Spike, om sin monoracer: "Det är bara en gammal maskin. Men vi är olyckligt oskiljaktiga." (腐れ縁) Monoracern är lite en symbol för hans eget förflutna: det är kanske inget vidare, men det är inget han kan lägga ifrån sig.
• Som Klona säger, Doohan är en hårding! Doohan och avsnittet påminner mig lite om Clint Eastwood och filmen Space Cowboys (som jag aldrig sett), om Clintan som en gammal ingenjör som måste upp i rymden med rymdfärja på räddningsuppdrag. Fast de ska rädda en satellit, och så är ju filmen två-tre år nyare än Cowboy Bebop, så något släktskap finns knappast.
• Välskrivet avsnitt! Kanske inte ett av de viktigaste avsnitten – det var kanske det avsnitt jag kom ihåg minst av – men det är ett bra bakgrundsavsnitt (här om monoracern), och det sitter ihop snyggt, hur trådarna sitter ihop. Seriens mekaniske designer hjälpte tydligen till att skriva manus, förmodligen för att ge lite mer trovärdighet åt Doohans scener.
• Och satan vilket snyggt avsnitt sen! Allt är så detaljerat tecknat och målat, och rymdskeppen är så välanimerade utan det blir dåliga proportioner eller andra missar. Tänk, hur de kunde animera mekanik förr i tiden utan att behöva ta till 3DCG!

[Sceleris]

 

Cowboy Bebop

Session 20: 【Pierrot le Fou】

Premiär: 12 mars 1999

Regi: Shin'ichirō Watanabe
Avsnittsregi: Yoshiyuki Takei (avsnitt 1, 4, 8, 12, 18)
Manus: Sadayuki Murai (avsnitt 4)
Bildbräda: Yasuhiro Irie (Alien Nine, Code Breaker, FMA Brotherhood, Kurau Phantom Memory)
Bildmanus: Yoshiyuki Takei (avsnitt 4)
Animationschef: Takahiro Komori (avsnitt 9, 13)
Mechaanimationschef: Masami Gotō (avsnitt 3-19)

Avsnittets handling: En galen och till synes oförstörbar pajasaktig yrkesmördare gör Spike till sitt mål efter att Spike ertappat mördaren i sin verksamhet.

SEE YOU SPACE COWBOY...

[Sceleris]

Session 20: Pierrot le Fou

 

Det här avsnittet är mer produktionsmässigt intressant än handlingsmässigt. Det är det enda avsnittet som har en bildbrädestecknare. Bildbrädor är

en annan typ av förproduktionsteckningar, men till skillnad från [underlagsteckningar] är bildbrädor i princip konceptbilder som inte är avsedda för direkt bruk i produktionen. De är teckningar för att sätta kött på produktionens ben, att komma på idéer, att etablera riktningen på produktionens visuella stil och atmosfär. Hayao Miyazaki är känd för att måla många skissartade bildbrädor i vattenfärg innan varje film för att bestämma sig för var han vill ta sin film.

Så jag antar att avsnittet var mestadels Iries vision, av makabra nöjesfält och clowner.

 

Det är nog ett av de avsnitten jag gillar minst i serien. Det har sina goda stunder, som lite intressant animation i striderna (kanske den mest fria animationen i hela serien), och den erbjuder en klockren Pink Floyd-pastisch, men 3DCG:n i staden funkar inte så bra, och handlingen fångar mig inte.

 

Den väckte också några frågor.

• Vad är meningen eller sensmoralen med avsnittet? Är det strikt att erbjuda skräck/thriller? Är det att visa på mänskliga experiment (något konstigt var det ju med Spike, som vi såg i början av avsnitt 6)? Kan man klämma in seriens grundtema om förflutet mer än "ibland biter det förflutna dig i arslet"?
• Vad vill avsnittet säga genom att jämföra scenen med Spike i bandage och Faye i avsnitt 20, med det i slutet på avsnitt 5? I avsnitt 5 var hon lite varmare mot honom, fast då hade han ju också räddat henne. Eller så var hon kallare nu för att han var otacksam då. ("...Tondöv...") Nu när jag tänker på det, Faye sitter på dass och röker. Är det rökrum, eller gick hon dit för att vara avsides? Hon brukar väl inte röka i övrigt, så jag tänker att hon kanske blev påverkad av att Spike blev så skadad igen, och att hon gick dit för att dra ett bloss för att lugna sig lite.
• Varför åker Spike ut för att slåss mot Tongpu? För att han inte gillar att lämna problem ohanterade?

[Klona]

Avsnitt 20

 

Jag vet inte riktigt varför men det är det här avsnittet som jag kommer ihåg mest av från när jag såg serien första gången. Jag vet inte riktigt varför men jag skulle gissa på att det är för att den sticker ut från de andra avsnitten på ett sätt som jag har lite svårt att beskriva men också pga avsnittets antagonist som jag skrev vad jag tyckte om honom här (se dag 19), de andra avsnitten känns mer sentimentala och har den där speciella Cowboy Bebop känslan medan det här avsnittet bara känns rått och kallt. Fast med det sagt så menar jag inte att jag inte gillar det för det gör jag även om det inte är det bästa avsnittet i serien.

 

Första gången jag såg serien så förstod jag det som att Spike bara råkade gå in i fel gränd där Tongpu stod efter att han hade dödat sitt mål men jag såg det inte så den här gången. Bara några sekunder efter att Tongpu skjuter sista skottet kommer Spike ingående från en gränd. Han måste ha hört skotten(för de var inte ljuddämpade) och gått åt det hållet i nyfikenhet för en sund person skulle gå åt andra hållet eller ta en stor omväg från ett ställe där man hör skottlossningar. Sceleris skrev i avsnitt 18 om att Spike gör saker tvärtom som t.ex ser ointresserad ut när han i själva verket är intresserad, det kan stämma in här med. När han går ut från gränden ser han först lite förvånad ut men nästa scen vi ser honom så ser han väldigt uttråkad/ointresserad ut. 

 

Efter att Spike har fått ett par sparkar av Tongpu och ligger på marken så skakar han och Spike ser faktiskt rädd ut för första gången under serien men det skulle väl också kunna vara att han blev "skakad" som de säger i mma av alla de där sparkarna men jag tycker ändå att ögonen säger att han är rädd. Apropå ögon, påminner inte deras ögon en del om varandra, speciellt om man tänker att båda har genomgått experiment där vi får se närbilder på deras ögon eller så försöker jag bara greppa efter halmstrån.

 

Scenen med Spike och Faye ser jag det som att Faye ger tillbaka från avsnitt 5, kanske med glimten i ögat men hon vill markera att det inte var okej efter att hon hade oroat sig så mycket för honom. När Spike får se mailet och bestämmer sig för att gå försöker fälla någon sarkastisk kommentar men efter att Spike sagt "Kanske är det den här som verkligen kommer att göra slut på mig..." så ser hon förvånad och allvarlig ut tills Spike säger "skoja bara! Skulle du komma och rädda mig om jag sa så?" därav Faye inte ens orkar göra en comeback och ser bara arg och sorgsen ut och säger med en viskning "idiot".

 

När vi får se Tongpu genomgå alla experiment så spelas en väldigt olustig låt men som jag tycker passar in, för precis som med experiment på honom är den både fascinerande men samtidigt grotesk med tanke på hur det sluta för honom.

 

Varför Spike åkte ut och slogs mot Tongpu är en svår nöt att knäcka, kanske som Sceleris skrev så vill han inte lämna något ogjort och kände att han aldrig skulle kunna besöka den där planeten igen om han inte dödade honom. Kanske ville han besegra sin frukta mot honom som jag beskrev tidigare eller bara möta en stor utmaning igen som han gjort så många gånger förr.

 

Kniven som fäller Tongpu till slut såg jag nu var den han kastade i Spikes axel efter att Spike försökt döda honom med att spränga en tunna. Kan det vara så att den gick igenom hans kraftfällt eftersom den en gång redan har varit där inne eller har det någon annan förklaring tro? Precis som ett barn som känner smärta så börjar han gråta och skrika efter mamma när han väl blir sårad som han troligtvis inte har blivit på vem vet hur länge och når sitt slut på ett nöjesfält. Spike bestämmer sig att han inte behöver få reda på Tongpus historia för allt är redan slut och det skulle inte tillföra något för Spike om han fick reda på det.

[Sceleris]

Första gången jag såg serien så förstod jag det som att Spike bara råkade gå in i fel gränd där Tongpu stod efter att han hade dödat sitt mål men jag såg det inte så den här gången.

Men så såg jag det nu, som att han bara råkade gå in i en högljudd eldstrid. Oavsett om författarna tänkte sig att han inte skulle ha hört nåt eller att han gick dit trots att han hörde det eller på grund av det, så tycker jag att de borde ha visat det på nåt sätt. Som det är nu kan jag bara se det som en svaghet i manus.

 

Apropå ögon, påminner inte deras ögon en del om varandra, speciellt om man tänker att båda har genomgått experiment där vi får se närbilder på deras ögon eller så försöker jag bara greppa efter halmstrån.

Jag tänkte också på det där, så du är åtminstone inte ensam i halmstacken!

 

Scenen med Spike och Faye ser jag det som att Faye ger tillbaka från avsnitt 5, kanske med glimten i ögat men hon vill markera att det inte var okej efter att hon hade oroat sig så mycket för honom. När Spike får se mailet och bestämmer sig för att gå försöker fälla någon sarkastisk kommentar men efter att Spike sagt "Kanske är det den här som verkligen kommer att göra slut på mig..." så ser hon förvånad och allvarlig ut tills Spike säger "skoja bara! Skulle du komma och rädda mig om jag sa så?" därav Faye inte ens orkar göra en comeback och ser bara arg och sorgsen ut och säger med en viskning "idiot".

Ur Fayes reaktion på "skulle du komma och rädda mig?" tycker jag mig utläsa ett "jag är orolig för dig på riktigt och du ska bara skämta om saken, dumskalle". För de, alltså alla på skeppet, har kommit varandra närmare. Fast man skulle väl också kunna ta det som ett "klart jag skulle, men fråga mig inte, det är svårt att erkänna".

[Klona]

Men så såg jag det nu, som att han bara råkade gå in i en högljudd eldstrid. Oavsett om författarna tänkte sig att han inte skulle ha hört nåt eller att han gick dit trots att han hörde det eller på grund av det, så tycker jag att de borde ha visat det på nåt sätt. Som det är nu kan jag bara se det som en svaghet i manus.

Det är mycket möjligt att det ska vara som så att han bara råkar gå in där vid fel tillfälle. Som jag skrev tidigare så såg jag det s första gången jag såg serien men den här gången visste jag ju att Spike skulle komma där vid just den tiden och då tyckte jag att han borde ha hört eldstriden. Sen om vi lägger till hans natur att göra lite dumdristiga saker så tänkte jag att det mycket väl kunde vara som så att han gick dit för att han var intresserad men som du skriver så visas det ingenting att så skulle vara fallet utan mer att han gick in i fel gränd vid fel tillfälle.

Jag tänkte också på det där, så du är åtminstone inte ensam i halmstacken!

Kul att höra det. Har du tänkt om någon annan person som vi har stött på under seriens gång som också har röda ögon? Förutom de som tagit Bloody Marry då.

Ur Fayes reaktion på "skulle du komma och rädda mig?" tycker jag mig utläsa ett "jag är orolig för dig på riktigt och du ska bara skämta om saken, dumskalle". För de, alltså alla på skeppet, har kommit varandra närmare. Fast man skulle väl också kunna ta det som ett "klart jag skulle, men fråga mig inte, det är svårt att erkänna".

Jag tyckte också att jag kunde utläsa något i stil med "jag är orolig för dig på riktigt och du ska bara skämta om saken, dumskalle" från Fayes uttryck när han säger att han bara skojar. Fast det andra skulle inte vara helt orimligt det heller om vi tänker på hur Faye brukar reagera.

[Sceleris]

Om Spike verkligen var nyfiken tycker jag det är så konstigt att han bara valsar rätt ut i gatan utan att typ kika runt hörnet först. :P

 

Drogen du tänker på är Bloody Eye, men nu när du nämner det så kanske det finns en tematisk koppling där! Det är ju en serie som är medveten om vad den håller på med. "Ögon" hör till de centrala symbolerna, men kanske röda ögon bildar en egen delsymbol. Det har jag aldrig övervägt förut.

[Sceleris]

 

Cowboy Bebop

Session 21: 【Boogie Woogie Feng Shui】

Premiär: 19 mars 1999

Regi: Shin'ichirō Watanabe
Avsnittsregi: Ikurō Satō (avsnitt 2, 6, 9, 13, 16)
Manus: Sadayuki Murai (avsnitt 4, 20), Shin'ichirō Watanabe
Bildmanus: Ranta Ushio (samma person som Mitsuru Hongō? Candidate for Goddess, Deltora Quest, Kasumin, Outlaw Star, Reideen)
Animationschef: Hiroshi Takeuchi (avsnitt 2, 6, 16)
Mechaanimationschef: Masami Gotō (avsnitt 3-20)

Animation: Studio Live (2, 6, 16)

Avsnittets handling: Efter ett kryptiskt meddelande från en gammal bekant som avlidit i en olycka träffar Jet hans fengshui-utövande dotter, som vill ha Jets hjälp att utröna vad meddelandet betydde och vad hennes far ville att de skulle finna.

SEE YOU SPACE COWBOY...

[Klona]

Drogen du tänker på är Bloody Eye, men nu när du nämner det så kanske det finns en tematisk koppling där! Det är ju en serie som är medveten om vad den håller på med. "Ögon" hör till de centrala symbolerna, men kanske röda ögon bildar en egen delsymbol. Det har jag aldrig övervägt förut.

Så hette den ja. Bloody Mary var bara kodnamnet Asimov använde för att sälja den, pinsamt.

 

Avsnitt 21

 

När Jet går till gravstenen så tittar han på den och böjer sig för att sedan säga lite tystare "Är du säker på att det inte var du som skickade mailet?". Pratar han då med gravstenen eller ser han att det är någon bakom gravstenen som visar sig vara Meifa? Han ser ju ändå rätt förvånad ut när hon väl tittar fram men det kan ju bero på att han blir förvånad av det hon säger men också för att hon har vuxit så mycket sen han sist såg henne.

Faye verkar genuint nyfiken vem Meifa är när Jet tar med henne till Bebop och jag vet inte riktigt hur jag ska tolka Spike men han ser faktiskt mest förvånad ut. Det var lite roligt när Jet förstod direkt att det var antingen Spike Eller Faye som sagt det där med par och älskarinnas barn och gav dem båda  onda ögat.

 

Jag blev faktiskt lite förvånad att Jet bröt nacken på killen han frågade ut. Visst har de dödat folk tidigare i serien men inte så där rätt på och sen framför Meifa. Barnen verkade inte bry sig speciellt mycket heller utan de sprang bara fram och tog det killen hade på sig.

 

När Meifa väl ser Pao igen så märker man hur mycket röst, musik och bild kan göra för även om Meifa säger att hon hatade sin far och så, så ser man att hon är ledsen över att mista honom och att samtidigt var glad att hon fick se honom en sista gång. Att hon lämnade det där brädet vid graven kan ses som antingen att hon var beredd att lämna det bakom sig och gå sin egen väg eftersom hon kände att hon var klar med sin far och inte behövde jaga honom. Eller kan det bara vara som så att hon lämnade den som en symbol för vad han var eller levde för.

[Sceleris]

 

Cowboy Bebop

Session 22: 【Cowboy Funk】

Premiär: 26 mars 1999

Regi: Shin'ichirō Watanabe
Avsnittsregi: Tensai Okamura (avsnitt 6, 7, 12, 13, 15)
Manus: Keiko Nobumoto (avsnitt 1, 3, 6, 12, 13, 15)
Bildmanus: Kunihiro Mori (avsnitt 3, 7, 11, 15, 17)
Animationschef: Toshihiro Kawamoto (avsnitt 1, 5, 12)
Mechaanimationschef: Masami Gotō (avsnitt 3-21)

Avsnittets handling: På jakt efter en terrorist som bombar skyskrapor, får Spike en rival: självutnämnda cowboyen Andy, som kanske har mer gemensamt med Spike än någon av dem vill erkänna.

SEE YOU SPACE SAMURAI...

[Klona]

Avsnitt 22

 

När Teddy Bomber säger att det är en populär berättelse bland kriminella att de inte vill bli tagna av Spike eller Andy. Först skulle det kunna tolkas som att de både är väldigt brutala vid sina infångande men sen när vi väl ser Andy och vet hur det har gått för Spike när han ska fånga in skurkar förut så blir det klart att så inte riktig är fallet. Det är mer vad som händer eller förstörs när de väl ska göra det fast det skiljer lite från Spike och Andy. I Spikes fall så tycker jag mer att det är otur eller kanske vissa svagheter i planerandet medan i Andys fall är att han inte har någon som helst koll på något annat än bytet som han dessutom tar fel på bytet ibland.

 

Både Jet och Faye tycker att Andy påminner om Spike och visst stämmer det till en viss del att det är rätt lika i grunden men de är också väldigt olika på andra ställen. Andy kommer från en känd familj och har troligtvis haft en bra uppväxt och han kör på med det här Cowboy grejen för att han tycker att det är roligt. Spike däremot blev upplockad av en gängmedlem när han var ung och har klättrat sig uppåt och blev en Cowboy efter att han låtsats att han dog.

 

Huvudnöjet i avsnittet är att se hur Spike bara blir argare och argare på Andy och blir till slut såpass arg att han går till Teddy Bomber bara för att möta Andy och göra upp. Även i striden mot Andy verkar det som ha har oturen på sin sida och åker på lite stryk. Det kändes lite snopet när Andy bara gav sig och bestämde sig för att sluta som Cowboy efter att han nästan ramlade ner från byggnaden men han hittade ju ett nytt mål så ingen idé att vara ledsen över det.

 

Det ända som direkt kändes seriöst i det här avsnittet var Teddy Bombers anledning varför han sprängde höga byggnader men när han fick se Andy igen så blev han knäckt och ställer frågan till sig själv om att allt han gjorde troligtvis var förgäves.

[Sceleris]

 

Cowboy Bebop

【Knockin' on Heaven's Door】

Premiär: 1 september 2001

Regi: Shin'ichirō Watanabe
Regiassistent: Yoshiyuki Takei (avsnitt 1, 4, 8, 12, 18, 20)
Manus: Keiko Nobumoto (avsnitt 1, 3, 6, 12, 13, 15, 22)
Bildmanus: Shin'ichirō Watanabe (avsnitt 1, 2, 5, 9, 17)
Animationschef: Toshihiro Kawamoto (avsnitt 1, 5, 12, 22)
Mechaanimationschef: Masami Gotō (avsnitt 3-22)
Actionanimationschef: Yutaka Nakamura (Eureka Seven, Fullmetal Alchemist, Rahxephon, Soul Eater, Vision of Escaflowne)
Animation: BONES

Avsnittets handling: En terroristexplosion släpper loss ett dödligt virus på Mars, och gänget på Bebop ger sig efter förövaren, en krigsveteran värd 300 miljoner woolong..

ARE YOU LIVING IN THE REAL WORLD?

[Klona]

Knockin' on Heaven's Door

 

Jag vill minnas att jag tyckte bra om filmen när jag såg den första gången dels för att det är en bra film men också för att det var mer Cowboy bebop helt enkelt. Den här gången tyckte jag fortfarande att det var en bra film men som en Cowboy Bebop produktion kan jag inte riktigt få bort den där känslan av att jag skulle vilja ha något annat än vad jag fick. Hade jag sett filmen innan jag såg serien så hade jag säkert gillat den mer och troligtvis gjort mig intresserad av att se serien men nu när jag ser den i seriens slutskede (som det säkert är tänkt att man ska göra) så tycker jag att den där Cowboy Bebop känslan som jag skrivit tidigare i tråden inte riktigt finns där. Det finns en del saker som jag tänkte skriva om, vissa bra saker och andra lite mindre bra.

 

Filmen utspelar sig på Mars och i en stad som känns väldigt mycket New York eller liknande (har inte varit där eller någonstans i USA så någon får rätta mig om jag har fel) till skillnad från de platserna/städerna på Mars som vi har sett i serien som mer är åt Kina hållet. Mars är ju en planet som är lite mindre än Jorden så det skulle inte förvåna mig om det fanns andra städer än den de verkar besöka i serien.

 

Spike är sig lik från serien förutom några saker. Han nämner för Jet att han tycker att Electra var vacker men inte någon gång under seriens gång har han visat något som helst intresse för någon annan kvinna än Julia, möjligtvis Faye men det kändes inte riktigt likadant samt att han aldrig har sagt det rakt ut som han gjorde nu. Att han sedan pratar om Julia för Electra i cellen känns också lite konstigt. Han har nämnt väldigt få grejer om Julia under seriens gång både till besättningen på Bebop och till oss tittare, de mesta har vi fått lista ut genom bilder eller andras berättelser. Kanske känner han att han vill lätta lite av sitt hjärta med en person som han inte känner och fick en känsla av att Electra har lidit på något liknande sätt. Hur som helst gillar jag det inte riktigt, har han knipit käft om henne hela serien så tycker jag inte att han ska berätta för någon främling sådär!

 

Faye är sig mer lik i filmen och jag tycker den där scenen inne i Vincents lägenhet är rätt så bra. Under serien gång så har han oftast behövt hjälp när hon har hamnat i trubbel men här lyckas hon ta sig ur knipan själv. Eller tjaa, inte helt själv kanske med tanke på att hon använder kniven som sitter i killens kropp men ni förstår vad jag menar.

 

Jet är sig också rätt så lik med sin pappa roll och även om han inte har så mycket fokus i filmen så gör han det han gör bäst, genom att vara ansvarsfull och leta rätt på ledtrådar. Det är rätt så typiskt av honom att sig att han inte bryr sig var de är medan han sitter framför telefonen och skakar benet otåligt. 

 

Vincent och hans motiv varför han orsakar alla de där dåden fick jag inte helt klart för mig. Han säger att han är i en dröm som han inte kan vakna upp ur och att han letar efter en dörr ur drömmen. Det jag inte förstår är hur han tror att han ska vakna upp ur drömmen genom att döda massor med människor. Tänker han att dörren mellan skärselden och himlen ska öppnas och att han ska gå genom den och ut ur sin dröm? Intressant nog så behöver vi inte få ett logiskt svar på det eftersom allt vi gör inte alltid är logiskt. Det där är kanske Vincents sätt att behålla sitt förstånd, att planera och utföra för att få tankarna på annat för att inte gå under.

 

En sak jag tänkte på i slutet, folket som tittar upp är det på regnet eller är det att de ser fjärilarna med? Jag skulle gissa på att de ser fjärilarna men borde de inte då känna av någon smärta som Faye och Spike eller är vaccinet så snabbt? De berättade att de trodde att fjärilarna var en effekt av att nanorobotarna nådde hjärnan men de kanske blir bearbetade där innan de hinner göra någon skada.

 

Jag gillade filmen och tycker fortfarande att den är bra men nu när jag såg den andra gången så kan jag inte sluta jämföra den med serien och då lever den inte upp till mina förväntningar men det ska sägas att det är en av, om inte den bästa långfilmen från en serie som jag har sett.

[Sceleris]

(Avsnitt 23)

 

((Ynk))

[Klona]

Avsnitt 23

 

Jag gillar det här avsnittet både för avsnittets tema men också hur det är utfört, det påminner lite om huvudtemat i Ghost in the Shell: Stand Alone Complex.

 

Ännu en gång har Faye stuckit ifrån Bebop utan att säga något och det är en ren slump att Spike zappar mellan kanalerna och ser att hon är med i ett program som handlar om sekten Scratch och tur är väl det för annars hade de kanske hittat henne försent för nu hinner de skaffa lite information om sekten innan hon kontaktar dem och säger att hon har hamnat i knipa igen. Ännu en gång märks det att Spike och Jet är ett bra radarpar för Spike går till offensiven för att rädda Faye medan Jet försöker ta reda på mer information och stötta Spike vilket han gör väldigt bra och vi får se efter 21 avsnitt hur smart Ein faktiskt är. 

 

När Spike möter Londes så tycker jag att de har en intressant dialog och ett citat som jag verkligen fastnade för och som jag kom ihåg sen jag såg serien första gången var "Gud skapade inte människan. Människan skapade gud" och jag håller med honom på den punkten. När Spike frågar varför han gör så att hans medlemmar begår självmord så svarar han att inte tvingar någon att alla som gått med gör det av fri vilja men jag håller inte helt med honom. Visst att det är de som söker upp sidan och vill tro på något men när de sedan blir hjärntvättade som Jet nästan blev så är det inte längre av fri vilja men jag antar att det beror på hur man ser det. Efter att Londes har talat om sitt hat om TV och hur enkelt det är att manipulera information så verkar Spike förstå hur det ligger till med Londes och säger att han är ett barn och säger till honom "Om du vill drömma, gör det ensam".

 

Samtidigt får vi se hur Jet och Ed besöker den riktiga Londes på ett sjukhus där han ligger i koma och styr allt genom sin Hjärnvåg kontroller. I slutändan så visade det sig att han tyckte att det var orättvist att andra hade en kropp medan han själv inte hade någon och ville helt enkelt inte vara ensam. Precis som Ed säger får vi hoppas att han nu drömmer bra drömmar.

 

Vad jag ser som temat i avsnittet är både vad som gör dig till människa och att det är viktigt att vara källkritisk. Vad är det som gör att du är en människa? Är det din kropp? Ditt sätt att tänka? Att du har den så kallade själen? Eller är det allt det tillsammans som gör dig till människa? Om vi säger att det skulle gå att ladda upp sitt medvetande på Internet skulle vi fortfarande kallas människor eller skulle vi bli något annat? Det är ett intressant ämne men som många moralfrågor så tycker jag att det är svårt att dra en gräns mellan svart och vitt i just de här frågorna.

 

Vikten av att vara källkritisk känns det som att det är viktigare än någonsin att vara eftersom det är så lätt att få tag på information från t.ex. Internet och det är lätt att tänka att om det står där så är det nog sant. Wikipedia är ett utmärkt exempel för även om det är mycket som stämmer där så får man inte glömma att vem som helst kan gå in och ändra innehållet. Det finns ju såklart moderatorer men de kan omöjligt hålla reda på all den informationen som finns där och är det något som inte stämmer så kanske det dröjer ett tag innan det kommer upp till ytan.

 

Som jag skrev tidigare, ett intressant avsnitt och jag tycker att det är fascinerande att den tar upp saker som fortfarande är aktuella  

15 år efter att serien började sändas.

[Sceleris]

(Lalala avsnitt 24)

[Klona]

Avsnitt 24

Ännu ett bra avsnitt! Faye sitter och tittar om och om igen på sitt band och märker efter en stund att Ed sitter bredvid henne och hon säger att hon vet vart fontänen finns. Faye ändrar kursen mot Jorden istället för Mars med Bebop och ger sig ut med Ed utan att säga något till de andra: Gissa om det finns en del i besättningen som inte blir glada av det beslutet?

 

Faye

När hon väl får se fontänen och träffar Sally Yung som var en gammal skolkamrat som nu är gammal och som till och med har ett barnbarn så verkar Faye få se några fragment från sin barndom. När Sally Yung ska berätta för sitt barnbarn vem Faye är så avbryter Faye och säger att hon är ett spöke, tackar för sig och springer iväg. Jag gissar på att när hon träffade den äldre Sally Yung så insåg hon att hon inte hör till den världen längre även om hon föddes i den, den har liksom gått förbi och lämnat henne och även om hon skulle minnas allt så finns det troligtvis inte mycket kvar av det hon mindes. Hon blir knäckt av det och orkar inte ens se på filmen igen.

 

När hon går och duschar så verkar det som att allt kommer tillbaka, allt från minnen från barndomen till olyckan. Hon blir skärrad men hon vet vad hon ska göra och det verkar som att hon vill säga något till Spike när de stöter ihop kort därefter med får bara fram "Jag är ledsen" "Jag måste gå" och beger sig av med packning. Vad jag kan minnas av serien så har vi nog aldrig sett henne ta med sig packningen så det borde betyda att hon inte har tänkt att återvända eller åtminstone inte på länge men innan hon åker så säger hon till Ed att hon äntligen har funnit vart hon hör hemma och att Ed borde leta efter det med för hon har också ett ställe hon hör hemma.

 

När hon springer upp för backen så får vi se tillbakablickar från när hon har sprungit upp för kullen när hon var yngre men när hon väl kommer upp till den plats där hennes hem borde stå så finns det bara kvar en trasig fontän och konturerna av var ett hus en gång i tiden har stått. Vilka känslor som strömmar igenom henne då kan jag bara gissa mig till och det ord som jag tycker passar bäst är nog bitterljuv.

 

När vi fick se bilder från olyckan är att det några som sitter bredvid henne och troligtvis är det hennes föräldrar. Jag antar att de omkom i olycka men vem var det då som bestämde att Faye skulle frysas ner för att tinas upp när det fanns tillräckligt bra teknik för det? Det är ju knappast något de gör för vem som helst. Det kan ju iof varit hennes far/morföräldrar som bestämde det eller om det stod i något testamente för pengar verkade de ha iaf men jag antar att det inte är en fråga vi någonsin får svar på.

 

Ed

Vi får reda på att hon både har bott på ett barnhem och ensam samt att hon har en pappa! När hon besökte barnhemmet med Faye för att få mat fick hon reda på att hennes pappa har letat efter henne och lämnade en bild på honom. Under avsnittet får vi ju se en del scener med honom och då kan jag förstå lite varför Ed är som hon är.

 

När Ed och Faye kommer tillbaka så märker Jet och Spike att det har hänt något med Faye och Ed. Ed går in till sitt rum och sitter vid datorn och troligtvis är det då hon lägger ut belöningen på sin pappa med lite extrakryddad information.

 

När Jet och Spike hittar hennes pappa så blir det fight mellan Spike och Appledelhi och det visar sig att han är hård och till och med vinner över Spike utan att det ser ut som han försöker. Då kommer Ed och stoppar alltsammans och det blir ett lite udda möte även om man ser att det är mycket kärlek. Inte långt efter det så slår en ny meteor ner och Appledelhi glömmer helt bort Ed och åker dit men redan där har Ed bestämt sig att leta efter sin pappa eller gå på ett nytt äventyr. Innan Ed ger sig av ger hon Spike vindsnurran(om det heter så) som hon hittade eller om hon fick den av Faye, troligen som ett tack eller en avskedspresent för de träffas inte igen efter det.

 

Ein hör att Ed går iväg och börjar springa efter men vänder sig flera gånger om mot Bebop som är hans(?) hem och där han får mat men tillslut så bestämmer Ein sig för att följa med Ed eftersom de är närmast varandra. Jag fann scenen när alla extramedlemmar lämnade Bebop och vi fick se när Spike och Jet ser Eds avskedsmeddelande väldigt rörande för även om de klagade och så på varann var de en familj och nu är den splittrad men ändå vet vi att det är lite Bebop i dem alla.

 

Jet hade ju gjort ordning mat till hela besättningen men nu är det bara de kvar så de gör det som de är vana med, att äta tills bordet är tomt som det brukar bli.