Chikan Otoko

[Sceleris]

 

Ni har väl hört talas om Densha Otoko, "Tågmannen"? Under den pseudonymen började en japansk forumbesökare att i mars 2004 be om råd: han hade räddat en till synes förnäm flicka från ett fyllo på tåget, och nu hade de upprättat en kontakt med varandra. Han var intresserad av den unga damen, men han hade ett problem: han var en 22-årig otaku utan någon erfarenhet av kvinnor. Men han var inte ensam: med hjälp av forumets många besökare så lyckades den ädla nörden till slut vinna den fina flickans hjärta!

 

Så vad får man om man korsar denna moderna Askungen-sagan om Densha Otoko med den fantastiska, råpsykologiska uppväxtberättelsen Onani Master Kurosawa?

 

Svar: Chikan Otoko: Tafsmannen!

 

Chikan Otoko (även kallad Molester Man) tar sin början när en 20-årig kille skyndar sig hem. På vägen hamnar han bakom en ung tjej, och han, tja, han skrämmer skiten ur henne: hon har haft problem med stalkare och tror att han är av samma sort. Det ena leder till det andra och polisen blir inblandad -- men han lyckas övertyga henne om att det bara var ett missförstånd. De upprättar en kontakt med varandra, och nu börjar den unge mannen bli intresserad: hon är ju faktiskt rätt söt. I hopp om att bli nästa Densha Otoko så börjar han söka råd på nätet, under pseudonymen "Tafsaren". Men är verkligen den unga damen "Miss Förstånd" intresserad av denna deppiga 20-åriga kille utan vänner, utan framtidsutsikter och utan ett rent hjärta?

 

Berättelsen är verkligen så enkel. Nästan. Det handlar om hur Tafsaren, som har hjärtat på rätta stället men inte direkt bästa sociala förmågan, blir kompis med Miss Förstånd och hennes väninnor, och känslorna som utvecklas. Det är rodnande kinder, det är tårar, det är skratt, det är långa kedjor av mobilmeddelanden sent på nätterna.

 

Onani Master Kurosawa -- jag kan inte rekommendera den nog! -- utgick från en ganska knäpp premiss, och byggde upp psykologiskt trovärdiga och tragiska karaktärer. I Chikan Otoko är premissen så gott som realistisk rakt igenom, och vi har våra psykologiskt trovärdiga karaktärer. Tafsaren och de andra utvecklar relationer som hela tiden får mig att tänka att "fan, det är ju verkligen så här det går till -- i stort sett". De växer varandra närmare, och Tafsaren som människa, ett steg i taget. Och, ja, jag måste väl erkänna att det ingår ett visst mått av igenkännande.

 

Serien är tecknad av Takuma Yokota, killen som tecknade Onani Master Kurosawa, och även om jag inte tänkte på det så mycket när jag läste OMK, så kan han rita alldeles tillräckligt. Det är förstås skissartat, som syns på bilden, men hans layouter är bra -- och han har talang för att sätta in mangaparodier på sina ställen.

 

Chikan Otoko kommer i 21 kapitel, de flesta kring 30-45 sidor långa. Några är så korta som 10 sidor, men vi ser också kapitellängder upp mot 65 sidor. Jag vet inte totala sidantalet, men det tog ungefär 5,5 timmar för mig att läsa. Det var vad min natt gick till istället för att sova.

 

För när jag väl hade börjat kunde jag inte sluta.

[Klona]

Så fort jag såg bilden och såg Onani Master Kurosawa så blev jag intresserad men efter att ha läst det du har skrivit om den så känner jag att den här ska jag minsann läsa inom kort.

[Sceleris]

Klona:

 

Ett par punkter:

• Jag skrev att den tog 5,5 timmar för mig att läsa, men det är generöst tilltaget. Jag läste på nätet (ja, det är ju en amatör-/nätpublicerad manga), och uppkopplingen var inte helt responsiv alla gånger. Så kanske 4-5 timmar är en rimlig lästid att vänta sig.
• Serien baseras på en verklig 2ch-forumtråd, precis som Densha Otoko. Jag skrev inte detta i förstainlägget eftersom jag då inte var säker på om den verkliga tråden var fiktion eller ej, typ som hur Onani Master Kurosawa i ursprung var en skönlitterär berättelse postad på forumet (vilken Takuma Yokota gjorde webbmanga på).

[hillster]

Är det någon som gjort en manga av Densha Otoko då? (ja, jag kunde bara ha gjort ett sök, men kände för att pladdra lite istället)

 

Tack för rekommendationen, jag har hört mycket bra om OMK och har haft span på den ett tag. Egentligen läser jag knappt någon manga alls nu - väntar typ på att GE ska få ett slut så jag orkar ta upp den och avsluta den* - men OMK och Chikan Otoko skulle kunna vara något.

 

 

*) Samt följer Rosario+Vamp och Vamp Knight - guilty pleasures.

[Sceleris]

Är det någon som gjort en manga av Densha Otoko då? (ja, jag kunde bara ha gjort ett sök, men kände för att pladdra lite istället)

Det är det nog, fast själv såg jag

(spoiler, från ett senare avsnitt i serien).

 

Egentligen läser jag knappt någon manga alls nu - väntar typ på att GE ska få ett slut så jag orkar ta upp den och avsluta den

Läste just senaste kapitlet GE: Good Ending och tänkte "fan, nu börjar det väl vara ganska dags att avsluta den här" -- och dra på trissor, det står att nästa kapitel är sista! Visste du det när du skrev det där? För jag hade då ingen aning. :o

[hillster]

He he, nej det var ren slump. Ja men då får jag väl sätta mig ner och läsa klart GE någon natt då. Fast jag blev ju inte så taggad efter din recension i den andra tråden, Sceleris.    

[Sceleris]

Äsch, läs, för all del. Vem vet, vi kanske har vitt skilda uppfattningar om den. Jag nästan hoppas det, för då har vi nåt att prata om. :D

[Klona]

Jag läste klart den för några dagar sen men behövde samla tankarna innan jag skrev något om den. Jisses vilken karusell det var att läsa den, från att vara i en seriös situation så kunde jag börja skratta när jag läste huvudpersonens tankar som jag till en början tyckte var väldigt överdrivna men sen slog det mig att även jag kan tänka i liknande banor ibland. 

 

Något serien lyckas med är hur karaktärerna och deras handlingar känns så verkliga. Allt från när de växlar mail med varandra till de pratar om komplicerade ämnen så finns hela tiden en känsla i karaktärerna där de inte vet vad de kommer att få för svar tillbaka från den andra. Det ger känslan att de inte läser ur ett manus som jag ibland kan känna av andra serier (inte för att det behöver direkt störa mig eller att jag tycker mindre om verket för det).

 

Även om handlingen är lätt så visar den här mangan att relationer aldrig är en lätt sak och att man gör sig bäst i att ta hand om dem man bryr sig om.