31 dagar i animens tecken (2012)

[Sceleris]

2011 års succé återvänder! För nykomlingar och ni som glömt vad som väntar, ska vi under månaden som kommer diskutera olika ämnen, ett varje dag. Ni har fram till att jag (eller Saya) postar nästa fråga i tråden på er, sedan är det endast det nya ämnet som gäller. Och när månaden är över så låser vi tråden. Kanske.

 

Nå, dags att starta!

 

Dag 1: Hur viktig är bakgrundsmusik i anime för dig?

Anime har sina öppningslåtar, instickslåtar och slutlåtar, men mellan dem brukar det komma... bakgrundsmusik! Hur tycker du att bakgrundsmusik fungerar i anime? Vilken sorts musik passar i vilka sorts scener? Vilken sorts musik passar inte alls? Vill du nämna några animeverk med superb bakgrundsmusik? Brukar du kanske lyssna på bakgrundsmusik utanför anime, och kanske du till och med har favoritkompositörer?

 

Årets frågor

Spoiler

Dag 1: Hur viktig är bakgrundsmusik i anime för dig?

Dag 2: Har du några favoriter inom anslag och inledningar?

Dag 3: Hur lång kan en animeserie vara innan den är för lång för dig?

Dag 4: Har du ett bra animekonventsminne att dela med dig av?

Dag 5: Hur viktigt är animesamlandet för dig?

Dag 6: Har du någonsin tvingat dig igenom en hel anime som du hade svårt att se? Vad tyckte du om den efteråt?

Dag 7: Vad tycker du om nyversioner?

Dag 8: Posta en verklighetsrelaterad bild!

Dag 9: Brottsligt underskattad! Finns det någon anime som du tycker inte har fått i närheten så mycket uppmärksamhet som den borde?

Dag 10: Skulle du kunna tänka dig att regissera en anime?

Dag 11: Finns det någon röstskådespelare vars röst driver dig till vansinne?

Dag 12: Är det något du skulle vilja se i "Anime- och Mangasverige" som saknas idag?

Dag 13: Vilken är den största animeöverraskningen det senaste året?

Dag 14: Har du någonsin blivit retad för att gilla anime?

Dag 15: Sluka hel eller avnjuta en bit i taget, hur föredrar du att se på följetonger?

Dag 16: Vad är det värsta respektive bästa med modern anime?

Dag 17: Vilken är senaste årets bästa animekaraktär?

Dag 18: Hur skulle du vända på en klyscha?

Dag 19: Vilken var den senaste anime du såg som gjorde dig glad över att gilla anime?

Dag 20: Vilken anime har snyggast färger i dina ögon?

Dag 21: Har du någonsin blivit utbränd på anime?

Dag 22: Berätta om en animehuvudperson du avskyr!

Dag 23: Beskriv en kul animerelaterad halloweenkostym som du skulle vilja klä dig i!

Dag 24: Vem skulle du vilja se som gäst på ett svenskt animekonvent?

Dag 25: Berätta om en animevärld du inte skulle vilja leva i!

Dag 26: Romantiskt värre! Vilken anime tycker du hade varit (eller är) mysig att se med en pojkvän/flickvän?

Dag 27: Berätta om en pryl ur anime du skulle vilja ha i verkligheten!

Dag 28: Vilka annorlunda förhållanden i anime tycker du bäst om?

Dag 30: Vänner för livet: Berätta om en rörande vänskap i anime!

[Sceleris]

Dag 1: Hur viktig är bakgrundsmusik i anime för dig?

Jag gillar bakgrundsmusik. Speciellt riktigt pompös sådan, typ när Yoko Kanno har en hel symfoniorkester. Jag brukar lyssna på henne och andra kompositörer, som Taku Iwasaki, för när de har gjort bra musik till serier där regissörerna förstått hur de ska använda musiken har det satt sådana spår att känslorna följer med musiken långt efter sista avsnittet. Jag blir, bara som ett exempel, fortfarande lite rörd när jag hör Standing in the Sunset Glow från animeserien Now & Then, Here & There, och som så perfekt följer seriens nostalgiska vemod. Serien gör låten bättre, och låten gör serien bättre – det är då bakgrundsmusik är som bäst.

 

Dålig bakgrundsmusik kan ställa till stora problem. I Ore no Imōto ga Konna ni Kawaii Wake ga Nai punkteras alla försök till humor av en hysterisk trumpet. Det är helt enkelt svårt att skratta när man blir förbannad av musiken som går "OUMPA OUMPA OUMPA OUMPA".

 

Men, jag gillar bakgrundsmusik. Det är en viktig del av varje välrundad anime. För Evangelion utan Shiroh Sagisu hade ju varit som Star Wars utan John Williams.

[Hikari no Hohenheim]

Dag 1: Hur viktig är bakgrundsmusik i anime för dig?

Mycket. I själva verket vill jag påstå att musiken är precis lika viktig som animationen själv. Den sätter atmosfären för hela serien, och atmosfär är i mitt tycke det allra viktigaste i alla former av media. Det slog mig extra hårt när jag såg på Fullmetal Alchemist Brotherhood att musiken inte alls var lika slagkraftig och känslosam som i första animen, till och med såpass att musiken till och med drog ner känslan för att den inte passade i scenen. Till skillnad från västerländsk animation så har anime mer definierade och oftare återanvända stycken, så det är desto viktigare att de är riktigt välgjorda och passar vad serien vill framföra. De spektakulära vinsterna i Gurren Lagann skulle inte kännas lika tillfredställande om det inte vore för den upplyftande kämparmusiken, och .hack//SIGN skulle inte ha den där känslan av mystik och äventyr utan sina

.

[Olji]

Dag 1: Hur viktig är bakgrundsmusik i anime för dig?

 

Musik är en stark faktor för att ställa in atmosfären i en scen, så bakgrundsmusik är något oerhört viktigt enligt mig, dock så kan man få riktigt bra atmosfär med hjälp av avsaknaden av musik också, men atmosfärerna man kan uppnå då är väldigt begränsade.

Så länge musiken (Eller avsaknaden av den) passar in så är den bra, men att spela en glad truddelutt i en scen där alla gråter eller liknande skulle jag nog inte tycka så värst mycket om. Eller något episkt gudalikt under tiden någon sitter på toa, det skulle kanske vara komiskt, men det skulle inte passa in alls. (Om karaktären inte är hård i magen dvs, och då kan man ju nästan relatera lite till dennes kämpande.)

 

Jag kan inte lyfta upp något speciellt tror jag, brukar inte minnas låtarna i serien, istället så kommer jag oftast ihåg atmosfären jag kände. Jag lyssnar sällan på det utanför anime också, oftast bara om det är någon scen jag tyckte väldigt mycket om så har man låten på sig så man kan återuppleva det utan att titta på avsnittet igen.

[nebukanessar]

Håller med om att det är en oerhört viktig ingridiens som kan lyfta ett verk till oanade höjder, Evangelion är ett mycket bra exempel.

Jag anser att det tyvärr ganska ont ställt med den varan i animebranschen. Inom film kan man ganska snabbt avgöra en films budget genom musiken, men inom anime tycker jag att det bara är det absoluta toppskiktet av filmer och serier som överhuvudtaget bryr sig.

Ett roligt undantag är FLCL som lyckas fantastiskt med att inkoperera den lilla musik de hade rättigheterna till, till att bli en fantastiskt viktig del av verket.

[Dread]

Dag 1: Hur viktig är bakgrundsmusik i anime för dig?

 

Jag är precis som Sceleris skrivit tidigare i tråden förtjust i bakgrundsmusik. Precis som i vanliga filmer så agerar bakgrundsmusik som känsloförstärkare. Egentligen gäller det nog all form av media, även böcker i viss mån, det finns böcker som har komponerad musik antingen med hjälp av författaren eller av musiker som blivit inspirerade av böckerna. Det är också en av anledningarna till att jag har svårt att lyssna på musik samtidigt som jag läser böcker, det förmedlar ofta alldeles för skilda känslor. Därför är det extremt viktigt att musiken passar till känslan som serien eller scenen försöker förmedla, t.ex. är det sjukt irriterande när öppningslåten inte passar till serien utan är mer "reklam för artisten".

Jag håller med Hikari no Hohenheim att .hack//sign är en serie med väldigt bra musik som verkligen förhöjer seriens kvalité, jag är väldigt tveksam till att jag skulle uppskattat den serien lika mycket om den haft annorlunda musik. Sen finns det andra serier som nästan helt bygger sitt märke kring musik och inkorporerar musiken i handlingen som t.ex. Macross-serierna. Utan att spoila Code Geass så förgylls slutscenerna verkligen av musikvalet, och serien i stort har sjukt bra musik både bakgrunds och intro/outro.

Med det sagt så är det inte speciellt ofta jag tänker vad fasen är det här för musik, den passar inte alls in, däremot händer det ett par gånger per säsong att jag känner att shit vad awesome denna scenen är, musiken passar perfekt. När det händer så blir jag väldigt glad.

[Amarda]

Bakgrundsmusik är extremt viktigt tycker jag, riktigt bra bakgrundsmusik skapar en stämmning som förstärker känslorna och även ibland formar vissa scener som utan musiken hade haft en helt annan känsla. En viss sorts genre kan ge hela serien en helt annan ton till exempel Cowboy Bebop, utan all fantasiskt jazz så hade känslan helt förändrats. Welcome to the nhk hade inte alls haft samma känsla av ensamhet om inte musiken hade varit så bra, jag tänker speciellt på en scen där huvudpersonen träffar sin vän från gymnasiet och vid det tillfället spelas en speciell låt som ger en ganska hopplös känsla, utan den låten hade scenen kanske bara handlat om två vänner som återförenas.

 

Något jag kan ha lite problem med är när musiken ska vara sorglig men det känns bara gnälligt, det förstör hela den känslosamma scenen för mig, tycker att det var så i en del scener från Naruto.

[Klona]

Dag 1: Hur viktig är bakgrundsmusik i anime för dig?

Oftast tänker jag inte så mycket på bakgrundsmusiken om det inte är något som verkligen sticker ut. Jag ser/lyssnar mer på helhetsintrycket som både ljudet och bilden ger men båda är viktiga så kan inte direkt säga att det ena är viktigare än det andra. Ibland händer det att jag kommer att tänka på en scen jag vill se om, i huvudet så minns jag att den var bra men när jag kollar på klippet och hör musiken så ryser jag i hela kroppen tack vare att musiken gör ett sådant bra jobb.

 

Visst händer det att jag lyssnar på ett par låtar från bakgrundsmusiken men det brukar i så fall vara de där som sticker ut extra mycket, det kan vara allt från att det var med i en episk scen eller att låten helt enkelt är riktigt bra.

[Volbla]

Jag har alltid sagt att bakgrundsmusik inte direkt behöver intressera som musik i sig. Den behöver bara passa en viss stämning, och det kan jag inte komma på något som misslyckas med. Jag kan inte komma på någon bakgrundsmusik som är värdelös som bakgrundsmusik. Det jag kan komma på är när musiken implementeras på ett klumpigt sätt. I Clannad: After Story skulle jag inte ändra på musiken i sig, men jag skulle ändra på vilka scener som har vilken musik, om den ens borde ha musik alls.

 

Så fastän riktigt bra musik verkligen kan förhöja intrycket man får av en scen så vet jag inte hur stor vikt jag vill lägga vid den, för... hur lätt är det att misslyckas? Dessutom har jag ju sett filmer som fungerar utmärkt fastän de är helt utan soundtrack. Säkerligen inte ett bra val för alla genrer, men ett bevis på att det inte alltid är så viktigt.

 

Den enda kompositören jag har lagt till som "favoritperson" på myanimelist.net är Kousaki Satoru, och jag gillade honom innan han var cool

Jag tror de enda serier han han hade under sina meriter när jag la till honom var Suzumiya Haruhis Tungsinne och Lucky Star (och möjligen Kannagi som jag inte sett). Musiken i Lucky Star gör sitt jobb men är inget att hurra för, men Haruhi tycker jag är mer speciellt. Förutom att innehålla både lättsinta toner till vardagsscenerna och någonting stämningsfullt till de mer surrella scenerna så återfinns där en av mina favoritstycken någonsin i form av

. Sen dess har han gjort en del mer, inklusive Bakemonogatari. Det gladde mig lite när jag såg att han medverkat i Hourou Musuko. Det soundtracket lyssnade jag igenom i sin helhet i somras när jag jobbade, och jag var nästan förvånad att av ett trettiotal spår var det nästan inget som var mindre än ok.

 

Annars måste jag nämna musiken i Enastående Rymdpirater, för det var nog det bästa den serien hade att erbjuda.

Captain Marika

[Kidaw]

Bra bakgrundsmusik är alltid ett plus, men en serie står inte och faller med det. Tycker om serier vars bakgrundsmusik är både bissar och melankolisk.

 

Två serier med enligt mig extremt bra bakgrundsmusik är: Madoka magica och Welcome to the NHK.

[Amarda]

Jag har alltid sagt att bakgrundsmusik inte direkt behöver intressera som musik i sig. Den behöver bara passa en viss stämning, och det kan jag inte komma på något som misslyckas med. Jag kan inte komma på någon bakgrundsmusik som är värdelös som bakgrundsmusik. Det jag kan komma på är när musiken implementeras på ett klumpigt sätt. I Clannad: After Story skulle jag inte ändra på musiken i sig, men jag skulle ändra på vilka scener som har vilken musik, om den ens borde ha musik alls.

 

Kan hålla med där lite, kommer ihåg en viss bakgrundslåt från Darker Than Black där det bara är något slags blås som ger en väldigt stark olycksbådande känsla, låten i sig är inte särskilt intressant som musik men passar väldigt bra i vissa situationer. Verkar tyvärr omöjligt att hitta låten.

[hillster]

Bakgrundsmusiken är en av de viktigaste faktorerna för mig faktiskt! Det betyder så mycket för helhetsupplevelsen och kan verkligen få resten av bitarna att falla på plats. Jag kan hålla med att en serie inte står och faller på bgm soundtracket, men alla mina favoritserier/filmer har exceptionellt minnesvärda soundtracks: AirClannadKanon (givetvis; Jun Maeda är, utan att lusa ner min post med superlativ, mycket begåvad - och jag hade nog aldrig rankat Angel Beats! 8/10 utan hans hästjobb med låtarna), Evangelion (också givetvis), EF, 5 cm per second och allt annat där Tenmon suttit bakom spakarna och faktiskt även Elfen Lied.

[hillster]

Och jag håller helt med Sceleris om Now and Then, Here and There - den glömde jag.

 

EDIT: Och Madoka! Helt korrekt, Kidaw.

[Ryssen]

Jag bryr mig inte så mycket efter som jag brukar inte lägger märke till det. Men det är alltid najs med ifall du märker av hur bra backgrunds musiken är.

 

Det har hänt att jag har slutat kolla på en serie bara för att backgrunds musik var för dålig.

[Kidaw]

Bakgrundsmusiken är en av de viktigaste faktorerna för mig faktiskt! Det betyder så mycket för helhetsupplevelsen och kan verkligen få resten av bitarna att falla på plats. Jag kan hålla med att en serie inte står och faller på bgm soundtracket, men alla mina favoritserier/filmer har exceptionellt minnesvärda soundtracks: AirClannadKanon (givetvis; Jun Maeda är, utan att lusa ner min post med superlativ, mycket begåvad - och jag hade nog aldrig rankat Angel Beats! 8/10 utan hans hästjobb med låtarna), Evangelion (också givetvis), EF, 5 cm per second och allt annat där Tenmon suttit bakom spakarna och faktiskt även Elfen Lied.

 

Såg nyss om Elfen lied och bakgrundsmusiken var väldigt svag. De återanvänder Lillium konstant i olika versioner och har kanske 3st andra bakgrundspår som inte används särskillt ofta. Även om Lillium i sig är ett fantastiskt fint musikstycke tycker jag inte att det kan räknas då låten också är seriens opening.

 

Annars måste jag hålla med dig om 5cm per second, den musiken var otroligt bra. =)

[MathJuice]

Dag 1: Hur viktig är bakgrundsmusik i anime för dig?

Viktigare än jag först trodde. Vissa låtar tänker man mer på än andra vilket leder till att man upplever det som störande och opassande för just den scenen. Dom får helt enkelt inte ta över huvudhandlingen, för dom är ju trots allt bakgrundsmusik.

 

Som ett bra exempel på stämningsfull trillermusik (utan att ta över själva handlingen) skulla jag vilja säga Fate/Zero, och speciellt från första mötet mellan Berserker och Gilgamesh. Kör och symfoniorkester som verkligen levererar. Violiner är också ett vinnande koncept i mina ögon...öron!

[hillster]

Såg nyss om Elfen lied och bakgrundsmusiken var väldigt svag. De återanvänder Lillium konstant i olika versioner och har kanske 3st andra bakgrundspår som inte används särskillt ofta. Även om Lillium i sig är ett fantastiskt fint musikstycke tycker jag inte att det kan räknas då låten också är seriens opening.

 

Annars måste jag hålla med dig om 5cm per second, den musiken var otroligt bra. =)

Kan tänka mig att jag är ute på en trädgren med Elfen Lied, men jag tycker först och främst som du att Lilium är mycket bra samt att man ibland kan få till det med ett "monokromt" soundtrack. Det känns som jag har något mer exempel i bakhuvudet där en serie har kört i princip en enda låt rakt igenom och det funkat, men det vill tyvärr inte leta sig fram till hjärnbarken.

[doppler]

Dag 1: Hur viktig är bakgrundsmusik i anime för dig?

Även om jag har ett mycket stort musikintresse i övrigt så är det nog en tämligen liten del av mitt animéintresse. Det är så pass sällan jag ser en animé med musik som tilltalar mig, eller stör mig, tillräckligt mycket för att jag ska notera det. Dock så är det naturligtvis väldigt kul när det händer. Oftast är det musik som inte känns som "traditionellt" orkestrerad filmmusik, utan mer avskalade ljudbilder med lite smutsiga och opolerade instrument.

Ett exempel på animémusik jag gillar är den Koichi Korenaga gjorde till Bubblegum Crisis Tokyo 2040.

Den är en perfekt pastisch på actionfilmsmusik från det sena 1990-talet, mycket elgitarrer lagda på elektroniska trummor, samtidigt som han experimenterar med många intressanta produktionsknep och helt enkelt skriver väldigt effektiva låtar.

Jag hoppas han får jobba mer med animé i framtiden.

Kenji Kawais musik i Oshiis verk som Patlabor 2 och Ghost In The Shell bör väl också nämnas, totalt solida mästerverk rakt upp och ner.

 

Den senaste animé med musik som fångade mitt intresse var nog Nazo no Kanojo X. Jag minns inte vem som ligger bakom den, men det var bland det märkligaste jag hört. Många gånger hade jag problem med att försöka förstå vad musiken skulle förstärka eller frambringa för stämning i en scen. Helskev cirkusmusik.

[Sceleris]

Eller något episkt gudalikt under tiden någon sitter på toa, det skulle kanske vara komiskt, men det skulle inte passa in alls.

Det var just en av anledningarna till att Death Note bommade som anime för mig. Det blir helt enkelt så överdrivet att ha episk musik och dramatiska kameravinklar när Light bara sitter och

.

 

Det är också en av anledningarna till att jag har svårt att lyssna på musik samtidigt som jag läser böcker, det förmedlar ofta alldeles för skilda känslor. Därför är det extremt viktigt att musiken passar till känslan som serien eller scenen försöker förmedla

Det händer att jag lyssnar på något passande soundtrack när jag läser manga. Då brukar jag själv byta till passande låtar. :) Något äventyrligt i en spännande scen, något långsamt i en sorglig scen...

 

Det känns som jag har något mer exempel i bakhuvudet där en serie har kört i princip en enda låt rakt igenom och det funkat, men det vill tyvärr inte leta sig fram till hjärnbarken.

Kanske inte den du tänker på, men Noir är väl ganska känd för det.

 

Annars måste jag hålla med dig om 5cm per second, den musiken var otroligt bra. =)

Av Tenmon-soundtrack är Hoshi o Ou Kodomo min favorit, liksom mer definierad musik. Det är lite mer Joe Hisaishi (så klart – hela filmen är ju Ghibli-inspirerad), men inte utan att tappa den där "Tenmon"-känslan.

 

Den senaste animé med musik som fångade mitt intresse var nog Nazo no Kanojo X. Jag minns inte vem som ligger bakom den, men det var bland det märkligaste jag hört. Många gånger hade jag problem med att försöka förstå vad musiken skulle förstärka eller frambringa för stämning i en scen.

Det måste väl liksom vara meningen, typ att hela alltet ska kännas lite konstigt. För nog passar det ju med musik som bara känns lite "off", i en romantisk serie som kretsar kring utbyte av saliv.

[idrougge]

Jag brukar bara vilja stänga av bakgrundsmusiken i Hollywoodfilmer för att den nästan utan undantag håller sig till mycket strikta 40-talsformler kompletterat med orkestersmällar och skrämseltrummor när det ska vara skrämmande. Det spelar för mycket på känslor, känslor som borde förmedlas av stämningar och skådespeleri istället.

 

Animé tycker jag sköter det mycket snyggare, dels för att animé ofta är drama och delvis för att man lägger ganska mycket krut på musikläggningen jämfört med vanliga tv-serier. Det finns mer plats för riktiga låtar istället för lite fiol här, lite trummor och körer där som i Hollywood. Vid närmare eftertanke kan jag inte komma på att musik spelar någon större roll alls i tv-dramer.

 

Ett problem med bakgrundsmusik i animé brukar istället vara att repertoaren är för liten för 50 avsnitt. Det är den sorgliga låten gång på gång och slagsmålsmusiken hör man också minst en gång per avsnitt. Det drabbar till exempel Macross, som inte bara gödslar med Minmays lilla repertoar, utan även överanvänder Kentarô Hanedas vidunderliga orkestersoundtrack. Även Ashita no Joe 2, som mer jobbar med motiv än stycken med början, refräng och slut, lider av att scener verkar upprepa sig bara för att Ichirô Arakis musik återkommer i tid och otid. Samtidigt är båda soundtrack som jag med nöje lyssnar på som en hel skiva.

 

För närvarande är mitt favorit-BGM Hiroshi Miyagawas spår till Grand prix, en blandning av storbandsjazz och 70-talssyntar som låter mycket mer påkostat än vad serien är. Man hör att det är ett soundtrack på att styckena finns i olika tappningar för olika tillfällen och att det är programmusik, med olika låtar för olika scener. 70-talet hade nog den största obalansen mellan animationsbudget och musik – på 80-talet kom syntarna (ta t ex Ichirô Nittas syntblås i det riviga soundtracket till Area 88) och när animationsbudgetarna sjönk på 90-talet var det få som vågade ta in en hel orkester för att spela in BGM:et.

 

Och där är vi idag. Syntflöjten i nya En mask av glas är lika sterilt som färgläggningen, och det tidigare nämnda OUMPA OUMPA:t i Oreimo låter som något ur ett billigt porrspel. Jag tröstar mig med att Oreimo-spelen låter likadant och att hela serien är ett slags metaporrspel, så det passar väl på något sätt, även om jag tycker att även japanerna borde ha tröttnat på lattjo-ska vid det här laget. Och jag håller förstås med om att den knasiga cirkusmusiken i Mystiska flickvännen X gör sitt till serien, det skapar mycket av den stämning som tecknaren Reach Ueshiba får fram med bakgrunder i sina teckningar, något som inte klarade övergången till tv-mediet.

 

Själv är jag väldigt svag för påkostade storbandssoundtrack med elgitarrer och orglar, som Kentarô Hanedas Cobra eller allt som Yûji Ôno gör, inte minst Lupin III.

[IJK]

Dag 1: Hur viktig är bakgrundsmusik i anime för dig?

Viktig och viktig....

Det är klart att om bakgrundsmusiken är horribelt matchad så kan det totalt förstöra upplevelsen, men annars ser jag bra bakgrundsmusik mer som en bonus än något som faktiskt behövs.

Jag uppskattar såklart bra bakgrunds musik, då de som redan sagts i de tidigare inläggen kan förstärka ett ögonblick väldigt mycket, men det krävs att det redan finns något från serien som kan ge musiken plats. På det viset tycker jag bakgrundsmusiken är en mindre del utav ett verk!

[Sceleris]

Dag 2: Har du några favoriter inom anslag och inledningar?

"Anslag" är vad man kallar inledningen av en film, de där första få minuterna som ska fånga tittaren, visa på vilken genre det tillhör, och antyda huvudkonflikten. Är det något som du känner igen från anime? Tycker du att det finns något liknande i TV-serier, eller kräver de mer inledningstid? Har du några riktiga favoriter inom öppningsscener i anime, eller kanske någon du sett nyligt som satt sig i minnet? Vad tycker du att en bra öppningsscen ska leverera? Eller tycker du att det är dumt att tala om anslag istället för öppningsavsnitt?

[Klona]

För min del så bryr jag mig inte om öppningsscener, jag tycker att de oftast säger allt men ingenting. Möjligtvis att man kommer in i rätt stämning när man ser de där korta minuterna.

[Hikari no Hohenheim]

När det gäller inledningsscener måste jag, eftersom jag är mitt i att se om Gurren Lagann, nämna dess öppnare. Ett rymdskepp som blir attackerad från alla håll, utan som helst sammanhang annat än uttalandet att "alla stjärnor på himlen är vår fiende", och en okänd man som med bravado säger att han ska slänga ut samtliga från sin existens, och en episk utzoomning på rymdskeppet. Vilket följs av en helt annan scen långt ifrån vad man precis sett, och lämnar en att undra vad sjutton som kommer att hända i den här serien.

 

I regel tycker jag att en stark inledningsscen är ganska så viktigt, om än inte ett måste för en bra serie. Som sagt, stämning är viktigt, och den första scenen, speciellt när det gäller första avsnittet av en serie eller en film, ska helst sätta tonen för verket.

[idrougge]

Min favoritinledning är (ursäkta att jag återigen babblar om världens bästa animé) Ashita no Joe 2. En grådaskig aprildag i Tokyo, Joe går bara runt och gör inget särskilt. Dricker läsk, slafar i en pachinkohall, tittar på bilarna. Det är så verkligt och dystert, inte alls så där rosa och överdrivet som animé brukar vara, eller bombastiskt som man kan vänta sig av en boxningsserie.

 

En annan riktigt bra inledning är Gundam. De flesta superrobotserier börjar med att hjälten kommer åkande på sin motorcykel, och lagom till reklampausen kommer han att sitta i sin superrobot. I Gundam möter man istället tre Zionsoldater ute i den tomma rymden, med uppdrag att infiltrera Side 7. Om man sett en mechaserie tidigare leds man lätt att tro att fanjunkare Slender och hans mannar är hjältarna. Men det visar bara att Gundam inte alls är någon superrobotserie.