31 dagar i animens tecken (2012)

[Volbla]

Det är vädigt svårt att inte välja någon från Fate/Zero. Den serien hade så många fantastiska karaktärer, men bara för att vara hipster välja det inte inte absolut populäraste alternativet och för att hon inte borde föglömmas så måste jag säga Shinobu från Nisemonogatari. Först tänkte jag inte välja karaktärer ifrån uppföljare eftersom de då inte har introducerats per se under det gångna året, men Shinobu är som en helt annorlunda karaktär i Nise jämfört med Bake, så jag tycker det gills.

 

Jag har någon förkärlek till små flickor som beter sig som gamla gubbar. Det fanns en i Katanagatari också och en i Touhou och till viss del i vissa andra serier. Om de hinkar i sig en massa sprit är alltid ett plus, så jag gillar nog den där Higaki Rinne lite bättre, men att uppföra sig som en världsvan, lättroad gubbe räcker. Sexuella anspelningar är visst något som förnkippas med gamla gubbar i Japan, och de talar på ett något vist sätt. Alla egenskaper som passar på små flickor

[idrougge]

Tror jag får rösta på Kobato från Jag har nästan inga vänner. Helt enkelt för att hon är så dumgullig.

[Klona]

Dag 17: Vilken är senaste årets bästa animekaraktär?

Att det var någon från Fate/Zero som skulle få min röst var given men vem som skulle få det var desto svårare för den serien har ett par att välja mellan men jag tar och kör på Emiya Kiritsugu. Redan i första avsnittet får man reda på att han är magikermördare som oftast kör med extrema metoder för att tillintetgöra de som har satt sitt mål på, en gång sprängde han ett helt passagerarflygplan bara för att döda en magiker. På ytan ser han ut att vara en kallblodig men taktisk mördare som gör allt för att nå sitt mål men man får även se då och då att han trots allt är en människa.

[Sceleris]

Dag 18: Hur skulle du vända på en klyscha?

Anime är fullt av klyschor. Flickan med en obotlig men namnlös sjukdom; killen som ramlar och tar tjejen på brösten; att allt viktigt någonsin bara händer ungdomar i gymnasieåldern... Kan du komma på exempel på klyschor som du skulle kunna vända till något fräschare, och hur skulle du göra det?

[idrougge]

Mer pojkar, killar, män, som gör saker som bara män kan göra. Fäktas med snoppen, styra stridsvagnar och åka till stranden.

[MathJuice]

Dag 18: Hur skulle du vända på en klyscha?

Jag tror jag vill ändra på haremkonceptet så att killen ändå har en liten aning om att det är något i luften, men jag vet inte hur jag ska gå vidare från den punkten.

[Sceleris]

Dag 18: Hur skulle du vända på en klyscha?

• Den klumpiga killen ramlar med sin mun mot tjejens mun, men de hinner inte generas eller bli upprörda över en oavsiktlig puss, för de har så jävla ont i tänderna efter smällen!
  
• En karaktär håller på att drunkna, och vår hjälte/hjältinna måste utföra hjärt-lungräddning – m-men, det är ju s-som att pussas! Det tänker dock inte vår hjälte/hjältinna på, för en människas liv står på spel, och det är inte tid för fjortisfjanterier!
  
• Är hon inte så gulligt moé, den där 17-åriga tjejen som beter sig som en sexåring? Fast det visar sig att hon är handikappad, alltså på riktigt (i animen). Med intyg från sociala myndigheter. Hon har till och med lagstadgad rätt till personlig assistent.
  
• Den där tjejen är så elak, fast hon egentligen tycker om honom! Hon slår honom för att hon inte vågar visa sina sanna känslor... men nog får vara nog, och han säger ifrån: hennes känslomässiga omognad ger henne inte rätt att bruka våld.
  
• Tjejen är en katastrof i köket! Hon tar socker istället för salt, bränner steken, och använder ingredienser som inte ens Gud kan identifiera. Och killen som ska få äta det... slipper, för hon kommer faktiskt på att smaka sin egen mat och upptäcker att det är jättedåligt.
  
• "Höhöhö" skrockar ligisterna och närmar sig en stackars kvinna, "ska du inte följa med oss och ha lite kul?!" ...men längre än så går det inte, för några främlingar frammanar lite civilkurage och säger till dem att sluta besvära damen, medan någon annan ringt till polisen.
  

[Sceleris]

Dag 19: Vilken var den senaste anime du såg som gjorde dig glad över att gilla anime?

När man tittar på anime regelbundet kan det lätt bli slentrian. Nästan mer en vana än något annat. Visst kan man fortfarande få ut underhållning av vad man ser, men kanske inte mer än vad man hade fått av lite TV-spel eller till och med slösurfande på nätet. Men ibland kommer det serier och filmer som ger en upplevelse som ingen annan och verkligen kan få en att känna att "fan, jag är ändå jäkligt glad över att vara en animefan!" Vilken var din senaste sådan anime, och varför gjorde den dig så glad?

[hillster]

Dag 19: Vilken var den senaste anime du såg som gjorde dig glad över att gilla anime?

Madoka. Nichijou. Steins;Gate. Samtidigt.

 

 

För övrigt riktigt taskigt Sceleris att posta de där dräparkommentarerna 12 minuter från slutet på dag 18, som vi nu inte får närma oss ens i tanken. Räkna med repliker senare i november :)

[Sceleris]

För övrigt riktigt taskigt Sceleris att posta de där dräparkommentarerna 12 minuter från slutet på dag 18, som vi nu inte får närma oss ens i tanken. Räkna med repliker senare i november :)

 

Om det är nåt du mycket vill svara på, så får du ändå skriva svaret i en annan tråd. Man kan ju skapa en, om det är något ämne som man tycker tål diskuteras i större utsträckning än ett dygn, men i detta fall passar det nog bra att svara i cliché-tråden. (Anledningen till att jag kör strikt på "en dag, ett ämne" är att uppmuntra till att behöva logga in och kolla tråden varje dag, och det förtar idén lite om jag släpper ordet helt fritt efter sista dan. Fast en dag ska väl gå bra.)

[Volbla]

Det känns återigen som det uppenbara svaret borde vara Fate/Zero, men i det här fallet är jag mindre säker på det. Något som gör mig glad över att vara ett animefan är när anime gör något som jag helt enkelt inte ser någon annanstans. En sådan storslagen handling, väl genomtänkt och med tydlig början och slut kanske är sällsynt på andra håll, men jänkarna har ju börjat adaptera Game of Thrones nu. Den tydligaste skillnaden jag ser mellan anime och amerikanska serier i det fallet är att anime inte skyr att bara hålla sig till en enda säsong medan ameriserier gärna har uppföljande säsonger flera år framåt i tiden, men i det här fallet kanske man borde skylla det mer på källmaterialet snarare än serieproduktionen. (Men å tredje sidan kanske möjligheten för flera säsonger hades i hög åtanke när man valde att adaptera Game of Thrones.)

 

Så vad är mera unikt i anime än allt annat man hör det viskas om? Naturligtvis allt som heter "gjort av Shaft". Jag blev rätt nyligen klar med första halvan av förra årets julkalender här på anime.se, ef - a tale of memories, och under året 2012 blev vi också bjudna på Nisemonogatari. Ja jäklar, jag älskar ju till och med Hidamari Sketch som nyligen började på sin fjärde säsong. Jag skriver nog något senare om vaför jag har ett sånt tycke till den serien.

 

Det jag älskar med Shaft är att de konsekvent gör så mycket visuellt som det inte riktigt hörs om på annat håll, och som ofta inte ens är rimligt i en spelfilm-serie. En spelfilm-serie kan väl också ha en distink stil i form av kinematografi och klippning, men det är sällan lika exotiskt som vad Shaft drar ur sin bakficka. De gör så mycket med animation som kan göras just för att det är animation, och det gillar jag. Den sortens kreativitet ser jag inte heller mycket i populär animation utanför Japan.

[MathJuice]

Dag 19: Vilken var den senaste anime du såg som gjorde dig glad över att gilla anime?

Yuru Yuri. Snart dags att plocka upp säsong två! =)

[hillster]

Så vad är mera unikt i anime än allt annat man hör det viskas om? Naturligtvis allt som heter "gjort av Shaft".

 

Du är något på spåren där Volbla. Man har sina favoriter av en anledning, och angående Shaft kan jag bara hålla med. Det handlar om visuell presentation som det tecknade mediet klarar bättre än spelfilmen; man får känslan av att man betraktar en konstinstallation. Makoto Shinkai presterar väldigt bra på detta område också, när han har en bra dag. Jag älskar A Tale of Memories och gillar åtminstone ganska mycket A Tale of Melodies. EF (där ju för övrigt Shinkai hade ett finger med) har gemensamt med mina andra älsklingar, KEY-verken, att de inte skyr sentimentalitet och melodrama. Här tror jag en annan styrka hos det tecknade mediet ligger, nämligen att ribban ligger mycket högre för vad som funkar utan att det blir för mycket. Samtidigt har jag för mig jag läst någonstans att tecknad film klarar att förmedla känslor mer effektivt än spelfilm, vilket effektivt komplementerar tidigare nämda styrka. Detta är starka anledningar till att jag är glad att jag gillar anime.

[Sceleris]

Dag 20: Vilken anime har snyggast färger i dina ögon?

En del kör på matta färger, en del på varma färger, en del på klara pastellfärger. Vilken anime tycker du ser bäst ut, rent färgmässigt? Vilken stil tycker du om?

[Sceleris]

Dag 20: Vilken anime har snyggast färger i dina ögon?

Snyggast vet jag väl inte, men jag gillar Kyoto Animations färger. Jag försvarar inte deras val av källmaterial eller karaktärsdesign, men färgerna är behagliga. Nu tänker jag särskilt på färgeffekter, som när hudtonerna har ett varmt sken eller när en kvällsscen lyser svagt rött av skymningen.

 

Värst tycker jag det är med de blå-lila filter som vi kan se i flera serier de senaste åren. Senast är det speciellt märkbart i K.

[Sceleris]

Dag 21: Har du någonsin blivit utbränd på anime?

Om ingen som började se anime slutade, så skulle vi ha väldigt många fler fans än vi har nu. Har du någonsin fått nog av anime, om så bara tillfälligt? Hur kom det sig? Och om du tog dig tillbaka, hur gjorde du det?

[Amarda]

Såg inte att det var ett nytt ämne.

[IJK]

Dag 21: Har du någonsin blivit utbränd på anime?

Vet inte fall det riktigt passar in under dagens rubrik men vi kör endå!

Just nu föjer jag bara två pågående serier, ochslötittar ytterst sällan på en äldre serie.

Det finns så mycket bra jag vill se men....

Bestämma vad ska man titta på, och när jag väl gör det kommer tankar såsom " är detta inte bara en sämre version av X".

Vet inte vad som krävs för att kicka igång intresset igen.

 

Over and out!

[Voffe]

Dag 21: Har du någonsin blivit utbränd på anime?

 

Jag har bränt igenom mycket tecknat, men aldrig blivit helt utbränd. Det finns svackor där jag inte tittar lika aktivt, men animé har förblivit en del av min vardag. Börjar jag tröttna på något, en specifik genre till exempel, så har jag en enorm backlog att välja något nytt från som passar mitt sinnestånd vid tillfället. Känner jag inte alls för tecknat varierar jag med "riktiga" TV-serier eller spelfilmer som mitt tittande-media. För att hålla flamman uppe ger jag ibland mitt tittande ett syfte förutom nöje. Ibland vill jag slå av hjärnan och slötitta något som ett break från pluggande eller annat, och dessutom tvärtom; jag vill utmanas under tittandet och få igång tänkandet. Kanske jag har en regissör som gjorde något jag tyckte var intressant och vill se mer av hans verk, eller en röstskådespelare som stack ut.

 

Min go-to genre, och guilty pleasure, som jag inte tröttnar på och kan kika igenom på en dag när jag inte känner för annat är harem-animéer.

[hillster]

Dag 21: Har du någonsin blivit utbränd på anime?

Varje gång jag kollar mer än fem avsnitt på raken (finns vissa undantag, men mina kriterier för fullständigt maratonvärdig anime är höga, krångliga och inte fullständigt uttänkta i skrivande stund). Ett bombsäkert sätt att hitta tillbaka till soffan inom tio minuter är att börja skriva ansökningar till forskningsanslag.

[Sceleris]

Dag 22: Berätta om en animehuvudperson du avskyr!

Om det är en bra anime eller ej spelar ingen roll: ibland kan man avsky huvudpersonen ändå. När har det hänt dig? Varför? Hur tycker du att karaktären hade kunnat göras bättre? Kanske några små ändringar i personlighet, eller borde karaktären helt ha bytts ut?

[Kidaw]

Dag 22: Berätta om en animehuvudperson du avskyr!

Om det är en bra anime eller ej spelar ingen roll: ibland kan man avsky huvudpersonen ändå. När har det hänt dig? Varför? Hur tycker du att karaktären hade kunnat göras bättre? Kanske några små ändringar i personlighet, eller borde karaktären helt ha bytts ut?

 

Helt klart huvudpersonen i school days ( som för övrigt är en usel anime). Killen klarar inte av att dumpa sin flickvän på ett snyggt sätt och ligger runt med ALLA kvinliga karaktärer i serien, utan att känna nån skuld gentemot sina tidigare flickvänner som han fortfarande är ihop med.

 

Makoto är typexemplet på dålig pojkvän och man tycker nästan att han förtjänar det som hände honom när man ser slutet på serien.... och ingen borde förtjäna något sådant.

[Hikari no Hohenheim]

Dag 22: Berätta om en animehuvudperson du avskyr!

Hej, Shiro från Fate/Stay Night. Vad var det? Du vill slåss mot de där övermäktiga övernaturliga krigarna, trots att du inte kan slåss för fem öre? Du vill skydda kvinnan som också är en övermäktig krigare och faktiskt kan slåss? Verkar vettigt... eller?

[Sceleris]

Dag 22: Berätta om en animehuvudperson du avskyr!

Det finns många exempel på huvudpersoner som varit en aning tråkiga och ointressant, men jag brukar sällan tycka illa om dem. De kan vara störande, mesiga, passiva, dumma, naiva... men jag tar dem oftast ändå som de är. Och ofta kan jag tycka om figurerna trots deras djupa brister. Men visst finns det hatobjekt också.

 

Makoto i School Days är ett exempel, men den serien var, om än jäkligt frustrerande att se på, som ett experiment: vad händer om killen i en haremanime faktiskt har en tonårings könsdrift och agerar på den? Därför hade jag inte velat att Makoto skulle ha skrivits på något väldigt annorlunda sätt, då försvinner lite av poängen.

 

Light i Death Note hade jag allt svårare för ju längre serien gick – och ju djupare han sjönk i oförsvarlig ondska. Men även här kan man ju säga att det är en del av ett tema om hur makt korrumperar, och absolut makt korrumperar absolut. Omkring avsnitt 17-18 så

tappar ju Light minnet och blir (relativt) godhjärtad. Den Light som jag gillar. Men när han håller Death Note i sina händer kan han knäppt längre räknas som människa, moraliskt sett.

Men det går för långt: i slutet av serien

när hela konspirationen nystas upp och Light avslöjas, hade vi kunnat få se honom visa lite ånger, visa att han fortfarande har ett mänskligt hjärta som hyser medkänsla och kärlek för någon annan människa. Men det ser vi inte. Han dör som den hund han är.

 

 

Kirino i Ore no Imōto ga Konna ni Kawaii Wake ga Nai hade förvisso kunnat ändras med gott resultat. Kirino är snygg, talangfull och lyckad, men otrevlig och otacksam. Vad jag hade velat se var mer motivation till varför hon är otrevlig och frånvänd sin bror (om det är hans fel att de vuxit ifrån varandra, visa det!) och mer tacksamhet mot sin familj och sina vänner (jag minns avsnitt 9 där Kirino spelar porrspel hela dagen). Jag har sagt det många gånger, men OreImo hade kunnat vara jättebra om lillsyrran tilläts genomgå prövningar som fick henne att mogna.

 

Och om de hade en bättre regissör.

[hillster]

Tönten i Mirai Nikki. Motivering överflödig.

 

Och när Kirino har nämnts kan vi väl passa på att nämna Sena och Yozora (Haganai) för nära nog exakt samma anledningar? Mer bakgrund ger mer bakgrund.