31 dagar i animens tecken (2012)

[Dread]

Dag 5: Hur viktigt är animesamlandet för dig?

För mig är det inte samlandet som är viktigt, inte viktigt alls faktiskt. Jag läser inte manga eller ser på anime eller nåt annat för den delen för att samla på det. Det är klart att man byggt upp en liten samling under årens lopp, men för mig är underhållningsvärdet mer värt än samlarvärdet. Med det sagt så undviker jag inte specialutgåvor osv. allt beror på priset och seriens kvalité.

[MathJuice]

Dag 5: Hur viktigt är animesamlandet för dig?

Inte så mycket DVD/Blu-Ray som figurer och manga. Även om jag startat i liten skala känns det som en viktig del av mig och min hobby. Har alltid gillat att samla på saker, och nu har jag hittat någonting som kan hålla längre.

[Volbla]

För mig är samlandet i sig inte speciellt viktigt. Jag har inget stort intresse av figurer/affisher/dylika sidoprodukter. Det viktiga är att kunna se på något närhelst jag vill och att stödja verk som jag gillar (eller tror att jag kommer gilla). Minst lika viktigt som båda ovannämnda anledningar är att lägga min röst till vad för sorts anime jag skulle vilja se mer av i framtiden.

 

Men även fast jag säger att samlandet i sig inte är viktigt för mig så är fysiska kopior på något sätt tilltalande. Även om det fanns ett val att betala för en digital nerladdning skulle jag nog föredra att få riktiga skivor hemskickade. De känns på något sätt mer pålitliga än filer på datorn.

[Jinnai]

Dag 5: Hur viktigt är Animesamlandet för dig?

Ja jag älskar att äga alla serier och Filmer på VHS, DVD,Blu-ray

Som har med anime att göra .Vill hellre äga själv kunna ha

stående i mina hyllor gå och hämta något götta att äta sedan gå och

se vad jag har att erbjuda mig själv i mina Anime hyllor .smask,

Jag älskar jakten på nya och gamla anime VHS, DVD,Blu-ray som jag inte har,

Jag älskar att importera från Japan fast man får ont i både magen och

Plånboken om det blir tull men det är väl smällar man får ta om vill ha

en snygg samling

animesamlandet är otroligt viktig för mig

[Sceleris]

Dag 5: Hur viktigt är animesamlandet för dig?

Viktigt. Det känns moraliskt rätt, det känns rätt när jag tänker på vem jag vill vara, och det känns rätt när jag tänker på vad jag får för pengarna. Jag köper filmer av tre anledningar. För det första: för att göra min lilla andel för att få in pengar i omlopp i animebranschen. För det andra: för att genom min filmhylla visa vem jag är, ett stort fan av japansk tecknad film, med betoning på vissa filmer och serier. För det tredje: lyxiga utgåvor har extramaterial, och jag tycker att det för att få bästa upplevelsen är mest bekvämt att stoppa in en Blu-ray-skiva i ett hembiosystem.

 

Nu är det förstås så att långtifrån allt förtjänar att bli köpt – men det betyder inte att jag inte vill se det ändå. Då är lagliga strömmar som de på Crunchyroll det bästa alternativet. För vad jag inte vill ha är fyrtio hyllmeter med Love Hina, Saber Marionette J och Prince of Tennis. Det är bara besvärligt.

[Sceleris]

Dag 6: Har du någonsin tvingat dig igenom en hel anime som du hade svårt att se? Vad tyckte du om den efteråt?

"Bra medicin smakar alltid beskt" lyder ett japanskt ordspråk (fast på japanska då), men det är ju knappast sant att allt som är beskt är medicin. Dagens fråga gäller de där "beska" animeserierna och -filmerna som vissa av er säkert har sett, något som ni hade svårt att se – kanske för att det var dåligt, kanske för att det "kom för nära" eller var plågsamt pinsamt, kanske för att det var så bra att ni aldrig kände er redo – men till slut tog er igenom. Hur kändes det efteråt? Ångrade ni er, eller tyckte ni att ni borde ha gjort det tidigare?

[MathJuice]

Dag 6: Har du någonsin tvingat dig igenom en hel anime som du hade svårt att se? Vad tyckte du om den efteråt?

Det som dyker upp först i huvudet är Tenjou Tenge. Herregud...

 

Engelsk dub med hemsk fighting-dialog, ointressant och bitvis idiotisk historia, för långa flashbacks som håller i sig i flera avsnitt i följd och för mycket dåligt utförd fanservice. Man hoppades att det skulle bli bättre längre fram, men icket. Slutet var också hemskt dåligt. Men det är ju bara min åsikt... ^^

[Freiztan]

Många gånger. Senast med den genomvidriga Horisonten vid Världens ände, som nog får sägas vara det absolut sämsta jag har sett alla kategorier. Jag är i valet och kvalet om jag ska försöka tvinga mig genom säsong 2 också innan jag spyr fradga och galla över den på Mangafilm.se.

 

När man var ung och såg allt man fick tag på, och inte hade obegränsat val med vad man faktiskt fick tag på, så slank det med en hel del smörja som man inte med bästa vilja kunde låtsas vara bra. Tack och lov var kvaliteten genomgående okej relativt dagens avskrädeslistor, men att sitta genom hela Genocyber var ändå en pers.

 

När hypen kring den nya coola serien Vandread var stor tvingade jag mig faktiskt genom hela den också, trots att den kom så sent att man hade tillräckligt mycket annat att välja på. Och vilket skit det var! Jag kan tänka mig att den visas för fångarna på Guantanamo. Ta allt som var dåligt med alla 90-talskomedier och baka ihop det till en idiottöntig science fiction-historia som närmast är ett hån mot såväl tittarens smak som tittarens intellekt, och se dessutom till att den är så fult designad som överhuvudtaget är möjligt, det var så Studio Gonzo vann publikens hjärtan. Det mest bisarra med Vandread är att den faktiskt är sämre nu än när den kom, eftersom man mitt bland alla andra hysteriskt dåliga kreativa beslut som gjordes på den serien också fick för sig att animera robotarna med sådan där ny cool 3D-teknik. Fy fan. Jag vaknar fortfarande kallsvettig ur mina illa polygonrenderade mardrömmar om Vandread.

[Hikari no Hohenheim]

Dag 6: Har du någonsin tvingat dig igenom en hel anime som du hade svårt att se? Vad tyckte du om den efteråt?

Oj, här finns det en hel del serier att välja bland, då jag en gång i tiden hade tvångstankar om att se klart serier. He Is My Master är ett bra val som dyker upp såhär på rak arm: en super-Tsunderetjej, en pervokille, en lesbisk pervotjej, en pervoalligator.... ja, när en alligator försöker våldta den kvinnliga huvudpersonen som försöker slå ihjäl den manliga huvudpersonen som försöker se under kjolen på en tjej som försöker se under kjolen på den kvinnliga huvudpersonen... så är det inte utan att man undrar vad sjutton man har gett sig in på. Jag kommer inte ihåg mycket av slutet, förutom den bittra smaken och kväljningarna.

 

Chu-Bra var en liknande upplevelse, fast den hade åtminstone den goda smaken att försöka vara genomtänkt. Vilket i slutändan lockade mig in i fällan att se klart serien, och det halv-ångrar jag än idag. Jag säger halv-ångrar, för bara den grejen att jag kan säga att jag en gång såg klart en anime som handlar om en tros-och-BH-klubb är värt åtminstone någonting i min bok.

 

Ett lite modernare exempel är annars Min lillasyster kan inte vara så här söt! När halva karaktärsgallerian beter sig som svin har jag svårt att hitta sympatin nog att se vidare. Samtidigt ville jag se hur det artade sig. Skulle lillasyster komma att förbättra sig? Skulle det rent av kunna bli något mellan syskonen? När serien var klar (TV-slutet, har ännu inte sett DVD-slutet) kände jag mig dock förvånansvärt nöjd, och hade trots allt fått ut något av serien.

[Volbla]

Dag 6: Har du någonsin tvingat dig igenom en hel anime som du hade svårt att se? Vad tyckte du om den efteråt?

För att ta upp kompletionisten i mig igen så mår jag lite dåligt av att hoppa av en serie mitt i, åtminstone om den har något som liknar en handling. Det berör mig inte att jag slutade se på Kill me Baby, men lite ofullständig känner jag mig när jag tänker på att jag inte såg klart NieA_7 fastän det var sån smörja.

 

Så jag ser helst klart serier även om jag ogillar dem, fast när jag försöker komma på ett exempel så är det sällan det faktiskt tar emot att se något. Det är i så fall bara för att det känns som ett slöseri med tid om jag inte bryr mig, och det finns så mycket annat jag skulle kunna se på istället. De närmaste skulle då vara Kimi ni Todoke och Ett Visst Magiskt Index.

 

Jag har dock aldrig ångrat något jag sett. Jag ser ett visst värde i att veta vad jag tycker illa om också. Jag lär mig mer om min egen smak och kan förhoppningsvis artikulera den bättre efter att jag sett något jag ogillar. Det mesta som är dåligt går dessutom att skratta åt hur dåligt det är.

[Klona]

Dag 6: Har du någonsin tvingat dig igenom en hel anime som du hade svårt att se? Vad tyckte du om den efteråt?

Jag kommer och tänka på ett par serier, en av dem är Phantom: Requiem for the Phantom. Jag var inte så förtjust i serien men det blev extra jobbigt när en viss karaktär kom in i serien och flera gånger så funderade jag på att lägga ner serien men tvingade mig att se klart på den, jag fick i alla fall en fin avslutningslåt av Kokia som jag lyssnar än på idag.

 

En annan serie är Manyuu Hikenchou som jag tyckte det gick att titta på till en början men som jag efter ett par avsnitt började hata men tvingade mig att se igenom eftersom den bara var på 13 avsnitt och att jag ogärna lägger ner serier. Det enda positiva med att jag såg klart på serien är att jag kan säga att jag sett den och att jag kan varna andra personer att se på den.

[Dread]

Dag 6: Har du någonsin tvingat dig igenom en hel anime som du hade svårt att se? Vad tyckte du om den efteråt

Jag har inte direkt tvingat mig att se igenom en hel serie, däremot har jag tvingat mig att återvända till serier som jag slutat se på av någon anledning (inte nödvändigtvis för att den varit dålig). Soukyuu no fafner var en serie som jag gav upp efter nåt enstaka avsnitt första gången, nu mera är det en av mina favorit serier.

Eller jo en serie tvingar jag mig igenom just nu, Horizon. Det är mest för att Najica tvingar mig!

 

Freiztan jag gillar faktiskt Vandread ^^ Visst CG striderna är inte speciellt snygga, men för mig är det en underhållande serie som var en av de första anime-serierna jag såg. Jag vet inte ifall jag skulle uppskatta den lika mycket idag om jag såg den för första gången nu däremot.

[Sceleris]

Dag 6: Har du någonsin tvingat dig igenom en hel anime som du hade svårt att se? Vad tyckte du om den efteråt?

Jag är sällan den som måste tvinga sig till att se något. Om det är något jag verkligen inte gillar att se, så ser jag förmodligen inte klart det. Och även om en serie är dålig så finner jag ofta något i det som intresserar mig tillräckligt för att vilja se vidare. (Det är för mig något tillfredsställande i att se klart en serie, en inbillning om att jag får något gjort.) Jag led faktiskt inte så mycket av Papakiki, Chū-Bra, Ro-Kyū-Bu, Astarotte, Nakaimo och så vidare, där fanns till och med något att ankra mitt tittande i. Äldre kalkoner som Genocyber och MD Geist minns jag mest som dåliga, men inte ogenomlidliga.

 

Men ibland har jag lidit, sett avsnitt och avskytt nästan varje sekund. I Peach Girl blev jag bara allt mer arg över hur långt den dumma huvudpersonen kunde låta sig luras och manipuleras; fastän jag tyckte om serien till en början (den var apfult tecknad, men några figurer var bra) så var jag tvungen att fråga mig själv varför jag återvände till serien; jag tycker faktiskt inte om att behöva sitta och hata. Det måste ha varit något slags trots. Men det enda jag fick ut av upplevelsen var en huvudperson att avsky.

 

Det var ändå mer än jag fick ut av Ōkami Kakushi, den där serien som typ byggde på en idé av snubben bakom Higurashi. Higurashi kanske hade sina problem, men Ōkami Kakushi var bedövande tråkig. En perfekt storm av tristess.

 

När jag skrev frågan undrade jag om det fanns några serier som jag eller någon annan här haft svårt att se av mer personliga skäl, exempelvis om handlingen påminner om en obehaglig familjesituation som man helst inte vill tänka på... men jag tror inte det, inte för min del. Det är som svårast att se klart när jag känner tristess eller hat. Och jag undrar om jag inte mest hatat School Days, tack vare hela karaktärsgalleriet. Hela högen, med protagonisten i spetsen, är skitstövlar som beter sig skitstövligt mot varandra. Vad jag kände inför slutet låter jag vara osagt. Eller nej, förresten:

det var härlig katarsis!

 

[Amarda]

Jag tvingade mig själv att se färdigt kimi ni todoke både första och andra säsongen. Tyckte den var så otroligt dålig men ville ändå se hur den slutade. Karäkterna var så irriterande orealistiska. Jag hade sett halva första säsongen och hade ändå fäst mig något vid serien och ville gärna se hur den avslutades. En annan serie jag tvingade mig själv att se färdigt var Phantom: Requiem for the Phantom, störde mig på samma saker som Klona gjorde, irriterande karaktärer. En serie jag tvingade mig att kolla på var One Piece, jag försökte ett par gånger men blev otroligt avskräkt av de första avsnitten så jag la undan den tills jag bestämde mig för att ge den en chans till. Det tog ungefär 20 avsnitt innan jag var riktigt inne i den och jag ångrar verkligen inte att jag gav den en andra chans.

 

Anledningen till att jag ser färdigt serier som jag ibland avskyr är oftast att det är först någon gång i mitten jag börjar känna hur dåliga serierna är och då vill jag ändå se slutet. En annan anledning är att om serien är väldigt populär, som One Pice, så vill jag veta varför den är så populär.

[idrougge]

Tvingat och tvingat, jag gillar ju animé. Och om jag inte gillar den ser jag nog inte på den, åtminstone inte i sin helhet. Mitt goda hjärta har gjort att jag sett hela tre avsnitt av Muvluv, men mer kan jag inte tvinga mig till så länge det finns en massa avsevärt bättre serier som pockar på min uppmärksamhet.

Just nu har jag tagit mig igenom 33 avsnitt av Smile Precure, och det handlar inte direkt om att tvinga mig i någon besk medicin, det viktiga är den rätta inställningen. Genom rätt inställning har jag också på senaste tiden tagit mig igenom En av dem är min syster (Nakaimo) och Gör som pappa säger (Papakiki). Men det funkar, bara man inte väntar sig att se nåt man gillar på ett personligt plan.

[Sceleris]

Dag 7: Vad tycker du om nyversioner?

Ibland går det långt mellan en nyversion och sitt original, som 2007 års Reideen som kom mer än 30 år efter Yūsha Raideen; ibland går det snabbare, som med Fullmetal Alchemist, som i båda versioner kom under 00-talet. Vad tycker du om konceptet "nyversioner"? Ska man låta gammal anime ligga begravd, eller finns det något värde i att göra nyversioner? Måste det gå en viss tid innan man gör en nyversion? Har du sett både original och nyversion av något verk, och vilket tyckte du var bättre? Har det hänt att du valt bort ett original till förmån för att se nyversionen? Isåfall, varför då? Är det någon nyversion du ser fram emot att få se? Finns det några animeserier eller -filmer som du tycker borde komma i nyversion, och varför?

[Sceleris]

Dag 7: Vad tycker du om nyversioner?

Oftast är nyversioner en "cash-in": att producera en anime är en kostsam affär, så man föredrar projekt med lite mer kända förutsättningar. Baserat på en populär manga är ett sätt; nyversioner en annan. Det innebär onekligen en viss kreativitetsförlust. Man gör ju något som redan har gjorts. Men det är nog inte alltid en dålig idé. Kanske kan 2013 års nyversion av Sailor Moon ge anime en om inte kreativ så åtminstone ekonomisk nytändning? Just för att den var så stor på 1990-talet så kanske TV-bolag runtom i världen minns den och köper in nyversionen till sina barnkanaler.

 

Jag ser faktiskt fram emot Sailor Moon. Jag har inget principiellt emot nyversioner i sig: om jag ser en dålig kopia så börjar jag inte hata originalet. Fast det finns nog inte heller direkt någon anime som jag verkligen önskar kom i nyversion. Visst, jag undrar lite: hur skulle det se ut med en "uppdaterad" version av Macross (s-slå mig inte, doppler!), Ashita no Joe (s-slå mig inte, idrougge!), och kanske Galaxexpress 999 (s-slå mig inte, Freiztan!) eller Captain Harlock? Urusei Yatsura? City Hunter? Gundam tänker jag inte säga, för (1) då får jag väl spö på allvar, och (2) Gundam: The Origin, Yoshikazu Yasuhikos manga baserad på originalserien, ska ju komma som anime. Vi får väl se hur det blir med den saken.

[Dread]

Dag 7: Vad tycker du om nyversioner?

Det varierar väldigt mycket faktiskt, jag tror det har lite att göra med vilken man såg först och även hur pass lång tid det är mellan versionerna. Överlag har jag inget emot nyversioner men det varierar från fall till fall, Några exempel är Hunter X Hunter och Magical Girl Lyrical Nanoha och Berserk.

Berserk är annorlunda jämfört med de två första av flera anledningar, men framför allt för att original animen täcker så pass lite av Berserk-historien som hittills är släpps. Tyvärr blev jag helt enkelt besviken på slutprodukten, om det beror på mina höga förväntningar är jag osäker på. Jag var i alla fall förbered på att bli besviken.

Mellan nyversionen och originalet är det relativt kort tid för HxH och Nanoha. Båda dessa är vad jag skulle säga är "cash-in"-serier då jag personligen inte anser att de behövt en nyversion redan. De är inte dåliga, men originalen är så pass fräscha att det känns ganska onödigt. Jag hade hellre sett en helt ny serie av Nanoha än en filmversion av första säsongen. Hur man avgör om en serie är "fräsch" eller inte låter jag vara osagt för det är nog en högst individuell uppfattning.

[Freiztan]

Visst, jag undrar lite: hur skulle det se ut med en "uppdaterad" version av Macross (s-slå mig inte, doppler!), Ashita no Joe (s-slå mig inte, idrougge!), och kanske Galaxexpress 999 (s-slå mig inte, Freiztan!) eller Captain Harlock? Urusei Yatsura? City Hunter?

 

Eftersom vi faktiskt har fått såpass nära nyversioner vi kan önska - Macross Frontier (ja faktiskt, det är så en nyversion ser ut när man anpassar den till vad som gäller på 00-talet), Cosmo Warrior Zero (med flera), snart sagt en jävla Gundam-serie i säsongen (som alla hypas med att gå tillbaka till någon sjuk hjärnas tolkning av franchisens "rötter"), och till och med en ny Lupin III-serie, så behöver vi inte undra hur det skulle se ut med "uppdaterade" versioner. Vi har nämligen ett facit - det blir dålig animé. Nästan undantagslöst.

 

På 90-talet gjorde Tatsunoko en våg av OAV-nyversioner av sina klassiska TV-serier. Inte en enda av dem är bra. Både den här diskussionen om nyversioner av klassisk animé, och de faktiska nyversionerna av klassiska serier, hade gärna kunnat dränkas där den gången för snart tjugo år sedan, som kattungar i en säck.

[Sceleris]

Eftersom vi faktiskt har fått såpass nära nyversioner vi kan önska - Macross Frontier (ja faktiskt, det är så en nyversion ser ut när man anpassar den till vad som gäller på 00-talet) [...] så behöver vi inte undra hur det skulle se ut med "uppdaterade" versioner. Vi har nämligen ett facit - det blir dålig animé. Nästan undantagslöst.

Åjo, men frågan jag tänker mig är snarare "hur skulle det se ut och kännas att se samma figurer i samma handling som i originalet, tecknade på ett nytt sätt?", vilket inte uppföljare och nytolkningar besvarar. Jag gillar nog bara sådana tankeexperiment – det är inte för inte som "What If...?" är det som intresserar mig mest med Marvels serier.

 

Men det erkänner jag, det är tankeexperiment som nog bäst kan få realiseras i sådant som den här Macross-öppningsvideon (som hade varit mycket bättre utan 3DCG-flygplan), på sin höjd. För, liksom, annars kan det gå som med Yamato 2199.

[Volbla]

Jag har inget emot nyversioner på ren princip princip, men det enda exemplet där jag sett båda versionerna och fortfarande hade orginalet i färskt minne när jag såg den andra är Tengen Toppa Gurren Lagann. Om jag inte sagt det förut så hatade jag filmerna med en passion, och det just för att jag tycker om serien av flera detaljartade anledningar som inte fanns med eller t o m helt motsades i filmerna. De hade inte kvar det som jag gillade med serien. Kanske är det så med alla riktigt populära verk. De stenhårda fansen har dränkt sig i allt som heter gammalversionen och tycker om varenda liten vrå som där finns (varför de är stenhårda fans), så när en nyversion kommer ut spelar det ingen roll om det är bra. Så länge det är ändrat, vilket det oundvikligen är, så är det inte vad jag tyckte om med verket.

 

Förutom Nanoha finns det som sagt inga andra fall där jag själv sett både gammalt och nytt, men av de remakes som finns så kommer jag att tänka på Hellsing och verk baserade på key-produkter. Det är båda exempel på när nyversionen verkar vara den mer omtyckta. Innan Kyoani lade sina labbar på dem så gjorde Toei, som bekant, två filmer och ett missfoster av de tre populäraste visualromanerna från key. Toei-versionerna har väl fortfarande en plats i fandomet, men de är inte alls lika omtalade som Kyoani-verionerna. Det är likadant med Hellsing. Det finns folk som fortfarande gillar tv-serien (tror jag), men Ultimate verkar vara vad alla skulle föredra, med bättre animation och ett faktiskt åtagande att följa källmaterialet. Jag kanske misstar mig, men var gammalversionerna någonsin så fruktansvärt populära i de här fallen? Jag kanske bara är okunnig för att nyverisionernas popularitet dränker de gamlas, men det skulle väl vara då det passar sig som bäst att göra en nyversion. När man ser att det gjordes något misstag första gången. Om så är fallet finns det nog gott om anime som skulle dra nytta av att göras igen

[idrougge]

Det finns massor av skäl att inte göra nyversioner på gammalt material.

1. Kreativ bankrutt

Okej, visst, det är väl inte så att kreativitet är allt i hela världen. Å andra sidan var Manzonis Merda di artista åtminstone kreativt, medan en remake på verket bara är bajs i en burk. Det är inte ett dugg kreativt att göra en remake på någon annans verk, och då kan man lika gärna vara okreativ genom att göra en helt vanlig okreativ animé i någon etablerad genre.

2. Renommésnyltning

Av någon anledning gör de flesta remakes det riktigt svårt för sig genom att omtolka en klassiker. Kommersiellt är det förstås intelligent eftersom det blir en garanterad snackis oavsett utfallet, men konstnärligt är det balansgång på slak lina. Göra en ny Sailor Moon? SM var inte bara en omtyckt serie med 200 avsnitt, den höll en ovanligt hög nivå genom hela serien. Att tro att man ens når upp till anklarna på Jun'ichi Satô, Ikuko Itô, Takamura Mukuo och Kunihiko Ikuhara är inget annat än hybris. Varför inte göra en nyversion av Saint Tail istället? Just det, ja glömde. Det var pengarna och inte den konstnärliga utmaningen som var drivkraften.

3. Historieförfalskning

Om man idag nämner Gundam brukar svaret vara "Vilken Gundam?". Originalet drunknar bland sina remakes och uppföljare och SD-versioner och ditt och datt.

4. Kreativa friheter

Lägger man en nyinspelning i händerna på någon auteur kommer han att göra allt för att motverka punkt 1 genom att sätta sin egen eller "sin tids" prägel på verket. Ta Yasuomi Umetsus och Akiyuki Shimbôs 90-talstolkningar av Tatsunokos 70-talshjältar. De är ett bra motargument mot det klassiska försvarstalet om att man "låter verket leva vidare för nya generationer". Idag är 90-tals-Casshan och Shimbôs Polymar pinsamma 90-talsmissfoster medan originalen har bibehållit sin fräschör. Nya Lupin III: Fujiko Mine är nåt i samma stil.

 

Det finns mycket få tung vägande skäl att göra en remake:

1. Originalet var uselt

Första animéversionen av En mask av glas var inte bra alls. Nyversionerna är alltså ingen kränkning av dess integritet då den i sig själv kränkte mangan den byggde på. Tyvärr bygger de flesta nyversioner just på de mest framgångsrika och välgjorda verken (se punkt 2 ovan) som klarar sig bra utan att någon tafsar på dem. Om du inte heter Rintarô gör du bäst i att inte kladda på Reiji Matsumotos grejer, och om du inte kan teckna lika snygga flygplan som Studio Pierrot kan du lika gärna strunta i att göra en ny Area 88.

2. Du är originalskaparen

Jag klandrar inte Yoshiyuki Tomino för att han plockade bort den värsta leksaksreklamen ur filmversionen av Gundam eller Dezaki för att han tog chansen att göra om Ashita no Joe och Ace o nerae när han fick en flera gånger större budget. Dock bör man vara på sin vakt eftersom detta ofta används som en ursäkt när originalskaparen har blivit gammal, fått dåligt omdöme och riskerar göra en kreativ bankrutt.

[Sceleris]

Dag 8: Posta en verklighetsrelaterad bild!

Idag tar vi det lite lugnt, med en enkel bildtråd. Ämnet, eller kanske jag ska säga "kravet", är att det ska ha något med verkligheten att göra. Kanske en bild på en animationsstudio? En cosplay som du tyckte var bra? En humoristisk bild av en snubbe som bjuder sin kramkudde på mat, eller en deprimerande bild av... en snubbe som bjuder sin kramkudde på mat? Den som vill får skriva text till, men det behövs inte; och den som vill får posta mer än en bild (men inte fler än, säg, fem), men det är inte heller ett krav: en bild räcker.

[Thai]

Dag 8: Posta en verklighetsrelaterad bild!

 

 

Azunyan <3

[Amarda]

Blev nyligen frälst av Hayao Miyazaki filmer så självklart blir det en bild på honom.