Hoppa till innehåll
Anime.se

Vilka VN spelar du just nu och vad tycker du om dem?


Ryssen
 Share

Rekommenderade inlägg

Simpelt skriv in dem visual novels du spelar/spelat sist och säg vad du tycker/tyckte om dem.

 

Just nu spelar jag ett par faktiskt. Alla är eroge, för att jag föredrar det. Kalla mig en pervers ifall ni vill.

 

ChäoS;HEAd - Än så länge så är den bra. Jag är typ 1 timme in bara så jag kan inte säga så mycket.

Majikoi - Den här vn har en 14 timmar lång prolog. Jag är ungefär hälfen in.....

School Days - Samma som dem tre andra, är bara i början.

Fate // Stay Night - Blev klar med Saber route:n ett tag sen. SHIIII- hon är riktig waifu material.

Den är lite seg i början men sen efter du blir klar med prologen så tar det an. Fy fan vad bra den blir.

Ska snart börja med Tosaka's route.

En av mina favoriter.

 

Klar med....

Katawa Shoujo - Som ni kanske inte vet så har 4chan gjort den här vn. Och även ifall dem inte pratar så älskar jag den. Lite sorligt med Hanako'sroute.

Bäst route:arna var Hanako, Rin och Lilly.

A Drug That Makes You Dream - Alla har något slags problem. En tjej blir mobbad, en tar droger och den sista tjejen röker och skiter i skolan. Gjorde bara klart en route på den här. Ganska bra.

post-5565-0-89879000-1348251857_thumb.jpg

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Alla är eroge, för att jag föredrar det. Kalla mig en pervers ifall ni vill.

 

Ingen fara. Jag har spelat Dead or Alive Xtreme 2, så jag har ingen rätt att kalla någon annan för pervers. ;)

 

Däremot skulle jag vilja prova Idolm@ster- spelen, om dom nu mot all förmodan skulle komma i europeisk upplaga...

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Chäos;Head är faktiskt riktigt bra imo, men vet inte om jag skulle klassa det som eroge, dök inte upp såna scener vad jag kommer ihåg.

 

Senaste jag blev klar med var nog Edelweiss, och nu läser/spelar (W/e man kan kalla det) jag inget fokuserat, har en sparning på Little Busters (Nån timme in max) och Another: A Hate Story (Kanske 10 min in, dödade bara tid lite snabbt) dock.

Fick även en annan titel rekommenderad till mig, kommer dock inte ihåg namnet på den, får fråga honom när han vaknar igen.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Chäos;Head är faktiskt riktigt bra imo, men vet inte om jag skulle klassa det som eroge, dök inte upp såna scener vad jag kommer ihåg.

 

Du kanske spela en ålders gränsad version då. För att jag har hört att den är en eroge. Men som jag sa, jag har inte kommit så långt än.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Det är en skräckroman, så känns inte som att det skulle kunna passa in någonstans, men vet att det finns en lingerie-patch, använde den aldrig men antar att alla går runt i underkläder då eller något.

 

Fast kom på en scen som man 'kanske' kan peka ut som småerotisk, annars är det mest blodigt.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Det är en skräckroman, så känns inte som att det skulle kunna passa in någonstans, men vet att det finns en lingerie-patch, använde den aldrig men antar att alla går runt i underkläder då eller något.

 

Fast kom på en scen som man 'kanske' kan peka ut som småerotisk, annars är det mest blodigt.

 

Hande ingen aning att det var en skräck roman. I hel het.

 

Tyckte att namnet lät coolt så jag ladda ner det.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Av de visuellromaner jag har spelat så tycker jag om Chäos;Head mest, älskade atmosfären som den hade, så se till att spela klart om det inte blir för magstarkt för dig.

 

Oroa dig inte. Jag ska spela klart den. Har du spelat Fate // Stay Night eller någon av dem andra i OP?

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Faktiskt inte, har planerat att spela Fate // Stay Night en bra stund, men har inte blivit av.

A Drug That Makes You Dream tror jag att jag påbörjade, men efter en omformatering så föll den bort i glömska.

 

A drug that makes you dream kan du glömma. Den är så där.

Men Fate är as bra efter prologen. Prologen är långsam, tråkigt och onödig. Efter det är det bara rent guld. Du MÅSTE spela Fate // Stay Night. Mina kompisar håller på att tjatta om att jag måste klara sista route:n med Sakura, efter som att dem tycker att den var bäst.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 2 months later...
  • 2 weeks later...

Efter att jag kom på idén att spela Little Busters istället för att se den bedrövliga animen så kom jag på att jag ju faktiskt hade en riktig klenod hemma i hyllan som jag borde spela först - Kanon. Sagt och gjort, installerade på laptop:en, patchade upp med engelsk text och tog med till Sverige över jul. Körde igenom Makoto och är inte besviken så långt! Fick bita mig lite i knogen på slutet. H-scenen var dock krystad och mindre smakfull. Så nu kör jag LB och Kanon parallellt och gillar definitivt Kanon bäst av dem.

 

Är det någon som vet om patchen för Air är klar? den har ju varit "på gång" i sisådär 10 år, och det är ännu en stolthet jag vill plocka ner ur hyllan och bränna av så fort som möjligt.

 

 

EDIT: Har avverkat Komari, Rin (1), Haruka och Kud i LB! nu. Läser enligt den rekommenderade ordningen och har funnit snabbspolningsknappen ovärdelig. En del dialog är bara alltför meningslös och dum i huvet. Vidare känns de tvära kasten till melankoli i varje slut-rutt ganska forcerade. Komari är väl den som känns minst overklig så här långt både sett till hur karaktärerna reagerar och interagerar men också till händelseutveckling. Kuds rutt vara bara: "Verkligen? Tar du inte i så du skiter på dig nu, Maeda?" Men jag ser så mycket fram emot Rin (2) (jag tror jag är lite kär) och Refrain, så jag tar ojämnheterna med en klackspark.

Redigerad av hillster
  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 1 month later...

Jag förärar faktiskt Little Busters! en dubbelpost nu för att ge recensionen av spelet i sin helhet en färsk start.

Som många andra VN förlitar sig LB! på twists för att få läsaren att "skita tegelstenar" och genom att läsa mina spoilers kan man helt förta meningen med att spela Little Busters!, eller meningen med att se den animerade serien för den delen. EDIT (2017-09-18): Vet inte varför, men det verkar som om mina spoilers blivit synliga i forumflytten. Eller så var jag helt sämst på att göra spoilers när jag skrev den här posten från början. Nu ska den förhoppningsvis gå att läsa utan att få hela plotten spoilad.

Kort introduktion (till stor del utdrag och översättning av Wikipedia): Spelarkaraktären i Little Busters! är Riki Naoe, en klent byggd men klokt lagd gymnasiekille med narkolepsi. Vid ung ålder dog hans föräldrar, men han räddades från sin efterföljande depression när han blev vänner med Kyosuke Natsume, Rin Natsume, Kengo Miyazawa och Masato Inohara. Tillsammans kallar de sig Little Busters och är ett extremt tajt kompisgäng som finns för varandra i ur och skur. Vid spelets början går medlemmarna i Little Busters i andra året på gymnasiet (utom Kyosuke, som är ett år äldre) och Kyosuke har precis bestämt att de ska spela en baseballmatch. Eftersom de inte har tillräckligt många medlemmar får Riki i uppgift att samla fler medlemmar (helst flickor, så Rin slipper vara ensam tjej i laget). Riki hittar fem jämnåriga tjejer som fyller denna uppgift: Komari Kamikita, Haruka Saigusa, Kudryavka "Kud" Noumi, Yuiko Kurugaya och Mio Nishizono och genom spelet lär sig Riki mer om dessa tjejer och bygger ny vänskap med dem.

Namnrutterna, som jag hädanefter kommer att kalla de avslutande rutterna specifika för de sex kvinnliga huvudpersonerna/romantiska intressena, var som tidigare påpekat i många avseenden besvikelser. Övergången från grundhandlingen (a.k.a. common route) till namnrutterna var i flera fall tvär och kändes forcerad, och det var specifikt märkbart att tonen ändrades från komik till melankoli, något som lätt faller platt om det inte görs väldigt smidigt och omärkligt. Romantiken kändes i flera fall också forcerad och skulle förmodligen ha mått bra av en mer platonisk ton alternativt några A4 extra text per namnrutt för att göra övergången mjukare. Det ska också påpekas att jag spelade originalutgåvan av LB!, så jag kan inte kommentera på huruvida detta reparerades (eller förvärrades) i Little Busters! Ecstasy med introduktionen av H-scener bland annat.
Vissa av dialogerna och komiken i grundhandlingen höll även en extremt låg nivå. Jag förstår att många av ordvitsarna går förlorade i en översättningspatch (patchen ska dock ges beröm för att den klarade flera av ordvitsarna galant - i de få fall där jag kunde förstå att det var en japansk ordvits som föregick), men en del av karaktärerna hade ju dialog och tonläge som om de precis lärt sig prata.

Spelets riktiga behållning kommer dock, precis som alla rykten gör gällande, i den senare halvan av LB! efter att namnrutterna för de fem kvinnliga "perifera huvudpersonerna" (dvs alla utom Rin) är avslutade. Då görs Rins sanna, relativt mörka rutt tillgänglig och när man kommit igenom den så väntar den nattsvarta slutliga rutten Refrain.

En punkt där LB! levererar är i mind screw-avseende (ett löfte för att fånga min personliga uppmärksamhet) genom att göra läsaren gradvis osäker på tid och verklighet. Detta underbyggs av grundhandlingen och namnrutterna i sig plus specifika element i vissa av namnrutterna (främst Kurugaya och Nishizono). Varje gång man klarar en namnrutt så måste man spela om spelet från början för att avverka nästa namnrutt. Men grundhandlingen ändrar sig nästan obemärkt varje gång, reflekterande karaktärernas växt och verklighetens tillpassning för att inrymma karaktärerna. Detta tjänar till att luckra upp ens föreställningar på ett mycket lyckat sätt och gränserna mellan verklighet, dröm och vanföreställning tänjs ut.

Spoiler
Intrycken förstärks särskilt i Rins sanna rutt och Refrain, där den bakomliggande "sanna verkligheten" uppenbaras. Jag gissade sanningen efter Rins första rutt, tack vare två ledtrådar: (1) spoilern att LB! jämförts med originalanimen Angel Beats!; (2) anledningen till Rins byte av skola under hennes namnrutt; detta tjänade dock bara till att förhöja min spelglädje ytterligare, då jag under resten av spelet hade "en väldigt ond föraning" som bekräftades mer och mer hela tiden.

Några teman som känns igen är till exempel frågeställningen "om jag är den enda i hela världen som har rätt och alla andra har fel, är det inte egentligen så att jag har fel?" Eller logiken i att vår personlighet byggs genom betraktandet av andra. Eller dualismen verklighet kontra perception. Utan att kunna dra direkta paralleller så kände jag igen vissa historieelement från filmvärlden, bland annat Inception, Butterfly Effect och till och med Fight Club! Som parallell till andra manga/animeverk kan jag säga: Så här gör man en bra Endless Eight.


Som i alla Jun Maedas produktioner är stämningsmusiken i LB! det som gör ett bra koncept till något suveränt (Maeda var visserligen bara minimalt involverad i storyn i LB! men hade en hel del med musiken att göra). Jag vet bara en som möjligen kan spöa honom i denna division och det är Tenmon. Han har skrivit ihop några ganska hjärtskärande stycken som har sin plats i varje namnrutt samt några låtar som kan kännas desperata eller hoppfulla beroende på sammanhang. Trots att soundtracket inte kommer upp i samma nivå som min favorit Air så är det alltjämt det som avgör i Little Busters make or break.

Little Busters presenterar en väldigt skev balans mellan att vara ett harem-galge och en rörande fantasynovell om sann vänskap. Som tur är ligger tyngdpunkten definitivt mot det senare. Vissa av namnrutterna var medryckande i sina epiloger, när man kommit över kastet från komik till allvar (jag spelade igenom varje "common route" en dag och tog itu med respektive efterföljande namnrutt dagen därpå, det hjälpte till tror jag). Den sämst utformade var Kuds rutt (kanske som en eftergift för denna orättvisa fick hon ju senare en egen VN, Kud Wafter; jfr. Tomoyo från Clannad). Romantiken var dock som sagt ganska krystad i samtliga namnrutter och spelets sanna kvaliteter syns i utväxlingarna mellan barndomsvännerna Riki, Masato, Kengo, Rin och Kyosuke. Faktum är att andra halvan av spelet helt fokuserar på betydelsen av dessa vänskapsband.
Spoiler

Så till den grad att varje "bakgrundsfigur" får sin egen namnrutt, där spelet byter point of view till deras ögon! Här serveras man ännu en härlig twist, då huvudpersonen Riki i LB! hittills varit "stum" (hans repliker läses endast) och man knappt sett hur han ser ut för att förstärka första persons-intrycket, men plötsligt är han en andra person med minst lika mycket animerade uttryck som den övriga ensemblen.

Detta gav mig den "lurviga känslan inombords" som kännetecknar KEY-produktioner för mig och som jag saknade under spelets första hälft. Varje KEY spel sägs ju bland annat söka personifiera en aspekt av kärlek, där LB! står för kärleken mellan sanna vänner, och det är här spelet skiner på riktigt.
 

Spoiler

Manliga tårar fuktade mina slemhinnor redan under namnrutterna när Kengo fick sin utveckling mellan genomspelning #1 och #2, eller när Masato verkligen offrade sig för Rikis framgång med brudarna gång på gång, men ännu mer när Kyosukes fasad slutligen rämnar och han faller ner i vanmäktig handlingsförlamning i den slutliga rutten. När Masato lämnar scenen och hårdingen Kengo bryter ihop i dödsångest precis på slutet så släppte dammarna på riktigt för mig. Mission complete, KEY!

Sammanfattning: Den transformation Little Busters! genomgår ungefär halvvägs ändrar spelet från en pinsam plåga till ett rysligt magnifikt epos. Det gör att jag i ännu högre grad vill spela föregångaren Clannad (där jag visserligen redan vet utgången) för att bevittna samma höjning (kanske inte av samma storlek differensmässigt men möjligen till en ännu högre höjd?). Undrar om LB! kunnat vara ännu bättre om man lagt mer krut på de inledande namnrutterna, eller om spelet förlitar sig på denna tempoväxling och skulle falla ihop om man tog bort den? Vidare blir jag väldigt sugen att spela Little Busters! Ecstasy, omarbetningen som ska ha nästan dubbelt så mycket textinnehåll som originalutgåvan.

 

Redigerad av hillster
Spoilers var uppnystade
  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 4 months later...
Spelar just nu Kira★Kira, är inne på andra hälften av 2:a kapitlet. Blev färdig med det idag.

Måste säga att jag gillar det än så länge, en bra blandning av romans och komedi.

Vad jag tyckte om om Kiraris normala slut. (Varning! Spoilers!)

Måste säga att jag blev väldigt ledsen när Kirari dog, men annars var det en bra genomspelning, skrattade så tårarna rann ibland.

 

Tycker dock att det hade kunnat vara mer än 4 kapitel, men det är kanske normalt, kan inte döma med tanke på hur få VN's jag har spelat.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 5 months later...
Umineko no Naku Koro ni Chiru (del 2). Rekommenderas starkt! Mycket intressant och spännande.

 

Starkt jobbat. De är så fruktansvärt långa att jag aldrig vågar börja med dem.

 

När du väl läst klart spelen i serien kanske den här videon kan vara intressant: http://youtu.be/JHMta4YbjSM

En lång utläggning på över 8 timmar om motiv, gärningsman och teorier bakom morden i serien.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 2 months later...
  • 2 months later...

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne…

×   Inklistrat som formaterad text.   Klistra istället in som oformaterad text

  Endast maximalt 75 uttryckssymboler tillåts.

×   Din länk har automatiskt inbäddats.   Visa som en länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa editor

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder med URL.

 Share

×
×
  • Skapa nytt...