I framtiden

[Sceleris]

Jag upptäckte att jag hade missat min tiotusendagsdag med två veckor, det hade ju varit något att fira. Stort och jämnt att ha levt 10 000 dagar. På filmpostern till Truman Show var han 10 909 dagar gammal – det lät ofantligt för mig när den kom ut. Då var jag bara 5035 dagar gammal. I början av 2015 är jag lika gammal som Truman.

 

2015, det är då Evangelion utspelar sig. Då har det gått 20 år sedan serien började sändas på japansk TV, och jag är då ungefär lika gammal som Kaji i serien, och äldre än Misato (född 1986).

 

Min 20 000-dagsdag kommer i december 2039. Då är jag 54 år gammal. Det är förstås omöjligt att veta hur det kommer att vara då, men man undrar ju. Har vi robotkroppar och 3D-Internet direkt i hjärnan som i Ghost in the Shell? En kinesisk bas på månen och en bemannad expedition på Mars? Är USA fortfarande ett land, och EU fortfarande en union? Och hur gick det med klimatförändringen?

 

En desto viktigare fråga är: kommer det fortfarande ut sådant vi kan kalla för "animé", av japaner handtecknade filmer i 12 bildrutor per sekund? Eller är allt (som inte är filmat med holografiska kameror) superrealistisk 3DCG? Kommer Anime.se att finnas?! Det låter väl kanske otroligt. Och då måste jag undra, när finns inte Anime.se längre kvar? Vi har suttit och snackat skit på IRC-kanalen i sex år – kommer vi att göra det i sex år till? Jag ser ingen ände på min egen entusiasm för denna sajt och detta japanska underhållningsmedium, men inget är ju oändligt, så jag måste ändå undra... hur länge håller jag ut?

 

(Och kommer wilfried att behöva köpa ett separat hus bara till sin mangasamling?)

[wilfried]

(Och kommer wilfried att behöva köpa ett separat hus bara till sin mangasamling?)

Huset jag bor i är på 182m² så det borde räcker ett bra tag till

Men, det vorde kanske smart med utdragbara hyllor på djupet så att man packa mera ...

[Venoz]

Jag är rädd att vårt privatliv kommer bli ännu mer förstört en det redan är. Det är nog det jag fruktar mest. Vad gäller anime, så kan jag inte säga att jag är orolig. Jag tror att det kommer finnas i någon form, jag har svårt att tro att det kommer att "ta slut" så pass snabbt. 200 år? Kanske. Men jag tror att personer kommer att producera och uppskatta anime en väldigt lång tid framöver.

 

Om mitt intresse sinare så ser jag inte på det som något negativt eller positivt. Vad är det för mening att hålla på med någonting man inte tycker om? Livet är ju bra mycket mer än bara anime -- om man tycker att bergsklättring är roligare borde man kanske hålla på med det istället. Nej, man ska vara optimistisk inför framtiden! Om jag finner något nytt intresse och har ännu mer roligt är det ju bara något att se frammemåt!

 

Fast om vi snackar lite mer jordnära så älskar jag fortfarande anime och manga världen väldigt mycket. Shounen action serier som One Piece, Toriko och Fairy Tail gör mig fortfarande väldigt glad, och jag ser inget slut i sikte alls. Det finns ju så mycket roligt och konstnärligt värdefullt -- alltifrån serier som Honey x Clover till Yakitate! Japan, etc.. jag vet att många är väldigt besvikna på animesäsonger idag, men jag hittar alltid en eller två serier som jag älskar.

[Misho]

Kan ju bara hoppas på att något i stil med SOA verkligen släpps :) Lär nog inte dö av att man inte kan "disconnecta" utan av näringsbrist på grund av beroende... Fy nej när jag tänker på det så är det nog bäst att det blir efter min död.

 

Jag håller med Venoz annars, intressen kommer ofta och försvinner lika ofta för mig, vissa består dock mycket längre än andra men allt handlar ju om att ha kul med det man gillar och när jag slutar ha kul med anime så är det väl ingen idé att fortsätta se på det eller bry sig om det.

[Sceleris]

Givetvis: när det är slut på det roliga så är det slut på det roliga. Jag säger inte att det är positivt eller negativt. Jag talar inte om något slags ångest, att "åh nej, nån gång kommer jag inte att gilla tecknat och det gör mig ledsen nu". Bara en nyfikenhet: det kommer att hända... men när? Kan ni föreställa er att ni tittar på japantecknat om 30 år?

 

På ett sätt kan jag inte tänka mig det. Jag föreställer mig att jag är en trött jetsetter-affärsman som kommer hem sent på kvällen och lättar på slipsen och sjunker ner i soffan med ett glas sprit, och då är kanske japansk tecknad film inte det första denna åldrige VD vill förströa sig med.

 

Men på ett annat sätt, när jag tänker på hur jag ändrats de senaste tio åren eller så, så kommer jag ändå att vara mig väldigt lik, trots 30 års tidsrymd, och då kommer jag nog att titta på tecknat. Åtminstone ibland. :v

[Venoz]

Hmm.. det är ju ändå en bra fråga -- jag tror precis som du, "ibland". Alltså - handen på hjärtat, kommer man att se anime efter anime efter en hård dag på jobbet när man kommer hem sent på kvällarna? Man vill ju inte dö ensam heller, och man vill ju inte tappa bort sina vänner. Sedan så borde man rimligtvis känna att det känns lite uttjatat, åtminstone serier som inte är särskilt unika.

 

Fast såklart, nu var jag väldigt negativ. Jag älskar nog anime ungefär lika mycket som när jag startade, jag hade förvisso bättre serier att se då, men jag känner att jag blir mer förälskad i mediumet för varje år som går. Det tar på någotsätt ut varandra. Jag menar, en serie som handen på hjärtat är rätt medioker, kan jag fortfarande tycka väldigt mycket om. Med det sagt är jag inte en masochist, utan jag gillar helt enkelt mediumet som det används -- alltifrån grafiken, till musiken (speciellt piano), till röstskådespelarna. Då kan en medioker serie fortfarande vara ett bra tidsfördriv.

 

Men jag hoppas någonstans att jag gör det. Om det inte fungerar så fungerar det inte, men tecknat är ju kul bland annat eftersom mediumet gör alla sorts berättelser möjliga. SOA skulle ju t.ex inte alls vara lika bra live action. Skulle tycka att det var synd om jag plötsligt inte uppskattade det lika mycket.

 

Men nog om det -- om vi går över till andra händelser, så hoppas jag att vi till slut bebor Mars. Det är en osannolik slash långsökt tanke, men skulle vara häftigt om det någonsin inträffar. Jag hoppas och tror därför att vi landsätter en människa på mars runt år 2030.

 

En annan tanke jag har är att Nordkorea assimileras till Kina, eller att Nordkorea och Sydkorea faktiskt enas eller åtminstone bygger bättre relationer. EU som en supernation är något jag fruktar, men jag tror inte det kommer hända på ett väldigt långt tag. Men efter 100 år? Då kanske stora superblock som dem man kan se i Gundam-serierna skapas då länder vill ha samma politiska makt som andra.

 

Afrika lär nog snabbt bli det nya Kina, om det inte redan har hänt. Jag undrar vad Kina och andra länder som stigit i världen kommer att göra med sina nyfunda makt. Ryssland har ju tydligt visat sina framklor framför TV-kamror gällande deras militära makt, och USA går i krig rätt ofta. Nu börjar ju orden vässas mellan Kina och Japan gällande ön där som båda lägger beslag på.

 

Inom femtio år borde vi nog ha en rätt bra robot. Alltså, inte "superbra" men vi borde närma oss bra betjänter, fast det når vi nog mycket tidigare än så. Med det sagt tror jag att de första robotorna blir något av prostituter. Alltså, jag tror att många kommer att köpa dem för sexuell njutning och att robotarna kommer att vara sofistikerade nog efter åtminstone.. tja, hundra år. Antagligen femtio år om inte mindre. Låter väldigt bissart, men jag ser det snarare som en tidsfråga än något annat att människor köper robotar att ha sex med. Det blir säkert en otroligt stor debatt om pedofiler som köper robotar som tja, du förstår.

 

När robotarna till slut når den verklighetsgrad att man förknippar dem för riktiga människor, då kommer det till slut komma anti-diskriminations lagar för robotar osv. Det är jag säker på, och det är ju egentligen en väldigt human respons. Det är nog därför jag hoppas att man aldrig går så långt att man tror att dom är verkliga eller att de känner smärta på något vis.

 

CD-skivor kommer inte att säljas efter femtio år, och inte heller något annat i ett sådant fysiskt medium. Åtminstone inte i den grad vi ser idag. Jag tror att allt kommer att gå igenom internet i princip. Jag tror att internetpirater kommer att vinna i längden och efter kanske hundra år utav katt och råtta lek så får EU och andra länder nog och försöker balansera ut det hela lite mera. Jag tror aldrig att saker kommer att vara gratis att kopiera och ta ifrån nätet, men någon slags komprimiss -- t.ex en fildelningsavgift som man betalar när man köper ett bra abonnemang, och som är obligatoriskt. Jag tror att det kommer att komma mycket olika förslag, lösningar osv som till slut gör en någorlunda komprimiss. Men innan dess kommer vi ständigt att behöva kämpa för vårt privatliv, som förstörs pga piratproblemet. Det kommer att bli enklare och vanligare med övervakning.