Animation och produktion

[Sceleris]

Animation är asballt. Därför behövs ett eget ämne bara för snack om hur man gör tecknad film i Japan!

 

Tänker fylla på mer här senare, men tills vidare: det handlar om observationer, tankar och åsikter om animationskonst och andra animéproduktionsaspekter, ofta relaterat till specifika serier och avsnitt av serier. Kanske för att stajla, kanske för att lära oss av varandra.

[Sceleris]

Jag började skumma igenom avsnitt 7 av Ichiban Ushiro no Daimaō och kände att det var ganska mycket som var i den där speciella stilen. Hade Numata tecknat allt det själv? Om han tecknat mycket själv så borde det vara färre animatörer på det avsnittet. Jag räknade antalet på ANN-sidan. 7 chefsanimatörer på avsnitt 7. Men är det många eller få chefsanimatörer? Jag kollade de andra avsnitten, och det låg mest på mellan 15-25 animatörer, alltså mer än dubbelt så många. Antalet sekundärchefsanimatörer var däremot 20 stycken: deras uppgift är att snygga till chefsanimatörernas teckningar innan animationsregissören ska kolla in dem.

 

Det känns alltså troligt att Numata har fått det avsnittet tilldelat sig, med ganska fria tyglar. Eftersom de bara vara sju så hann de inte rita så detaljerat, och då fick en bund "tvåor" fixa till teckningarna.

 

Här har jag framställt lite statistik över serien.

 

1 serieregissör, 1 chefsmanusförfattare

 

Avsnitt 1: 1 manusförfattare, 1 bildmanustecknare, 1 avsnittsregissör, 1 animationsregissör, 17 chefsanimatörer, 8 sekundärchefsanimatörer, 1 inspelningsassistent

Avsnitt 2: 1 manusförfattare, 1 bildmanustecknare, 1 avsnittsregissör, 1 animationsregissör, 9 chefsanimatörer, 3 sekundärchefsanimatörer, 1 inspelningsassistent

Avsnitt 3: 1 manusförfattare, 1 bildmanustecknare, 1 avsnittsregissör, 5 animationsregissörer, 11 chefsanimatörer, 6 sekundärchefsanimatörer, 1 inspelningsassistent

Avsnitt 4: 1 manusförfattare, 1 bildmanustecknare, 1 avsnittsregissör, 1 animationsregissör, 16 chefsanimatörer, 0 sekundärchefsanimatörer, 1 inspelningsassistent

Avsnitt 5: 1 manusförfattare, 1 bildmanustecknare, 1 avsnittsregissör, 1 animationsregissör, 26 chefsanimatörer, 4 sekundärchefsanimatörer, 1 inspelningsassistent

Avsnitt 6: 1 manusförfattare, 2 bildmanustecknare, 1 avsnittsregissör, 1 animationsregissör, 17 chefsanimatörer, 6 sekundärchefsanimatörer, 1 inspelningsassistent

Avsnitt 7: 1 manusförfattare, 2 bildmanustecknare, 1 avsnittsregissör, 1 animationsregissör, 7 chefsanimatörer, 20 sekundärchefsanimatörer, 1 inspelningsassistent

Avsnitt 8: 1 manusförfattare, 1 bildmanustecknare, 1 avsnittsregissör, 1 animationsregissör, 15 chefsanimatörer, 1 sekundärchefsanimatör, 1 inspelningsassistent

Avsnitt 9: 1 manusförfattare, 1 bildmanustecknare, 1 avsnittsregissör, 2 animationsregissörer, 20 chefsanimatörer, 4 sekundärchefsanimatörer, 1 inspelningsassistent

Avsnitt 10: 1 manusförfattare, 1 bildmanustecknare, 2 avsnittsregissörer, 4 animationsregissörer, 25 chefsanimatörer, 8 sekundärchefsanimatörer, 2 inspelningsassistenter

Avsnitt 11: 1 manusförfattare, 1 bildmanustecknare, 2 avsnittsregissörer, 5 animationsregissörer, 25 chefsanimatörer, 13 sekundärchefsanimatörer, 1 inspelningsassistent

Avsnitt 12: 1 manusförfattare, 1 bildmanustecknare, 2 avsnittsregissörer, 8 animationsregissörer, 24 chefsanimatörer, 14 sekundärchefsanimatörer, 2 inspelningsassistenter

(En inspelningsassistent är, tror jag, den som kör runt stan för att hämta teckningar från frilansande animatörer.)

 

När jag nu ändå har tagit fram denna information, vad kan vi dra för fler slutsatser? Nästan alla avsnitt har haft bara 1-2 animationsregissörer. De sista tre avsnitten har både extra avsnittsregissörer, många fler animationsregissörer, många chefsanimatörer och många sekundärchefsanimatörer, och en extra inspelningsassistent för att runda av det. De måste alltså ha blivit försenade i produktionsschemat!

[Venoz]

Nu vet jag inte om jag är offtopic - men bryr ni er mycket om vem som regisserar osv? Alltså - har ni koll på sådant? Kan ju vara rätt bra faktiskt, vissa gör mycket bättre ifrån sig än andra och det är ett bra sett att urskilja mellan sevärda serier ytterliggare.

[Sceleris]

Nu vet jag inte om jag är offtopic - men bryr ni er mycket om vem som regisserar osv? Alltså - har ni koll på sådant?

Jodå, absolut! När det gäller kreativ kontroll så har regissörerna stor sådan, och det finns många animéregissörer vars medverkan ger en mycket speciell prägel, speciellt vad gäller de som skriver manus och ritar bildmanus själva. Jämför Satoshi Kons filmer med Hayao Miyazakis filmer: hur ser de ut, vad har de för teman? Jämför Tsutomu Mizushimas komediserier Bläckfiskflickan, Hare nochi Guu, Genshiken och Dokuro-chan med hur Hiroaki Sakurai gör komedi i Digi Charat, Cromartie, Kaichō wa Maid-sama och så vidare. Försök se regissörens kännetecken i Osamu Dezakis och Hideaki Annos verk.

[Hikari no Hohenheim]

Nu vet jag inte om jag är offtopic - men bryr ni er mycket om vem som regisserar osv? Alltså - har ni koll på sådant?

En gång i tiden var det inte så noga för min del vem som regisserar och så, men i takt med att jag blivit äldre (fyllde 24 nu i sommar) har jag blivit mer och mer uppmärksam på det. Speciellt om en serie efter en säsong eller två känns annorlunda; att jag inte tycker lika mycket om Bläckfiskflickan i säsong 2 kan exempelvis skyllas på regissörsbytet. Intresset väcktes dock inte till liv på allvar förrän dennadära icke-anime-serien som jag gillar, Personlig Liten Häst: Kamratskap är Trolldom, helt sonika bytte regissör och serien kändes som ett helt annat verk. När jag försöker diskutera saken bland de kretsarna verkar det vara ytterst få som bryr sig, och jag vill minnas ha fått liknande svar både när det gäller spel och anime. Kanske ett intresse som kommer med åldern.

 

Utöver det kreativa överhuvudet på en serie är jag däremot aningen förvirrad. Vad gör en Producent gentemot en Exekutiv Producent? Hur jämförs det med en Regissör? Vad är en Överseende Regissör? Olika studior verkar ha olika hierarki, och reglerna verkar skilja sig för var serie. För att inte tala om att eftertexten i anime oftast är skriven med kanji, så olika titlar kan översättas olika beroende på vem som översätter. Förmodligen är även detta en faktor till varför många inte fått upp intresset för det.

[Sceleris]

Utöver det kreativa överhuvudet på en serie är jag däremot aningen förvirrad. Vad gör en Producent gentemot en Exekutiv Producent? Hur jämförs det med en Regissör? Vad är en Överseende Regissör?

Grundtanken är att producenter är ekonomiskt ansvariga, regissörer är kreativt ansvariga. Producenter kan (och med all säkerhet brukar!) komma med krav och åsikter om det kreativa innehållet: kanske det blir en bättre produkt om man gör hjältinnan lite mer tsundere? Och tar en SMAP-låt som öppningslåt? Ett av skälen till att Ponyo på klippan vid havet är så "otajt" är att Hayao Miyazaki inte hade sin gamle vapenbroder och Ghibli-producent Toshio Suzuki att hålla pli på honom. Från en radiodiskussion:

 

Mamoru Oshii:

I saw Ponyo the other day and figured something out. I realized, “Oh, Suzuki Toshio had absolutely nothing to do with this movie,” and I was certain about it.

Radio staff:

Absolutely nothing? (strained laughter)

O

shii

:

That was a 100 percent Miya-san movie.

Toshio Suzuki:

Well, it really is Miya-san’s movie.

O

shii

:

The movie was 100 percent made by Miya-san.

S

uzuki

:

Yes, that’s correct.

O

shii

:

You didn’t lay a single finger on it. Or maybe you weren’t allowed to, I bet. That’s why it isn’t a complete film. What that means is that for all of Miya-san’s movies up until now, the only reason that they were real movies was because Toshio Suzuki was right there, or because Takahata Isao was right there.

S

uzuki

:

Hm.

O

shii

:

There wasn’t someone supervising this one to bring it all together as a film, this time.

 

Producenten är alltså affärsmässigt ansvarig: skissa upp planer på arbetsschema och budget och se till att alla håller dem; anlita arbetare, däribland regissören (som dock kan ha åsikter om vilka som bör anlitas i andra roller), och så vidare. Bland producenter räknas alla som arbetar med det där: exekutiv producent är liksom chefen för hela föreställningen, medan en producentassistent kan vara killen som kokar kaffe på kontoret. En översiktsproducent (supervising producer) är ganska amerikanskt, tror jag, där de också kan kallas för chefsförfattare. Av personerna som tituleras "supervising producer" i Anime News Networks databas så är de flesta (även med japanska namn) inblandade i de amerikanska bearbetningarna: jag föreställer mig att de var ett slags konsulter för att se att översättningarna blev godtagbara. Men jag hittade ett exempel på en japansk produktion med översiktsproducenter: Gravitation, TV och OVA. Efter deras personnamn står namn på företag som producerar serien – det är alltså troligt att de är utsända av företagen och medverkar i författarprocessen för att säkerställa vissa kommersiella mål, som att inkludera sånger som de kan sälja på CD.

 

Regissörens ansvar är som sagt kreativt. Manus, bildmanus, animationslayout, animation, röstinspelning, ljudeffekter, specialeffekter... men precis hur "hands on" regissören vill vara är upp till han eller hon själv. De skulle skriva manus och rita bildmanus själva, eller bara (tillsammans med producent) utse manusförfattare och bildmanustecknare. De kan delegera allt animationsmässigt till sin animationsregissör. Många regissörer är inte med på dubbningen (röstinspelningen) – andra, till exempel Hideaki Anno, är nästan med i båsen för att säga exakt hur högt röstskådisarna ska skrika.

 

Så om säsong 2 är si eller så jämfört med säsong 1 så kan man inte säga att det nödvändigtvis är för regissörens idé, men det är åtminstone regissörens ansvar: det är ju hen som har godkänt allt med produktionen.

 

Olika studior verkar ha olika hierarki, och reglerna verkar skilja sig för var serie.

Ja, arbetstitlar är något som förhandlas fram. Ibland hittar de till och med på helt nya arbetstitlar när någon har medverkat på ett sällsynt sätt.

[Klona]

Tack för en bra förklaring om rollerna för regissörer och producenter och hur de kan styra ett verk Sceleris.

 

Själv brukar jag intet titta så ofta vem som har regisserat eller producerat serien om inte någon har skrivit vem det är och oftast har jag ingen aning om vilka verk de gjort förutom de få namn jag har lagt på minnet efter vissa verk. Fast det är ju ett litet framsteg i alla fall mot för några år sedan då jag inte ens brydde mig om det överhuvudtaget, nu kan jag bli intresserad av en serie om jag känner igen något namn som var med och medverkade i en serie jag gillade.

[Sceleris]

 

På chattkanalen:

 

<&Sceleris> JPEG-artefakt på husfasaden kring 16:20 i senaste Yuruyuri.

< iDrougge> MPEG menar du väl?

<&Sceleris> Nej. Det är som att de har tagit nån lågkvalitetstextur och satt på huset.

< iDrougge> Det är då jag känner för att göra som i Dune och dra igång en datorjihad.

< iDrougge> Sen får vi hålla till godo med mentater och mikroböcker.

<&Sceleris> http://i.imgur.com/VNxAc.png

< iDrougge> Alltså, vad är grejen? Om de inte vill teckna kan de väl byta till något annat yrke än tecknare?

 

Hur kan det ha blivit ett sådant fel? Tillåt mig spekulera...

 

 

Traditionell japansk animation går (gick) ut på att först teckna bilder på papper, sen teckna linjer på celler, att måla cellerna, och sedan fota cellerna när man lagt dem ovanpå en målad bakgrund. Olika figurer, och delar av figurer (till exempel munnar), kan vara animerade på olika papper och målade på olika celler.

 

Jag tänker mig att när japanerna arbetar med digital animation så animerar de figurerna till ett slags återanvändningsbara "resurser". Killen på soffan till vänster är en animerad resurs under klippets gång (med klipp menar jag en sekvens som är oavbruten av "kamerabyte"), hans syster bredvid honom är en annan animerad resurs; tjejen och mannen också. Grejerna på bordet kanske inte rör sig, och är en statisk resurs. Bakgrundsmålningen är en annan statisk resurs.

 

Med resurser kan man sätta in dem oberoende av varandra, och manipulera dem på oberoende sätt, flytta dem på olika sätt under klippets gång. Till exempel om en animerad resurs är av en figur som springer bortåt, då kan man helt enkelt göra den mindre istället för att faktiskt teckna den mindre för varje bildruta.

 

Ibland blir det fel, som i bilden ovan: det syns inte så bra, för att bilden dumt nog är sparad i JPEG, men kolla in hur konturen av killens ansikte blir kantigt mot bakgrunden, och jämför med strecket i hans käkben. Alla hans konturer mot andra resurser är dåliga. Jag kan tänka mig att varje resurs har något slags inställning för hur konturerna ska blandas med omgivningen, och att denna i detta fall är felinställd. Ett annat fel man ser ibland är att en enstaka resurs verkar vara renderad i lägre upplösning än andra resurser; även detta borde bero på en inställning.

 

Så vad har de gjort med huset i Yuruyuri 2? Teglet verkar vara det enda som ser så där illa ut. Kanske är bilden uppgjord av olika resurser, och just teglet är i en felinställd resurs, eller kanske huset är en 3D-modell (det kan jag inte avgöra av bilden), och de råkade använda en dålig/felaktig tegeltextur.

[Sceleris]

Seems like Yoshimichi Kameda indeed worked on Eva Q. Oh boy, that movie's gonna be intense.

 

Nedan är en samling klipp från verk som Kameda har arbetat på. "Intensivt" är en bra beskrivning: väldigt mycket rörelse, rörlig synvinkel, föremål som går nära mot eller från kameran, och allt utan att göra det för förvrängt. Kameda verkar vara en lysande actionanimatör!

 

 

(Av det som jag kan tänka mig att man inte vill se spoilers från hör Fullmetal Alchemist Brotherhood avsnitt 19, 25, 45 och 61 samt filmen Star of Milos; Towa no Quon 6; Un-Go 11; No. 6 avsnitt 10; och Bleach 341.)

[Sceleris]

På IRC länkar Iggy till bildmanuset för öppningsvinjetten till gamla mechaserien Baldios. Kan vara kul att se för den som inte sett ett animébildmanus förut. Och här är den färdiga versionen.

 

http://www.youtube.com/watch?v=Lwacn6Z5U6w

[Sceleris]

Jag hittade en intressant liten intervju med Yūichi Terao, filmfotograf på Ufotable, där han beskriver sin yrkesroll i den digitala animéåldern. Det var intressant och upplysande att läsa.

 

Hans område, 撮影 satsuei, kan översättas med filmfotografi (på engelska cinematography). I traditionell film är det filmfotografiarbetsgruppen (kort och gott "foto"?) som ansvarar för kamera och ljussättning. Gruppens ledare kallas för chefsfotograf (på japanska 撮影監督 satsuei kantoku; på engelska director of photography alternativt cinematographer; på svenska även A-foto (där B- och C-foto är underlydande)). Chefsfotografen är den som står regissören närmast och har ofta en stor påverkan på filmens "look", hur bilden ser ut när den fångats på film. Chefsfotografen tar beslut i samråd med regissören, som slipper detaljstyra kamera- och ljushantering och då istället kan fokusera på skådespelarna och helheten.

 

I traditionell cellanimation arbetar (ja, arbetade) "fotot", som jag förstår det, mest i ett rum där de lägger målade celler och bakgrunder i lager på ett bakbelyst bord under en kamera och fotograferar av det på film, för att byta ut celler (enligt tidsmallar som säger hur många bildrutor varje cell ska fotas) och fotografera en ny bildruta, och upprepa. Satsuei-folket har också fått göra specialeffekter: när solen skiner i en Dezaki-film eller när bilden i någon gammal animé blir suddig och rörlig som under en vattenyta, så är det de som varit i farten. Iggy kan säkert utvidga.

 

Med digital animation har man ju inte celler som man fotar av, utan man har inscannade bilder som färgläggs och renderas i datorer. Vad gör då en fotograf nu för tiden? Vad Terao berättar om sina arbetsuppgifter är det alltså ljussättning och visuella specialeffekter som när miljön speglas i en kniv eller hur fallande regn måste förvrängas av vad som händer i scenen. Han är kanske inte någon Gregg Toland, men nog har han bidragit till filmens utseende.

[idrougge]

I traditionell cellanimation arbetar (ja, arbetade) "fotot", som jag förstår det, mest i ett rum där de lägger målade celler och bakgrunder i lager på ett bakbelyst bord under en kamera och fotograferar av det på film, för att byta ut celler (enligt tidsmallar som säger hur många bildrutor varje cell ska fotas) och fotografera en ny bildruta, och upprepa.

Inte ett bakbelyst bord, belysningen sitter ovanför celler och bakgrund. Om man istället lägger cellerna på ett ljusbord får man den klassiska motljuseffekten som är så vanlig i Dezakis filmer och så svår att reproducera digitalt. Även laserstrålar och explosioner gjordes på samma sätt, oftast med färgat motljus och "inverterade" celler.

Satsuei-folket har också fått göra specialeffekter: när solen skiner i en Dezaki-film eller när bilden i någon gammal animé blir suddig och rörlig som under en vattenyta, så är det de som varit i farten. Iggy kan säkert utvidga.

Den "skvalpiga" effekten bygger på en teknik som kallas slitscanning där man lägger en svart schablon med en smal skåra i över cell och bakgrund gör upprepade tagningar medan man flyttar masken nedåt samtidigt som man flyttar kameran eller reprobordet fram och tillbaka. Det är väldigt tidsödande om man inte har elektroniskt styrd kamera och bord. Samma teknik används till specialeffekter i science fiction-filmer för att göra stjärnor som rör sig eller tunneleffekten i de klassiska vinjetterna till Doctor Who.Reproborden är uppbyggda i flera våningar med glasbotten så att man kan få skärpedjupseffekter och ställa om fokus från förgrund till bakgrund. Fotografen och hans assistenter kan alltså tvingas arbeta på stegar för att kunna styra kameran och samtidigt flytta på celler, bakgrunder och de olika våningarna. Senare började man använda datorer och elmotorer för att flytta på saker automatiskt och styra exponeringen.Bakgrundseffekter förutsätter ofta dubbel- och trippelexponeringar med noggrant lagda masker, där svarta silhuetter av cellerna läggs ovanpå bakgrunden så att inte glitter eller skvalp slår in i cellerna. Sedan rullar man tillbaka filmen och fotograferar cellerna mot en svart bakgrund. Det kräver mycket precision så att rätt filmruta exponeras med rätt bakgrund och rätt cell på rätt position.Varje fotograf har även ett arkiv med filmade "solstrålar" som dubbelexponeras på filmen. Tekniskt banalt, men väldigt snyggt. Av någon anledning väljer digitala fotografer att göra det med digitaleffekter när de lika gärna (om inte mjukvaran ställer till det) hade kunnat klippa in samma filmade strålar som Osamu Dezakis fotograf, pionjären Hirotaka Takahashi använde. En annan klassisk Dezaki/Takahashi-effekt är de mörkblåa skuggorna som görs genom att man lägger färgade paraffinark ovanpå cellerna.En likhet finns dock mellan traditionellt filmfotografi och den datoriserade motsvarigheten, och det är att man arbetar med långa listor med tagningar ruta för ruta. Det är den stor skillnaden mellan tecknad film och 3d-animation, där 3d-objekt rör sig mjukt efter utsatta banor från punkt a till punkt b utan att någon behöver tänka på hur många rutor föremålet befinner sig på en viss plats eller vad som händer mellan ruta 16 och ruta 20.

[Sceleris]

Från Twitter: "Here's a novel way to mark inbetweens, from A Letter to Momo. (the dashes in front of her face)"

 

 

 

 

Inbetweens är mellanteckningar: film består ju som standard av 24 bilder per sekund. Det är dock på lågbudgettecknat för dyrt att animera alla 24 bilder av varje sekund i ett helt avsnitt eller en hel film. Istället tecknar man en (1) bild och visar den kanske tre gånger i rad innan man visar nästa nytecknade bild: detta kallas att "animera på treor" och kan i princip sägas vara 8 bildrutor per sekund istället för 24. Det brukar heta att animé kör mer på "treor" eller lägre, medan exempelvis amerikanska 2D-animatörer animerar på tvåor. (Men man varierar, förstås: långsamma, stilla scener kanske ser okej ut animerade på sexor, medan de lägger krutet på en actionscen med stundvis hög bildfrekvens.)

 

Men även om man animerar på tvåor eller till och med treor så blir det ändå många teckningar för ett avsnitt, och ju bättre tecknare desto dyrare är de. (Får man anta.) Därför får de duktigaste tecknarna (key animator "nyckelanimatör", chefsanimatör) koncentrera sig på att "planera" rörelser genom att teckna de huvudsakliga, viktigaste delarna av en rörelse (key frames "nyckelbildruta"), medan mindre erfarna och mindre kostsamma animatörer får teckna alla teckningar som ska ligga mellan chefsanimatörernas (inbetweens, mellanteckningar).

 

Om jag inte har helt fel så tror jag att dessa "mellantecknare" (från engelskans inbetweeners) på svenska kallas bara "animatörer" för att hålla dem skilda från chefsanimatörer. Animatörerna har chefsanimatörernas bilder på papper och får rita av med ändringar, själva räkna ut exempelvis att "om jag ska rita två teckningar mellan dessa nyckelbilder, och föremålet har rört sig 3 cm på pappret mellan dem, så ska föremålet på min första teckning ha rört sig 1 cm från första nyckelteckningen, och på min andra teckning ha rört sig 2 cm från första nyckelteckningen".

 

Vad chefsanimatörerna alltså gjorde på animéfilmen Ett brev till Momo var att med små, snabba märken visa ungefär var mellanteckningarna ska gå. Fiffigt!

 

(Disney gjorde visst något liknande för länge, länge sedan.)

[Ryssen]

Nu vet jag inte om jag är offtopic - men bryr ni er mycket om vem som regisserar osv? Alltså - har ni koll på sådant? Kan ju vara rätt bra faktiskt, vissa gör mycket bättre ifrån sig än andra och det är ett bra sett att urskilja mellan sevärda serier ytterliggare.

 

Bara när det gäller filmer.

 

Dem enda anime företagen jag känner till är Studio Ghibli och Shaft. Ghibli för deras filmer. Och Shaft för att jag älskar Bakemonogatari och dem påminner mig om Stanley Kubrick.

[Sceleris]

Det här med högupplöst anime i HDTV- och Blu-ray-åldern alltså, en intressant sak är hur stora papper animatörerna använder. Ju större papper, desto fler och noggrannare linjer kan animatörerna rita – men desto mer tid tar det (vilket också är dyrare). Jag såg ett inlägg där storleken på de papper som Kyoto Animation använt vid Kanon (2006), Air (2005) och Chūnibyō Demo Koi ga Shitai (2012) jämförs. Chu2koi ska visst inte vara full HD, medan K-On-filmen var det.

 

För att se hur det kan yttra sig kanske man kan jämföra detaljerna i den här bilden från Air med den här från K-On-filmen. Om det är orättvist att jämföra en TV-serie med en biofilm så kan vi istället tänka på om en närbild i Hyōka (2012) ser mer detaljerad ut än en närbild i Full Metal Panic: The Second Raid (2005).

[Sceleris]

En liten tvåminutersanalys om att animera på treor (typ "att animera i 8 fps") och en liten undran om hur man får samma effekt med datorgenererad animation.

 

[idrougge]

Intressant.

Men man får inte glömma att CG (3d-animation) först och främst är ett sätt att spara pengar. Om man börjar pilla med antal bilder per sekund, kameravinkel och hårrörelser blir det så mycket manuellt arbete (vilket CG är till för att rationalisera bort) når man snart en punkt där man lika gärna kunde ha gjort det för hand med penna och papper.

[Sceleris]

 

3D-effekter i 2D-animation! Rotationer, åkningar, djupförflyttningar...

 

Jag älskar åkningar. Som i Soul Eater OP1!

 

https://www.youtube.com/watch?v=HBCbNSZrG_I

[Sceleris]

Det är ju ganska känt att man ofta snyggar till dåligt tecknade scener i TV-sänd anime till köpversionen, och det finns många exempel på det. Jag hittade några bilder jag sparade ur Natsuiro Kiseki från sommaren 2012, och tänkte göra en liten jämförelse.

 

Jämförelse 1

Spoiler

 

Tror förresten inte bildrutorna stämmer överens helt. Men den där minen alltså, hah!

 

Jämförelse 2

Spoiler

Tänk dock inte så mycket på hur det flyter, det är bara att jag gjorde den äldre versionen med färre bilder och långsammare frekvens.

 

Min favorit:

Jämförelse 3

Spoiler

 

 

XD

[Zeedox]

Haha! Gröna tjejen på den sista bilden ser ut som hon vore ritad av ryuukishi07. 

[Sceleris]

kViN (kunnigt animefan) har fått en gästartikel om sakuga publicerad på ANN!

[Sceleris]

 

(Spoilers för filmen Akira.)

 

((Om du inte har sett filmen Akira, se den.))