Anime hösten 2012

[Amarda]

Code:Breaker börjar bli riktigt intressant nu, i början fick jag intrycket av att den var otroligt dålig med platta och tråkia karaktärer men efter ett par avsnitt så blir den riktigt bra. På något sätt har alla irriterande saker tonats ner. Den har ett ganska intressant stridsystem och än så länge är storyn hyffsat intressant och spännande. Ett annat stort plus är introlåten.

[Sceleris]

Har flyttat ut en del inlägg till egna trådar, om några serier som jag av olika anledningar tyckte förtjänade det. Men det går inte att dela på specifika inlägg, så de här som rymmer kommentarer om flera animeserier har bara citerats.

[idrougge]

Jag gjorde ett hopp på några avsnitt i Code breaker (Jag låg efter, och tänkte att det var bäst att se om det var mödan värt att tröska igenom avsnitten jag missat). Serien hade gått ner sig en hel del, allt hade gjorts förut, så nu åker den upp på hyllan.

[hillster]

Bra att du gjorde en insats med Chuunibyo du med Sceleris! Visst, kanske inte en fullträff, men en av mina favoriter i år. Och jag är faktiskt riktigt spänd inför sista avsnittet (du verkar ha tippat samma scenarion som jag)!

 

Jag ville bara meddela att jag sätter Little Busters! på hyllan och spelar novellen istället. Spelet ska tydligen vara ett av KEYs bästa, och även om alla som någonsin sett en KEY-produktion vet ungefär hur tegelstenen ser ut när den defekeras så satsar jag nog hellre på spelet i det här fallet. Någon som har spelat det och kan kommentera?

[Venoz]

@Hillster, tyvärr inte men jag vet att många har fallit pladask för det. Men med allt det sagt och vad jag förstått så är det nog snarare en utav Key's värsta, men det är ju subjektivitet och det betyder inte att den är dålig. Kortfattat - jag skulle nog rekommendera ditt val. Mer gånger än inte så är det väl rätt svårt att klå originalet. :)

 

-----

På tal om Anime hösten 2012 så måste jag säga att om det är en serie som jag tycker fått för mycket uppmärksamhet så är det Tonari no Kaibutsu-kun. Min poäng är inte direkt att den är dålig, men att den inte är så bra som jag förväntade mig att den skulle vara efter alla människor som skrev så gott om den. Min största höna är att den är ju minst lika konstig som harem och ecchi serier som jag märkte att många kritiker pekade på och kritiserade högt när de berömde den här serien. Karaktärerna är ju inte alls realistiska här heller. Killen i serien är ju inte bara konstig, utan rätt galen (på ett dåligt sätt) om man kollar på hans beteende och vad han gör.

 

Aja, serien i sig är absolut något man kan kolla på och har någolunda kvaliteter av sevärdhet, men jag märkte rätt snabbt att den inte föll mig till smaken.

[Sceleris]

Åjo, Tonari no Kaibutsu-kun är mycket mer "en kul shôjoserie som sänds just nu" än vad det är "ett mästerverk som vi kommer att minnas i åratal". (Reflektioner, avsnitt 12: Natsume är gulligt blyg. Hon talar så artigt och med svag röst.) Om du vill ha en mer realistisk dramaserier så är det ju Sukitte ii na yo som du ska se.

 

Det sänds inte så många shôjoserier av traditionellt snitt, känns det som, så då känns det lite lyxigt när det går tre sevärda serier samtidigt. :3

[Sceleris]

Jag förstår mig inte på Ixion Saga DT. Den är så fortsatt bättre än väntat. Humorn är oväntat bra, och handlingen går åt håll jag inte väntar mig. I avsnitt 11 så blir det äntligen

en uppgörelse mellan DT och ED, som slutar med att ED dödar DT och prinsessan med sin magiska stråle från sitt svärd

. (Öh, det där lät väldigt... porrigt... men med tanke på serien så är det nog meningen.) Det är klart att de knappast

är döda på riktigt, utan fejkade det för att slippa sina eviga förföljare, men det var ändå inte riktigt hur jag väntade mig att de skulle bli av med dem

. Fler borde se den här serien -- åtminstone de som har lite tid över och gillar plump humor.

[Sceleris]

Jag såg klart Medaka Box: Abnormal (säsong 2). Det är en otillfredsställande adaption. Inte så att regin är helt inkompetent eller att de klantat sig speciellt med storyn, och rösterna är okej när man vant sig. Nej, problemet är hur den ser ut. Det är tråkigt. Alltså, Nishioishins (författare av Bakemonogatari och Katanagatari) mangaberättelse är ju redan tvivelaktig, bestående av jämna delar skit och jämna delar skitbra -- inte sällan samtidigt. Så det räcker inte riktigt för animeversionen att bara ha samma berättelse. Nej, en lika stor del av lockelsen som den knäppa handlingen är Akira Akatsukis teckningar. Det är en slags skärpa i hans stil; dels karaktärsdesignen och linjerna, dels poseringarna och layouterna. Gainax teckningar och färgläggningar får i jämförelse allt att kännas så jäkla slätstruket. Inte heller är animationen nåt att hänga i julgranen. Det är trist.

 

Och det är synd, för Medaka Box är inte en trist berättelse. Det är inte direkt en bra berättelse, men den är så jäkla knäpp att det är riktigt underhållande. Och med knäpp menar jag inte att det är obegripligt eller vedervärdigt sjukt eller så, utan att det figurerar så många figurer med knäppa egenheter. Typ att det kommer en tjej i söta kläder som svingar stora järnkulor som sitter fast på kedjor. Och så pratar hon med ett påhittat språk som bara består av siffror. ("Ett tre fyra ett noll fem nio sex sju fem tre åtta nio åtta åtta tre två noll sex två nio." "...Va?") Eller så Medakas far, som är så full av kärlek att han skaffade sju fruar. Eller den där tjejen som håller fast bandaget runt huvudet med en stor instucken Rambo-kniv.

 

Det roligaste med serien är hur den lägger grunder, eller referenspunkter, som sedan blir överträffade. Så där så att man måste skratta till och säga "va?!" för sig själv. "Hände just det där?!" Det är därför som jag verkligen inte gillade avsnitt 12 av serien. Avsnitt 11 slutar med att man introducerar Misogi Kumagawa, en av seriens mest intressanta figurer -- och kanske den mest populära --, och anledningen till att det funkar är att det följer upp allt som hänt tidigare. Kumagawa är en antites, ett mysterium, en levande lögn... och så vidare. Istället för att leda in i nästa akt av berättelsen ("Minus 13") så tar avsnitt 12 och berättar om Kumagawas förflutna i förtid, och avslöjar både hans förmåga och för mycket om en viss annan karaktär. Om man inte låter storyn stegra i sin egen takt, och inte låter mysteriet vara ett mysterium ett tag, så tappar man ju uppbyggnad.

 

I första hand rekommenderar jag till att läsa mangaoriginalet Medaka Box. Om du ändå vill se animeserien, hoppa över avsnitt 12 om du är intresserad av att läsa fortsättningen (eller invänta en eventuell säsong 3). 5/10 åt Medaka Box-animeserierna.

[Sceleris]

Inför kvällens seriefinal av Sukitte ii na yo tänkte jag läsa ikapp de mangakapitel som animeversionen har täckt men jag inte läst förut, vilket inte är så många. Men att läsa med animeversionen färskt i minnet är lite intressant. Animeversionen är i stort sett bättre: de skriver om och bygger upp och presenterar karaktärerna med lite finess och fingertoppskänsla, och små, alldeles för få, stänk av expressivitet (som i första avsnittet). Men mangaversionen har -- även om jag inte är särskilt imponerad av teckningarna och inramningarna -- en sorts frankhet om sex och tonårsproblem som inte kommer till uttryck i animeversionen. Att kalla animeserien för könlös eller sexlös kanske är överdrivet, men det känns åtminstone som en mer städad version.

[Sceleris]

Ixion Saga fram till och med avsnitt 13:

• I slutet av avsnitt 11 så
  dog huvudpersonen, helt förintad av sin ärkefiende E.D

  . Hela avsnitt 12 gick åt till att hamra in detta:

  de två överlevande i huvudpersonens sällskap sörjde och begravde huvudpersonen och prinsessan, som också förintades

  . I förhandstitten för avsnitt 13 får man veta att

  serien då skiftar fokus till att handla om E.D:s äventyr

  .

• Detta var
  förstås ett skämt

  : tidigt i avsnitt 13

  avslöjas att allt var en bluff för att få bort E.D. som låg dem hack i häl och anföll hela tiden

  . Det är förstås väldigt

  osannolikt att en serie verkligen skulle byta huvudperson på det sättet, men samtidigt inte helt otroligt

  : dels är det en serie som tidigare har om inte brutit så åtminstone tänjt på konventionerna, och dels har E.D. under seriens lopp lagts fram som en ganska viktig figur av hjältekaraktär, fastän han är på fel sida.

• Yū Kobayashi spelar hyperaktiv ung dam som man skulle ha gissat läst för mycket shōjo-manga, om världen i Ixion Saga hade shōjo-manga. Lite skoj. Inte ha-ha-skoj, men skoj.
• Ett kul skämt: i livsfara så tänker
  huvudpersonen Kon

  att han inte får dö: då skulle folk

  hemma i vår värld till slut kolla upp innehållet på hans hårddiskar! "Alla mina intressen och perversioner kommer att avslöjas! Till och med min sökhistorik för 'Tour de France och pissande'!"

  (Vänta, va?!) Den ultimata skammen och något vi alla kan känna igen oss i, eller hur?

[Sceleris]

Nu såg jag äntligen klart Code Breaker. Till skillnad från många har jag inte avskytt serien, men den har inte varit speciellt lyckad heller. Så efter att ha hört en del snack bland animationsnördar om hur bra effektarbetet är i de sista få avsnitten så tänkte jag att jag kunde se klart serien.

 

Åjo, det ser väl rätt bra ut... men inte så bra att jag kan bortse från seriens andra brister, i princip alla på manusfronten. Jag är inte den som bryr sig speciellt mycket om "plot holes", eller intrighål, i film. (Därmed inte sagt att jag inte ibland reagerar på något – med tanken att "det hände just X, men borde inte det då hända Y?", men sällan så att det förstör filmen för mig. Film Crit Hulk skrev f.ö. en lång och läsvärd artikel om intrighål.)

 

Det fanns fler fel, men de två värsta missarna var karaktärerna. Inte att jag ogillade dem, utan bara hur de användes.

 

Spoiler

För det första: den kvinnliga hjältinnan Sakura visades från början vara en starksinnig ung tjej med benfasta principer, och som kunde slåss. Efter halva serien har hon marginaliserats helt och hållet. Hon blir kidnappad och uppbunden, och det enda hon gör i resten av serien är att ropa "Ōgami!" Hennes förmåga är ju att nullifiera andras förmågor, men detta kommer inte till användning på något betydande sätt alls: hon hade kunnat skrivas ut ur serien efter två avsnitt. Dessutom fick vi ju se att Sakura var jättebra på judo, men detta kom inte heller till användning. Skurken håller upp henne i halsen och tänker strypa henne, men hon är helt kraftlös. Varför etablerade de ens henne som stark då? Det hade ju räckt med att visa att hon var envis – fast även den envisheten borde ha spelat in mer. Som att hon lyckas omvända antingen skurken eller åtminstone den manliga protagonisten. Hon var bara för meningslös här.

 

För det andra: jag köper inte alls karaktärsinteraktionerna mot slutet. De visar att alla Code Breaker-medlemmar arbetade så väl ihop, och så vidare. Så deras ledare "förrådde" dem och blev deras fiende. I slutet har han planterat fullt med bomber i hela Japan för att döda 50 000 människor. Och han dödar fullt med oskyldiga människor. Så de andra medlemmarna strider mot honom. De försöker döda varandra. Alltså, verkligen döda varandra. Hitomi, skurken, vill att de ska dö. För att de går emot hans planer, ja, men ändå. Han brukade till och med säga att "nu när jag är Code Breaker 01 så kommer ingen att dö". Ändå, i slutet, när Hitomi är döende och ger upp sin plan enbart för att han inte längre har förmågan att fullfölja den, så är hans forna medlemmar helt gråtmilda och springer till hans sida.

 

Han har inte visat några tecken på att förändras. Hans motivation till att döda 50 000 vanliga oskyldiga människor var missriktad, onödig och ondskefull. De höll inte med honom i vare sig praktik eller etik. Och han försökte ända fram till slutet att genomföra den. Fan, till och med det som fick honom att ändras, från den rättvisans kämpe som de tidigare kände till en kallblodig terrorist, var en otillräcklig förklaring – jag nästan väntade mig att de skulle säga att han blivit hjärntvättad.

 

Ändå gråter de för honom när han dör. Nästan som misshandlade hemmafruar som säger att "han kan ändra sig, han behöver bara en chans till". Det är så fel, och jag fattar inte hur de vill att jag som tittare ska kunna acceptera det. De visade ett tidigare fall där Hitomi som Code Breaker tvingade en skurk att döda sig själv och sade "dö med ånger över dina synder" eller något liknande. Det är orden som seriens hjältar borde ha besegrat honom med.

 

Nej, 5/10. Det är vad den får av mig.