Hoppa till innehåll
Anime.se

Anime hösten 2012


Sadfriend
 Share

Rekommenderade inlägg

Sommaren är inte ens i närheten på över än men redan har höstens seriertitlar släppt.

Eftersom man har en nära vän som älskade Little Buster! kanske man ska ge animen en chans, så slipper man tjafsa med VN's. Får även se ifall K har någon intressant story. Annars får man hoppas att listan uppdateras med lite mer intressanta titlar. Vad ska ni titta på i höst?

CIPI1.jpg

  • Uppröstad 2
  • Nedröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Det var som tusan – det är inte White Fox som producerar Robotics Notes, utan Production I.G. Efter succén (förvisso en måttlig sådan) som var Steins Gate trodde jag faktiskt att de skulle fortsätta. Och det spelar faktiskt roll: Steins Gate var bra, men det berodde till stor del på den knäppa stämning som de lyckades förmedla. Fel man i regissörsstolen så kanske det blir mer som Madhouses bottennapp Chaos Head... Nåja, det ska mycket till för att jag inte ska se hela.

 

Psycho-Pass, är det Kenji Nakamuras senaste, kanske?

 

Code Breaker ska jag nog också se, men det är inte omöjligt att jag blir less fort. Jag har läst ett trettiotal mangakapitel av serien, och det är mest "svagt godkänt".

 

Jormungand 2 är kanske anledningen till att White Fox inte gör Robotics Notes. Första serien hade några allvarliga problem (som jag måste ta upp i den dedikerade tråden...), men den var kul att se, så givetvis ska jag följa Koko som är koko i... vad som nu är hennes uppdrag.

 

Jag visste inte ens att Jojos absurda äventyr skulle få en animéversion förrän idag; eller så visste jag det men hade glömt. Den gamla OVA-serien var väldigt kul; den nya OVA-serien inte alls lika. Jag vågar knappt hoppas på att TV-serien blir mer som det tidigare än det senare, men av någon anledning känns det som att jag hade velat se en riktig långkörare med Jojo. Åt helsike med Naruto, det är Jojo som gäller!

 

Fate Zero och Madoka Magica var bra, till och med riktigt bra, så Gen Urobuchis senaste får definitivt en granskande blick.

 

Jag har redan läst klart mangan, men jag kanske ser Bakuman 3 bara för sakens skull. "Handlar det om manga så ska det vara i mangaform" tycker en del, men... jag gillar animé!

 

Känns lite som ett måste att kolla in Kyoanis kommande, den om "högstadiesjukan".

 

Att jag har läst ett antal kapitel av originalmangan till Sukitte Ii na yo kom jag på just nyss! Jag minns den som en serie som är för shōjomanga vad Code Breaker är för shōnenmanga. Det har gjorts bättre förr, men vafan... nåt måste man ju se.

 

K ska jag nog se. Den ser lite intressant producerad ut – jag önskar dock att jag kunde säga samma sak om handlingen, som ser ut som gammal skåpmat. Dessutom gillar jag redan Angela-låten.

 

Jag gillar oftare Bones animéverk än vad jag ogillar dem, så Zetsuen no Tempest ska jag kolla in i förhoppningarna om att det är bättre än No.6.

 

Little Busters? Jao, jag antar det. Kan tänka mig att den blir en snackis... även om det blir en massa "åh vad dåligt, men det hade varit bra om Kyoani hade gjort den istället!"

 

Nya Hayate no Gotoku... Eh, jo, kanske, om Crunchyroll tar den. Jag följer fortfarande originalmangan, och är egentligen inte så jäkla förtjust i figurerna eller situationen eller nåt, men... det är väl som med Bakuman 3, antar jag.

 

 

 

Sen har jag väldigt höga förhoppningar om Onii-chan Dakeko Ai Sae Areba Kankei Nai yo ne! Och med höga menar jag låga: jag hoppas att det är jättedåligt. Varje säsong behöver en verklig bottenskrapare.

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 1 month later...

("djurkillen i bänken bredvid"): Naiv kille blir kär i självisk pluggtjej? Verkar lite jobbig. Men ibland gillar jag jobbigt. Original: pågående shōjomanga. Regissör är snubben bakom Kimi ni Todoke medan snubben bakom (animéversionerna av) Baccano och Durarara står för manuset!

 

Kamisama Hajimemashita ("jag började som gud"): Hemlös tjej träffar ikemen som visar sig vara shintogud och gör henne till shintogud? Känns inte speciellt fräscht, reklamen påminde mig om Fruits Basket. Men ibland gillar jag gamla hjulspår. Original: pågående shōjomanga. (Har läst Karakuri Odette av samma författare, och det var inget mästerverk. Lite virrig.) Regissör: ...fan, det är ju Akitarō Daichi, som gjorde Fruits Basket! Hans första "riktiga" animéserie sedan (floppen) Bokura ga Ita 2006!

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Var Gothicmade en film? Ok då :(

 

Jag kommer definitivt ta en titt på Psycho Pass för den ska vara seriös sci-fi och ser cool ut. Kan bli värd.

 

Synopsen till Magi kittlade mitt intresse något. En magisk fjolla som reser runt världen och löser problem? Låter coolt. När jag läser om vilka som jobbar på den blir jag ännu mer nyfiken.

 

Regi av Masunari Koji som också regisserade Read or Die och Välkommen till Rymdshowen, ingen av vilka jag sett men åtminstone aldrig hört dåligt om.

 

Orginalmanga av Outaka Shinobu som även gjorde Sumomo mo Momo mo och har tagit del i någon sorts Kuroshitsuji spinoff. Sumomo var ju inte så bra, mest på grund av sjukt ojämn ton emot slutet i min mening, och Kuroshitsuji vet jag inget mer om än att den har en snygg kille, men hon kanske har tacklat äventyr bättre än komedi.

 

Musik av Sagisu Shiro som stått bakom Bleach och Evangelion. Jag är på.

 

Seriekomposition av Yoshino Hiroyuki. Den här killen är jag väldigt osäker på var jag har honom. Å ena sidan gjorde han seriekomposition till Mai-Hime och Macross F, men å andra sidan gjorde han Sora no Woto och Fractale också. Nu vet jag inte hur stor del av de serierna man kan tillskriva honom, men han är i alla fall inget säkert kort.

 

Så... Magi. Jag är hoppfull att den ska bli bra, men jag är ännu mer intresserad av om den kommer bli bra alls.

 

Från den Nya Världen låter cool. Nu när jag precis har nämnt den så tycker jag att Nya Världen har lite samma vibb som Fractale. Fractale lät också cool innan den hände.

 

Andra säsongen av Seitokai no Ichizon vet jag inte om jag borde ha förhoppningar inför. Jag gillade första säsongen, men den här är inte gjord av samma studio så det känns ändå inte som jag har något att basera mina förhoppningar på. Jag kommer nog se en bit i alla fall. Vem vet, den kanske blir bättre.

 

Hidamari Sketch säsong 4. Shaft i mitt hjärta <3

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jormungand 2 ska jag följa för jag gillade den första säsongen med sin action och sen hoppas jag att man får reda på mer om de andra gruppmedlemmarna.

 

Psycho-Pass lät rätt så intressant så jag ska nog ge den en chans, IG brukar kunna göra bra saker.

 

Little Busters ska jag se bara för att jag har hört talas om spelet och sen blir det nog en av säsongens stora snackisar skulle jag gissa på.

 

Sen som vanligt så blir det möjligtvis någon annan serie med, Psycho Pass såg rätt så intressant ut så jag kanske tar och tittar på den med.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Regi av Masunari Koji som också regisserade Read or Die och Välkommen till Rymdshowen, ingen av vilka jag sett men åtminstone aldrig hört dåligt om.

Om du inte hört något dåligt om Välkommen till Rymdshowen så undrar jag om du verkligen lyssnat? :happydrop: Vanligaste kritiken jag hört är dels att de har för många huvudpersoner (så att de inte blir utvecklade eller kommer till ordentlig användning), och dels att filmen är alldeles för lång, som om den är gjord av TV-animéproducenter som inte vet hur man håller tempot i en film.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Jag hade först tänkt skriva något vitsigt om Så länge kärleken finns där spelar det ingen roll att han är min storebror, men inser att det inte finns mycket jag kan tillägga som inte vore överflödigt. Typiskt en serie för Animéradion att dissekera. Kanske till och med tar mig en titt själv.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 2 weeks later...

Kamisama hajimemashita var varken bättre eller sämre än väntat. Stabilt hantverk av Akitarô Daichi (som skrivit både manus och regisserat) men ganska billig animation (även om Hideyuki Motohashi var med).

Men var det bara jag som tänkte att Tomoe när som helst skulle riva upp skjortan och visa sina decimeterlånga erigerade bröstvårtor?

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Modern snällshōjo alltså, det är lustigt. De har liksom alltid samma sorts mall, åtminstone de jag läser och ser. Gymnasietjej med någon viss egenhet träffar gymnasiekille med någon viss egenhet, och under seriens gång blir de kära, trots komplikationer. De lär sig varandras hemligheter, hjälper varandra, kommer närmare. Maid-sama, Kimi ni Todoke, Hiyokoi, Karekano, Lovely Complex... Tur jag gillar mallen, för Tonari no Kaibutsu-kun (Djurkillen i bänken bredvid, eller som den heter på Crunchyroll, My Little Monster) ser inte ut att göra något nytt. Det handlar om variationer på ett tema. Här är det en stoisk tjej, distanserad från sin omgivning, som av en olycka får en impulsiv kille att tro att de är vänner. De kommer väl att under seriens lopp få några sanna vänner (varav en tjej som kanske är kär i samma kille som hjältinnan), tackla hans (eller möjligtvis hennes) tunga hemlighet som gör att han (eller hon) är som han (eller hon) är, och han kommer att rädda henne från killen som tänker våldta henne. Typ såna grejer. Den lever upp till alla mått jag ställer på sån här snällshōjo. Jag gillar den.

 

(Om det kändes som att jag var överdrivet generell på den "mall"-beskrivningen ovan, så jämför det med gamla shōjoserier som kunde utspela sig i rymden och utmana könsroller, eller bara något som Nana där fokus ligger på den kvinnliga vänskapen mellan huvudpersonerna istället för frågan "ska den knäppa tjejen äntligen bli ihop med den knäppa killen?".)

  • Uppröstad 2
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

& hur skiljer det sig från valfri annan skolserie?...

Hm, antingen så missförstod du det som en riktig beskrivning av Little Busters, vilket det inte var: det var en gliring mot moé-eroge-berättelser.

 

Eller så menar du att det är orättvist att särbehandla just Little Busters när alla andra skollivsserier är lika illa. Och så kan det ju vara, men det är fortfarande en fyndig beskrivning.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Vi lever i en tid där varje säsong verkar ha en animeserie med anspelningar till syskonincest. Just därför så kunde jag inte motstå att ta en titt på Han är min Bror men Ändock Sexig för att systern helt öppet och ärligt är kär i sin brorsa verkar vara nästa steg i den genren. Bara... wow. Jag blev verkligen imponerad av hur skamlös serien är. Den gick verkligen rakt på sak. En bror och syster har inte setts på sex år men har precis flyttat till samma studentboende, och systern hinner knappt säga dussinet meningar innan hon utbrister rent ut "Så var ska vi spendera våran första natt som älskare?"

 

Men vänta! Det blir ännu sämre! Jag visste redan att "OniAi" skulle bli en haremserie, men vad jag aldrig tror jag sett är en haremserie som inte ens behöver ursäkta att vara ett harem. Efter tre-fyra mindre dispyter mellan syskonen om vad som är passande relation eller inte så bjuds vi abrupt på ett tidshopp efter vilket tre till tjejer har flyttat in i studentboendet, och återigen, utan någon grund alls för deras kärlek, så vill alla ha rajtan tajtan med MC.

 

Haremet är lite roligt i och med att alla tjejer är närapå det extremaste man kan föreställa sig av deras arketyper. Vi har syrran som är en ojou-sama. Vi har en bokuko, en kuudere och... jag vet inte om det finns nåt namn för muskulösa tjejer på en och åttio. Än så länge tycker jag nog bäst om syrran. Hon är minst lustig, och dessutom mest feminin, och hon har bjällror i håret. Det borde fler tjejer ha. Om man tar serien för vad den är så gillar jag faktiskt den moderna tecknarstilen där mun och ögon är som gjorda av gelé. De böjs till ännu mer extrema former än vad som är vanligt i anime. Rätt sött :)

 

Herregud, jag har inte ens sagt något om hur dålig dialogen kan vara, men strunt samma. OniAi var hänförande. Kommer fortsätta se.

 

 

Idag var det även dags för fjärde säsongen av Hidamari Sketch. Det var exakt samma sak som vanligt.

 

 

Slutligen körde jag på första avsnittet av vad jag nästan redan vill utnämna "Fractale gjord rätt", det vill säga Från den Nya Världen. Jag saknar nästan ord för hur fantastisk introduktion det här var. Det här är ett första avsnitt i klass med Evangelion. Först en surrealistisk "action"-scen innan vi kastas in i vardagen i en jättestor värld. Avsnittet lyckas med att gå långsamt fram men ändå vara spännande och intressant hela tiden. Jättevacker musik. Mina förhoppningar för resten av serien kunde inte varit högre.

  • Uppröstad 3
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Ixion Saga DT började nyss på Crunchyroll. Snubbe spelar datarollspel, och sugs in i en fantasyvärld där han råkar rädda livet på en liten prinsessa och hennes följeslagare. Jag tror att det är baserat på ett spel, och visst är det ju skräp... men producenterna känns så medvetna om att det är skräp att det nästan blir lite charmigt. De lägger inte ens någon energi åt att visa hur eller varför huvudpersonen anpassar sig så snabbt till att komma till en annan värld.

 

Det är inte heller en sån där dålig serie som kompenserar genom att rikta sig åt pedofiler, den åttaåriga prinsessan blir inget sexobjekt. (Hon är nästan lite Lilla My-liknande.) Istället får vi töntig rockmusik av Elements Garden, Jun Fukuyama som transperson, och ett grannland heter Jugglaburk. Smaka på ordet: Jugglaburk. När sen avsnittets stora strid avgörs med en

pungspark

så måste jag erkänna att jag inte kan hata det.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Code: Breaker var faktiskt bättre än väntat. Jag har läst några kapitel av mangaoriginalet, och det är inget exceptionellt. Serien publiceras i Shōnen Magazine, rivalen till Shōnen Jump. Till dess systerserier har vi äventyr som Fairy Tail, sportmanga som Hajime no Ippo och Baby Steps, och romantiska draman som Kimi no Iru Machi och GE: Good Ending. Jag kallar tidningen för en rival till Shōnen Jump, men serierna är mindre... tematiskt länkade. Shōnen Jump har ju tre ledord: vänskap, framgång och kraftansträngning. Naruto ger aldrig upp, Luffy gör allt för sina vänner, Ichigo... vet jag inte, jag har aldrig läst Bleach.

 

Hur som helst, Code: Breaker går inte in i den mallen, det är en annan sorts shōnenserie. Det betyder dock inte att den är originell. Det är perfekta tjejer, kriminella gäng och inflyttningsstudenter. Framförallt var det mystiska förmågor som ingår i ett system. (Naruto har jutsu och chakra, One Piece har djävulsfrukter och haki, och Bleach har... jag vet inte, jag har aldrig läst Bleach.) Men det var överraskande dugligt, åtminstone i animeform. Redan den första minuten får vi den första smaken på vad serien kommer att erbjuda. En gymnasietjej åker buss en kväll och får se människor som brinner i en park – och en kille som inte gör det. Hennes röst (Yōko Hikasa) och beslutsamhet när hon säger åt busschauffören att stanna berättar att hon är envis, och att hon släpar dit en konstapel på cykel visar på hennes känsla för rättvisa.

 

Tjejen, Sakura Sakurakōji, är den jag menade när jag skrev "perfekta tjejer". Hon är en sån där mallfigur som är duktig på sport (obesegrad i aikido), har bäst betyg i skolan, och är föremålet både för pojkarnas åtrå och tjejernas beundran. Till sina "svagheter" får vi istället att hon är något naiv och egensinnig. Det gör att hon känns endimensionell, men samtidigt gillar jag henne: det finns betydligt sämre mallar. Inflyttningsstudenten Rei Ōgami, som Sakura misstänker för morden i parken, är knappast mer mångsidig: han är den där sorten som är en välanpassad mönsterelev i skolan (föremål för tjejernas åtrå och pojkarnas avundan), men egentligen känslokall och professionell.

 

Jag tror att det är animationsstudio Kinema Citrus (bildat 2008) första större projekt, och det är ett ganska bra sådant. Karaktärsdesignen är angenäm och "vass" (definierade streck), och jag såg inga misstag i teckningarna. Effekterna och färgerna såg mestadels bra ut. Animationen i sig var oftast rudimentär utan att vara speciellt dålig, men ett par gånger var det ganska hyfsat, som med gruppslagsmålsscenen mot slutet, en kort sekvens med 8-14 personer. Regissör och chefsförfattare är Yasuhiro Irie som regisserade Fullmetal Alchemist: Brotherhood, och jag tycker att han gör ett bra jobb. Det är inget som är otydligt, musiken är lagom, och balansen mellan allvar och lätt komik funkar. (Intressant censur, förresten. Inte hur de gör det, men vad som censureras. Kanske är en TV-kanalgrej, förvisso, men jag till och med gillar det, det tar lite "exploitation" ur det.) Även "nästa avsnitt"-delen var genomtänkt, av skäl jag inte borde gå in på.

 

Mycket väsen för ingenting i detta inlägg, men jag gillade vad jag såg och kan tänka mig att Code: Breaker kan gå hem hos de som gillar shōnen som är mer Aoi no Exorcist eller Fullmetal Alchemist än vad det är Naruto.

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Code: Breaker, tyckte första avsnittet var hyffsat intressant, alltid bra med en shounen anime som försöker vara lite annurlunda. Tyvärr så tyckte jag att karaktärerna var lite platta och tråkiga, som Sceleris skrev så känns det som färdigjorda mallar. Det var många scener i första avsnittet som kändes lite halvt b, jag menar inte att serien i sig var b men det var ett par scener som kändes väldigt onaturliga. Det var en scen jag tyckte var fruktansvärt rolig trots att den skulle vara cool och seriös, det var när sa att han jobbade med "taking out the trash" till sina klasskamrater och lite senare när han blev uppringd så var det en väldigt seriös och dramtisk inzoomning på hans ansikte där han upprepar "I'll take out the trash". På grund av att scenen skulle vara seriös så blev det otroligt komiskt. Men trots att den verkar ha endel brister ska jag nog följa den och se vad den har att erbjuda. Diggade 80-talsvibbarna från introt

 

 

Kamisama Hajimemashita verkar vara riktigt rolig, precis min humor. Såg första avsnittet och gillade hur den verkar lite annurlunda. Ska definitivt följa.

 

Zetsuen No Tempest Verkar vara hyffsat intressant för att följa, första avsnittet var ganska intressant men har en känsla av att den kan bli ganska dålig eller ganska bra. Känns som om den gick lite för fort fram.

 

Sukitte Iinayo, gillade verkligen första avsnittet hoppas bara att den inte går i samma riktning som Kimini Todoki, men jag tvivlar på det eftersom den här tjejen verkar utmobbad på riktigt och hon har inget intresse av att skaffa vänner. Hoppas att den håller en ganska allvarlig ton och att den inte blir sockersöt och alltför förutsägbar.

 

Tonari no Kaibutsu-kun verkar inte särskilt nyskapande eller spännande utan mer som en typisk shojo serie och väldigt förutsigbar. Men som tur är så gillar jag sånna serier om de håller en hyffsat hög kvalitet. Tyckte om karaktärerna och det blir ganska roligt när killen hamnar i lite konstiga situationer pågrund av sin sociala oförmåga.

 

Jag är väldigt glad att Gintama är tillbaka men tyckte inte första avsnittet var jätteklockrent men jag har tilit till att den roligaste animen någonsin kommer att leverera

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne…

×   Inklistrat som formaterad text.   Klistra istället in som oformaterad text

  Endast maximalt 75 uttryckssymboler tillåts.

×   Din länk har automatiskt inbäddats.   Visa som en länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa editor

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder med URL.

 Share

×
×
  • Skapa nytt...