Anime sommaren 2012

[idrougge]

Kokoro connect avsnitt 5…

Av någon anledning gillade jag när

Aoki frågade chans på Yui

, eller sättet han gjorde det på.

Sen kom jag på vad jag ogillar med den här serien. Dialogen är så onaturalistisk. Tonåringar är sällan särskilt ärliga, de har en lite för bräcklig självbild och ofärdig personlighet, något som visserligen också tas upp i KK. Men när Yui och Aoki och Iori öppnar munnen är det författaren som talar. De är så självmedvetna att det är som om de vet att de är figurer i en tv-serie och agerar allvetande berättarröst om sig själva. Typ:

– Jag har de här problemen och jag gillar dig för att jag gjort en psykoanalys på dig och tror jag kan hjälpa dig med dina problem för det här är en serie om amatörpsykologi som du vet…

Det är det gamla "berätta inte, gestalta" som KK misslyckas med.

[Sceleris]

Jag håller faktiskt med er båda om att figurerna och dramat i Kokoro Connect är allt annat än övertygande, men för min del är det just det som är det roliga med serien! Deras repliker kanske snarare kommer från författaren än från karaktärerna, men om författaren har någon egentlig analog så är det

Heartseed: han försätter dem i slumpmässiga situationer för sitt eget nöjes skull – och det är inte ens ett rent komiskt nöje, utan snarare

ett slags distanserat intresse motiverat av uttråkning. Karaktärerna är inte intressanta för sig själva. Det enda intressanta är vad som händer med dem. Och just därför så funkar det med att stoppa in "vad som kommer få önskad effekt": det blir inte bra drama, men det blir underhållning. Som att leka med dockor.

 

Det är nog också därför jag inte heller har problem med dialogen som, som Iggy skriver, är onaturalistisk. Om vi tänker på komedi så är det ju sällan ett krav att det ska vara realistiskt. Kokoro Connect ska inte vara ett naturalistiskt studium, utan ett experiment, och då gör det inte så mycket att de låter mycket vara uttalat. "Telling instead of showing" funkar mycket bättre här än i något som Campione, som (trots att det är harem-fantasy-actionsmörja) faktiskt har en handling som bygger på detaljer och en avvikande världsbild.

 

(Möjligtvis försvarar jag bara serien för att ha nåt att skriva. Jag är alldeles för trött just nu. Får se om jag kan stå för mina åsikter när jag läser dem i vaket tillstånd.)

 

Över till något annat så ser jag Moyashimon Returns avsnitt 6. I en av reklamfilmerna för denna uppföljare så pratade mikroberna om att de skulle behöva göra figurerna gulligare i dessa tider, och jisses, de skämtade inte. Icke-spoiler:

Spoiler

När jag ser serien så drabbas jag dock av känslan av att den inte har någon riktning. "Slice of life" på en jordbrukshögskola. Mikroberna (och de nya designerna!) är söta, men resten känns så ljummet. Första säsongen hade åtminstone

att Sawaki tappade sin förmåga och fick tampas med att inte vara speciell, eller vad man ska säga

. Förvisso, nu i säsong 2 ska väl Sawaki

rädda Haruka från Frankrike

... men ändå. Jag får inte riktigt något grepp om Moyashimon Returns.

Redigerad augusti 14, 2012 av Sceleris

[Venoz]

Jag håller helt och hållet med dig Sceleris, gällande Kokoro Connect. Dialogerna är inte ett dugg övertygande, precis som att påtvingat drama inte känns verkligt. Men det är också därför jag gillar serien, för precis samma anledning som du nämnde.

 

Jag söker inte realism utan snarare intressanta dialoger, och det är något som de faktiskt lyckas med. Den där episoden där de tog upp pinsama hemligheter som man går i graven med, var till exempel väldigt lyckat om du frågar mig. Avsnittet tog upp saker som kanske är allmändom men fortfarande inte något som är självklart för många -- det gav en intressant vinkel på det hela.

 

Gällande Moyashimon Returns så tycker jag nog att den första säsongen var rätt så mycket bättre än den här -- det känns som lite väl mycket vel och för lite som händer. Även om det är SoL -- kanske magin förlorades i första säsongen eftersom man redan hade sett många avsnitt då, men det känns ändå lite torrt. Det är fortfarande mer än sevärt och en kul serie, men den är inte lika spännande och kul som den första säsongen.

 

Sword Art Online är suverän som alltid. Jag tycker egentligen att det går lite väl snabbt och att animen inte borde konsumerat så mycket mangamaterial per avsnitt som den gör nu. Men om man bara fokuserar på anime serien så är den i toppklass. Jag skulle nog ge den en 9/10 i betyg hitils - måste säga att jag är mer intresserad utav den här serien än att se klart på Fate Zero.

[Sceleris]

Sword Art Online är suverän som alltid. Jag tycker egentligen att det går lite väl snabbt och att animen inte borde konsumerat så mycket mangamaterial per avsnitt som den gör nu. Men om man bara fokuserar på anime serien så är den i toppklass. Jag skulle nog ge den en 9/10 i betyg hitils - måste säga att jag är mer intresserad utav den här serien än att se klart på Fate Zero.

Så pass, alltså?! Jag måste nog börja se den här snart!

[Dread]

Är väl fel att säga mangamaterial, när det är lättromanen den konsumerar som om det vore godis, t.ex. var avsnitt fyra halva volym två. Animen kommer troligtvis täcka hela romanserien (10 volymer) det är i alla fall vad jag tycker det ser ut som för tillfället. Och jag håller med om Venoz om att den är helt underbar.

[Venoz]

Du har helt rätt Dread, jag klantade mig där. Det är givetvis lättromanen som konsumeras.

 

F.ö har jag hört mycket gott om Binbōgami ga men då jag har en tendens att komma ifatt bara för att ta en paus förevigt, så kommer jag att vänta tills den är klar. Jag vill också nämna Kuroku no Basket, första avsnittet sändes för länge sedan men jag väntar fortfarande på att serien ska avslutas. Jag kan inte säga att jag längtar, men jag har höga förhoppningar.

 

Den sista serien jag väntar på just nu är Saki Achiga-hen. Jag tycker det är en riktigt skön serie, men jag förstår samtidigt att den är polariserande på många sätt. Men jag gillar moe, jag gillar sport och jag gillar att det inte är snuskigt.

[Sceleris]

Kuroku no Basket är inte dålig, men någon Slam Dunk är det inte. Det är shōnen, alltså för pojkar, och faktum är att både Kuroko och Slam Dunk är Shōnen Jump-serier tillsammans med de mer kända "tre stora" Bleach, Naruto och One Piece. Vad väntar man sig av en Shōnen Jump-serie? Specialattacker och rivalitet, förstås. Lyckligtvis är det inte fullt med specialtermer och namngivna superförmågor, men det är fortfarande tal om att olika karaktärer har speciella egenskaper som ibland har något dumt namn. "Jag har jättebra koll på var alla spelare på planen befinner sig: jag kallar det för IIGURU AI!" Vidare är det ju ganska känt att inte heller den forna giganten Shōnen Jump ("Veckoliga pojkhoppet") klarar sig utan flickor som läser, och Kuroku no Basket har starka element för dem. Det är helt klart lite seme-uke över den råbarkade Kagami och den välartade Kuroko, för att inte tala om seriens alla andra bishōnen (vackra pojkar). Jag vill minnas Slam Dunk som mer manlig, mer realistisk, och framförallt mer spännande.

 

Det är dock inget som helst fel med att vilja tilltala tjejer, tvärtom. Den verkar sälja hyfsat på DVD/BD, och det känns som att animéindustrin behöver varenda krona.

[Venoz]

Du har definitivt rätt där Sceleris. Kanske bara är jag som inbillar mig.. men jag skulle säga att Toriko är ett bra exmpel på det här. Som sagt, kanske jag som inbillar mig, men jag tycker att det finns lite utav en yaoi-underton. Väldigt liten, men det känns verkligen som den existerar.

 

Men på tal om allt detta.. måste verkligen uttrycka min sorg över att både Chihayafuru och Kimi to Boku sålde så dåligt. Så otroligt synd då båda var verkligen upp där för mig. Kimi to Boku speciellt -- ingen snuskig fanservice, utan en ren och skär SoL serie med humor och riktigt härlig grafik. Jag stoppade mig själv ifrån att se alltihopa bara för att ha mer gott i framtiden.

 

Jag undrar om det är så pga att den relativt lilla skaran i Japan som köper anime serier har så specifika genrer i tanke. Alltså -- mecha fans, moe fans, fanservice fans, osv. Aja, hursomhelst är det ju tydligt att serierna inte är särskilt intressanta för dem som köper där borta. Har ingen aning om vad de kan göra för att fixa det -- för jag tror att det är rätt många som faktiskt tycker om serierna, bara att det är svårt att nå rätt tittare -- för att inte nämna svårt att få dem att betala.

[Sceleris]

Toriko? Det får du gärna utveckla, för när jag läser Toriko ser jag mest en serie av den gamla shōnenskolan, som spelar efter alla klyschor: allt är namngivet och kvantifierat, det är träningar och "power creep", rivalitet och vänskap, allt uppskruvat till 110%. Kan inte riktigt känna något speciellt riktat till tjejer där. Inte ens de vackra pojkarna (typ Sani), för serien är ju ändå så fult tecknad.

 

Vet förresten inte hur ledsen du behöver vara över Chihayafuru och Kimi to Boku. Den sistnämnda fick ju en uppföljare och den förstnämnda ska få en, och det är mer än man kan säga om de flesta serier.

[Venoz]

Gällande Chihayafuru

 

"According to Asahi newspaper, anime critic Fujitsu Ryota reported the policy of Nihon TV, which aired Chihayafuru. The quality of the anime was decent and it could have attracted audience in a wide range of generations if it had been aired in the evening. However, no company sponsored the program (i.e. the anime producers purchased the time slot) and the DVD sales were unsuccessful. There is a discrepancy between the purchaser of the DVD/Blu-ray disc media and the general TV viewers, which mainly contribute to the ratings. Nihon TV supports unprofitable anime such as Chihayafuru of their own volition." --. MyAnimeList.net

 

Det gick ju bra till slut, men det är fortfarande inte en serie som de tjänar pengar på. Det är ju det viktigaste - för vem skulle investera i liknande anime serier i framtiden om det går så dåligt för sådana här som har bra kvalitét?

 

Gällande Kimi to Boku har jag för mig att andra säsongen producerades nästan direkt efter den första - dvs att de kollade inte på reaktionerna före. Min poäng är att om jag inte minns fel så såldes det dåligt, och att sådana här serier kommer bli svårare att få tag på i framtiden pga att företag inte tjänar pengar på att producera sådana serier.

 

Toriko i sin tur.. svårt att ge ett bra exempel men jag syftar enbart på interaktionen mellan karaktärerna. Så fort jag får den vibben igen ska jag tala om det, just nu är jag för trött och har svårt att tänka på ett bra exempel.

[Sceleris]

Det gick tre månader mellan slutet på Kimi to Boku och början på Kimi to Boku 2. Ett avsnitt kan ta omkring tre månader att producera, så det är faktiskt inte omöjligt att de efter sista avsnittet av första serien sänts lade ner pennorna och tittade på hur fansen reagerade. Och den initiala DVD-/BD-försäljningen är inte den enda inkomstkällan. De fortsätter ju sälja under längre tid, och licensera till utlänningar. Majoriteten tjänar faktiskt in sina utgifter, även om det kan ta flera år.

 

Men det är sant att de bleka tittar- och försäljningssiffrorna gör att producenterna vill satsa på säkra kort. Problemet är att de inte har någon speciellt bra koll på vad som är säkra kort. I en sådan miljö så blir det trots allt experiment då och då, så man ska nog inte bli för deprimerad.

 

Undrar om det inte är ett problem med marknadsföring, åtminstone vad gäller sådant med lite mer "mass appeal" som Chihayafuru. Visst var det dåligt att den sändes så sent – men det kanske inte heller var så många som visste att den sändes.

[Sceleris]

Veckans experiment i Kokoro Connect (avsnitt 6):

Spoiler

"Vad händer om vi plockar bort deras spärrar?"

 

Detta bäddar ju givetvis för galenskaper – inte minst sexiga sådana, eftersom de faktiskt är (när handlingen tillåter det) hormonstinna tonåringar. Det roliga här – på ett "det här är intressant att följa"-sätt – är den där växlingen mellan den roliga aspekten och den hotfulla aspekten: att tappa kontrollen är ju en otäck upplevelse.

 

Problemet är väl bara att det är lite för lite. Jag skulle vilja ha fler situationer och mindre dialog.

 

Mest ser jag fram emot En bland dem är din lillasyster, och hoppas på en ersättare till Lyssna på vad pappa säger – för att ingen säsong är komplett utan en klyschig, tafflig lättromanbaserad serie som flörtar med ren depravation utan att våga gå hela vägen.

Så skrev jag då, och så här fyra avsnitt in är det ganska nära förväntningarna. Kanske lite mindre sjukt ändå, men det inte nödvändigtvis positivt. Jag gillar inte hur de hanterade några bögskämt. Spoilers för avsnitt 3:

Spoiler

Två tjejer tror att huvudpersonen är bög. Därför bestämmer de sig för att "vända" tillbaka honom, genom att blotta sina kroppar och mata honom med mat som uppfattas som manlig potenshöjande. Det är alltså fortfarande, år 2012, okej att köra på "homosexuella är abnorma och kan botas"- eller "bögar är bögar för att de inte är tillräckligt virila"-linjen. Visst kan man vifta undan det med att det bara är två dumma tjejer som gör det, och att de gör det för att de är så kära i honom och inte vill ge upp, men scenerna bär fortfarande den där... "ideologin". Det är inte hatfullt, men det känns så ignorant.

 

Meeen, jag försöker inte vara något slags rättvisans riddare här. Jag tycker bara att det är konstigt. Å andra sidan är inte Japan känt för att vara socialt progressivt. Inte heller japanska moé-nördar.

 

Något positivt med det är att han inte är HELT fjompig:

han tänker ju i princip "om det inte fanns en risk för att någon av dem vore min syster så skulle jag sååå göra något med de nakna flickorna i min säng".

 

Redigerad augusti 15, 2012 av Sceleris

[Volbla]

Något positivt med det är att han inte är HELT fjompig:

han tänker ju i princip "om det inte fanns en risk för att någon av dem vore min syster så skulle jag sååå göra något med de nakna flickorna i min säng".

 

Hur är det inte fjompigt?

[Sceleris]

Fjompigt är "åh hjälp, n-n-n-n-nakna tj-tj-tj-tjejer! HJÄLP! Ta bort dem!" (Och sen svimmar han av näsblod.)

[Volbla]

Det är fortfarande fjompigt att bry sig om blodsband.

[Sceleris]

Säg inte det till mig, säg det till dina systrar!

[Ebhen]

Har ni spanat in Koi to Senkyo, Campione och Tari Tari något? Vore kul att höra lite åsikter i så fall.

Tari Tari är väl den som jag fastnat mest för den här säsongen. Påminner mycket om Hanasaku Iroha i stil vilket gör den snygg såklart och handlingen börjar ta form nu, hoppas bara de ror det iland så det inte blir något helt slätstruket.

 

Campione har jag bara kollat in ett par avsnitt av än och jag vet ärligt talat inte vad jag ska tycka än... :P Likaså Koi to Senkyo, den känns väldigt tunn och kommer nog fort att få mig att ledsna om de inte hittar på något bra snart. Känns som om jag sett det där förrut...

[idrougge]

Kärlek, val och choklad känns som något lättromanbottenskrap, men om jag inte minns fel bygger det på ett porrspel. Hsh var det inget som gav mersmak, första avsnittet var bara virrigt och bjöd inte på några intressanta figurer som drog in mig i historian.

Taritari upplevde jag som snarast ful. Om Hanasaku iroha ser ut så här är den serien nog inte heller nåt för mig. För att vara schyst gav jag serien ett avsnitt till, men även där föll det på att figurerna var så allmänt hållna att de skulle kunna dyka upp i Kokoro connect vilken dag som helst utan att jag skulle reagera.

Även Campione gav jag två avsnitt. Det händer åtminstone saker i den, och jag gillar blondiner, så… Men serier om magi har aldrig varit min grej, så jag skippar hela den biten och behåller bara hareminslagen genom att se En av dem är min syster. Campione verkade ändå vandra åt det hållet i andra avsnittet.

[Sceleris]

Så jag hade en massa köksarbete att göra, och passade på att titta på tecknat. Då ser jag gärna något uselt, så att jag inte behöver få dåligt samvete över min delade uppmärksamhet. Sex avsnitt Dakara Boku wa, Ecchi ga Dekinai hann jag få in. Av någon anledning – kanske för att den engelska titeln jag sett är So I Can't Play H? – så trodde jag att det handlade om en kille som spelade japanska porrspel och att... jag vet inte, nån tjej ur ett porrspel kom fram? Det handlar istället om att killen är sexfixerad (men inte den sort som antastar någon), och att tjejen kommer från dödsriket och letar nån med energi för att bla bla, och får tills vidare nöja sig med pervots energi – som han får genom att bli upphetsad. Och så slåss hon mot monster som vanliga människor aldrig får veta nåt om.

 

Ni vet, det är det vanliga: magisk tjej träffar vanlig "loser"-kille som visar sig vara speciell på något sätt och så blir alla tjejer kära i honom fastän han är en "loser", för att han egentligen är jättebra och kan försvara den primära tjejen som var starkare än honom men i slutändan måste försvaras som den svagare parten av dem. Och så snusk med en massa censur i TV-versionen. Det är dåligt, givetvis, men jag tyckte inte lika mycket illa om den som Campione, vilken jag störde mig på innerligt för att det var en massa dålig "infodump".

[Sceleris]

Natsuyuki Rendezvous börjar dra ihop sig – såg just näst sista avsnittet. Serien började med ett språng, men sedan dess har det inte hänt speciellt mycket. Serien skulle nog ha gjort sig bäst som en film. Men det är inte dåligt. Ser fram emot att få se slutet.

Shimao ska väl inse att han måste låta Rokka komma över honom, medan Hazuki ska vinna hennes gunst

, antar jag.

 

Red.: Ahaaa! [spoiler=Avsnitt 10]Om "exmaken är ett spöke som hänger runt änkan" är en metafor för hennes oförmåga att släppa taget om honom, så är "den levande rivalen blir själv ett spöke" en metafor för... jag vet inte, men något med att ta hans plats. Kanske poängen är att Hazuki inte ska nöja sig med att vara evig tvåa i Rokkas liv?

 

Redigerad september 6, 2012 av Sceleris

[Venoz]

Angående Natsuyuki Rendezvous, så måste jag säga att jag har konflikterande känslor. Jag vill gilla det, men jag har sett ungefär halva serien nu, och medan det är långtifrån dåligt så kan jag inte säga att jag tycker att det är speciellt intressant.

 

Jag hoppas den där basket serien slutar snart så jag kan se på alltihopa på en och samma gång.

[Sceleris]

Jag tyckte om Kokoro Connect avsnitt 10. Inaba

karaktärsutvecklades till att börja släppa sin strama "image" (jag gillade henne mer som normal tjej)

. Själva

scenen där Iori och Inaba "gör upp"

var i KokoCo-sedvanligt manér oövertygande i dialogen, men jag tyckte att Miyuki Sawashiro var så jäkla bra där att det gottgjorde väldigt mycket. Och det trots att jag tycker att hennes röst låter för mycket som en vuxen kvinnas.

[idrougge]

Ibland blir jag fysiskt illamående av En av dem är min syster (Nakaimo). Inte för att den skildrar något riktigt äckligt, utan för att det ibland blir så pinsamt uppenbart hur konstruerat allt är. Som stereotyp lättromansfilmatisering följer den alla konstens regler, och lyckas ibland få till skämt som fungerar just för att den håller sig så strikt innanför ramarna. Men i vissa scener är det så hemskt tydligt att den bara vill trycka på rätt knappar hos publiken, hela tiden. Och om man inte tillhör målgruppen för en viss scen blir det äckligt.

[Klona]

Horisonten vid världens ände säsong 2 håller exakt samma usla klass som första säsongen och med bara 2 avsnitt till så tror jag att den faktiskt kommer att ro hem den bedriften. Visst har jag sett serier som är värre men oftast är det serier som bara inriktar sig på att visa så mycket bröst och pinsamma situationer som möjligt och under så kort tid det bara går men här försöker de faktiskt berätta en seriös *fniss* historia som i slutändan blir så fel så att det blir en komediserie. Problemet är bara att jag inte skrattar med den utan åt den.

 

Här kommer ett smakprov.

Horisonten vid världens ände avsnitt 24

Tenzou eller ninjan som jag kan kalla honom ska rädda en tjej som han blivit kär i som ska avrättas av sin tvillingsyster. När han kommer till avrättningsplatsen så försöker den onda tvillingen lura honom genom att förklä sig till ninjans tjej men han ser igenom bluffen direkt eftersom hans tjej minsann har lite större bröst än den onda tvillingen. De pratar lite och Ninjan och hans tjej kommer underfund med att de gillar varandra. Onda tvillingen avbryter och ska stoppa det men då tycker ninjan att det är dags att dra upp Excalibur som tidigare inte gått att rubba men med hjälp av båda tvillingarna så går det tydligen nu och nu behöver inte ninjans tjej bli avrättad längre.

 

Väl på skeppet Musashi så är de under attack av Tres España, efter lite luftstrid så bordrar Tres España Musashi med sin attackstyrka som består av spjutkastare (från spjutkastarklubben?), baseballkastare, en massa fångare och en slagman som leder fångarna. Flera strider är oundvikliga men den spännande fortsättningen får vi vänta med tills nästa avsnitt.

[Sceleris]

Kono Naka ni Hitori, Imōto ga Iru avsnitt 11

Spoiler

Det lutar väl åt att Yuzurina antingen (a) är hans lillasyster men vill störta hans direktörskandidatur, eller (b) vill störta hans direktörskandidatur men inte är hans syster. Nu sade ju DNA-provet att de faktiskt var syskon, men hans mammas sekreterare är ju skurk, och då troligtvis i maskopi med Yuzurina, och kan då ha förfalskat resultaten. Yuzurina verkar snarare som ännu en barndomskamrat (flickan i barnprogramdräkten).

 

 

Eftersom Yuzurina inte var flickan på begravningen så kom jag på en möjlig komplott: Yuzurina vill para ihop Shōgo med sin riktiga biologiska lillasyster, för att på så sätt skapa en skandal! Och därför tänkte jag att... det kanske är Miyabi! Nu kollade väl Shōgo aldrig resultaten från Konoe och Miyabi, men sekreteraren skulle ju ha kunnat förfalska även dem.

 

Äsch, nu hittar jag bara på galenskaper. Flickan på begravningen visste ju att hon var hans syster (om det inte var ren lögn, eller bara "ickebiologiskt" menat), och Miyabi verkar inte ljuga eller undanhålla något och skulle då behöva lida av minnesbrist från begravningen. Fast kan Shōgo så kan väl hon...

 

...men nä. Eller jo? Eller nä. Vettefan vem flickan på begravningen var.

 

Bara ett avsnitt kvar. Kommer vi att få ett svar på frågan som bränner som klamydia i våra själar: VEM ÄR IMOUTO?