Anime sommaren 2012

[FrisseFrissén]

Vissa anser att sommaren är en lågsäsong för underhållning inomhus, och brukar bara ta sig tid för det de dagar det regnar. Men jag sitter inne oavsett väder, om solen blir för stark drar jag för gardinerna.

[wilfried]

Jag tänker nog bara se noitaminA serierna Moyashimon Returns och Natsuyuki Rendezvous,

så jag kan förhoppningsvis beta av min att-se-lista lite istället.

[Freiztan]

Horisonten vid världens ände II! Som jag har längtat! -_-

[Son_of_Zion]

känns som att det får bli den trogna dvd hyllan i sommar igen :P

[Elahim]

Vi får se om man har tid, finns mycket gammalt att beta av också!

[Sceleris]

Inget som ser särskilt bra ut, men vem vet, man kanske blir glatt överraskad? Jag ska ändå försöka prova det mesta. Mest ser jag fram emot En bland dem är din lillasyster, och hoppas på en ersättare till Lyssna på vad pappa säger – för att ingen säsong är komplett utan en klyschig, tafflig lättromanbaserad serie som flörtar med ren depravation utan att våga gå hela vägen.

 

Horisonten vid världens ände II! Som jag har längtat! -_-

Som jag har längtat efter dina granskningar av Horisonten vid världens ände II!

[Dread]

Jag kommer att ge de flesta serierna en chans, men två jag kommer att se är Dog Days' och Muv-luv.

[fullmetal<3inuyasha]

Gud jag har inte tid att se de där serierna alla på forumet har get mig så bra tips på animer. Så jag måste se de först.

 

[Jinnai]

Jag tänker nog bara se Kingdom. sword art online. Berserk

[Dark-Zakiya]

verka som bli många intressanta anime man få se fram emot ett år senare(pga allt tv-censored)

[Hikari no Hohenheim]

Jag förutspår att sommarens avsnitt av animéradion kommer vara högst underhållande.

[Sceleris]

Slutgiltig version.

 

[Volbla]

Hoppsan.

 

Joshiraku-mangan är skriven av Kumeta Kouji som även gjort Förväl, magister Förtvivlan, och resten av staben låter smått imponerande. Den tänker jag nog ge en chans.

[Sceleris]

Det började drälla in avsnitt just när jag åkte till södra Sverige, så för att jag inte ska ha för mycket att göra när jag kommer hem så började jag se lite nu.

 

Arcana Famiglia: Övernaturligt medborgargarde i dåtidens Italien. Första avsnittet var ett sånt där fruktansvärt uppvisningsavsnitt där alla knasiga-coola huvudpersoner ska visas upp. Jävla Chiaki Kon (Higurashi, Umineko, nåt Nodame Cantabile, lite "boys love"), tror hon verkligen att det är snyggt att presentera information genom "som vi alla redan vet"-dialog? Känns lite som Baccano + shinsengumi + fujoshi-lockbete + Chiako Kon = smörja. Jag tror faktiskt att jag ska se ett avsnitt till, bara för möjligheten att Kon kanske försökte bli av med allt tråkigt i första avsnittet. (Vilket förvisso hade varit ett otroligt dumt drag.)

 

Jinrui wa Suitai Shimashita: Mänskligheten är på nedgång, och jorden befolkas av knäppa små féer. Eh, jag vet inte. Mysko. Inte direkt roligt heller. Är det en komedi? Eller något slags drama? Ingen aning...

 

Chitose Get You: Säsongens kortisserie? Tioårig tjej är kär i nån snubbe som jobbar nära hennes skola. That's the joke. Typ. Nä, då är fortsättande Poyopoyo mycket bättre.

 

Muv-Luv Alternative: Total Eclipse: Mycket bättre än jag hade väntat mig! Fortfarande inte bra, men bättre än väntat. Det är några Gunbuster-vibbar i att det är småtjejer från en robotpilotskola som slåss mot monster från rymden och ett fortfarande kejserligt Japan (soundtrackalbumet till originalspelet Muv-Luv Alternative hade till och med en tydlig pastisch på Gunbuster-temat!), och det var lite intressant hur de hanterade tiden i de första två avsnitten, men bäst blev det när det blev krig på allvar. Det blev faktiskt lite spännande, om så bara för att monstren är så övermäktiga att det känns som att hela mänskligheten verkligen är illa ute. Försvarslinje efter försvarslinje faller för den ostoppbara fienden, tills det är upp till huvudpersonen och hennes vänner att slå tillbaka... De första två avsnitten är en bakgrund, så det återstår väl att se hur fortsättningen är. De använde 3DCG-robotar, förstås, men lite tilltro verkar producenterna ändå ha. Kumi Kōda, "Japans Christina Aguilera" och den i Japan 18:e bästsäljande kvinnliga soloartisten någonsin, sjunger ju öppningslåten, så det kanske betyder... nåt?

 

Yuru Yuri 2: Mer av samma. Fast mer. I första avsnittet får man höra, tror jag, en inspelning som de gjorde på ett Yuru Yuri-evenemang som bara tjejer fick besöka. "Aa-kkariiin!"

 

Natsuyuki Rendezvous: Jag gillar den skarpt! Jag blev liksom lite glad av att se den. Jag gillar den där stilen; hjältinnans kortkorta frisyr är minnesvärd i denna tidsålder med omöjligt krusidulliska långa frillor. Dessutom verkar den gå fort fram: redan i första avsnittet

berättar killen att han är kär i henne

, vilket undanröjer risken för att det blir seriens kulmen. Det bör liksom tvinga fram något slags utveckling.

 

Campione: Jag tyckte om den bättre när den hette... öh... Shakugan no Shana, till exempel. Vanlig snubbe träffar magisk tjej och blir indragen i magiska strider och skit. Och tjejen är tsundere och jättebra på att slåss. Fast nybörjarkillen är förstås mycket bättre, så att han ska kunna rädda henne. Precis samma allt som vi sett förut, med asdålig exposition och sexkomik. Enda tillstymmelsen till nischning här är typ att... tjejen verkade bli lite dere-dere redan i slutet av första avsnittet... men det hör ni ju hur det låter: att motivera seriens existens kräver ett gripande efter halmstrån. (Italien verkar vara lite på modet. Arcana Famiglia och Campione utspelar sig i Italien(?), och i Natsuyuki Rendezvous är det en figur som ska flytta till Italien för att hon gift sig med en italienare...)

 

Kokoro Connect: Några skolungdomar börjar byta kroppar med varandra av okänd och okontrollerbar anledning. Verkar ju lite okej, kanske? Jag gillar "genderbender" av någon anledning. Men enda grejen som stod ut lite med första avsnittet var egentligen sättet som de bytte kroppar på. Det var så abrupt, lite desorienterande på nåt sätt.

 

---

 

Nåja! Vad är era egna favoriter från sommarsäsongen?

[idrougge]

Jinrui wa Suitai Shimashita: Mänskligheten är på nedgång, och jorden befolkas av knäppa små féer. Eh, jag vet inte. Mysko. Inte direkt roligt heller. Är det en komedi? Eller något slags drama? Ingen aning...

 

Den är rätt fin att se på, men jag fattar inte heller grejen.

 

Chitose Get You: Säsongens kortisserie? Tioårig tjej är kär i nån snubbe som jobbar nära hennes skola. That's the joke. Typ.

 

Får Blockflöjt och ryggsäck att verka genialisk.

 

Muv-Luv Alternative: Total Eclipse: Mycket bättre än jag hade väntat mig! Fortfarande inte bra, men bättre än väntat.

 

Jag tyckte den var helt vedervärdig. Den potential som fanns i form av världsbyggande slarvas bort totalt. Teckningarna är skitfula, 3d-robotarna är katastrofala, dräkterna är idiot-fanservice och ingen i hela serien talar Kyotodialekt trots att den utspelar sig där.

 

Yuru Yuri 2: Mer av samma. Fast mer.

 

Så söt och vältecknad att jag bara måste se vidare.

 

Natsuyuki Rendezvous: Jag gillar den skarpt! Jag blev liksom lite glad av att se den. Jag gillar den där stilen; hjältinnans kortkorta frisyr är minnesvärd i denna tidsålder med omöjligt krusidulliska långa frillor. Dessutom verkar den gå fort fram. Det bör liksom tvinga fram något slags utveckling.

 

Gillade den inte skarpt. Lite för mycket "Noitamina" för sitt eget bästa. Det hände visserligen saker, men spännande blev det aldrig. Jag tyckte om den bättre när den hette… öh… Maison Ikkoku.

 

Campione: Jag tyckte om den bättre när den hette... öh... Shakugan no Shana, till exempel. Vanlig snubbe träffar magisk tjej och blir indragen i magiska strider och skit. Och tjejen är tsundere och jättebra på att slåss. Fast nybörjarkillen är förstås mycket bättre, så att han ska kunna rädda henne. Precis samma allt som vi sett förut, med asdålig exposition och sexkomik.

 

Jag gillade animationen (främst biljakten i början, de tänkte till och med på att det är högertrafik i Italien), ogillade färgläggningen, gillade bruden och hennes klädbyten. Men nej, hela genren är sånt jag undviker instinktivt.

 

Kokoro Connect

 

Duger för slötittande. Vissa ogillar teckningsstilen, men den rör på sig en massa.

 

Nåja! Vad är era egna favoriter från sommarsäsongen?

 

Jag har sammanfattat allt jag sett hittills på Mangafilm.se, men några favoriter har jag inte. Mitt medianbetyg har varit 4/10 mot sedvanliga 5/10.

[Ebhen]

Har inte hunnit kika på så mycket än då ett nytt jobb har tagit det mesta av min tid sen i maj men P.A. Works vet jag ju gör bra grejjer så jag kastade mig över Tari Tari här när den dök upp och redan nu efter två avsnitt så verkar den solid och helt klart sevärd. Den är självklart snygg och vältecknad (vad annars att vänta av gänget på P.A.Works), och huvudhandlingen har redan i stakats ut i viss mån även om jag tror det kommer mer överraskningar. Jag fick en stor känsla av Hanasaku Iroha redan av första avsnittet och den förstärktes nu med andra, men med en rejäl kryddning av K-ON! och tv-serien Glee. Kan bli riktigt kul det här. :)

 

Kokoro Connect verkar lite skruvad och kan säkert underhålla under de regniga dagar som vi framför oss tills det blir höst och mer regn... ;)

 

Campione står på listan över sånt som ska spanas in, men Sceleris kommentar ovan får en att fundera. Nåja, ska åtminstone få en chans att visa sig sevärd eller kass.

 

Sen får vi se om det var något mer av intresse... näe... tror inte det. Får nog beta av högen som ligger och väntar redan. ;)

[Dread]

Nu har jag inte sett så många (av säsongens serier), men de två som jag gillat mest hittills är Campione och Sword Art Online, den senare överaskade mig för jag hade inte höga förväntningar på den.

[Sceleris]

Om det är något jag verkligen gillar med Yuru Yuri 2 så är det Kyōkos dans i öppningsvinjetten. Det är roligt tecknat och uttrycker verkligen hennes personlighet. (Hon måste ju vara släkt med Miu i Ichigo Marshmallow.) Resten känns ganska förglömligt.

 

Gillade den inte skarpt. Lite för mycket "Noitamina" för sitt eget bästa. Det hände visserligen saker, men spännande blev det aldrig. Jag tyckte om den bättre när den hette… öh… Maison Ikkoku.

Jag förstår kopplingen med Maison Ikkoku, men det var väl främst en Takahashi-komedi. Som jag kan föreställa mig gick ganska långsamt framåt. Natsuyuki Rendezvous kretsar kring en icke-originell, aningen snarlik gimmick, det är sant, men de har ett sätt att skriva karaktärerna som gör att de sticker ut något. Medan killen tar ganska lätt på spökhistorien, så förhåller han sig till sin förälskelse på ett "verkligt" sätt, som i första avsnittet där han

mest känner "jaha, skit i det då" när han tror att tjejen visade upp sin kille med flit; han hade inte satsat hela sitt hjärta på henne

. I andra avsnittet låter det som att han

är redo att ge upp, för att spöket är så jobbigt

.

 

Tjejen är speciellt intressant, som när hon i andra avsnittet

undrar varför han inte flörtar mer med henne, och till och med kysser honom och vill ha mer i sin lägenhet; hon vill bli uppvaktad och sedd som en kvinna (hennes korta frisyr antydde för mig att hon inte ville bli det)

. Medan hennes förra kärlek hänger kvar (i dubbel bemärkelse; spöket blir väl också ett slags symbol för hennes "trauma") så är det inte något i stil med "en hjärtats barriär" som killen måste bryta ner. Dessutom slutar avsnitt 2 med att betona

ex-makens för honom smärtsamma oförmåga att hjälpa den han älskar, och att de båda måste lära sig att släppa taget

; det tillför lite extra dimension till karaktären och berättelsen.

 

Visst är det Noitamina, men det var Usagi Drop också. Och jag känner att Natsuyuki Rendezvous har potentialen att vara mer effektfull än Usagi Drop: Rin var otroligt bedårande, men nog krävs det lite drama vuxna (eller åtminstone äldre ungdomar) emellan för att berättelsen verkligen ska kunna slå an vissa strängar.

[Klona]

Jag har börjat titta på Binbou-gami ga! som jag tycker är okej, inget jag har skrattat åt men det duger när man inte har något annat att göra och ett fniss kommer lite då och då. Det blir i alla fall att fortsätta följa den.

 

Kyoukai Senjou no Horizon 2: Ojoj vilken serie, jag kollade klart på första säsongen någon gång i våras och tyckte att den var dålig men tydligen hade mitt omdöme av den blivit lite för bedövat för första avsnittet av andra säsongen kom som en käftsmäll som fick mig att komma ihåg hur dålig den är. Precis som i första säsongen så väljer de att bombardera dig som tittare med massa information som tyvärr innehåller mest skit så att du i slutändan inte fick ut något vettigt alls av det. Jag har väldigt svårt att sammanfatta avsnittet så ni får se på det själv om ni vågar men jag ska följa serien för att...öh.. för att jag kan!

 

Ska nog följa någon mer serien men jag har inte riktigt bestämt mig än för vilken/vilka.

[Sceleris]

Fyra avsnitt in på Kokoro Connect, och jag gillar det helt okej. Jag kan inte påstå att dramat är helt övertygande, men jag gillar själva urvalet och sättet de handskas med deras problem. Det kanske finns en möjlighet till ganska allvarligt drama (att döma av titeln på avsnitt fem så

kanske någon dör?!

), och de tar uti med tonårssexualitet (spoilerbild från avsnitt 4) på ett sätt som inte är för barnsligt eller sexualiserat.

[Sceleris]

Det är något med Binbōgami ga – serien om en snygg-smart-populär gymnasietjej som efter sig får en olycksgud som vill balansera ut hennes överdrivna tur – som fick den att kännas konventionell på ett betryggande sätt. Humorn är verkligen inget speciellt, och parodierna är tråkiga "sight-gags" av typ "skämtet är att vi nämner referensen". Med avsnitt tre introduceras killen från klassen, och sen känns resten av serien ganska planlagd: med lite övernaturlig hjälp och knasiga situationer kommer den här otrevliga gymnasietösen (spelad av Kana Hanazawa) att bli godhjärtad – för det är ju vad hon är, innerst inne. Det är ett helt klart uppnåeligt mål på de givna 13 avsnitten, och får det att kännas som om den hade kunnat komma 2002 istället för 2012. I det avseendet bidrar att serien är tecknad som det också, med en färgsättning som verkligen skriker "use ALL the colors!".

 

I övrigt har jag sett två avsnitt Joshiraku (snackkomedin om några tjejer som arbetar med traditionell japansk scenkomik), vilket är tillräckligt för mig. Jag har inga direkta klagomål som sådant, men en komedi som jag inte finner rolig har desto mindre värde för mig än även en dålig berättelse som utvecklas.

[Volbla]

Kokoro Connect var den enda sommarserie som gjorde mig riktigt fnyfniken. Det är inte ofta jag väljer en serie på semi-måfå och faktiskt gillar den, men den här var rätt ok faktiskt. Dialogen är mestadels jävligt dålig, och karaktärerna är, liksom i mycket anime, långt visare än tonåringar borde vara.

 

- Låtom mig klarlägga exakt vad som är problemet med mig och varför mitt liv suger.

- Åh, men jag vet den perfekta lösningen på det problemet. *fix*

 

Men jag gillar allt som liksom händer. Situationerna de befinner sig i. Det jag skulle vilja se, dock, är en längre scen där en karaktär är i någon annans kropp och faktiskt gör någonting för eget bevåg utan att någon annan lägger sig i. Hela grejen har inte haft några riktigt påtagliga konsekvenser än.

 

Och mera snuskig Iori. Ååh, Toyosaki Aki. Viska åt mig att jag får se dina trosor. Fråga mig om jag vill se dig naken. Svep iväg mig till sjunde himlen med din alltför överdrivna röst.

[Sceleris]

Jag tror att det som lockar mig mest med att se Mänskligheten är på nedgång är den där knäppa lilla dansen som féerna och Jag (den namnlösa huvudpersonen; fan vad poänglöst med namnlöshet är i serier utan allmänna karaktärer) gör i öppningsvinjetten. Seriens andra akt, i avsnitt 3-4, behandlar manga/serier och vad som kallats 2010-talets motsvarighet till det klassiska obligatoriska strandavsnittet: Comiket-besöket. Ja, de lyckas klämma in det i en post-civilisation-serie, tillsammans med meta- och sociala "observationer". Lite som Farväl magister Förtvivlan (Sayonara Zetsubō-sensei) men inte alls lika intensivt, innehållsrikt eller kul. Det känns lite som att en del som älskade det absurda i första akten (avsnitt 1-2) men inte gillade fortsättningen helt enkelt tolkade serien fel, och läste in en finess som inte egentligen fanns där. Det här är seriens sanna natur.

 

Men jag ska inte vara för negativ. Det är inte helt trist när man börjar vara med på noterna. Och féerna är så gulliga att det blir roligt.

[Sceleris]

Kokoro Connect avsnitt 5...

Spoiler

...var ganska kul. De använde ett dödshot som en bakgrund för att tvinga fram lite drama, och det funkade okej eftersom hotet åtminstone för mig kändes som om det faktiskt kunde realiseras, om än mer osannolikt än sannolikt. Liksom, varför skulle Iori inte kunna dö redan nu? Serien har ju redan ändrat gruppens status quo mer än vad jag hade trott att den skulle göra – Yui nobbar inte Aoki helt och hållet, och Iori och Taichi bekänner kärlek för varandra. Mallen är ju mer att det är evigt platonisk kärlek.

[Volbla]

Kokoro Connect avsnitt 5

Jag låg också och velade mellan om hon skulle dö eller inte. Fast... jag brydde mig faktiskt inte så mycket. Jag vet inte vad mitt problem med serien är, men det kan vara att allting känns som asspulls. Det är som om författaren inte kunde komma på passande scenarier, så hen bara stoppar in vad som kommer få önskad effekt. En väldigt mäktig ande som vill underhålla sig genom att jävlas. Enkelt och kan innebära nästan vad som helst. Det skulle vara extra tråkigt om vi faktiskt aldrig får reda på något mer om den här anden än att hen finns.

 

Men nu påstår huvudkaraktärerna att "det hela verkar över", så jag antar och hoppas att något annat fenomen kommer hemsöka dem i nästa avsnitt. Jag hoppas också att dramat inte försöker vara fullt lika tungt framöver. Det känns som det försökt lite för mycket. Tjejerna har för extraordinära bakgrunder och problem.

 

Fast om jag ska sluta på en positiv kommentar så kanske serien nu kommer bjuda på en trevlig, odramatisk kärleksrelation. Det är något jag ser för lite av i anime =)