Månadens anime: Kinos resa

[Sceleris]

Aktiviteten på första Månadens anime blev ju "sådär" (Vad hände, Jico? soleher? Erkefiende? Meatrose? Qvarfordt? Dread? Aoz? Dancing Moon? Var ni inte intresserade av att diskutera, eller åtminstone säga vad ni tyckte om filmen om ni såg den?), men det är inget som hindrar oss på Anime.se i första taget! Således ber jag om att få presentera...


"Världen är inte vacker,
och det ger den en viss sorts skönhet."
Kinos resa är en TV-animé på 13 avsnitt som sändes april-juni 2003. Originalet är en serie ungdomsböcker ("light novels") av Keiichi Sigsawa, en serie som fortfarande publiceras.

Titelkaraktären Kino är en resenär. Tillsammans med sin talande motorcykel Hermes (fråga inte...) färdas hon till olika länder (snarare stadsstater) där hon under en kort tid upplever nya annorlunda kulturer och lär känna nya människor -- men endast som observatör, aldrig som deltagare.

Varför Kinos resa?
Serien har överlag fått väldigt bra kritik från många olika håll, för sitt tankeväckande sätt att presentera filosofiska funderingar om moral och mänskligt beteende utan att bli onödigt pretentiös.

Så när jag såg serien första gången hade jag förstås höga förväntningar. De infriades ej. Jag såg som mest några enkla, onödiga och uppenbara observationer, och oftast inte ens det -- vad Kinos resa ville säga tycktes mig inte vara något konkret och användbart. För att vara en filosofisk animé fick jag i slutändan inte mycket filosofi ut av den, och jag förstod ärligt talat inte vad folk snackade om när de prisade den så.

Först efter att jag och en främling friskt diskuterat filosofin i Neon Genesis Evangelion (min favorit) versus filosofin i Kinos resa började jag förstå vilka tankegångar som låg bakom beundran av Kino och hennes resa. Men jag är inte färdig ännu.

Intresserad?
Min uppgift till er är att se Kinos resa med öppet sinne och sedan berätta vad ni själva lärde er, vilka funderingar ni fick eller vilka slutsatser ni kunde dra. Jag vill förstå varför vissa tycker att den är så bra.

Serien är billig att köpa. Amerikansk samlingsutgåva kostar 212 kr på AxelMusic, och den svenska samlingsutgåvan går på 269 kr på Discshop.se. Japansktalare på forumet kanske föredrar att importera, för totalt 931 kr på CDJapan. (För fler butiker, se här.)

Med tanke på Anime.se Anime Awards 2007 får vi en generös tidsbegränsning denna gång: Fram till och med 29 februari har ni på er att införskaffa och se klart Kinos resa.

PS: Det är inte fel på din TV/bildskärm! Serien ska se randig ut. Varför det är så kan vara värt att fundera på när ni ser den.

[Blå]

Thank You For Your Order

 

Your order has been placed. You will receive an order confirmation email shortly - you can print this page to note your order details.

Shipping information

 

-

 

Order date: Feb 2, 2008

Order(s): 10304081

Order currency: EUR

Your Order:

10304081 DVD Kinos Journey - Complete Collection 1 X 22,81 = 22,81

Shipping 5.96

EUR 28,77

 

Med andra ord är jag redo att ta mig an serien så fort den kommer hem. :)

[Meatrose]

Vad hände ... Meatrose ... ? Var ni inte intresserade av att diskutera, eller åtminstone säga vad ni tyckte om filmen om ni såg den?)

 

Jodå, jag är nästan alltid på snack-humör. Problemet var bara att jag glömde bort att se filmen. Har visserligen sett den förut, men vitsen var ju att se om den. När jag såg er posta så kom jag på att "fan, den skulle jag se om ja...", men så gled det ur minnet igen.

 

Jag tycker fortfarande att en "anime-adaption" av en gammal hederlig bokcirkel är en klockren idé, så jag ska definitivt se till att få arslet ur vagnen och se denna.

[Aoz]

Vad hände...

 

Jag glömde bort att se den

 

Kinos Resa har jag åtminstone halva serien redan hemma så den skaré nog bli av ...förhoppningsvis :)

[Sceleris]

Ingen fara... Den här gången ska jag påminna er med jämna mellanrum. ;)

[Qvarfordt]

Denna gången ska jag verkligen deltaga, det blev inte som jag hade tänkt mig med Mononoke Hime .

[ela]

Åh! snälla håll igång den här tråden nån månad till så man hinner komma hem och delta!

Finns inget härligare än att diskutera anime (o allt annat) :D

Missar även Kinos resa men hinner kanske med nästa! Ser fram emot de!

[Sceleris]

Åh! snälla håll igång den här tråden nån månad till så man hinner komma hem och delta!

Ingen fara, det har vi minsann tänkt!

 

Apropå det... Kanske lite tidigt, men är det någon som har en egen animé de vill diskutera i mars? Det behöver inte vara ambitiösa diskussioner, det kan vara lek om ni vill -- den som leder samtalet bestämmer. (Personligen tycker jag dock att ni bör ha någon tanke eller avsikt när ni väljer animé.)

 

Den som känner sig manad kan PM:a Blå eller mig.

[Neeri]

Åh! jag vill delta. Jag älskar Anime -Filmer- Såg dock att "kinos Resa" va en serie, Bara på 13 avsnitt som är tur.

 

Har lite frågor dock;

 

Kan man inte ha Månadens Anime -film- Man kan ha fri ståenede Serie filmer som t.ex. One pieces Filmer är fristående i många fall.

 

Jag tycker om anime men jag har tröttnat på alla 25+ 250+ avsnitts anime'rna.

 

Och jag har inga bra sidor där man kan få tag på bra anime, eller ni kanske köper allt. Nu menar jag inte olagliga sidor, finns faktiskt lagliga anime sidor <_<;

 

anywho, thats my two cents.

 

Btw, I luuff alla Hayo Miyazaki filmerna.

[Meatrose]

 

Och jag har inga bra sidor där man kan få tag på bra anime, eller ni kanske köper allt. Nu menar jag inte olagliga sidor, finns faktiskt lagliga anime sidor <_<;

 

Var inhandlar jag anime?

 

Där har du tips på ställen där du kan köpa det mesta. Jag vet inte vad du menar med "lagliga anime sidor" däremot, om det nu inte är relaterat till köp av anime. =)

[Hampe]

Ah, Kinos Resa, jag har ju faktiskt de två första dvderna här hemma av den svenska utgåvan. Väldigt bra serie, som först är lite, tja, obegriplig? Eller, inte riktigt så heller, men den är något utöver det vanliga. Gillar iaf karaktärerna och designen ruggigt mycket och man kanske bör se igenom den igen :)

[Jico]

ah tusan hade glömt bort hela denna tråden , har varit helt inne på alla nya anime serier som har kommit att ja glömde bort den helt >.< aja för att fortsätta posta får man vell skaffa in kino's journey på måndag så man har lite av äran i behåll xD

[Sceleris]

Påminnelseknuff: Ni kommer väl ihåg att se Kinos resa? Bara elva dagar kvar!

 

Vi söker även någon som är intresserad av att välja och genomföra en diskussion om en egen animé i mars. Alla ämnen -- från underliggande politiska temaanalyser till rangordning av vilka tjejer som är sötast -- är tillåtna. Den som väljer animé bestämmer!

 

Intresseanmälan via PM till Blå eller mig.

[Gogo]

Påminnelseknuff: Ni kommer väl ihåg att se Kinos resa? Bara elva dagar kvar!

 

Vi söker även någon som är intresserad av att välja och genomföra en diskussion om en egen animé i mars. Alla ämnen -- från underliggande politiska temaanalyser

 

Patlabor 2, någon? :3

[Sceleris]

En sista påminnelse: Från och med fredag ska vi diskutera Kinos resa! Så se till att ha sett åtminstone några avsnitt.

[Meatrose]

I'm all over it. Har inte kommit så långt i serien än, men eftersom den är så pass kort så blir det inga som helst problem att hinna klart för min del. Jag menar, att se hela serien tar mindre än fem timmar.

 

Som sagt, jag har inte sett så långt än, men det jag har sett har varit bra, och på det stora hela verkar serien mycket lovande. Se till att hänga på så många som möjligt. =)

[Sceleris]

All right! Sista dagen har passerat, och det är dags att diskutera resenären Kino och hennes resa!

 

Efter att ha återbesökt denna serie kan jag fortfarande inte skaka från mig känslan att den är pretentiös -- den ger en god atmosfär av djupsinnighet och filosofi, men jag kan fortfarande inte utläsa något tankvärt. Jag tycker inte att det är bortkastad tid att se den, då berättelsen och stilen är intressanta, men fortfarande... överskattad.

 

Så berätta, vad tyckte ni själva om Kinos resa? Var den "djup"? Fick den er att grubbla över mänsklig kommunikation, barmhärtighet, frihet? Eller känner ni som jag?

[Qvarfordt]

Detta var en ganska bra serie, den fick mig faktiskt att börja grubbla över en sak. Är verkligen folk så naiva och fanatiska som de framställs i den här serien? Personligen tvivlar jag på att folk i allmänhet är det, visst det finns självklart folk som är fanatiska och naiva, ta självmordsbombare som exempel, men då tror jag mer att det handlar om hjärntvätteri, vilket det var i stor del i den här serien med när jag tänker efter så här i skrivande stund...

 

Var det någon mer än jag som reagerade på just den saken? Det skulle vara kul att veta om någon mer hade dom tankarna eller om det bara var jag. ;)

[Meatrose]

Till en början vill jag säga att jag tyckte att Kinos Resa var en bra serie. Saker som tilltalade var lugnt tempo och intressanta historier. Enligt mig tog den upp hur mänsklig interaktion kan variera med omgivningen på ett bra sätt, men jag tänker definitivt inte höja den till skyarna. Visst fick många av avsnitten mig att tänka efter, men den väckte inte alls lika många tankar som Neon Genesis Evangelion (som Sceleris nämnde i presentationsposten) gjorde för mig. Å andra sidan, hur många serier gör det när allt kommer till kritan?

 

Att serien ämnar vara filosofisk är ganska tydligt, men jag tror inte att jag hade tänkt på det i samma utsträckning om det inte vore för den här animecirkeln. Om jag bara, som med de flesta andra serier jag har sett, hade satt mig ner och tittat på den så hade jag kanske inte varit lika mottaglig för seriens budskap. Huruvida det stämmer eller ej lär jag dock aldrig bli varse.

 

Nu när jag väl satt och lyssnade till vad Kinos Resa försökte säga mig som tittare, vad hörde jag? Det som främst slog mig var hur pass lätt människan är att prägla. Omgivningen spelar en otroligt stor roll för allt som lever, oavsett om vi väljer att titta på survival of the fittest-vetenskap som biologiskt bortfall och allmän genetisk evolution eller om vi istället fokuserar på intelligenta varelsers interaktion med varandra och deras tro, hopp och värderingar. Om man föds och växer upp i en någorlunda sluten omgivning och sedan barnsben präglas av en viss livsåskådning så blir den en självklarhet. Exempelvis avsnittet som handlade om Kinos barndom och hur det kom sig att hon gav sig av på sin resa fick mig att relatera till detta, och en sak som dök upp i huvudet var de olika religioner som finns runt om i vår värld. På samma sätt som det Kinos föräldrar var på väg att göra mot henne känns helt uppåt väggarna för oss så känns vissa saker som vi här i Sverige ser som självklarheter snarare som något sjukt på vissa andra platser i världen. Vad beror det på att meningar går så pass isär? Den miljö och de yttre omständigheter man har präglats av är i allra högsta grad betydande.

 

Serien fokuserar ju nödvändigtvis inte på sådana saker som vi runt om i världen tycker olika om, utan lägger för varje plats hon besöker fram något som skiljer den platsen från den omgivning vi generellt sett är vana vid. I de olika avsnitten märktes det mer eller mindre tydligt hur dessa skillnader präglade människorna i respektive omgivning. Det inses lätt hur katastrofalt det skulle vara om alla människor kunde höra vad alla i deras omgivning tänkte, men det är inte något man normalt går runt och reflekterar över eftersom det är en omöjlighet i vår verklighet. Så, på det sättet måste jag säga att Kinos Resa var tankeväckande, men jag vägrar erkänna serien som något filosofiskt mästerverk av den enkla anledningen att jag inte tycker att den är det. Jag kan inte hävda att den lärde mig något, men som jag sade inledningsvis; jag tyckte att det var en bra serie.

 

Jag har inte kommit på någon vettig förklaring till ränderna. Visst går det att flumma fram en del förslag, men inget som för mig känns vettigt som sagt. Det skulle vara kul att veta vad regissören själv har att säga om dem.

[Blå]

Jag tyckte att några avsnitt av Kinos resa var riktigt spännande och underhållande medans andra var lite bleka. Alla hade nästan samma utgångsläge, dvs om olika människors situationer. Det var dock knappast så att jag tyckte att "aha, där lärde jag mig något nytt" utan det var mera så att det var intressant att se på.

 

Jag stör mig dock på att Kino, nästan, alltid tog med sig Hermes överallt. Men visst Hermes i sig var en intressant karaktär då han(?) tillförde en mekanisk syn till serien. Kino själv hade jag blandade meningar om. Men i det stora hela så tillförde hon inte allt för mycket tycker jag och man hade nästan kunnat använda sig av olika personer till varje avsnitt. Hade nästan varit roligare om hon hade varit lite mer involverad i vissa situationer istället för att tänka att "det här är inte min ensak".

 

Det starkaste som sagt var med Kinos resa var handlingen tycker jag och inte karaktärerna. Även fast vissa var intressanta (tex Hermes). Ränderna som du bad en att försöka betänka vad de skulle vara bra för kom jag bara till tanken att allt i Kinos resa skulle vara som ett inspelat band med olika historier. Dvs de skulle se lite halvdant ut som om det var taget ifrån någons personliga videokamera. Typ.

[Sceleris]

Det verkar som att ni har samma upplevelser som jag. Inte en dålig serie, men dess dragning ligger mer i ovanliga miljöer och situationer än att fungera som tankenöt.

 

Som Qvarfordt skrev, folket i serien är naiva och fanatiska. Jag tror att det handlar om att skaparna ville framföra sina poäng genom extremfall... men dessa extremfall är för direkta. Tankeläsningsavsnittet som Meatrose drog upp, till exempel. Kino kommer till en stad som är tom, sen ser hon att folk bor ensamma och isolerade från varandra utanför staden. På väg bort igen träffar hon en man som förklarar hela grejen enkelt: De uppfann något som gjorde så alla kunde läsa allas tankar, men bristen förmåga att hålla saker hemligt eller osagda skapade bara osämja, så de flyttade isär för att slippa läsa och bli lästa.

 

Jaha? Om nu sensmoralen eller det filosofiska tuggummit är "det finns saker man inte vill att andra ska veta" eller något i den stilen, så är det en jäkligt burdus framställning. Nu menar jag inte att det automatiskt blir bättre bara för att man lägger fram tankarna mystiskt och svårtolkat, men jag tror det lägger band på fantasin och funderingarna om det bara är rakt på sak, ingen diskussion. Samtidigt verkar det ju vara många som tycker att den är tankvärd (leta upp recensioner) -- men det glädjer mig att jag inte är ensam. :)

 

Om linjerna: Det Blå skriver om att Kino inte var så involverad, att hon inte tillförde så mycket som aktiv karaktär, tror jag är relaterat. Vad gäller inlevelsen som tittare, känslan att själv vara där det händer, tror ni den hjälps eller stjälps av sveplinjerna (scan lines)?

[Blå]

Om linjerna: Det Blå skriver om att Kino inte var så involverad, att hon inte tillförde så mycket som aktiv karaktär, tror jag är relaterat. Vad gäller inlevelsen som tittare, känslan att själv vara där det händer, tror ni den hjälps eller stjälps av sveplinjerna (scan lines)?

 

Hjälper väl till en aning skulle jag kunna tänka mig. Om inte annat så var det ett intressant insalg för hela seriens struktur. Sen gillade även jag de texter som kom upp emellanåt för att förstärka dess budskap och få en att tänka efter på det som hade sagts.

 

Sen också det här med att de var extremfall på de flesta ställen gjorde det bara mer intressant också. Hade varit tråkigt, tror jag, om det bara hade varit lite halvdant med att bara några tyckte si och så. Avsnittet med staden där ingen behövde arbeta var ett sådant avsnitt som jag uppskattade. Det är även samma avsnitt om jag inte minns fel nu som hon träffar på de tre männen som bygger en räls och när hon kommer till staden där alla invånare dog för att de hade röstats så. Nu babblar jag kanske och tror jag kom bort mig från vad jag ville ha sagt...

[Scab]

Nu var det ett tag sen jag såg serien, men den som ser Kino i jakt på djupa filosofiska funderingar går in med fel förväntningar. Filosofin finns där, men inte i någon större utsträckning än att varje avsnitt tenderar att presentera ett moraliskt dilemma eller någon norm att ifrågasätta. Det finns i mina ögon inte så mycket att sitta och fundera på i efterhand - det mesta serien vill ha sagt skildras också.

 

Jag tror styrkan ligger i någonting så enkelt som historieberättande - samma egenskap som kan göra två olika böcker med precis samma övergripliga handling och händelseförlopp till vitt skilda upplevelser. Varje avsnitt är en historia som på något plan engagerar mer än att bara se en scen utspela sig, och kantas av fantasirikedom. För mig är det ett nöje att följa resorna och bara suga in atmosfären i de olika platser Kino besöker, snarare än en förväntan av djupgående dramatik.

 

Sen tror jag att det finns en genuin attraktion för hela den här äventyrsgrejen; utforskaraspekten av serien där Kino blint ger sig ut i världen för att söka efter, ja, ingenting speciellt. Intryck och kunskap, möjligen, men mest av ren nyfikenhet. Den värld man målar upp - väldigt lik vår, men med alla dessa egendomliga och fascinerande platser - tror jag väcker just nyfikenhet hos de flesta.

 

Att serien skulle vara pretentiös motsäger jag mig helt. Tvärtom. Att använda metaforer och små insinuationer kan väl ha sitt värde, men det är alltför vanligt att i framför allt animé gömma väldigt enkla budskap och funderingar bakom dem. Jag betackar mig för alla dessa *hint**hint**wink*wink*-scener ämnade att antyda fram budskapen; det är en tråkig regigenväg. I synnerhet som de bara bygger upp en chimär av meningsfullhet snarare än tillför någonting. Det, om någonting, är pretentiöst, och Kino vill jag påstå gör raka motsatsen; historierna för fram sina budskap genom händelseförloppen.

 

Ang. scanlines så kan man väl argumentera att det ska ge tittaren en mer passiv roll. Serien handlar inte direkt om känslomässig inlevelse eller att fästa sig vid karaktärerna; jag ser avsnitten mer som korta, vagt sammanhängande sagor.

[Sceleris]

Förväntningar ska man akta sig för. Vad man läser och får höra om en serie påverkar definitivt hur man ser på den senare.

Spoiler

"Every episode [...] is a sort of philosophical anime meditation on some particular aspect of humanity as expressed through the different cultures, customs, and people [...]" -- THEM Anime Reviews

 

"When I think about the philosophy books I have read over the years the difference between the books I liked and the ones I returned to the library after reading a few pages is that the ones I liked used simple language to convey complex ideas. Kino's Journey is in a way like those books." -- Anifanatikku

 

"Countries visited aren't thinly veiled analogs for real nations [...]. Rather, they stand for ideas and concepts. Not to be taken seriously as real places, these countries are iconic -- emblems of human frailty, weakness and fear." -- Exploded Goat

 

"Kino's Journey is a thought-provoking, artfully nuanced exploration of the human condition." --DVD Verdict

 

"Kino no Tabi is a humble, thought-provoking journey through the human epic -- a deep exploration of some of mankind's greatest questions portrayed through brilliant allegory and fable. [...] The best form of symbolism is the type that you don't recognize until the end, after which you can go back and say ‘Now, what did that mean?' [...] there are no 'look at me, I'm symbolic!' moments obtrusively shoved in your face." -- Anime Planet

 

"Kino's Journey [...] takes the time to make several telling observations on modern society, sketching an all too realistic image of the human mentality [...] a heartfelt wander through the dark side of human nature" -- Anime UK News

Det tror jag mest står att skylla för min besvikelse.

 

 

 

Att sveplinjerna är tänkta att passivera tittaren är likaså min uppfattning. Ungefär som Kino, som bara observerar, ska tittaren också vara utan emotionell investering. Sveplinjer påminner tittaren om att denne är en betraktare.

[Blå]

Att sveplinjerna är tänkta att passivera tittaren är likaså min uppfattning. Ungefär som Kino, som bara observerar, ska tittaren också vara utan emotionell investering. Sveplinjer påminner tittaren om att denne är en betraktare.

 

Jag missade nog lite det då om tanken var denna med sveplinjerna. Men själva handlingen i sig och berättandet fick en att känna sig som en som bara passivt följer med, just så som Kino gjorde.

 

En av de bättre tillfällena till just det var också det avsnittet som jag nämnde ovan, medans tex avsnitt två, tycker jag, fick en att känna sig mer närvarande. Men just det avsnittet också var kanske det ända som jag just kände så. Kino har ändå också en större betydande roll i det avsnittet än i andra.