Månadens anime: Now and Then, Here and There

[Stealther]

Då det verkar finnas ett sug i att återstarta denna tråd gör vi ett försök.

Now and Then, Here and There


Juli månads anime faller på denna relativt kända titel med 13 avsnitt, men som många kanske ändå inte sett om man först kommit in i animeträsket de senaste åren.


Huvudpersonen Shu, som utövar kendo, hamnar i en annan värld. Denna värld har sin egen struktur och sina egna regler.
Mer än så vill jag nog inte säga, för jag tycker att man ska gå in i ett verk utan särskilda förväntningar och vara öppen för allt, och reflektera under och efter animen, inte före.

Personligen föredrar jag egentligen att man inte har frågeställningar förrän man har sett verket, för annars finns risken att man riktar in alla på samma spår, men exempel på vad som kan komma att diskuteras är:
Kretsar animen kring något huvudämne?

Har den ett budskap eller är det bara en historia enligt dig?

Upplevde du den som stötande?

Vad vill texten i början av varje avsnitt säga?

Några funderingar kring teckningsstilen?

Tyckte du om animen eller inte? Varför? Poäng på en skala av 10?

etc
men allt som folk lägger märke till eller funderar på efter att ha sett animen är bra startskott för diskussioner eller bara allmänna kommentarer och konstateranden.


Det är planerat att den 23 juli ska vi börja diskutera till månadens slut, och ni har tills dess att införskaffa och se verket.

[Sceleris]

Skönt med en serie man redan har. :)

 

För er som inte har den måste jag tyvärr meddela att den kan vara lite svår att få tag på i nuläget: den förra amerikanska förläggaren av serien, CPM, gick nyligen i konkurs. Lyckligtvis blev serien räddad. ADV Films ger ut en ny samlingsutgåva (180 kr från AxelMusic), men den kommer ut först 7 juli.

[Ashaz]

Jasså jag ska få tummen ur och se denhär slutligen kanske?

Ni har ju bara rekommenderat mig den i sådär två år :P

[Klibbnisse]

Hrrm... har den inte så jag kan inte delta, även om jag iofs var nära på att håva in den över tradera =D

[Stealther]

Om man absolut vill vara med men inte hinner köpa och se den på den återstående tiden kan man överväga att ladda ner den först, och köpa den när den är tillgänglig.

[Misho]

Jag hoppar nog på det här tåget, har stått över serien ett par gånger när jag letat efter något att titta på men det här med diskussioner gör det lite mer intressant ändå.

 

Då blir det till att försöka få tag på den också!

[Stealther]

Bara en liten påminelse för de som är intresserade av att deltaga i Månadens anime.

[Stealther]

En vecka kvar!

[Ashaz]

En vecka kvar!

Yikes! Just ja!

Ska försöka...

[Stealther]

Nå, då var det dags för de första nedskrivna tankarna om Now and Then, Here and There. Alla reflektioner och kommentarer är bra, och det är tänkt att diskussionen ska kunna fortsätta i de spår vi tycker är intressanta.

 

Enligt mig behandlade denna anime ämnet krig och dess konsekvenser. Det var ingen försköning av ämnet, och jag kan tänka mig att vissa upfattar en del sekvenser som rent av stötande. Detta tror jag är ett medvetet drag för att det enligt mig är en antikrigsfilm. Krig ska upfattas som något dåligt och avstötande. Denna symbolism tyckte jag var väldigt uppenbar i första halvan.

 

De visar också hur människorna förändras i krig, hur omständigheterna ändras för överlevnad, och framför allt vilken stor roll rädsla har i krig för att få människor att göra sådant de inte skulle ha gjort normalt. Likaså gör man onda ting under goda förevändningar, och att information inom krigstider är inskränkt.

 

 

Jag tenderar att gilla starka huvudpersoner som är envist kämpar för "rättvisa" och det gjorde jag väl här också.

 

I ett avsnitt ser man också hur allt glas splittras kring the onde ledaren Hamdo i hans avskilda rum, och om man vill kan man se det symboliskt som att han inte är förankrad till den riktiga världen.

 

Tempot i animen är bra och det är inte mycket tid som spenderas åt vardagliga sysslor, något som översvämmar dagens marknad av animeer.

 

Animationen är typisk AIC barnvänlig. Man kan diskutera för- och nackdelar med detta också. Själv tyckte jag att en mer verklighetstrogen animation som i Monster kanske skulle ha gjort den mer seriös och bättre, men å andra sidan är den befintliga tilltalande för den breda massan och utan att distrahera.

 

Själv tyckte jag det var en mycket bra anime värd 8/10, men jag hade väl hoppats den skulle vara mer dramatisk. Antingen det eller så är jag för avtrubbad.

 

 

Något som jag inte förstod var texten i början av varje avsnitt. Vad var budskapet där?

 

Har ni några funderingar om animen eller det jag har skrivit så är det bara att spinna vidare.

[Sceleris]

Tänkte bara anmäla min avsikt att medverka, men jag har inte riktigt ännu tid att skriva så långa inlägg.

[Stealther]

Lugn, känn inget krav. Ska göras för att man tycker det är roligt trots allt. Verkade som det fanns ett litet intresse för någon månad sen så därför vi gjorde ett försök i juli.

[Blå]

Verkade som det fanns ett litet intresse för någon månad sen så därför vi gjorde ett försök i juli.

 

Tyvärr är det där något som varigt återkommande i tidigare försök. En hel del som säger sig vara intresserade men som sedan inte verkar visa något intresse.

[Klona]

Jag har tänkt att medverka men på grund att jag planerade som ett arsle så har jag inte sett klart serien, ge mig ett par dagar så ska jag skriva lite.

[Sceleris]

Något som slog mig när jag nu såg om den var hur jävla skicklig den är. Jag har ju inte gjort någon hemlighet av min... "skepsis" till okonventionellare verk. Det är istället verk som detta som får igång mig, verk som arbetar och gör något extra utifrån etablerade mallar.

 

Först började jag tänka på hur jäkla bra serien är på att etablera karaktärerna. Från första stund fattar man att Shu är en happy-go-lucky-agera-först-och-tänka-sen-karaktär som inte låter sig tyngas av något. Man får se Lala Rus ointresse för människor när Shu träffar henne och börjar prata en massa om staden där han bor. Och så är det så välskriven dialog, alla pratar på ett sätt som passar karaktär och situation. Det påminner mig varför Hideyuki Kurata (Bamboo Blade, Kamichu!, Kannagi, Read or Die) är min favoritscreenplayförfattare.

 

Det är bra bildmanus och regi också, bra användning av kameravinklar och klipp. Positionering av personer i bild, icke-distraherande vinkelbyten för att hålla bilden lite mer rörlig... Men det är ju Akitaro Daichi (Bokura ga Ita, Fruits Basket, Kodomo no Omocha, Sexy Commando), han kan fan det där. Och han hade ju duktigt folk under sig, Hiroshi Nagahama (regissör av Mushi-shi och Detroit Metal City) gjorde bildmanus och episodregi för nåt av de bättre avsnitten.

 

I mina ögon är det inte en värst symbolisk historia -- Kurata verkar inte vara så mycket för att skriva djupa allegorier, även om de kan ha motiv. Här är det ju förstås Shu som med sin oövervinnerliga optimism representerar en livsbejakande "håll ut även om det känns hårt"-inställning. Barnsoldater, krig, mord och våldtäkt, det känns inte så mycket som explicita exempel på diskussionsämnen ("se, se hur hemska människor kan vara!") som bara tillhörande miljön, en del av berättelsen. Jag börjar tänka på Kurt Vonneguts författartips: "Var en sadist. Oavsett hur ljuva och oskyldiga dina huvudpersoner må vara så ska du se till att de råkar ut för hiskeliga saker -- så att läsaren ser vad de går för."

 

Därför tittar jag på den öppnande texten utifrån seriens skeenden. Det antyds ju att serien utspelar sig på jorden i framtiden, då solen går in i sitt slutskede och börjar svälla upp. Den tiden kommer när jorden och solen är närmare 10 miljarder år gamla. Det är väl inte så klart vad Lala Ru är, men hon verkar nästan vara som ett slags förkroppsling av "livet" (livet på jorden hänger ju på vatten) som har tappat förtroendet i mänskligheten. Hon om någon skulle vara den som kan uttala sig med nostalgi om "dessa tio miljarder år". Utifrån dessa tankar kan det vara livet självt som under årmiljarderna har varit så bräckligt och flyktigt och sorgligt men kärt.

[Ashaz]

Jag har tänkt att medverka men på grund att jag planerade som ett arsle så har jag inte sett klart serien, ge mig ett par dagar så ska jag skriva lite.

vad klona sa

[Klona]

Mina tankar om Nu och då, här och där.

 

Det här är en av de få animéerna som jag blev intresserad av att bara läsa dess titel. Anledningen är att jag tycker att den låter så poetisk, så mystisk men ändå på ett vis att den förklarar vad den handlar om.

 

Första avsnittet är inte speciellt originellt med att en kille träffar en tjej, onda personer ska kidnappa tjejen och kille bestämmer sig för att rädda henne. Dock var det en sak som skiljde sig mot de flesta serier efter det, Shu den optimistiska protagonist kändes väldigt utelämnad i den nya världen han av misstag kommer till och under seriens gång var man inte alls säker på hur det skulle gå. Fast det är väl inte mer än riktigt, han kommer till en värld där han aldrig varit och inte känner någon, klart som fan att man ska känna sig utelämnad då, det hade jag gjort i alla fall.

 

Kriget i serien visar de bilder jag har fått hur ett krig är, vissa blir lurade, vissa ha sin idealism, vissa vill ha mer makt, vissa följer order blint och vissa följer order och gör dem fast de vet att det är fel. Serien visar de elementen och andra utan att förvränga dem, som i ett försök att visa hur det är.

 

Om serien har ett budskap så borde det vara först och främst att krig är något man ska undvika till nästan varje pris men även det mer positiva att man aldrig ska ge upp, för så länge du lever kan det alltid bli bättre.

 

Tecknarstilen hade jag inge problem med alls även om jag föredrar mer "realistisk" tecknat men det är sällan jag trycker ner en serie på grund av sin tecknarstil om storyn/karaktärerna är bra.

 

Angående texten i början så måste jag säga att Sceleris tanke låter väldigt trovärdig och skulle tro att det är så de menar, fast man skulle ju skriva sina egna tankar så här kommer min. Till en början så trodde jag att de var inne på spåret att 10 miljarder år inte är så lång tid och att den tiden är skör men det är det som göra att det är kärt med en bittersöt smak. Mot slutet ändrades det dock och jag förstod att texten måste syfta på något med Lala ru.

 

Jag tyckte om serien och tyckte att den gjorde en bra prestation och gav ett väldigt bra helhets intryck på mig, jag har lite svårt att säga vad som var så bra men tycker att seriens styrka ligger i att den inte gjordes några misstag så jag ger den 8/10.

 

PS. Om något är oklart eller om någon mening är konstigt formulerad så skyller jag på att det är sent och att jag var tvungen att få ut det här innan jag gick och la mig. DS