Uchuu Kyoudai

[Sceleris]

 

Uchû Kyôdai (Rymdbröder) är en realistisk scifi-dramakomediserie från 2012 från A-1 Pictures. Originalet är en ännu pågående manga av Chûya Koyama; det finns även en otecknad film med premiär i maj 2012.

När Mutta Nanba och hans lillebror Hibito var små, år 2006, såg de ett UFO susa iväg mot månen. Det var då de visste att de ville ut i rymden... Tjugo år senare sitter astronaut Hibito på den amerikanska rymdfartstyrelsen NASAs presskonferens om det nära förestående månbasprojektet. Drömmen har gått i uppfyllelse... för den ena. Storebror Mutta, däremot, jobbar som designer hos en biltillverkare. Eller, jobbade, tills han fick sparken för en... mindre genomtänkt handling.
 
 
 
 

Mutta är på bottennivå: han är 31 år, utan jobb och boende hos sina föräldrar, samtidigt som lillbrorsan är en hjälte. En storebrors plikt är ju att vara steget före sin bror, eller hur? Och just när det är som värst... får han ett brev från JAXA, Japans rymdfartsmyndighet?!
 
 
 
 
 
 

Med fyra avsnitt i ryggen måste jag säga att jag gillar serien skarpt. Man kan dra likheter mellan Mutta och den olyckliga huvudpersonen Wild Tiger i fjolårets hjälteaction Tiger & Bunny (inte minst för att Hiroaki Hirata gör en likvärdig rösttolkning), men Mutta är ännu mer på vår nivå. Tiger var en avdankad superhjälte och ensamstående far som ville göra sitt bästa för sin dotter -- Mutta är bara en man som levt sitt liv under sina egna förväntningar. Ofta i animé är huvudpersonerna i de högre tonåren, medan alla som är ett par år äldre är världsvana, statiska figurer. Med Mutta är det helt klart kul att se en huvudperson som inte har allt under kontroll i vuxen ålder.

Om det är något som håller tillbaka serien är det det visuella. Animationsstudio A-1 Pictures gör vad som krävs, men samtidigt ser det ganska slätstruket ut: teckningarna känns platta, bakgrunderna är enkla och uniforma, och karaktärsdesignen är kanske inte helt där när man exempelvis måste undra om en viss tjej ens ska uppfattas som vacker. Regissör Ayumu Watanabe, som förutom en drös Doraemon under bältet också basar över säsongens Mystisk flickvän X, drar inte heller till med många intressanta trick, utan har en ganska konventionellt "TV-animé"-mässig stil.

Men jag gillar den, och jag ser fram emot avsnitt fem imorgon bitti på Crunchyroll!

[Ebhen]

Halvvägs igenom serien så känns det här väldigt stabilt och mycket underhållande. Bra karaktärsfördjupning av bröderna så man verkligen blir engagerad blandat med en lagom dos skön humor. Ska bli skoj att se hur det går för dem och om de kommer till Mars eller inte.

[Sceleris]

Serien är lite långsam och lite slätstruken, men, ja, det är "mänskligt" och stundvis ganska kul. :)

 

Avsnitt 12:

Spoiler

Jag trodde faktiskt att Mutta "fuskade" med tiden genom att titta på sitt armbandsur. Avsnitt 11 slutade med att ganska framträdande visa hans handled... men det kanske inte var en klocka? :P

 

Nåja. Om de nu ska rösta fram varandra till astronautkandidater, kommer Mutta att behöva göra något speciellt för att vinna de andras gunst? Eller blir han specialvald?

[Sceleris]

"I rymden kan ingen höra dig skrika som en liten flicka."

 

Hibitos uppdrag är att åka till månen inför ett månbasbygge. Muttas dröm är att få åka till den röda planeten: Mars!

 

Lite "offtopic", men som synes inte helt, så avslutade jag just en gratis e-bok som heter The Martian, av Andy Weir. Boken finns här, att ladda ner i Epub- och Mobi-format eller HTML för webbläsaren.

 

Den handlar om astronauten Mark Watney som blir kvarlämnad på Mars efter en expedition. Hans medastronauter tror nämligen att han är död. Han har inte heller något sätt att kontakta varken dem eller NASA hemma på jorden, luften är begränsad, maten är begränsad, han har ett blodigt sår... kort och gott, han sitter i skiten. För det här är verklighetens Mars: sandstormar, lite till ingen atmosfär, och inga utomjordingar.

 

Vad som följer är berättelsen om hans överlevnad. Jag är inte direkt förtjust i Watneys karaktär – han skriver sin marsdagbok ungefär som någon fyndig postare på typ Reddit eller Something Awful skulle ha gjort, vilket i boklängd blir lite väl drygt – men detaljerna och trovärdigheten i berättelserna är på topp. Weir har helt klart gjort mycket research till sin berättelse, och i många olika skeden av boken satt jag och tänkte att "jävlar, astronauterna är sådana fantastiska människor!" precis som om boken var något som faktiskt hände.

 

Jag rekommenderar den, helt klart, åtminstone åt den som har en e-bokläsare och gillar serier som Rymdbrorsorna och Planetes.

[Sceleris]

Crunchyroll har ju manga nu, och nu har de hela Rymdbrorsor-mangan uppe. Därför har de också lagt upp en tävling: om man kan finna fem (5) skillnader mellan manga och anime så har man chans att bli en av tre som får lite Rymdbrorsor-prylar.

[Ebhen]

Jag hittade nyligen Rymdbrorsorna som live-action och kunde inte låta bli att kolla in den såklart. :)
Den var helt okej faktiskt även om jag ibland får allergiska reaktioner av kassa och överspelade live-action serier och filmer.
Inga nyheter utan det var serien rakt av med ytterst få ändringar men en del hade saxats såklart då det var en film å inte sen serie.

Den gav dock inte något enormt bestående intryck annat än att jag tyckte den var mycket välgjord för en gångs skull och överdrifterna hölls borta i stort.

[Sceleris]

Tack för minirecensionen, känns som att jag klarar mig utan att se den nu.

[Ebhen]

Jag insåg att jag måste rycka upp mig här och se klart serien. Fastnade då den tycktes gå i en evighet och tänkte att jag kan väl invänta slutet och sen se resten... Mjo... säkert... Evighetsserie. ;)
Men gör man ett ryck och ser en 5-6 episoder på raken lite då och då så kommer man snart i kapp. Men det är ju så mycket mer man vill se... Jag behöver en klon.