Onani Master Kurosawa

[Sceleris]

 

Onani Master Kurosawa har jag fått höra är som ett slags Death Note fast med masturbation. Jag tog mig an serien med förväntningar om att det skulle vara en övernaturlig thriller-parodi.

 

Det var fel. Helt uppåt väggarna fel.

 

Onani Master Kurosawa handlar om den titelgivande Kurosawa. Han går i åttonde klass i högstadiet, och ägnar all tid för sig själv, med förakt för de andra eleverna -- stökiga, odrägliga människor. Värst är klassens clown som alltid vill släpa honom med sig på karaoke efter skolan. Men Kurosawa är upptagen, för ända sedan läsårets början har han haft en hemlig, daglig rutin: varje dag efter skolan, när alla gått hem, smyger han in på tjejernas toa och drar en handtralla, med hjälp av någon förnedrande fantasi om någon av skolans snyggingar. Denna rutin blir dock snart ett vapen som kommer att göra Kurosawas sista högstadieår till det kanske mest omvälvande året i hans liv...

 

Onani Master Kurosawa är inte Death Note. Det är Välkommen till NHK. Det är en -- och jag är allvarlig -- välskriven och inspirerande berättelse om utanförskap, mobbing, asocialt beteende och "den hårda vägen tillbaka". Det är ett genuint involverande karaktärsdrama. Kurosawas masturbation är inte med för att få dra billiga, pubertala skämt, det är ett sätt för honom att utöva makt och göra uppror mot den sociala ställningen och enskilda individer. Det är att förnedra och trycka ner offret. (För att se hur masturbation kan göra någon till ett offer -- läs serien.) Kurosawa är på en mörk plats, även om han inte själv vet om det till att börja med.

 

Serien är amatörpublicerad, ungefär 750 sidor lång, och följs av en fin (men fundamentalt onödig) epilog i form av en kort novell på sisådär 20 sidor lättläst text (inga bilder).

 

Mycket bra, 8/10. Jag skulle rekommendera den till fans av Välkommen till NHK, och tvärtom. Obs: Serien innehåller inget grafiskt snusk. Inte ens bröstvårtor.

[Sadfriend]

Läste precis klart Onani Master Kurosawa. Sceleris ger en rätt så bra beskrivning av vad den handlar om så jag lär inte tillägga något mer. Intressant berättelse helt enkelt med några humoristiska referenser till andra populära serier. 8-9/10.

[Klibbnisse]

Onani Master Kurosawa

 

Efter att bara sett bilden och läst titeln av den här serien från Sceleris inlägg här ovanför tänkte jag att detta skulle kunna vara en alldeles utmärkt sex-skol-komedi, typ en kille som onanerar efter skolan, är asocial, hamnar i roliga situationer, typ blir påkommen och skall klara sig ur alla missförstånd ála slaptstick. Det skall också sägas att jag faktiskt inte läste Sceleris inlägg förrän nu, när jag läst klart serien.

 

Så fel jag hade, precis som säkerligen många andra.

 

Visst är serien kul, stundvis. Ibland är det lugnt, ibland kommer komiska situationer som ett hagelskott i magen, och när de väl dyker upp är de hysteriskt roliga. Men man märker att det inte är en komedi man sitter och bläddrar igenom. Absolut inte. Trots ett koncept som enligt många, åtminstone mig, inte skulle kunna användas till annat än just komedier så lyckas den här serien med att dra igång, fullfölja och avsluta ett utav de absolut bästa draman jag någonsin läst. Med en fullkomligt fenomenal handling! Den är djup, den är bred, har många välutvecklade karaktärer, och dessutom ett riktigt jämnt gott gott tempo.

 

Men där serien glänser som bäst är dess vändningar. De är inte jättemånga, men de är kraftfulla, oväntade och lyckades vända serien på ett sådant sätt som för mig var helt otänkbart... jag hade absolut inte förutsett vilken väg den här serien skulle ta, jag satt som klistrad från start till slut. Vid en del i historien insåg jag hur fel jag haft om hela handlingen fram tills då, allting som jag trodde stämde och hur jag trodde att alla karaktärer resonerade och förhöll sig till varandra... allt det krossades med ett knytnävesslag inom loppet av några kapitel. Jag satt på helspänn i stolen, snurrandes medan tankarna for om hur otroligt fel jag haft, och hur genial historien som sådan faktiskt var!

 

I övrigt håller jag i mångt och mycket med Sceleris i utlägget ovanför, historien är grovt inspirerande, man kan riktigt dras in i en historia där allting klickar. Alla karaktärer har sin roll, stor som liten karaktär spelar in sin del i handlingen. Man lyckas dirigera en förbannat bra skildring av hur människor förändras över tid och händelser. Personligen tycker jag att ord knappt kan beskriva hur storslagen denna serie faktiskt är, åtminstone inte mina ord.

 

Dessutom är det slående hur nästan alla handlingar klickar. Onanerandet, som till en början kändes som en gimmick, en "kul grej", det som först fick mig att tro att detta var en komedi... något som kan kännas så löjligt lyckas man här sköta med finess och galans då man inarbetat det i en av de mest robusta, och originella historierna jag någonsin läst.

 

Jag gillar inte att sätta betyg, men detta är rakt igenom en fullpott på alla nivåer. Det är en frisk tillslag i "allt det andra man läser". Det är annorlunda, det är oväntat... men framför allt är det förbannat bra.

[zimeon]

Vad är den, ett fansin, eller bara webbpublicerad, eller?

[Sceleris]

Vad är den, ett fansin, eller bara webbpublicerad, eller?

Jag tror att den var amatörpublicerad, typ såld på Comiket eller nåt, men jag är inte säker. På officiella(?) webbsajten har de gjort ljudinspelningar av hela serien (32 avsnitt à 10-15 min), med röstisar, musik och ljudeffekter. De har även gjort en billig ONA (Original Net Animation, men förkortningen är så passande i sammanhanget) av serieböckerna som går att ses på Nico Nico Douga, alla länkade på webbsajten. Här är första avsnittet.

 

Författaren har även gjort en kortare romanisering av berättelsen som finns att köpa i butiker: Catcher in the Toilet.

[Klibbnisse]

Vad är den, ett fansin, eller bara webbpublicerad, eller?

 

Jag tror att den var amatörpublicerad, typ såld på Comiket eller nåt, men jag är inte säker. På officiella(?) webbsajten har de gjort ljudinspelningar av hela serien (32 avsnitt à 10-15 min), med röstisar, musik och ljudeffekter. De har även gjort en billig ONA (Original Net Animation, men förkortningen är så passande i sammanhanget) av serieböckerna som går att ses på Nico Nico Douga, alla länkade på webbsajten. Här är första avsnittet.

 

Författaren har även gjort en kortare romanisering av berättelsen som finns att köpa i butiker: Catcher in the Toilet.

Jag vill minnas att jag läste någonstans att den från början var en webcomic som därefter blev publicerad någonstans. Serien verkar ju dock vara fullkomligt omöjlig att hitta i fysisk form idag.

[Klona]

Onani master Kurosawa

Efter att läst recensionerna om den i den här tråden (se 2 sidor tillbaka för en presentation/recension av serien skriven av Sceleris och en bra recension av Klibbnisse) och sett namnet dyka upp lite då och då på irc:en så bestämde jag mig för att läsa den. Till en början visste jag inte ritkigt vad jag skulle tycka men bara efter några kapitell så satt jag klistrad framför den och kännde vemod när jag var tvungen att lägga den ifrån mig när jag behövde göra något annat. 9/10 får den och jag tackar för en riktigt underhållande åktur.

[Klibbnisse]

Kul att se att fler vågar sig på mästerverket! Somliga jag tipsat det för har flytt fältet tämligen omgående :/

[Klona]

Tråkigt att höra men det är deras förlust att de inte får ta del av historian. Ska försöka få en kompis att läsa den även fast han inte läser manga i vanliga fall, whish me luck.

[lolcatinti]

Jag tycker att den här mangan var väldigt bra. Framför allt för att det är så mycket karaktärsskildring och karaktärsutveckling. Jag känner verkligen med Kurosawa. Ibland hatar jag honom. Men oftast tycker jag bara så hemskt synd om honom och vill att han ska må bättre.

 

Sista två kapitlen

Jag gillar verkligen att Kurosawa tar sig själv i kragen och vill förändras. Att han väljer att ta ansvar för sina handlingar är stort!
Men, en sak har jag svårt att hänga med i.
Varför förlåter hans vänner honom? Särskilt Broccoli och hans flickvän? Det var en så grov sexuell trakasseri att jag har svårt att se att någon skulle klara av att förlåta.
Hur ser ni andra på det här? Varför förlåter de honom?

[Sceleris]

Har inte läst på nästan fyra år (jisses!), så jag minns ju inte detaljerna, men jag tänker mig att det till stor del var tack vare att...

 

Spoiler

Kurosawa tog sitt ansvar och gjorde offentlig avbön. Han hade väl kunnat komma undan med det, men han ville förändras, och jag tror att det gick fram till hans kamrater. Och medan hans synder var vedervärdiga, så är de väl inte oförlåtliga? Han förstörde förtroende och kläder, men han mördade ingen, han våldtog ingen. Med det i bakhuvudet, och med hans märkbara ånger och gottgörelsevilja i åtanke, så tycker jag inte det är märkligt att en varmhjärtad människa, en människa som gillar andra människor, kan förlåta honom, givet tid.

 

Sen känns det som att Japan oftare är lite mer... "okej" med sexuella trakasserier mot kvinnor. Inte att det är rätt, men attityden verkar ofta vara lite mer "sånt händer".

 

Förresten, ett tips: Chikan Otoko.

[lolcatinti]

Antar att du har rätt i att han gjorde något extraordinärt när han angav sig själv trots att han hade kunnat komma undan. Jag menar, vem skulle ange sig själv efter att ha gjort så sjuka saker? Jag tror att de flesta skulle hellre försöka dra ett streck med det förflutna och börja om på nytt med ett bättre beteende. Att han angav sig själv är stort. Faktiskt när jag tänker på det så får det mig att gilla Kurasawa lite mer.

Trodde att de hade förlåtit honom pga de såg att han blev så illa behandlad men kände inte att det var trovärdigt. Det här är en bättre förklaring.

 
Ska kolla in Chikan Otoko!