Anime våren 2012

[Ebhen]

Kan hålla med faktiskt. Jag har börjat tappa intresset lite då serien inte utvecklas åt något håll som intresserar tillräckligt mycket. Det såg mycket lovande ut i Mangans och seriens början men känns mer och mer flat. Ser ut att bli ännu en fightingserie fast med annorlunda setting. Rätt mycket känns förutsägbart.

 

Då lägger jag hellre tiden på Rymdbrorsorna och ett par andra underhållande serier. :)

[idrougge]

Jag tycker att de slarvat bort den fina kärlekshistorian som ändå finns mellan Snösvart och Haru.

Däremot ska serien ha beröm för att den inte ser ut som en cg-spya.

[Sceleris]

Ja, förvisso. Alla robotliknande figurer är ändå hyfsat gjorda (och ett exempel på när övertoningar är acceptabel färgläggning).

[Sceleris]

Är mitt i Accel World avsnitt 12. Jag förstår inte...

Spoiler

Det där bärsärkamonstret, det är väl typ som ett virus? Det är väl ingen människa bakom? Och Niko tänker lita på den person som blev monstret... men det är väl ingen person kvar?

[Dread]

Accel World 12, och svar till Sceleris.

Som jag förstått det så är det fortfarande en riktig person bakom speciellt iom att han "logga in på tåget" osv. vilket rimligtvis varit onödigt om det "bara" var ett virus som tog över spelarkaraktären. Däremot misstänker jag att det påverkar psyket hos användaren, till exempel förstärker känslor, eller på tvingar att man är svag och måste bli starkare till varje pris. Det ovan är spekulativt, men det verkar ju som det fastnat en bit av rustningen/viruset på Silver Crow, så jag antar att vi kommer få reda på hur det påverkar personen i de närmsta avsnitten.

 

Överlag uppskattar jag Accel World, det är klart det är inget mästerverk men den fungerar perfekt som veckoserie.

[Sceleris]

(Fortsättningsvis avsnitt 12.)

Spoiler

Ja, jag såg det vidare i avsnittet nu, att det var en person också...

 

Hm. Min uppfattning från det att de började snacka om det förbannade pansaret var att det tog över en avatar och höll igång den även efter att spelaren dött (dvs fått Brain Burst avinstallerat).

 

Men om spelarna är kvar och blir så påverkade av pansaret att man kan säga att spelarna nästan inte är kvar, så tycker jag att det blir en annan femma. Då blir det inte längre bara ett spel, utan något slags hjärntvättning, och det är på sätt och vis att sätta in ett element av "VR-världen kan påverka verkligheten" på ett sätt som de borde ha antytt på ett bättre sätt tidigare.

 

Å andra sidan kanske man kan argumentera för att de gjort det, i och med Snösvarts verklighetsacceleration när de höll på att bli påkörda...

[Sceleris]

Hur är det egentligen med kvalitetskontrollen nu för tiden? Visst att teckningar eller animation kan vara ojämn, men det hände sig i avsnitt 13 av Ginga e Kickoff att det i en scen var en kille (blå-grön tröja) som pratade, alltså att hans röstskådis hördes, medan animationen visade att en annan kille (vit-gul tröja) rörde på läpparna.

 

I avsnitt 14 av Accel World var det en annan ganska klantig miss, som jag tror (har pausat just i scenen) avslöjar "skämtet" som kommer...

Spoiler

 

 

Redigering:

Spoiler

Okej, jag trodde att skyltarna var omkastade fysiskt, men de var tydligen utbytta med "elektronisk visuell maskering". Med andra ord var de mellersta två bilderna vad Haruyuki såg, medan den sista var vad som egentligen var där.

 

Man kan fråga sig vad avsikten var. Är det bara en fråga om detaljarbete så har det en negativ påverkan på tittaren som kan bli förvirrad av de motstridiga signalerna. Eller är avsikten att tittaren redan här ska förstå att något är fel? Hm.

Redigerad juli 15, 2012 av Sceleris

[wilfried]

Min "favoritmiss", från Big Windup S2, avsnitt 5

 

2:43

3:16

3:30

[Sceleris]

Accel World avsnitt 15. Jag börjar bli allt mer trött på den här serien. Den är inte kul att se på. Jag tycker inte om figurerna (vilket inte är samma sak som att tycka illa om dem), insatserna är låga (det är ju bara ett spel), striderna är tråkiga (ett slagsmål där motståndarna bara står och pratar blir inte spännande bara för att musiken är "up-tempo"), och jag börjar störa mig på smådetaljer (som att folk i serien skriver på lufttangentbord fastän de har hjärnstyrda datorer!)

 

Den nya figuren, Nomi, är dock ett bra tillskott, genom att

han är så förhatlig: önskan att se honom krossad väcker mer känslor än resten av serien kombinerat

. Jag kommer åtminstone se vidare tills det är gjort.

 

Jag tycker mer om att se på Ginga e Kickoff, barnfotbollsserien som i avsnitt 15 bjöd på en lite annorlunda läxa, tyckte jag:

tränaren säger att grunden för laget är trillingarna, för att de är överlägset bäst. Det är alltså inte tal om att "alla är lika viktiga och duktiga", utan lite mer meritokrati än demokrati. Fast lagarbete är fortfarande jätteviktigt. Budskapet blir nästan "du kanske inte kan bli bäst", men du kan ge stöd åt de bästa med dina egna förmågor".

 

[idrougge]

En vän som tagit sig ur ett långvarigt WoW-beroende gav mig ett annat perspektiv på serien. Både AW och Sword art online kan ses som allegorier på hur människor fastnar i ett MMORPG. Chiyuri försöker hela tiden förklara att det "bara är ett spel", men för Haru och hans vänner (och fiender) är det så mycket mer än "bara" ett spel. Och likaså i SOA – många MMO-spelare verkar tycka att spelets verklighet väger tyngre än världen runt omkring dem.

Sen gillade jag scenen där Taku konfronterar Haru och det urartar i ett svartsjukegräl. Det finns visst rum för känslor i serien ändå.

Och ja, jag retar mig också på de helt oergonomiska lufttangentborden.

[Sceleris]

Jo, det är sant att det är mer än ett spel för figurerna, men när karaktärer är i en knipa är det bara spännande om man på nåt sätt känner för figurerna eller/och det är höga insatser.

 

Men den sagda scenen var det inget fel på.

 

Förresten, i avsnitt 15.

Varför ska det bo en pensionerad spelare i rullstol på ett torn? Det slår mig som så dumt! Hon sitter inloggad i spelet... men bara för att vara ensam i ett torn? I en rullstolsbunden avatar? Det kanske förklaras senare, men just nu ser det så obegripligt ut.

 

[idrougge]

Ja, det var också väldigt dumt. Fast Ash Roller var rolig.

[Sceleris]

Varför Sankarea? Om det är halvseriöst drama kanske det är okej. Om det är något knäppt där hon blir en zombie på riktigt... kanske det är knäppt nog att vara sevärt.

Hm, det var mer åt "halvseriöst drama", och det var väl okej, om så bara för att det var så... konstigt. Serien handlar om en zombiefixerad snubbe som träffar en tjej med en... familjehemlighet. "Åhå", tänker man givetvis, "hon kommer från en familj av zombier (eller allmänna monster och det är hon som är zombien)". Men icke! Serien gjorde faktiskt något så annorlunda att hemligheten var rent ut sagt obehaglig.

Hennes pappa tar årligen bilder på henne naken, mot hennes vilja.

Och det är inte upplagt som ett skämt heller. Hade förstås kunnat vara värre, men ändå. Serien är lite "off" på fler sätt: ibland är det lite oförklarat vad olika personer vet och inte vet, och stilen är stundvis lite "Shaft-ig", till typ 15%, på ett sätt som varken förbättrar eller försämrar scenerna. Strukturellt är den ganska typisk (förutom början: i slutet på avsnitt tre så

blir hon zombie, vilket egentligen är grunden för serien och då lite sent att etablera för en 12-avsnittsserie

). Lite utveckling, och den mest omedelbara situationen har fått en lösning, men egentligen står den kvar inte långt från där den började.

[Sceleris]

Det sista avsnittet av Accel World, avsnitt 24, var med råge det bästa avsnittet i hela serien!

• Striden mot Nomi
  var ganska löjlig, men man såg
  flick-Sky Raker och Snösvart hjälpa Haruyuki
  som en symbolism som var oavsiktligt humoristisk. Det där greppet är nåt man oftare ser när hjälparna är döda!
  
• Problemet "
  Chiyu är en förrädare
  " löstes på bästa sättet! Det var inte bara att
  hon var tvingad att hela Nomi
  , vilket hade varit tråkigt, eller att
  hon bara ville hjälpa Nomi för att hon är snäll
  , vilket hade varit jättedumt. Istället var det
  en lång, hemlig attack mot Nomi för att hjälpa sina riktiga vänner
  ! Det gjorde att jag kunde tycka om låta bli att tycka illa om henne igen!
  
• Det jag längtat efter så länge inträffade!
  Nomi besegrades
  , och inte bara det:
  han grusades i stoftet som en mask under en sko! Han ropar på hjälp och försöker köpslå och ber för sitt (dataspels)liv och till och med gråter
  ... och här var jag orolig att de skulle nöja sig med det och tänka att
  han lärt sig sin läxa
  . Men nej!
  Avrättning, dessutom en något makaber sådan! Rättvisa har skipats!
   
  
• Det är kul att se kontrollerade personer släppa loss lite, så
  när Snösvart får en stund ensam med sin lilla gris och hon får visa upp lite bredare känslospektrum – djup lättnad i tårar, kort därefter ren genans – än tidigare
  ... moé?!
  
• Jag tyckte också om att
  Nomi hade glömt allt och verkade som en mindre trasig människa. Jag ville ju att han skulle besegras, men inte nödvändigtvis att han skulle lida av det för alltid
  . Det var ju bara ett dataspel.
  
• Känslomässig försoning mellan Snösvart och Sky Raker med robotbenen.
   
  
• Grädde på moset:
  en ledtråd till Snösvarts namn! (Det börjar nog på "Sa"!)
   
  

Allt som allt var det nog det bästa sättet att avsluta på.

 

Överlag kan jag inte direkt rekommendera serien åt andra, om de inte är väldigt, väldigt intresserade av "fångade i dataspel"-genren. Den är inte bra, men den är inte heller dålig nog att vara underhållande. Den är mest ljummen. Jag klarar mig utmärkt utan uppföljare.

[Sceleris]

Åsså såg jag klart Kurokos basket. Den sista matchen, som upptar de sista tre avsnitten, var ganska spännande, med en del hyfsad basketanimation. Meeen, det är ju baserat på en pågående Shōnen Jump-serie, så det känns bara som ett säsongsslut. Slut för stunden. Animéversionen täcker 73 kapitel, och originalmangaserien är uppe i över 180 nu, och med tanke på att den sålt så bra på DVD/BD (över 20 000 exemplar – de flesta serier anses lyckade om de säljer ens hälften så många) så lär vi väl se Kuroko och Kagami igen. (Förresten så listar Crunchyroll ett avsnitt 26 för nästa vecka, men är troligtvis bara ett misstag. Det var ingen förhandstitt eller nåt.)

 

Så, det är bara att se ikapp, de som känner sig manade att titta på lite shōnenbasket. Det är inte anmärkningsvärt bra, men det funkar.

[Sceleris]

Jag ser fortfarande Ginga e Kickoff. Avsnitt 26.

Spoiler

Jag har tidigare skrivit om Reika, den tjocka tjejen. Hennes vikt har inte behandlats som ett skämt, fastän hon såg ut som hon gjorde, och hon har behandlats rätt väl av de andra figurerna. Vissa såg henne som ett hinder i laget, men det blev inte mobbing typ "försvinn, fetto", utan snarare uppmaningar om att ta fotbollen på allvar istället för att blunda av fasa när en spelare ur motståndarlaget närmar sig. I vilket fall så har hon velat bli bättre, och så, i avsnitt 26 så samlas laget i rika Reikas sommarvilla och upptäcker att hon är lite... annorlunda än de minns henne.

 

 

Det är väl inte ett dåligt budskap åt barn, att säga att de kan bli smalare – jag tycker inte att de ska vara fettapologetiska och säga att man får vara hur fet man vill, det är ju inte nyttigt –, men de gjorde det på kort tid, i hemlighet, istället för, som jag hade hoppats, under loppet av flera avsnitt. Det blev mer en magisk överraskning istället för vad det hade kunnat bli: en liten berättelse åt tjocka barn, som kan ingjuta hopp. "Ut och spring, gå med ett fotbollslag! Du kommer att bli bättre och må bättre och ha kul!" Istället blev det mer "du kan bli smal och bra, om du bara har en rik familj som kan bygga en hemlig, avancerad hinderbana åt dig".

 

Synd.