Anime våren 2012

[wilfried]

Det är ju vår (iaf i Skåne)

[Misho]

Det kan jag säga att det är fan vår norrut med :P

 

Fy vad tråkig säsong. Kanske en serie och en film av intresse denna våren.

[Meatrose]

Jo, jag tyckte också att det såg riktigt fattigt ut, tills jag kom ner en bit till rad 4 där Hyou-ka, Fate/Zero S2 och Eureka Seven dök upp. Dessa kände jag ju visserligen redan till men jag kommer utan tvekan att se dem.

[Sceleris]

Så illa tycker jag inte att det verkar. Jag hittade då en hel del att kolla in.

 

Varför Ozuma? Leiji Matsumoto, bara sex avsnitt.

Varför Rymdbrorsorna? "Mutta", hihihi. Nej, men, det kommer ju inte direkt en uppsjö med nära-framtidsrymdserier som Planetes. Sen brukar inte A-1 göra mig så besviken.

Varför Kurokos basket? Production I.G.

Varför Upotte? Absurd handling.

Varför Eureka Seven AO? För att Eureka Seven var skitbra.

Varför Fate Zero 2? För att det är en direkt fortsättning (på en bra serie).

Varför Isdessert? Kyoto Animation, Shôji Gato, Kôhei Tanaka.

Varför Ditåt, hitåt? För att det kan vara bra med en hjärntömmande serie.

Varför Accel World? Mangaversionen är okej, Iggy säger att lättromanen är bra på riktigt, och Sunrise gör den.

Varför Är detta en zombie 2? Ettan var tramsig, fjantig och bristfällig, men hade några enstaka skämt och actionscener som gick bra.

Varför Zetman? Masakazu Katsura är en höjdare på två fronter: att teckna flickstjärtar (Video Girl Ai, I''s), och superhjältar (Wingman, Tiger & Bunny)!

Varför Amnesia: Skymningsjungfrun? Kanske kan bli en bra spökserie.

Varför Fiskeboll? Kenji Nakamura (Trapeze, C) och A-1.

Varför Shining Hearts? Production I.G, design av Tony Taka.

Varför Sankarea? Om det är halvseriöst drama kanske det är okej. Om det är något knäppt där hon blir en zombie på riktigt... kanske det är knäppt nog att vara sevärt.

Varför Sommarfärgat mirakel? För att det låter så själslöst att jag nästan blir lite arg av att läsa det. (Men jag har inget emot Sphere.)

Varför Jormungand? White Fox (Steins Gate), och så bygger det på en avslutad manga.

Varför Apollon på vägen uppför kullen? Shinichirô Watanabe, Yôko Kanno, 1960-talet, jazz, Sentarô!

Varför Mystiska flickvännen X? Riichi Ueshiba-mangabaserad, absurd grundhandling.

Varför Medaka Box? Läser originalet för att Ishin Nishio (Spökrönikan) skriver den, och jag vill se den i rörelse. Vill se hur Gainax gör en Shônen Jump-mangabaserad animé. (Den är klyschig och meta som fan.)

Varför AKB0048? I vagt hopp om att det blir som hur Xenoglossia behandlade Idolmaster.

 

Det kan jag säga att det är fan vår norrut med :P

Inte så speciellt långt norrut... :P

[Volbla]

Men vafan, Sceleris. Jag hade ju inte tänkt att se något nytt i vår förutom Fate/Zero och kanske Zombie 2. Både Rymdbrorsorna, Jormungand och Apollon låter riktigt fräsiga. Jag får försöka ägna en helg åt att se klart allt på min watching-lista innan nästa svallvåg av anime kommer infarandes.

[Sceleris]

Men vafan, Sceleris. Jag hade ju inte tänkt att se något nytt i vår förutom Fate/Zero och kanske Zombie 2. Både Rymdbrorsorna, Jormungand och Apollon låter riktigt fräsiga. Jag får försöka ägna en helg åt att se klart allt på min watching-lista innan nästa svallvåg av anime kommer infarandes.

Klart du ska titta på tecknat i vår! Och så ska vi prata om allt tecknat vi tittar på, här på forumet! \(^o^)/

[Sceleris]

Varför Lupin III: En kvinna kallad Fujiko Mine som börjar 4 april? Regi av Sayo Yamato (Michiko & Hatchin), animationsregi och karaktärsdesign av Takeshi Koike (Redline), och seriekomposition av Mari Okada (AnoHana och Hanasaku Iroha, men kanske mer relevant att nämna Canaan, Book of Bantorra, Gosick etc.). Åsså får mai enjeru Miyuki Sawashiro fortsätta spela animévärldens främsta femme fatale: Fujiko!

[Blå]

Tycker det ser ganska så tunt ut.

[Ebhen]

Bitvis intressant vår, men inte grand slam. Kanske bra det, då hinner jag ifatt på lite annat jag känner att jag ligger efter med.

 

Accel World - Jajjamensan! Mangan var riktigt schysst och lovande.

Eureka Seven AO - Kan bara hålla med Sceleris uttalande! :D

Är detta en zombie 2 - Är för nyfiken för att inte se fortsättningen men jag har mina tvivel om att det är bra nog.

Rymdbrorsorna - Jomenvisst. Kan nog överraska med lite tur.

Upotte - Med en sån beskrivning kan man ju inte bara låta den passera! :)

Fate zero 2 - Det var ju det där med att hinna ikapp... typ se första säsongen först... ;) Sen denna!

Haiyore!... - Som Lovecraft-fantast så kan jag lite låta något med Cthulhu gå mig förbi utan att se det. Har inga förväntningar dock.

[Sceleris]

Jormungand-trailer. Påminner det inte om Black Lagoon?

 

[Volbla]

Det låter ju som Black Lagoon också.

[Ebhen]

Nån som har några funderingar eller åsikter om Hyouka?

Den verkar lite smått intressant men kan också vara ett sömnpiller... Men Kyoto Animation har ju levererat bra grejer förut så...

[Sceleris]

Varför Ozuma? Leiji Matsumoto, bara sex avsnitt.

Jag orkar inte ens med sex avsnitt. Det kändes bara tråkigt och ointressant, och Matsumotos design gör sig nog bäst i cellanimation från 1970-80-talen.

 

Varför Ditåt, hitåt? För att det kan vara bra med en hjärntömmande serie.

Fackelbäraren sedan Kill Me Baby tog slut. Och det är inte en komplimang. Men, nej, till och med Kill Me Baby hade nog mer skämtliknande tillfällen än denna serie. Ditåt, hitåt (Acchi Kocchi) kan nog bli en favorit hos de som tyckte att Lucky Star var som roligast när flickorna pratade om hur man äter bakelser. Jag är desto mindre imponerad. Det här är en serie som, istället för att ha skämt med poänger, har karaktärer som pratar lite konstigt... nano desu wa. Jag kan inte säga att jag hatade den, den var nästan lite söt i utförandet, men den lämnar mig helt oberörd.

 

 

 

Varför Fröken Shibainuko?

 

 

Jag gillar dumma grundhandlingar, men det känns som att jag fått ut det mesta jag kan ur första delen av denna femminuterperavsnittsserie.

 

Varför Här kommer svarta häxan!?

(Kuromajo-san ga Tôru.) Chiyoko råkar vid en seans frammana en häxa som bara hon kan se, och innan häxan kan återvända till... var hon nu kom ifrån, så måste Chiyoko lära sig svart magi. Sju minuter per avsnitt känns ganska lagom för en mer mainstreamorienterad barn- och (yngre) ungdomsserie som denna, och designen är ju lite charmig.

 

Varför Klasstimmen?

(Gakkatsu.) Flashanimerad serie på ett ynka par minuter per avsnitt, om en klassledare som verkar gilla att uppehålla klasstimmen med idiotiska diskussioner. Hon var faktiskt lite lustig -- jag måste erkänna att jag fnissade, och med det var mina förväntningar överträffade.

[Sceleris]

Glömde bort en!

Varför Medaka Box? Läser originalet för att Ishin Nishio (Spökrönikan) skriver den, och jag vill se den i rörelse. Vill se hur Gainax gör en Shônen Jump-mangabaserad animé. (Den är klyschig och meta som fan.)

Jag hade inte väntat mig speciellt mycket, men jag blev ändå besviken. Fult färgschema, oinspirerad animation, färgläggningstekniker som görs bättre av Silver Link (Baka to Test) och Shaft än Gainax, och röster jag inte riktigt kan vänja mig med. (Okej, Emiri Katô som Shiranui var ganska bra.)

 

För den som inte vet handlar Medaka Box om gymnasieeleven Medaka, som blir skolrådets ordförande och enda medlem. Hennes grej är att hon har en "medakalåda" där alla får komma med förfrågningar som hon ska uppfylla, oavsett vad. Vilket kan vara en svår uppgift för de allra flesta -- men Medaka är inte som alla andra. Hon är i det närmaste perfekt. Bäst på allt, mest populär, smartast, snabbast, starkast, skickligast, rikast, snyggast och sexigast. Vid sin sida har hon den motvilliga Zenkichi, hennes barndomskamrat.

 

Jag tror att jag började läsa originalmangaserien ungefär samtidigt som SKET Dance började som animé. "Jaha", tänkte jag, "ännu en serie som går ut på att ett klassråd ska ränna runt och lösa problem helt episodiskt. Är det inte judoklubben som har ett problem så är det väl nån flicka som behöver hjälp att bekänna sin kärlek för en sempai, etc." Både Medaka Box och SKET Dance är i sina original Shônen Jump-manga, alltså samma som Naruto, One Piece och Bleach. Lyckligtvis visade det sig dock till slut att det inte bara är samma trams. Medaka Box skrivs nämligen av Ishin "NisiOisiN" Nishio, som skrivit de lite mer egensinnade böckerna bakom Bakemonogatari, Nisemonogatari, Katanagatari med flera, och detta är "Shônen Jump enligt NisiOisiN".

 

Vaga beskrivningar av originalseriens egenskaper:

Spoiler

Det mesta av serien har vid det här laget varit övernaturlig slagsmålsmanga. Karaktärerna sade att det inte handlade om övernaturligheter, utan bara "talanger", men ju längre serien gick desto mer osannolikt blev det. Men, det var ganska påhittiga strider och förmågor, och stundtals god actionläsning.

 

En annan aspekt är att det är otroligt meta, alltså att de behandlar sitt eget medium. De bryter inte fjärde väggen och tilltalar läsarna, och de är inte faktiskt medvetna om att de är med i en manga, men de pratar väldigt mycket om Shônen Jump-formler och liknande, kallar olika karaktärer för "huvudpersoner" eller "sista bossen", eller säger att "du måste besegra den där innan animéversionen kommer". Ibland funkar det bra, ibland är det (avsiktligt) komiskt, och ibland är det riktigt löjligt och störande.

 

Men det är åtminstone inte tråkigt och enformigt.

 

Jag kan inte säga att jag är imponerad av Gainax prestation här. Meneh, lägligt nog gör de åtminstone ett par självreferenser.

[Sceleris]

Varför Sengoku Collection? Den japanska sengokuperioden, kring år 1500-1600 nåt sånt, då Japan var uppdelat i sinsemellan krigande län, har inte varit främmande för filmproducenter, och inte heller för animéproducenter. I Sengoku Basara är mottot för de gamla legenderna "var löjligt macho", medan Tono to Issho var en skämtserie. När jag läste om Sengoku Collection så tänkte jag mig mest något som Sengoku Otome eller, ännu värre, nästan-porr-serier som Samurai Girls.

 

Sengoku Collection är inte fullt så illa. Det är onekligen en tom serie, men den är ganska oskyldig, har lite enkel, söt karaktärsdesign, och bakgrundsmålningar som i Pingvintrumman (Brain's Base animerar båda) Serien handlar om en bunt damer från en parallell värld där sengokulegenderna är, ja, damer, som råkar komma till vår värld. Första avsnittet avhandlar fältherren Nobunaga Oda, här en eldfängd, rödhårig, storbystad tjej. Hon ramlar rätt på en slätstruken kille och börjar följa efter honom, hävdande att han är hennes tjänare. Lite kulturkrock, lite krigarkvinna, lite "måste du ta av dig kläderna här?!" (han blev lite löjligt generad för att vara en som säger sig ha haft en flickvän)... men faktiskt, det är ändå lite charmigt.

 

I andra avsnittet vill en grönhårig tjej vid namn Ieyasu Tokugawa (spelad av Kana Hanazawa) bli popidol. Det är löjligt rakt på sak, nästan som en hel serie i ett avsnitt, och charmigare än första. Det är till och med några sekvenser med hyfsad animation, som några dansscener och läppsynkningen i en scen.

 

Det är inte bra, men det är bättre än väntat.

 

 

"Ieyasu, ganbarimasu!"

(Hon utsätts inte ens för fanservice!)

[Sceleris]

Varför Upotte? Absurd handling.

Haha, ja, nog var det ganska absurt, och det bådade illa från start. I början står några flickor, det gäng som vi förstår kommer uppta merparten av handlingen, och det är gjort med en dålig layout där flickorna står i rad, och det känns liksom statiskt och onaturligt, nästan sceniskt. (Sen har de lite udda kroppar...) Strax därpå, när de står och pratar med en lärare ser det ju liksom okej ut, då har man en känsla för hur figurerna står i det tredimensionella rummet; byt vinkel, och den rumsliga uppfattningen störs. Nu verkar de ju stå på varandras fötter, om inte i varandra.

 

Takao Kato står för regi och bildmanus i avsnittet; relevanta meriter är ToLoveRu och Rio: Rainbow Gate. Nåja, förutom några fula tekniker, som pillarboxing (svarta kanter), har jag inga speciella invändningar om hur det såg ut. Vapnen var ganska bra, produktionen har speciella arbetsroller för vapendesign och militär research; de har till och med en chefsvapenanimatör!

 

Meneh, vill jag se tjejer med realistiska vapen så skulle jag nog hellre se Gunslinger Girl, än den här obegripliga (se nedan) serien som endast har med vapenhantering förtäckta sexualiseringar av skolflickor att erbjuda.

 

[01:03:34] <&Sceleris> Men alltså.

[01:03:52] <&Sceleris> Om de ÄR automatvapen... vad betyder de att de skjuter MED automatvapen?

[01:04:04] <&Sceleris> Det är som Långben och Pluto.

[01:06:42] <+doppler> Så de förvandlas aldrig till vapen eller så?

[01:07:03] <&Sceleris> Nä, de står och skjuter med dem på skjutbanor.

[01:07:07] <+doppler> :s

[01:07:14] <+doppler> Hur ÄR de vapen då?

[01:07:26] <+doppler> Nån sorts kloning?

[01:09:40] <&Sceleris> De har fjädrar i kroppen, vissa kroppsdelar blir varma, hanen mellan benen (ironiskt nog)... stringtrosor beroende på utformningen av kolven (axelstödet, red.anm.)...

[Sceleris]

Gäsp, jag är så trött att jag inte orkar korrekturläsa vad jag skriver, men idag har jag sett mer tecknat.

 

Varför Accel World? Mangaversionen är okej, Iggy säger att lättromanen är bra på riktigt, och Sunrise gör den.

Tjock kille med dåligt självförtroende blir indragen i ett onlinefightingspel som man spelar direkt i hjärnan. Helt okej, som mangan (lättromanserien är dock originalet), men inte så spännande när man redan läst det. Jag tyckte att det var löjligt när han som grisavatar ramlar ned för trappor; dålig slapstick. Men tonläget i scenerna var lite mer allvarligt, så då var det mer som att de ville visa att han var klumpig -- men de hade ju inte behövt göra så att han studsade.

 

Nåja. Det är många "men" här. Jag gillar att huvudpersonen är en kort tjockis, men han är något för "kawaiifierad" och kort. Jag gillade grundtanken med tekniken: det är ett helt självklart nästa steg att ha datorer i kroppen och bilder projicerade direkt i synfältet, men i verkligheten kommer man knappast att behöva vifta händerna i luften för att trycka på ikoner och liknande. (De kan ju faktiskt styra sina avatarer med hjärnan, så då borde de väl kunna styra sina gränssnitt också.) Datorvärldarna och 3D-effekterna såg ganska bra ut, och världsförvandlingen i slutet på första avsnittet var lite läcker, men det var inte några riktiga överraskningar.

 

Jag kan nog ändå rekommendera att man kollar in första avsnittet, om man inte är upptagen.

Varför Jormungand? White Fox (Steins Gate), och så bygger det på en avslutad manga.

Jag tyckte om det från första minuten. Raketuppskjutning! Och jag tyckte om centralfiguren, den silverhåriga vapenhandlaren Koko Hekmatyar, redan från öppningsvinjetten, där hon står och ser jättelömsk och excentrisk ut. Första avsnittet bjuder på tvivelaktig moral, vapenhandelspolitik, god action och lite humor. Gillar man Black Lagoon kan man absolut kolla in Jormungand.

 

Varför Är detta en zombie 2? Ettan var tramsig, fjantig och bristfällig, men hade några enstaka skämt och actionscener som gick bra.

Fortsätter i sin föregångares spår. En viktig serie för jämställdheten mellan könen: den manliga huvudpersonen utsätts för "magiskflicka"-behandlingen, och man får till och med flukta på hans blåvitrandiga trosor. Fick ett par skratt från första avsnitten.

 

Varför Kurokos basket? Production I.G.

Production I.G animerar alltså en Shônen Jump-basketmanga. Det är förhållandevis "realistiskt" för att vara Jump, med tanke på att de inte har specialattacker vars namn de ropar ut eller så, men några element känns ganska SJ, som en tjej som kan "se siffrorna" som motsvarar spelarnas skickligheter (väldigt Jump att vilja förenkla och kvantifiera något sådant), och att de viktigare figurerna har specifika förmågor, som att kunna härma andra spelare efter att ha bara sett dem en gång. Jag tyckte om serien, och om matcherna blir lika välanimerade som i öppningsvinjetten kan det bli rätt coolt.

 

Varför Japanska folksagor? För att det kan vara bra att känna till deras folksagor, kanske. Men det här var inte så intressant, och stilen är väldigt enkel och barninriktad.

 

Varför Kickoff mot galaxen? Jag hade bara tänkt provsmaka, men denna serie om en sjätteklassare som vill starta upp sitt fotbollslag igen var oväntat kul att se (fnissade åt ett ramla-och-dra-ner-byxorna-skämt), åtminstone för vad det var: en sportserie för mellanstadieungar. Pojken är lite skönt rak på sak, galen i fotboll, och dålig på det. Han blir bekant med en jämnårig tjej som är mycket bättre än honom, och man börjar få lite känsla för den asexuella kamratskap som serien kommer att presentera i laget som de uppenbarligen kommer att bygga upp. Och så har det lite "tjejer kan också"-budskap.

 

Varför Fröken Nyaruko? Ni vet, det är den där Lovecraft-inspirerade haremactionserien. Tråkigt nog är Nyarlathotep bara en utomjording som jobbar för en organisation som ska skydda jorden från rymdbrottslingar; hade hon varit en varelse bortom tid och rum med en syn på människor som helt och hållet obetydliga insekter så jag nog kunnat se vidare. Som det är nu har jag sett allt jag kan tänka mig få ur det av första avsnittet. Hon slåss mot monster och pladdrar som en knäppis, och det är inte roligt.

[Ebhen]

Den här våren verkar ju helt klart bjuda på en hel del godbitar ser det ut som nu när man kommit in en bit i den nya säsongen.

Accell World ser helt klart ut att hålla vad den lovar men det är ännu tidigt att säga om den viker av från kursen eller ej.

Haiyore! är helt klart bland de sjukare jag sett än så länge. Som Lovecraft-fan och CoC-spelare sedan många år så skär det lite i hjärtat att se dem våldta Mythosvärlden så skamlöst men det är samtidigt rätt kul på sitt sätt. Det är ju trots allt en parodi... Dock känns ram-konceptet väldigt stereotypiskt, det här har gjorts många gånger förr. Skulle bli förvånad om det dyker upp något överraskande och spännande. Men det duger som lättsam underhållning. Jag kommer för alltid dock ha en ny bild av Nyarlathotep...

Upotte är också rätt knasig men känns inte heller direkt "ny" så här långt. Den kan mycket väl bli rätt trist i längden.

Den serie som dock verkar ta priset som den mest skruvade (av de jag hittills sett) så är det nog Mystery Girlfriend X. Jag gillar den skruvade grundstoryn och den verkar ha en hel del överraskningar kvar att bjuda på. Den kvinnliga huvudrollens röst är fantastiskt uppfriskande då den inte liknar de vanliga helium-rösterna utan är mörk och spännande. Är det här vårens överraskning kanske?

Sankarea verkar också lovande tycker jag... Zombierullar i all ära, men den här verkar ha en intressant vinkel jag inte sett förrut.

 

Glömde ju Rymdbrorsorna... Så här långt verkar den mycket intressant och framför allt välgjord. Jag ser mycket fram emot den här och som det sagts tidigare här, det görs för lite bra rymdserier!

[wilfried]

Testa Tsuritama! Den klår både Upotte! och Girlfriend X i knasigheter

[Volbla]

Jag har sett de tre avsnitt som kommit ut av Jormungand. Den är ganska häftig och kul, men jag hänger inte riktigt med allt som händer. Exakt vilka alla är och hur de ställer sig till huvudkaraktärerna, speciellt han i första avsnittet. Serien är inte lika snyggt uppbyggd som Black Lagoon.

 

Fast när de skjöt på varandra så tog de skydd bakom saker (till viss del i alla fall). Tummen upp.

[Amarda]

Jag tycker Hyouka verkar riktigt lovande, har sett två avsnitt och det känns som den kan bli riktigt bra. Animationen är bra och jag tycker det var väldigt snyggt hur de visade vad huvudpersonen tänkte med bilder. Sen så är det ett stort plus att de använder klassisk musik och jag har en tedens till att gilla ensamvargar.

[Sceleris]

Varför Kickoff mot galaxen? Jag hade bara tänkt provsmaka, men denna serie om en sjätteklassare som vill starta upp sitt fotbollslag igen var oväntat kul att se (fnissade åt ett ramla-och-dra-ner-byxorna-skämt), åtminstone för vad det var: en sportserie för mellanstadieungar. Pojken är lite skönt rak på sak, galen i fotboll, och dålig på det. Han blir bekant med en jämnårig tjej som är mycket bättre än honom, och man börjar få lite känsla för den asexuella kamratskap som serien kommer att presentera i laget som de uppenbarligen kommer att bygga upp. Och så har det lite "tjejer kan också"-budskap.

En fortsatt underhållande barnserie. Fotbollsmatcherna som varit är lite bättre än väntat: de har faktiskt lite taktik och animation.

 

Tänkte bara dra upp en intressant sidokaraktär: Reika. Reika är, likt de andra, tolv år gammal, och väldigt rar. Och tjock.

 

Barnserier har haft tjockisar sedan Doraemon och tidigare, ofta i roller som mobbare eller mobbade. Reika är egentligen inget av det -- bara väldigt rar och försiktig. De andra har inte ens fört det på tal, inte ens någon antydan till särbehandling, positiv eller negativ. Men på något sätt känns det lite som att även om de andra karaktärerna inte tänker på det så tänker Reika på det, med något slags "snäll mot mig? Men jag är ju tjock"-mentalitet (även om det kan vara bara hennes försiktighet), och det känns lite som att tittarna tänker på det... Och med den skillnaden, då karaktärerna inte tänker på det men vi gör det, så blir det lite normerande. Typ ett litet budskap om att utseendet inte har något med saken att göra. Och det är fint.

 

Men jag förstår därför inte varför Reika måste vara tjock på ett närmast missbildat sätt. Kolla bilden nedan, Reika till vänster. Och flickorna står dessutom bredvid varandra. Hon är ju inte bara tjock, hon är ju parodiskt tjock! Det är så överdrivet att det känns elakt gjort av producenterna (stackars fiktiva flicka!), så överdrivet att hon inte längre hör till samma biologiska art. (Inte för att vara morbid, men här är en enkel jämförelse.)

 

 

Som tack för att ni läst så här långt, här får ni en bonus.

[Ebhen]

Hon påminner lite om Totoro fast med peruk tycker jag...

[Sceleris]

Hon påminner lite om Totoro fast med peruk tycker jag...

Haha, fy vad taskigt, stackars Reika! (Själv tycker jag för övrigt att hon ser ut som resultatet av den olyckliga kärleken mellan en människa och en flodhäst...)

 

Jag har faktiskt aningar om vad som kan hända med Reika i serien...

Spoiler

I öppningsvinjetten ser man den här tjejen, med samma sorts "hime"-frisyr och hårfärg och ögonfärg. Med lite karakterisering ser man henne som en som tränar till sent i parken, och springer lite långsammare än de andra. Det bör ju vara Reika som blir inspirerad av Erika (hästsvanstjejen) och de andra att börja träna fotboll, och så rinner väl kilona av henne...

 

 

Frågan är väl bara hur mycket skelettförminskningsoperationen kommer att kosta.

[Sceleris]

Bwöh. Jag känner mig verkligen helt ointresserad av hur Accel World utvecklar sig, fastän den tagit sig längre än vad jag hann läsa i mangaversionen. Ser avsnitt 11 just nu. Gänget är i en knipa, men jag känner inget speciellt för någon av karaktärerna och därmed inte heller någon spänning i situationen eller nyfikenhet för seriens mysterier.

 

Dessutom har serien en del värdelös slapstick.