Clichéer vi älskar och hatar

[Volbla]

Varför skulle min ögonlapp indikera att jag saknar ett öga? Jag kommer ta av mig den vid det mest dramatiska tillfälle!

 

Det här påminner mig om Big Bang Theory när Howard tar på sig en ögonlapp för att brudar ska tycka att han ser exotisk och farlig ut. Men det gjorde han inte , för vi visste att det bara var fejk. Det var ett löjligt knep på mellanstadienivå. Jag känner mig lurad när någon i anime har en ögonlapp, men senare helt plötsligt rycker bort den för att "släppa lös sin sanna kraft" eller dylikt. Att sakna ett öga är coolt. Att ta bort det coola är inte coolt. Den syftesförvirrade ögonlappen har alltid någon sorts förklaring, ibland en bra, men jag tar ändå personligt anstöt för jag tycker riktiga ögonlappar är sexiga

[idrougge]

<p>

Varför skulle min ögonlapp indikera att jag saknar ett öga? Jag kommer ta av mig den vid det mest dramatiska tillfälle!

Det där är själva definitionen av chûnibyô (emofjortissjukan).

[A-lan]

<p>Det där är själva definitionen av chûnibyô (emofjortissjukan).

*kollar upp chûnibyô*

Tack för den lilla japanskalektionen :)

[Sceleris]

Hur som helst, en av mina favoritklyschor måste vara tjejen som blir omringad av 2-4 killar (eller ännu fler) som besvärar henne och vill att hon ska följa med dem för "lite roligt, HÖ HÖ HÖ" -- och sen blir hon räddad av hjälten. Liksom, ska de gängvåldta henne? Hur kan detta vara en klyscha? Är Japan det gängvåldtäktstätaste landet i världen? Eller ska de verkligen bara ha lite roligt? Kanske tvinga med henne på en karaokekväll, och sen går de och fikar. Innan de skiljs åt så kanske de kan få varandras mejladresser så de kan hitta på nåt igen.

Relaterat till ovanstående: "Ingen kommer hjälpa dig nu, höhöhö!" Tjejen blir nämligen antastad mitt på öppen gata, och runt henne och gangstern/värstingen står bara vanligt folk och viskar åt varandra. "Stackars liten!" Civilkuragemätaren slår över till minus. Det är klart, en av funktionerna är att det ska framhäva ytterligare hur modig och speciell hjälten är som faktiskt står upp mot busen/busarna, men lustigt – eller kanske olustigt – att ingen ens ringer diskret till polisen när de ser en ung kvinna bli bortsläpad mot sin vilja till något övergivet magasin.

[Freiztan]

Neo-Tokyo

Okej, Akira var en cool film, och Tokyo har väl sina högteknologiska finesser, men det skär lite illa med den här maglev-fetischismen som framträder även i serier som utspelar sig i nutid, i ett land som i verkligheten inte ens har rulltrappor ned till tunnelbanan.

 

Relaterat: Shinjuku

Jag tittar på er, CLAMP. Det finns andra ställen man kan låta en serie utspela sig på. Dessutom är verklighetens Shinjuku till största delen ett salaryman-skithål med trettio meter breda övergångsställen.

[Freiztan]

Icke-Tokyo

Japaner är, som framhållits tidigare i den här tråden, idioter som inte känner till någonting i deras land utanför huvudstadsprefekturen. Därför är det helt omöjligt att låta karaktärer vistas i Hiroshima i tio sekunder utan att visa Atombombsdomen i minst nio av dessa sekunder, och om figurerna åker till Kyoto måste de stå och se på utsikten från Kiyomizu-dera, skrikandes SHIT POMMES FRITES, FATTA ATT VI STÅR OCH SER PÅ UTSIKTEN FRÅN KIYOMIZU-DERA!!!

[idrougge]

Och glöm inte Vi är i Osaka! Osaka! Alla pratar Kansaidialekt! Kolla, där är tv-tornet! Kolla, där är Osakaslottet! Nu äter vi takoyaki!"

 

Kyoto- och Osakaexemplen kan observeras i närmaste animé gjord efter 2006 då de per definition innehåller klyschan "klassreseavsnittet".

[Jackdaw]

Småstör mig på hur ofta soldater i anime bara står och stirrar som renar i strålkastarljus när monster attackerar likt som i senaste avsnittet av Black Bullet. Om soldaten i desperation hade försökt dra sitt gevär men dödades innan han kunde avfyra ett skott hade det sett så mycket trovärdigare ut.

Det känns bara konstigt när polis och militär med all sin krisberedning och träning beter sig mer inkompetent än alla otränade civila runt omkring dem. Träningen de (och framförallt soldater) får är ju meningen att göra att de i en krissituation svarar instinktivt med att falla tillbaka på de beteenden de har disciplinerat drillat in.

[Brezals]

finns nog inga clichéer jag älskar eller hatar, men den som jag stör mig mest på, måste vara när en karaktär inte fattar att dem är förälskade, eller att dem inte fattar att en person är förälskad i dem, självklart så är Tsunderes ett undantag från detta :P

[drend]

Hatar är ett starkt ord men... skolkorridoren, morgonljuset och person A som vänder sig om för att gå (alternativt med en glittrande tår i ögonvrån) när så SMÄLLEN utdelas som bryter av till slow mo då person B som hastigast snöt tag i person A's arm och kameran rör sig vilse på inredningen. En ostig replik får luft (alternativt följt av den alternativa tåren som nu rinner ned längst den rödkyssta kinden), ögon möts och strax därpå springer person A bort igen.

 

Jag... har svårt för ganska många klyschor när de återupprepas om och om igen utan någon ny nyansering. Om det inte är för sehr lolz förstås (VARFÖR TITTAR JAG ENS PÅ ANIME ORZ).

[Hoshi]

En kille i 16-17-årsåldern har varit kär i en och samma tjej i flera år, men har inte försökt göra några närmanden under hela den här tiden. Plötsligt kommer en ny tjej in i bilden och vänder hans liv upp-och-ner, och det är först då som saker börjar hända mellan killen och den första tjejen. Detta spelar förstås ingen roll då han i slutändan ändå kommer bli tillsammans med tjejen han just träffat som bara ställer till besvär. 

 

This doesn't make sense to me.

[Sceleris]

Tjejen är i trångmål, hotad av en bjässe till karl som måttar ett slag rätt mot henne...! Men! I sista stund kommer den slanka, stiliga hjälten och stannar skurkens knytnäve med en hand.

 

Det finns fler än en sak som man skulle kunna ifrågasätta med den klyschan, men en sak som jag har svårt att svälja är när smala människor har mer råstyrka än de med stora muskler.

 

En styrkeprestation påverkas av tre stora faktorer:

1. Mekanisk styrka, vilket är en fråga om sådant som hur muskelkraften appliceras, hävarmslängd etc.
2. Neurologisk styrka, vilket är en fråga om hur väl hjärnan kan signalera till musklerna.
3. Fysiologisk styrka, vilket är en fråga om kroppsliga egenskaper och begränsningar.

Speciellt brukar jag när jag ser klyschan tänka på animekaraktärernas märkliga fysiologiska styrka, tänka att "jäklar, vad den karaktären har överdrivet välfungerande muskelfibrer".

 

En enskild muskelfiber kan hos ryggradsdjur nämligen utöva en kraft på ungefär 0,3 miljondels newton, och man kan räkna med att ett muskelfiberknippe med tvärsnittsyta på en kvadratcentimeter i bästa fall kan utöva en kraft på ungefär 25 newton. (En massa på 1 kg har på jorden en vikt på ungefär 9,8 newton.) Det betyder (tror jag) att om vi hade ett kvadratcentimetertjockt muskelfiberknippe som hängde från något, så skulle det kunna hålla en 2,5-kilosvikt mot tyngdkraften. Inte lyfta upp och släppa ner, men hålla stilla.

 

Det är förstås sällan som musklerna kan arbeta så optimalt med en vikt, men poängen är att hur starka muskelfibrer är inte varierar så mycket mellan människor. Så hur kan den lilla personen med muskler med liten tvärsnittsyta vara så mycket starkare än den stora personen med muskler med stor tvärsnittsyta? En viss del kan förklaras bort med att den stora personen har dålig teknik och inte kan utnyttja sina muskler till fullo (punkter 1 och 2), men det räcker inte för mig. Den stora personen bör ha tränat/arbetat mycket för att få sina muskler, och bör åtminstone ha hyfsad neurologisk styrka också, och det läggs ofta inte upp som att den lilla personen har speciellt mycket bättre teknik (t.ex. genom att vara kampsportsmästare).

 

Den riktiga förklaringen är förstås att de ska vara coola killar (med små muskler) eller tjejer med dold, komisk råstyrka. Det är en sak när det är kampsportsmästaren Ranma som lyfter en 16-tonssten över huvudet, och en annan när det är charmig bishônenhjälte #1429 som är rik och smal och smart och har aldrig tränat i sitt liv men är ändå snabbast i skolan och kan besegra skurkar som har handleder tjockare än hans lårmuskler.

[Hoshi]

En guide för er som gillar att trilla:

 

Att trilla i en actionserie - En grupp människor blir jagade, den som faller ligger kvar. Om någon gör ett undantag och de faktiskt försöker resa sig hinner de bli dödade eller uppätna innan de hinner upp på fötter igen.

 

Att trilla i en shoujo - Flickan trillar på luft och tar stöd mot pojken. Blommor och ljusringar omger dem när hennes ögon glittrar mot hans. Detta är förstås jätteromantiskt, även om dessa råkar vara dösfiender.

 

Att trilla i en ecchiserie - Killen som trillar råkar ta en av tjejerna på bröstet och får en smäll.

Killen som trillar slår omkull både sig och tjejen som hamnar under honom, det ser ut som att de gör något snuskigt när resten av hans harem helt plötsligt entrar rummet.

Killen som trillar råkar dra upp tjejens tröja.

Killen som trillar råkar köra in ansiktet i tjejens byst. (Vad han än gör så lär man förvänta sig en smäll)

 

Att trilla i en shounen utan ecchi/inte så mycket ecchi - Flickan trillar och tar stöd mot pojken. Deras hjärtan slår 'dokidoki' och känslorna omger dem när de långsamt lutar sig framåt eftersom de helt plötsligt känner att de måste kyssas. Självklart avbryts dem såklart, och båda avfärdar vad som hänt.

 

Att trilla i en komedi - Hjälten gör sig väldigt, väldigt illa och landar på ett helt sjukt sätt.

[Hoshi]

Och vad är den här grejen med att äta lunch på taket? Att vistas på skoltaket är strikt förbjudet för alla elever, men detta tycks ingen bry sig om. Vadå, är japanska elever så ignoranta eller? Och till råga på det är majoriteten av dessa dörrar som leder till taket låsta för att förhindra detta, så det borde inte ens vara möjligt.

[Hoshi]

Ännu en sak jag stör mig på: HAR INGEN NÅGONSIN SETT ETT FYRVERKERI FÖRUT?

När fyrverkerierna börjar står alla som förtrollade och tittar ända tills de tar slut. Det är heller ingen som blir skrämd eller tycker det är för högljutt när det börjar dundra, eller ens får för sig att göra något annat.

[Volbla]

Jag vet inte om det här egentligen händer så mycket att man kan kalla det för en kliché, men det hände något i ett avsnitt Tokyo ESP som jag tyckte mig känna igen. Huvudpersonen vill hänga med och slåss och försöker övertyga sin pappa om att hon är stark nog. Men pappan viker sig inte, och till slut knockar han henne för att hålla henne ur fara. Det har åtminstone hänt några gånger i Dragonball. Det intressanta är hur lätt det är att slå någon medvetslös när handlingen vill ha dem ur vägen för en stund, oavsett hur mycket stryk karaktären tål annars.
 
Men anledningen att drog lite extra uppmärksamhet den här gången var att Tokyo ESP faktiskt har en twist på klichén!

Just när vi tror att hjälten är ute för räkning så utropar hon "Underskatta mig inte!", häver sig upp på sin far och knäar honom i ansiktet! Så istället blir det han som svimmar och inte kan bidra til striden.

Det förvånade mig lite, inte bara över vad som hände, men hur trevligt jag tyckte det var. Det finns något att gilla i alla serier
 
nästan

[Sceleris]

Jag vet inte om det här egentligen händer så mycket att man kan kalla det för en kliché, men det hände något i ett avsnitt Tokyo ESP som jag tyckte mig känna igen. Huvudpersonen vill hänga med och slåss och försöker övertyga sin pappa om att hon är stark nog. Men pappan viker sig inte, och till slut knockar han henne för att hålla henne ur fara. Det har åtminstone hänt några gånger i Dragonball. Det intressanta är hur lätt det är att slå någon medvetslös när handlingen vill ha dem ur vägen för en stund, oavsett hur mycket stryk karaktären tål annars.

 

Men anledningen att drog lite extra uppmärksamhet den här gången var att Tokyo ESP faktiskt har en twist på klichén!

Just när vi tror att hjälten är ute för räkning så utropar hon "Underskatta mig inte!", häver sig upp på sin far och knäar honom i ansiktet! Så istället blir det han som svimmar och inte kan bidra til striden.

 

 

Hah, ja, Tokyo ESP är lite "off" ibland.

[Dlatch]

Har inte sett någon ranta om detta mycket vanliga fenomen ännu så nu kör jag!

En grej som jag stör mig är det här typiska att vi har ett gäng barn/ungdomar på 13 - 17 bast som har psyken, komplexitet och djup som man vanligen ser hos betydligt äldre människor. Samt att de inte sällan har en erfarenhet som de omöjligen skulle ha hunnit förvärva.

Det gör att man får svårt att ta serien på allvar när exempelvis polis/millitär och underrättelsetjänster med nästan oinskränkta resurser överlistas av en liten grupp tonåringar osv, det hade helt enkelt aldrig hänt.

Antagligen beror väl detta på att manusförfattaren själv är en lite äldre person med nånslags åldersfixering, och att man vill tilltala en yngre målgrupp.
Det är nu inte så farligt, men ja, kan inte låta bli att reflektera ibland.

Men det kanske bara är jag som börjar bli gammal :D
 

[Brezals]

jo, jag blir alltid förvånad när det flesta karaktärer är typ 14 eller 15 år, när jag alltid tror dem är typ 17 eller 18..
Börjar ta för givet att alla är 15, så blir jag förvånad när dem är 17 istället ^_^

[Sceleris]

När en anime handlar om 9-åriga osäkra små barn så är 13-åringar stora och världsvana, vilket man inser är fånigt när man fyllt 16.

 

När en anime handlar om 13-åriga osäkra små barn så är 16-åringar stora och världsvana, vilket man inser är fånigt när man fyllt 21.

 

När en anime handlar om 16-åriga osäkra små barn så är 21-åringar stora och världsvana, vilket man inser är fånigt när man fyllt 25.

 

För när man över 25 så inser man att man aldrig blir stor och världsvan.

 

Åtminstone inte så länge man tittar på anime om 9-åriga osäkra små barn.

[Hoshi]

Haha, sant sant xD

Och Brezals, du borde ta för givet att karaktärerna alltid är sjutton!

Detta är såklart lika dumt som att tro att alla är femton, men sjutton är en väldigt vanlig ålder eftersom karaktären i fråga då är tillräckligt bekant med sin skola och samtidigt har två år kvar~ Det beror dock helt på genre, många skolkomedier vill ju börja serien med första dagen på gymnasiet >w<

[Klona]

En fint i en fint i en fint i en fint

Två personer slåss vi kallar dem A och B. A ligger i underläge men använder en ny teknik och helt plötsligt har inte B en chans längre och striden ser ut att vara över men då använder B en teknik som gör att den får övertaget men då använder A en ny teknik som vänder i striden igen men då använder B sin ultimata teknik som nästan dödar A men för att inte visa för B att A är allvarligt skadad så säger A "Jaså det där var din ultimata teknik men den var inte så värst farlig, jag är besviken" B svara kaxigt tillbaka "ja den där var inte så stark för det var bara 30% av max som jag använde!" A ser väldigt förvånad ut och utbrister "Det är inte möjligt! Jag ville inte använda den här tekniken men jag måste nog göra det ändå." A gör någon ännu större attack och sen kan det bollas fram och tillbaka sådär ett tag till.

 

Scenariot som jag beskrev innan går också att appliceras till andra saker än just strid t.ex schack, den ena personen ser ut att ha problem men när det kommer till krita så var det den personen som manipulerade den andra att tro att det var den som styrde och när det väl blir schackmatt så säger han "all according to keikaku".

[Sceleris]

En fint i en fint i en fint i en fint

Två personer slåss vi kallar dem A och B. A ligger i underläge men använder en ny teknik och helt plötsligt har inte B en chans längre och striden ser ut att vara över men då använder B en teknik som gör att den får övertaget men då använder A en ny teknik som vänder i striden igen men då använder B sin ultimata teknik som nästan dödar A men för att inte visa för B att A är allvarligt skadad så säger A "Jaså det där var din ultimata teknik men den var inte så värst farlig, jag är besviken" B svara kaxigt tillbaka "ja den där var inte så stark för det var bara 30% av max som jag använde!" A ser väldigt förvånad ut och utbrister "Det är inte möjligt! Jag ville inte använda den här tekniken men jag måste nog göra det ändå." A gör någon ännu större attack och sen kan det bollas fram och tillbaka sådär ett tag till.

 

Scenariot som jag beskrev innan går också att appliceras till andra saker än just strid t.ex schack, den ena personen ser ut att ha problem men när det kommer till krita så var det den personen som manipulerade den andra att tro att det var den som styrde och när det väl blir schackmatt så säger han "all according to keikaku".

 

Lite så här.

 

[Klona]

Precis så, du hade inte kunnat hitta en mer passande bild.

[Hoshi]

Två ord: Dragon och Ball.