Anime vintern 2011/2012

[wilfried]

[wilfried]

Inte så mycket som verkar intressant för mig, men

 

Danshi Koukousei no Nichijou efter att ha sett tre pre-air/view avsnitt är den given.

Nisemonogatari - uppföljaren till Bakemonogatario

Natsume Yuujinchou Shi - fjärde säsongen

 

Ska ge en chans

Black★Rock Shooter

Another

Recorder to Randoseru

[Volbla]

Ah, så det är nu Mouretsu Pirates ska sändas. Då är det tre serier som jag definitivt kommer titta på. Piraterna, Nisemonogatari och Milky Holmes 2.

 

YEEES! MILKY HOLMES 2!

 

Stor chans för Black Rock Shooter också. Jag gillade den första fastän jag misuppfattade vad som pågick. Om det här är en uppföljare är jag hoppfull. Men vänta. Det är en serie? I så fall hoppas jag att det inte är en uppföljare alls. Ge mig en riktig handling med BRS, tack.

 

Recorder to Randoseru låter lite kul, men jag är skeptisk. Kommer antagligen inte att se om jag inte hör den lovordas.

 

Another verkar faktiskt rätt mumma. Har i alla fall potential. Kommer kanske kolla.

 

Jag upptäckte Kill Me Baby här om dagen. Den ser ut precis som de flesta komedier jag tar mig an. Skulle kunna vara kul men kommer antagligen inte vara det.

 

Jag kommer antagligen se på specialavsnitt av Toradora, Denpa Onna och Steins;Gate. Åtminstone om de är uppföljare (vilket bara Denpa Onna verkar vara). Ett till avsnitt skulle nog gå att se, även om jag inte tycker om vad det hör till. Men vad är detta om Gunbuster? Jag har inte hört om att det skulle komma något nytt rörande den serien.

 

Slutligen finns det en liten chans att jag ser Danshi Koukousei no Nichijou. Det visade sig tyvärr att Kimi to Boku inte var mycket att ha, men slice-of-life med pojkar måste uppmuntras.

[Sceleris]

Men vad är detta om Gunbuster? Jag har inte hört om att det skulle komma något nytt rörande den serien.

Något slags extraanimerat till Blu-ray-boxen som släpps då.

 

Och Gymnasiepojkars vardagsliv är inte en vardagslivsserie, det är en komediserie av en av Gintama-regissörerna. Skitkul, kolla in förhandskortfilmerna som wilfried nämner.

[Sceleris]

Ganska övertygad om att jag kommer att se allt av...

Nya Tennisprinsen: Eftersom jag ändå har sett föregångaren så kommer jag att följa denna, fastän jag tycker att den tidigare endast är okej som bäst.

Gundam SEED: Kommer väl inte att sändas på TV? I alla fall så har jag inte sett den, så det kan jag väl göra nu då.

Gymnasiepojkars vardagsliv: "Vinden... är besvärad... idag..." Det roligaste sedan Gintama?

Kyotoljudkarikatyren (京騒戯画, Kyôsôgiga): ingen aning, påminner mig lite om Cencoroll: originellt och intressant men kort(?). Kyôsôgiga är dock inte indie/semi-indie, utan Toei- och Banpresto-producerat. På den lågupplösta reklamfilmen jag såg på YouTube verkade det lite som en sakugaanimé (dvs en animé som betonar bra animation, inte (bara) snygga teckningar). Yuki Hayashi är angiven som karaktärsdesigner, animationsregissör och chefstecknare.

Fuskrönikan (Nisemonogatari): Eftersom jag har sett föregångaren Spökrönikan så är denna given, men jag skulle nog vilja se om originalet först. Hmm...

Amagami SS+: En uppföljare till en serie som bestod av flera "reboot"-baserade delar där huvudpersonen blev ihop med olika tjejer? Åtminstone ett par av dem utspelade sig ju dessutom långt efteråt, så jag vet inte... Men jag tyckte om originalet lite.

Aquarion Evol: Jag vet inte varför den rätt mediokra mechaserien Aquarion ska få en uppföljare, men det är väl min plikt som animéfan att se den då. "Har man sett A så får man se B", som det heter.

Minori Scramble: En flicka som inte gillar pingviner? Nej nu jävlar...!

Fisk (Gyo): Baserad på en av få mangaserier som mina bröder också gillar.

 

Ganska övertygad om att jag kommer att se åtminstone några få avsnitt av...

Rinnes Lagrange: Från Tatsuo Satô, regissören av Nadesico och Stellvia... är ingen kvalitetsgaranti, men tillräckligt för att jag ska ge den några avsnitt. Jag är ute efter en intressant scifi-mechaserie.

Intensiva rymdpirater: Återigen Tatsuo Satô, men här skriver han manus också. Fortfarande ingen kvalitetsgaranti, och berättelsen låter ju som buskisnivå, men vem vet.

Another: Regissör Mizushima har ju mest gjort komedier (Hare+Guu, Genshiken, Dokuro-chan, Kemeko Deluxe, Bläckfiskflickan...), men det här ser ju ut som en spökhistoria... Sedan är det P.A. Works, och de har ju en hyfsad meritförteckning, typ Angel Beats, Hanasaku Iroha och True Tears.

Areans riddare: Sport + tragedi för tankarna till Touch eller Cross Game, men någon tyckte att den påminde psykologiskt om Death Note, så då låter den ju lite mer intensiv än Mitsuru Adachis mysigt lunkande serier.

Lyssna på vad pappa säger: I idealfallet så skulle det kunna bli en rörande historia, men mer troligt (av designen och annat) är att det blir en fjantig berättelse med fanservice innefattande trettonåringar och tioåringar. Solklart att följa, alltså! Hö hö hö!

Black Rock Shooter: Lockelsen här är att det är ett omtalat koncept, att serien sänds i Noitamina, och att Mari Okada skriver manus. (Samt Kana Hanazawa, Miyuki Sawashiro och Kana Asumi i huvudrollerna!) Har inte sett OVA:n ännu, men det ska nog hinnas med.

Jag väntar den sommaren: Från skaparna av Onegai Teacher och Onegai Twins! Nej vänta nu, de var väl inte så jäkla bra...

 

Ganska övertygad om att jag kommer att se åtminstone ett avsnitt av...

Blockflöjt och ränsel (Recorder to Randoseru): Jag gillar serier med dum grundhandling, för även om det är skit så är det åtminstone en knäpp story. Ska prova något avsnitt innan jag bestämmer mig.

Stridsprinsessans konstdikt Symphogear: "Music battle anime"? Kanske är kul om det är välkoreograferade och -animerade strider. Det får första avsnittet avgöra.

Paraflick (Berättelsen om Paradisakademins flickstudenthem, 極楽院女子高寮物語 eller kort och gott Gokujo): Bäst att se denna så att jag kan tipsa Dread om den. Annars kommer han att upptäcka den efter flera veckor och bli arg på mig. "Varför sa du inte att jag skulle se den här?!"

Inu Boku SS: Jag vet inte hur det där ska översättas. "Inu" betyder ju hund men är skrivet med tecknen för "spökräv"; snubben på bilden, tjejens livvakt, är ju en spökräv som är flickans "hund" (slav, undersåte) och talar om sig själv som "boku" ("jag")... I vilket fall så blir det nog ingen vidare bra serie, men med lite tur så innehåller den åtminstone lite annorlunda infallsvinklar som David Productions senaste serie Ben-To.

Brave 10: Ingen aning. Om den har bra strider så vill jag nog se den. Annars vet jag inte vad som väntar.

Kill Me Baby: Som Volbla säger, en komedi som inte är rolig. Jag kollade in originalmangan på prov före animéversionen utannonserats, och jag minns den inte som rolig, nej... men det är väl ingen ursäkt för att inte titta på något avsnitt eller två!

High School DxD: Jag vet inte riktigt vad jag kan säga... Ser ut som en trist fanservice-fantasyserie.

 

 

 

Om det allra mesta visar sig ovärt att ses, så ska jag nog ta mig an Milky Holmes (1) och serier 2-3 av Nollans kraftdjur (Zero no Tsukaima).

[MathJuice]

En positiv överraskning var att Zero No Tsukaima får en till säsong. Hoppas att det blir en bra wrap efter treans slumpmässiga slut.

[Freiztan]

Det här verkar vara det svagaste programmet i historien.

[idrougge]

Vintersäsongen är alltid en mellansäsong. Då tycker jag att årets höstsäsong är ett större lågvattenmärke.

[Volbla]

Another trailer.

 

[Volbla]

Rymdpiraterna trailer.

 

http://www.youtube.com/watch?v=6B6CaszcJ6k

[idrougge]

Jag läste just att den prisbelönta mangan Thermae Romae börjar som Noitamina-serie i januari. Har fingrat på mangan tidigare, verkar vara en väldigt spännande historia om en romersk badhusarkitekt som hamnar i dagens Japan och lär sig om modern vvs.

[FrisseFrissén]

verkar vara en väldigt spännande historia om en romersk badhusarkitekt som hamnar i dagens Japan och lär sig om modern vvs.

 

Det låter ju som en lysande serie! Den måste jag se!

[Sceleris]

Jag var intresserad av Thermae Romae, men sen lät det ju som att det skulle bli en "Flash-animerad" kortfilmsserie. Hoppas jag missförstått. :I

[idrougge]

OP till nya Milky Holmes-säsongen är verkligen snygg.

[Volbla]

OP till nya Milky Holmes-säsongen är verkligen snygg.

Men vad i helvete? Det ska det ju inte vara. Vad hände här?

[idrougge]

Rättelse: Hela avsnittet är snyggt. Och roligt. Tacka animationsregissör Seiya Numata.

[Sceleris]

Ganska övertygad om att jag kommer att se allt av...

Nya Tennisprinsen: Eftersom jag ändå har sett föregångaren så kommer jag att följa denna, fastän jag tycker att den tidigare endast är okej som bäst.

Den nya säsongen har börjat på Crunchyroll med denna serie, och jäklar! ...vad det känns gammalt. Den mediokra Tennisprinsen slutade som TV-serie 2005, och trots OAV-uppföljare att brygga de nästan sju år som gått känns Nya tennisprinsen jäkligt... 2005. Förutom Ryômas nya jacka är det inte mycket nytt. Samma gamla karaktärer, (i stort sett) samma visuella stil och kvalitet, samma röstskådisar... Den hysteriskt dåliga bakgrundsmusiken får mig att pausa och dubbelkolla att det är en serie från 2012 och inte 2002. Värst av allt är att tennismatcherna fortfarande är lika jäkla tråkigt tecknade som förut. Inte för att låta som idrougge nu, men Sätt ett äss från 1973 var mycket bättre animerad.

 

"Pluspoäng" för den konstiga öppningslåten. Är det verkligen en professionell sångare? Jag trodde nästan att det skulle vara mangatecknaren för att det lät så dåligt.

[Dread]

Hahaha, reagerade också på öppningslåten, funderade på att serien blivit så impopulär att de inte hade råd med en riktig sångare :o

[Voffe]

Haha, så dåligt och skamlöst första avsnitt av Nya Tennisprinsen. De försöker också verkligen sälja att karaktärerna är i högstadiet med den där karaktärsdesignen. Det visades ingenting direkt nytt (förutom jackan) och kändes otroligt B, men jag kommer 100% att följa den.

[Sceleris]

Blockflöjt och ränsel (Recorder to Randoseru): Jag gillar serier med dum grundhandling, för även om det är skit så är det åtminstone en knäpp story. Ska prova något avsnitt innan jag bestämmer mig.

Nog var det ganska dumt, jag blev inte besviken på den fronten, men jag hade inte väntat mig en treminutersserie -- så som Fröken Morita är tystlåten, vilken också gör en liten crossover. Det ser dock lite bättre ut än Morita. Ingendera är dock rolig.

 

Rie Kugimiya spelar den sextonåriga tjejen som ser ut som en åttaåring, kan man tänka sig. Ska hon kunna spela en rollfigur som är en icke-tsundere-loli?! Samtidigt har Hirano Aya äntligen fått en ny roll denna säsong och spelar hennes kompis.

 

Höjdpunkt: slutvinjetten bjuder på några av de fulaste studsande brösten jag sett på länge.

[Sceleris]

Stridsprinsessans konstdikt Symphogear: "Music battle anime"? Kanske är kul om det är välkoreograferade och -animerade strider. Det får första avsnittet avgöra.

Det handlar om flickor som slåss mot monster genom att sjunga. Och så är flickorna typ mekaniserade mahô shôjo. Jag gillade att den tog sig själv på alldeles för stort allvar, typ dramatiska dödsscener och sånt. Det blev så oavsiktligt roligt.

 

Det var däremot inte så roligt att actiondelen av det -- animation och koreografi -- i bästa fall var medelmåttig. Lägg därtill en trist design, dålig musik och en handling man kan extrapolera genom alla gängse klyschor och mönster, så är det inte så mycket att hänga i julgranen. Men... ändå... lite nyfiken är jag nog på hur Hibiki kommer att möta sitt öde.

[Sceleris]

Intensiva rymdpirater: Återigen Tatsuo Satô, men här skriver han manus också. Fortfarande ingen kvalitetsgaranti, och berättelsen låter ju som buskisnivå, men vem vet.

Rymdens hav är mitt hav! Rafflande rymdpirater (Iggys titelförslag), om en tjej som får veta att hon är enda kandidaten att bli rymdpiratkapten, är helt enkelt en väldesignad scifi-äventyrsserie med lite gammaldags piratestetik. Inte för allvarligt, inte för flamsigt. Se det på Crunchyroll idag!

[Volbla]

Jag gillade Rafflande Rymdpirater. Det verkar bli en äventyrs serie som inte tar sig själv för allvarligt. Som Pirates of the Cariibean, fast kanske lite mera jordnära och i rymden istället för gamla förbannelser, etc. Och tonårsflickor flickor istället för Johnny Depp. Ser fram emot.

 

Jag gillade verkligen Nisemonogatari. Med förgångaren i åtanke förväntade mig mer av samma, och det var precis vad jag fick. Shafts animation, snabb dialog, halvnakna tonåringar. Vad jag förstår ska den här ha en liten mer sammanhängande handling, och den idén välkomnar jag. Ser fram emot.

[Volbla]

Kill me Baby var ungefär vad jag förväntat mig, alltså långt under mina förhoppningar. Inge kul, och jag märkte en tydlig avsaknad av musik. Det är så jag saknar Nichijou. Vet inte om jag kommer se andra avsnittet.

[Sceleris]

Aquarion Evol: Jag vet inte varför den rätt mediokra mechaserien Aquarion ska få en uppföljare, men det är väl min plikt som animéfan att se den då. "Har man sett A så får man se B", som det heter.

Hm, inte så illa ändå!

 

Recap om Heligfödselns Aquarion: serien börjar i något slags krigshärjad scifi-värld. Tydligen har det funnits märkliga "änglar" för 12 000 år sedan, som krigade mot människan men bara övervanns genom att ängeln Apolonius övergav sitt släkte för kärlekens skull. Nu har änglarna återvänt och skördar människor för deras livsenergi. Endast genom att förena de uråldriga Vector-maskinerna (typ som något slags flygskepp) och bilda den mäktiga roboten Aquarion har mänskligheten ett hopp. Vector-piloterna tränas på en skola, där balansen rubbas när halvvilda, rödhåriga naturbegåvningen Apollo blir ett tillskott, och får som fiende flickeleven Silvia. Är Apollo en reinkarnation av Apolonius? Har kärleken överlevt 12 000 år? Vad är änglarnas mål?

 

Seriens stora nisch är att (1) de tre Vector-piloterna, beroende på vilka de är (det finns fler än tre), ger Aquarion olika egenskaper/attacker, och att (2) när robotarna förenar sig får piloterna i princip orgasm. Det är en serie som bär sin skapares signum. Den är nämligen gjord av mechalegenden Shoji Kawamori (typ allt Macross, Escaflowne; design av Transformers), som de senaste 10-15 åren uppvisat en stark böjelse för new age-hokuspokus. (Därav livsenergi/prana.) Lyckligtvis inte lika in-your-face som Jordflickan Arjuna, så det var mer på en kul nivå, men den var väldigt mysko. När jag tänker tillbaka så vet jag fortfarande inte om det skulle föreställa jorden, och i så fall när.

 

I Aquarion Evol verkar originalets berättelse inte vara mer än en legend. Här är det en annan fiende som anfaller, och pilotelever som hålls strikt separerade efter kön till synes på grund av religiösa övertygelser. Är det samma värld? Har det gått 12 000 år? Är det inte något bekant över fienderna?

 

Aquarion Evol känns vassare än sin föregångare. Direkt från start märker man ändringarna i designen, till en mindre egenpräglad stil med enklare former och övertoningsskuggningar (jämför: Apollon och hans motsvarighet i Evol, Silvia och hennes motsvarighet, andra piloter och deras motsvarighet), men effekterna är bättre (om än 3DCG-robotar i båda serier). Färgerna är också starkare, och världen är ljusare och passar bättre denna fjantiga och smått uppmuntrande berättelse. Det är klyschor och konstigheter och man vet inte riktigt vad fasen som händer, och då känns det lite roligare än originalets grådaskiga stöpform som kunde kännas lite olämpligt "seriös" ibland.

 

Efter första dubbelavsnittet är jag ganska nöjd (Yoko Kanno-musik med Akino-sång! Knasmecha! Kana Hanazawa!), men det kan nog lätt bli tradigt igen om de inte har en bra takt på serien.