31 dagar i animens tecken (2011)

[Freiztan]

Jag måste säga att jag inte alls förstår varför man skulle behålla en partner som lade sig i vad man tittade på för slags film på ens egen fritid. Det vore en sak om detta var ett forum för folk som medelst kameran dokumenterade de dagliga våldtäkter de utsatte sina marsvin för; men nu är detta ett forum för japansk tecknad film företrädesvis för barn och unga vuxna.

[Zzang]

Edit2:

 

En gång i tiden såg jag min framtid som en ingenjör på något stort elektronikföretag, kanske designandes datortillbehör som tangentbord eller dylikt. Men någonstans på vägen kom dataspel in i bilden och min strävan efter att vidareutbilda mig försvann puts väck. När jag så även introducerades för anime (Evangelion och Kenshin OVA 1) på logementet av min gruppchef samtidigt som jag spelade MMOt Dark age of Camelot så var det bara att ge upp och ta jobbet som grovarbetare på farsans grävmaskinsfirma. Jag minns fortfarande de sena nätterna varvandes dataspelande och animetittande. Som tur var hade jag lite av en guide i en god vän som tipsade mig om diverse animes att titta på. Ett tag så plöjde jag animeavsnitt som en tok, speciellt One Piece och Naruto men efter ett tag lugnade det ner sig och jag kollade mer sporadiskt på nya serier men följde några enstaka.

När jag äntligen tröttnade på tillbakablickar och fillers gick jag över till att läsa mangaserierna istället. På det sättet har det fortsatt fram tills nutid, jobba, spela, titta/läsa fyller det mesta av min vardag. Animetittandet har förstås gått i vågor, ibland kan det dröja nån månad mellan tittandet, men jag missar aldrig WSJ-updates längre.

 

Jag tror aldrig att jag kommer växa ifrån anime, kanske att man tröttnar på s.k. shounen och liknande men jag har alltid gillat tecknat mer än vanlig film. Ibland tror jag helt enkelt att jag är en 12åring fast i en 30årings kropp.

[Sadfriend]

Jag känner att jag med varje dag tappar mer och mer intresse för just anime. Det tilltalar mig inte lika mycket, det känns som att färre och färre serier dyker upp som är värd att spendera tid att glo på dyker upp. De som förmodligen är värda den tiden kan jag inte heller se på tack vare min bristande koncentrationsförmåga (vad hände med den egentligen?

 

Däremot tror jag att jag kommer tillbaka till den när jag pensionerat mig, om jag fortfarande lever. Vad ska jag annars göra med min tid? Jag kommer ju förmodligen bli för alltid ensam.

 

Manga och serier i allmänhet däremot är nog något jag i, med små korta pauser, kommer att hålla på med tills jag dör eller blir blind. Kan inte tänka mig göra något annat med mitt liv utan den.

[Jinnai]

Jag kommer nog att fortsätta titta på animé tills jag dör

[Voffe]

Jag kommer nog att fortsätta titta på animé tills jag dör

Jag kan nog inte tänka mig annat heller. Mängden skiftar väl.

[Sceleris]

När jag fyller 30 år kommer jag att ha varit en animétittare i ganska precis halva mitt liv. Vid det laget kommer jag att bara ("bara") ha vigt uppskattningsvis 3-5 % av min totala vakna tid i livet åt att faktiskt ha tittat på tecknad film, men det är ändå inget som jag kan svepa under mattan. Animé är en del av vem jag är -- utan att för det vara en helt verklighetsfrånvänd nörd som tvingar alla ointresserade bekanta att titta på Bleach och One Piece medan jag på fullt allvar hävdar att jag är en reinkarnation av Naruto.

 

Jag kan därför inte se mitt framtida jag som utan åtminstone ett delvis fortsatt intresse av japansk tecknad film. På ett sätt känns det som att dumpa animé nu skulle betyda att jag förkastar vad jag har gjort de senaste elva åren, som om de varit ett misstag. Jag kan inte sluta med animé förrän jag känner att jag har åstadkommit något, att jag är klar. Det handlar inte längre om att bara se några underhållande verk då och då, att fördriva tiden. Livet är inte så långt att jag vill pissa bort det på aktiviteter som inte berikar mig på något sätt -- vilket kanske låter dumt med tanke på att jag ser serier som Ro-Kyu-Bu. Men även dynga som Ro-Kyu-Bu är en del i "det popkulturella pusslet", om än en liten. Animé är på ett sätt som ett forskningsområde som jag har gett mig in på, och jag har bara en överblick över hur mycket jag inte förstår. Alla aspekter av produktion och dramaturgi. Dess sociala historia. Animationens ädla konst. Dess skapare och dess fans.

 

När jag har gett mig in i animé så här långt så kan jag lika väl försöka förstå det. Att ha fyllt ut "prick till prick"-pusselbilden, att få det där makroperspektivet av och greppa vad animé verkligen "är"... Då kan jag börja bli klar.

[Sceleris]

Dag 5: Om du skulle få jobba med anime, i vilken arbetsroll skulle det vara?

Om vi bortser från eventuell brist på talang eller erfarenhet, och antar att du skulle få jobb i den japanska animéindustrin, i vilken mån skulle du kunna tänka dig bidraga med något? Skulle du vara producenten som kan förvandla en hafsig halvporrmanga till en välpolerad TV-serie som säljer till den stora massan? Eller den mästerlige regissören vars snillrika tekniker får även den allra mest luttrade tittaren att greppa armstöden av inlevelse? Kanske manusförfattaren vars hjärna beskrivs som ett ymnighetshorn för idéer? Animatören som blåser liv i vilka bilder som helst? Karaktärsdesignern vars verk inleder en ny epok på DeviantArt och Pixiv? Mechadesigner? Bakgrundsmålare? Ljudtekniker?

 

Vad skulle du göra, om du kunde och fick chansen? Vilka skulle dina bidrag vara?

 

Kom ihåg: inlägg om dagar 1-4 kommer hädanefter att raderas!

 

Fotnot: skriv gärna lite längre inlägg. De olika ämnena är inte tänkta som frågor som ska besvaras kortfattat, utan som idéer att fundera över och spinna en text omkring, som ett slags "blogginlägg i foruminläggsform".

[Freiztan]

Jobba inom den japanska animationsindustrin? Aldrig i livet under några som helst tänkbara omständigheter!

[Negi]

Initialt tänkte jag att karaktärsdesigner nog skulle kunna vara kul men vid närmare eftertanke så skulle man säkert hamna på en skitproduktion som så mycket annat måste cater:a till otakupubliken och deras databas fyllt med generiska tsundere och imoto karaktärer som ska se ut på ett visst sätt. Stort nej tack till det men visst, det lär ju inte vara särskilt krävande med tanke på att klipp och klistra designers som Aoi Nishimata fortfarande lyckas få jobb. Sen så skulle det förmodligen inte vara någon grundlig karaktärsdesign utan mer gå ut på att adaptera redan designade karaktärer från en manga eller lättroman. Själ och kreativitetsdödande men det intrycket har jag fått från branschen som helhet.

 

Min andra tanke var var att ha någon sorts styrande position, högsta hönset i en produktionsutskott eller liknande. Bara så att jag kan säga sätta tyglar på manusförfattarna och gå till botten av problemen som mycket anime har; kassa och oinspirerade manus. Som när tjejer ramlar och klämmer sitt underliv/rumpa rakt i ansiktet mot den manliga huvudkaraktärens ansikte, det är varken är kul eller särskilt fräscht (varken idémässigt eller kliniskt). Skriva manus själv hade annars varit en möjlighet men då är det frågan hur mycket frihet man hade fått eller om samma högre höns jag nämnde tidigare skulle lägga fingrarna i blöt.

 

Egentligen är jag nog halvt inne på Freiztans spår. Känns inte särskilt lockande ens som fantasiscenario för att på något sätt ”förbättra” kvalitén på anime. Räcker för mig att vara konsument och konsumera det som intresserar och låta bli det andra.

[Freiztan]

Jag rekommenderar folk att ta del av erfarenheterna hos en västerlänning som gjort just denna resa: Jan Scott-Frasiers självbiografi.

 

Jag kan gott tänka mig att jobba som översättare av animé. Men närmare än så har jag ingen som helst lust att yrkesmässigt närma mig branschen.

[IJK]

Dag 5: Om du skulle få jobba med anime, i vilken arbetsroll skulle det vara?

Om vi bortser från eventuell brist på talang eller erfarenhet, och antar att du skulle få jobb i den japanska animéindustrin, i vilken mån skulle du kunna tänka dig bidraga med något? Skulle du vara producenten som kan förvandla en hafsig halvporrmanga till en välpolerad TV-serie som säljer till den stora massan? Eller den mästerlige regissören vars snillrika tekniker får även den allra mest luttrade tittaren att greppa armstöden av inlevelse? Kanske manusförfattaren vars hjärna beskrivs som ett ymnighetshorn för idéer? Animatören som blåser liv i vilka bilder som helst? Karaktärsdesignern vars verk inleder en ny epok på DeviantArt och Pixiv? Mechadesigner? Bakgrundsmålare? Ljudtekniker?

 

Vad skulle du göra, om du kunde och fick chansen? Vilka skulle dina bidrag vara?

 

Kom ihåg: inlägg om dagar 1-4 kommer hädanefter att raderas!

 

Fotnot: skriv gärna lite längre inlägg. De olika ämnena är inte tänkta som frågor som ska besvaras kortfattat, utan som idéer att fundera över och spinna en text omkring, som ett slags "blogginlägg i foruminläggsform".

 

 

Jag skulle absolut vara producenten/manus författare!

Då skulle jag göra nya version av serier med dålig slut/ dåliga utföranden, alltså där potential fanns men inte användes. Eller göra min egen "bästa anime" där inget är dåligt och allt är bra!!!!

[Volbla]

Fram till 4-5 månader sen hade jag ju faktiskt tänkt utbilda mig till ljudtekniker, och jobba inom animation lät redan då som en möjlig framtidsutsikt. Fantasier om att flytta till Japan för det tog jag aldrig på något större allvar, men om det är det som är frågan så är mitt svar antingen ljudtekniker eller soundtrack-kompositör, hands down.

 

Eftersom ljudesign är en rätt subtil del av slutprodukten, och det inte känns som att ljudteknikern skulle känna så mycket av kvaliteten på resten av produktionen (förutom röster), så skulle det nog inte göra mig så mycket att jobba med relativt kassa serier, eller kanske t o m porrspel. Bra ljud kanske känns bortkastat på en skitserie, men det skulle ändå även vara mitt egna konstverk skilt från resten. Det är än mer sant för ett bra soundtrack (fast jag vill gissa att en kompositör skulle ha mindre frihet i sitt arbete).

 

Tror jag

[Najica]

Troligen som en röstskådis (HAH!) eller översättare. Jag tror inte jag skulle passa för någon av de andra rollerna för att vara ärlig. Inte för att jag tror att jag direkt passar som röstskådis heller men nåja.

[Olji]

Antingen röstskådis eller tecknare, tror jag skulle föredra röstskådis mest dock...

[Zzang]

Ibland när jag sitter ensam i bilen på en längre resa kan jag börja prata med migsjälv i olika karaktärsröster, en bagare från småland möter en spårvagnschaffis från Göteborg t.ex. Då kan jag ha diverse påhittade konversationer, gärna med lite humörändringar så att den ena blir arg, glad eller ledsen och på så vis öva olika tonlägen även med annorlunda dialekt än min naturliga. Minns även att jag tyckte redan som liten att vissa dubbade TV-serier hade väldigt dåliga röstskådisar (Jag skulle antagligen inte göra det bättre men man kan ju låtsas)

Därför hade jag gärna velat bli en seiyu, utan att kunna namedroppa några fysiska personer är mina favoritröster Gin i Gintama, Itoshiki i Zetsubou sensei, Zoro i One Piece och Hajime Saito i Kenshin.

 

När jag jämför anime och manga är det oftast inte animeringen som är det viktigaste, det är rösterna och musiken. Utan bra musik och bra röstskådisar kan även den snyggaste animen kännas fattig.

 

Edit: För övrigt tycker jag japanska bolag borde ta in utländska röstskådisar för att göra Amerikanska roller, har fortfarande inte hört någon övertygande japan som låtsas vara engelsktalande. Där hade jag överträffat de flesta japaner iaf ^_^

[doppler]

Som amatörljudtekniker och elektronmusiker skulle jag inte tacka nej till chansen att få ljud- och musiksätta en animé. Vet inte hur intressant man kan göra ljudet av bomullstrosor som träffar ett ansikte, men jag skulle banne mig försöka.

Drömmen vore att få jobba med någon extrem retroproduktion och ges möjligheten att smeta ner hela ljudbilden i fjäderreverb, bandekon och brus. Gärna en robothistoria så jag kunde få gå lös i mitt bibliotek av ljudupptagningar från industrimaskiner.

[Volbla]

Edit: För övrigt tycker jag japanska bolag borde ta in utländska röstskådisar för att göra Amerikanska roller, har fortfarande inte hört någon övertygande japan som låtsas vara engelsktalande. Där hade jag överträffat de flesta japaner iaf ^_^

T-fucking-K i Angel Beats. Det är vad man får när någon utlänning spelar röst i anime. Ren och skär manlighet, med andra ord.

[Klona]

Röstskådis vore någonting och jag brukar vara rätt bra på att leva mig in saker så varför inte. Det får inte glömma heller att det vore coolt som bara den att se/höra en riktigt bad ass-karaktär med ens egna röst.

 

Annars vore manusförfattare något med, att skriva färska och storslagna historier och sedan se hur de blir till slut(på gott och ont.)

 

Amerikanarna i Eden of the East är såvitt jag vet amerikaner som pratar.

[Sadfriend]

Jag skulle kunna tänka mig vilja vara en rik sponsor. Får höra lite koncept och läsa lite manus, bestämma mig vad jag vill satsa mina pengar på och vara en del av det hela. Folk lyssnar ju bara på folket med stålarna så why not?

 

Sen kan jag korrumpera massa fantastiska serier genom att göra dom till fanservice-blaska.

 

[nebukanessar]

Helt klart mannen som sköter inplastningsmaskinen till DVD-fodralen:)

[Sceleris]

Jag skulle vilja prova på det mesta i animéproduktion (i fantasi-/idealsituationer, vilket är ämnets förutsättning). Det känns som många intressanta utmaningar: att klura ut lösningar på problem som hur varelser och effekter borde se ut i rörelse (animatör), hur någon viss maskin borde låta (ljudsättare), hur miljöerna borde se ut och vara inredda (artdesigner) och så vidare.

 

Det roligaste och mest intressanta arbetsmomentet tänker jag mig dock att regirollen är. Givet mina förutsättningar (färdigt manus, krav från producenter), hur vill jag realisera verket? Hur kan jag berätta visuellt att huvudpersonen är panikslagen? Hur kan jag förmedla en känsla av instängdhet? I vilket tempo borde denna roliga scen fungera bäst? Kan jag kasta in några visuella signaler här? Borde jag ha slowmotion i denna actionsekvens? Vilken musik passar bäst? I vilken ordning borde jag sätta dessa tre scener för bästa balans?

 

Jag kan ju givetvis inte regissera, men om jag kunde och fick chansen så skulle jag helst vilja sätta min egen prägel på det sättet. Även om jag så fick ett dåligt snuskharemseriemanus så skulle jag kanske kunna göra något mer intressant med det, på samma sätt som Hideaki Anno i Evangelion kunde göra den bästa "killen faller och tar tjejen på brösten"-scenen någonsin.

 

Med Sadfriend som sponsor, IJK som producent, Klona som manusförfattare, Volbla som ljuddesigner, Negi som karaktärsdesigner, Olji som chefstecknare, röstskådisar Najica och Zzang i huvudrollerna och med dopplers brusmusik i bakgrunden skulle det bli succé, jag lovar! ;3

[idrougge]

Det är svårt att föreställa sig sig själv som tecknare om man inte kan teckna. Inte för att jag kan regissera eller skriva manus heller, men det är två yrken som jag åtminstone skulle vilja prova på. Animéfotograf är ett sånt yrke som inte syns så mycket, men det skulle kunna vara väldigt spännande. Dock krävs först att man börjar teckna på celler för att det ska vara ett givande uppdrag för mig – att syntetisera ihop bildfiler i Final cut låter ungefär lika roligt som att klippa Animéradion.

Med tanke på hur animéindustrin funkar är jag dock osäker på om jag skulle bli långvarig i branschen – att så många stora animatörer och regissörer har dött i magcancer tyder på att den är stressigare än jag skulle orka med.

 

Doppler är välkommen att jobba som ljudläggare. Jag kan numera höra om en serie är utlagd på Ishida eller Fizz, och varje gång jag hör det där dörrljudet från Gundam ryser jag. Kunde de inte åtminstone spela in några olika sorters gångjärn?

[Sceleris]

Dag 6: "Den som väntar på något gott..." Vad ser du fram emot mest av allt just nu?

(Obs: endast animerelaterat.) Den som väntar på något gott väntar alltid för länge, som Klona brukar säga. Finns det något på horisonten som du ser fram emot med iver? Är det en kommande film som ska få premiär? En TV-serie baserad på din favoritmanga? Ett skivsläpp så att du äntligen kan komplettera din soundtracksamling? En konsert med alla dina favoritröstskådisar? Eller längtar du helt enkelt på att moétrenden ska ta slut, eller att mechagenren ska göra storslagen comeback? Att animébloggar ska förpassas till historiens sophög? Drömmer du kanske om animéfanzinens revansch?

 

Berätta för oss vad du längtar efter!

 

Kom ihåg: inlägg om dagar 1-5 kommer hädanefter att raderas!

 

Fotnot: skriv gärna lite längre inlägg. De olika ämnena är inte tänkta som frågor som ska besvaras med ett kort "ja" eller "nej", utan som idéer att fundera över och spinna en text omkring, som ett slags "blogginlägg i foruminläggsform".

[Sadfriend]

Det enda jag sett fram emot de senaste åren (och det här har jag sett fram emot enda sedan jag såg smygbilder som cirkulerat på internet) är Berserk filmerna. Jag känner att jag med större sannolikhet kommer bli besviken eller reta mig på någon liten detalj men ändå ser jag fram emot det.

 

Jag tror för övrigt att animen dör före moébranschen försvinner.

[Olji]

Hmm, ingen serie jag längtar efter speciellt, sitter dock och hoppar av spänning tills översättningen till Steins;Gate är klar, kan inte vänta att spela det!

Väntar även på översättning till Little Busters, fast inte med lika mycket längtan...

 

Måste dock titta på mer mecha, så hoppas att den genren får en comeback också... (min animelista är inte speciellt smockat av mecha... Skäms på mig, har även en känsla av att jag skulle gilla det... Måste ta mig tid till alla hyllade serier som man hört om)

Om inte annat så skulle man gärna se att moetrenden tonades ner, gillar det lite då och då men tycker det dyker upp alltför mycket nu... Mera mörka historier till folket!