31 dagar i animens tecken (2011)

[Jinnai]

jag är nöjd med Yu Yu Hakusho har avslutats korrekt

och skulle vilja se mer av den

men bäst är nog att låta bli.

[idrougge]

Kompeki no kantai är oavslutad med stora mängder oanimerat originalmaterial – samt tillräckligt usel och illa tecknad för att inte förlora något på en fortsättning. Annars säger jag som när My postade sin önskesäsong som bl a innehöll filmatiseringar av mina favoritmangor som Klanen Poe eller Thomas hjärta: Det låter bra på pappret, men i verkligheten skulle det se ut som Rainbow, och det är inte gott nog.

[Sceleris]

Ett verk känns avslutat och när det har uppfyllt de mål som det satt upp för sig självt. Om handlingen ligger i fokus så ska förmodligen knipan vara avvärjd och allt ha återgått till en stabil situation. Om det handlar om två människors relation så vill jag förmodligen att något ska ha cementerats -- kanske att man vet att de får varandra, eller att man vet att de inte får varandra. När en serie vill visa en karaktärs formativa upplevelser så måste hon ju vara en annorlunda figur när allt är överstökat. Om det är ett centralt tema så ska det kännas färdigutforskat.

 

Det är därför jag inte nämner verk som Nana, vilken behöver en uppföljare. De två Nanas historia är långt ifrån över efter 47:e avsnittet. Jag nämner inte heller favoriter som Akira -- den vill jag inte se mer av, det skulle bara kännas antiklimatiskt -- eller Honneamise -- som ju redan mästerligt har avtecknat den mänskliga upptäckarlusten.

 

Så på ämnet animéverk som känns helt kompletta men ändå tål att fortsättas har jag endast några få. Eve no Jikan behandlade (på ett föredömligt sätt!) ett stickprov ur ett samhälle i förändring, och de olika karaktärernas situationer togs upp och avslutades. Det behövs inget mer Eve no Jikan. Ändå måste jag säga att jag vill ha det. Jag vill ha överblicksbilden av dess samhälle, jag vill se en storskalig "tänk om"-situation. Temat "robotar som människor" är inte nytt, men det skulle tåla att prövas i "Eve no Jikan säsong 2".

 

I Ghost in the Shell: Stand Alone Complex prövar man olika sätt som sammansmältningen mellan människa och maskin kan påverka samhället. I första serien är det emergenta imitationer i bakgrunden av en politisk-medicinindustriell komplott, i 2nd Gig är det terrorism och flyktingkris, medan filmen berör Japans åldrande befolkning och sociala skyddsnät. Varje del är komplett, både i handling och karaktärsutveckling, men hemliga polisstyrkan i Sektion 9 kan för min del utforska många andra möjliga fenomen utan att serien börjar kännas gammal.

 

Ett mindre tematiskt och mer storymässigt exempel är Baccano: hotet på tåget Flying Pussyfoot är över, men det finns ingen gräns på hur många roliga, blodiga galenskaper som en bunt odödliga gangsters kan hitta på! (Lyckligtvis (?) har jag fortfarande inte sett de fyra extraavsnitten.)

[Sceleris]

Dag 3: Vad är det bästa som du inte har sett?

Dygnet har ju som bekant bara 24 timmar, och då måste man ju hinna med tråkiga saker, som att sova, äta och träffa andra människor. Konsekvensen är att man måste prioritera vad man ska göra och vad man ska se. Vad har du själv för anime som du är bergsäker på att du skulle tycka om men inte ännu sett, och varför har du inte?

 

Kom ihåg: inlägg om dagar 1-2 kommer hädanefter att raderas!

[A-lan]

Det bästa?

Det är svårt att avgöra, med tanke på den långa listan av anime som jag vet är jättebra, men jag inte lyckats se på än...

[Voffe]

Det bästa?

Det är svårt att avgöra, med tanke på min långa lista av animé jag redan vet är jättebra.

 

...

 

Men när jag gnuggar geniknölarna lite så dyker Full Moon wo Sagashite upp i huvudet. Jag vet inte om det är det absolut bästa som jag inte sett, men den är nog en av dem. Anledningen? Jag har vart nära att slå på den vid flera tillfällen, men för mycket skit har kommit i vägen helt enkelt.

[Olji]

Humhum...

Vet inte faktiskt, har hört mycket bra om Gintama, men har inte börjat titta på den av nån anledning.

Har inte tittat på Kanon heller... Av nån konstig anledning.

Sen tror jag även att jag skulle gilla Steins;Gate, fast jag väntar på översättningen så jag kan spela spelet innan, så den har jag en anledning för i alla fall.

[Volbla]

Argh! Här missar man två stycken högst intressanta dagar. Det lönar sig aldrig att resa hemifrån.

 

Fråga tre har jag i alla fall rättframt svar på. Cowboy Bebop, Kare Kano och Galaxbögarna är de serier som ligger härnäst på min "att se"-lista, just för att de verkar vara de bästa jag inte sett, och jag bestämt mig för att ta mig i kragen. Det finns alldeles för mycket bra saker jag inte sett, antagligen bara för att jag är lat. Det är lättare att se på mediokra komedier.

[Negi]

Ghost in the Shell: Stand Alone Complex 2nd GIG har jag inte sett ännu då jag saknar en av DVD volymerna mitt i och det tar emot att se just de avsnitten på annat sätt. Med första säsongen i minne är chansen väldigt låg att jag inte skulle absolut älska denna.

 

Cowboy Bebop och Twelve Kingdoms har jag också skippat hitills då jag prioriterar konstigt när jag ska beta av min animesamling. Sen så spelar det nog in har båda konstant blivit hype:ade ganska rejält under alla år jag läst om anime på internetforum. Har blivit så att jag hellre ser något halvdant som inte har några förutfattade "krav" på sig än där konsensus är att de är bra. Vilket är rätt befängt med tanke på att folk fått mig att se underhållande serier som Utena, Galaxbögarna och Code Geass med flera.

[Freiztan]

Som jag inte sett alls vet jag inte riktigt, de flesta serier som jag tyckt verkat intressanta har jag i alla fall sett något minimum av. Kanske tredje Yamato-serien, och den vilar bara eftersom jag inte sett hela andra.

[Klona]

Finns en hel drös av serier som jag vill se och tror att jag kommer gilla men de som jag direkt kommer att tänka på är Legenden om galaxhjältarna och Gintama. Jag har hört gott om båda men jag har blivit avskräckt då båda serierna ligger på över 100 avsnitt men någon dag ska jag ta tag i dem, en dag när det känns rätt helt enkelt.

[Hikari no Hohenheim]

Utena känns som en serie jag skulle uppskatta mycket, och den enda anledningen jag kan ge till att jag inte sett den en är för att den är gammal och jag vill helst se den på DVD. Nu när DVDerna har börjat ges ut är dock min ursäkt pengar. Som vanligt.

 

Ser också fram emot att se Haruhi Suzumiya-filmen, och samma anledning som ovan gäller. Måste se till att åtgärda det snarast innan jag råkar höra något jag inte vill.

[idrougge]

Jag skulle nog gilla Dokaben, och den har jag inte sett en enda minut av.

Annars har jag inte sett tillräckligt mycket av Macross, eller uppföljarna på Yamato.

[doppler]

Vintergatans Hjältesaga är jag helt och fullt övertygad om att jag kommer att älska, bara jag tar mig tid att se den.

[Sceleris]

Det totala animéutbudet känns inte lika spännande som för tio år sedan. Jag har givetvis otroliga mängder osett, inklusive superpopulära serier (till exempel Bleach -- som jag dock förmodligen kan klara mig utan), men det känns som att jag har en hyfsad koll på vad som finns, och speciellt på vad som borde falla mig i smaken.

 

Och det är rätt mycket -- men jag kan inte längre se en skymt av något som jag tror kan bli en del av mitt animéfundament, den där samlingen verk som påverkar mig i grunden. Det senaste var nog Vintergatans hjältesaga, och det var mer än fem år sedan. Antingen så börjar det vara allt som 50 år av animé har att erbjuda mig i termer av sådant som kan påverka mig djupt känslomässigt, eller så är det jag som har förändrats så mycket att inget längre kan bringa mig ur fattningen. (Det är klart, det mesta av det "livsförändrande" såg jag när jag var 14-16 år...) Det är kanske därför jag ser fram emot Evangelion:3.0 så mycket -- jag har en svag, svag förhoppning om att Hideaki Anno ska kunna psyka mig så mycket som han gjorde med End of Evangelion.

 

Men. Det finns trots allt sådant som jag tror att jag skulle ha väldigt roligt åt att se, även om jag kanske inte blir omskakad, några riktiga guldkorn. Area 88 (OVA:n) har jag höga förväntningar på som en välanimerad krigshistoria. Jag har alltid gillat Rumiko Takahashis serier, bristfälliga som de må vara, och den gamla fanfavoriten Maison Ikkoku ser jag fram emot att se, och om jag någonsin kan bli mindre av en dilettant så kanske jag verkligen kan uppskatta Versailles ros. Det är också en anledning till att jag inte sett den ännu -- jag känner mig inte redo. Jag står i sensibilitet fortfarande närmast 00-talet. Därför ser jag också fram emot Natsumes vänskapsbok, som jag inte sett eftersom jag inte varit i behov av "läkande anime", och Erin: Besttjusaren, som jag inte sett eftersom "den finns på Crunchyroll, så då kan jag se den när som helst som inte är nu" (till förmån för något sämre som jag inte behöver behandla med respekt).

[Sceleris]

Dag 4: "I'm too old for this shit!" Kommer du någonsin att växa ur anime?

Ingenting varar för evigt, inte heller en hobby. Hur ser du själv på ditt animetittande? Kommer du att titta på gamla avsnitt av Inuyasha på ålderdomshemmet, eller räknar du kallt med att inte överleva otakuutgångsdatumet (= 30 år)? Skulle du sluta för din makes eller makas skull, eller skulle du hellre göra slut på förhållandet? Det är också nu som vi kan sörja våra tappra vänner som vi tappat på vägen -- de före detta animefansen.

 

Kom ihåg: inlägg om dagar 1-3 kommer hädanefter att raderas!

[idrougge]

Jag är för gammal för att ragga på konvent, alltså har jag ingen flickvän som kan hindra mitt långt framskridna otakutillstånd.

Jag kan lätt föreställa mig en framtid som 60-årig otaku, det svåra är åren däremellan.

[nebukanessar]

Är rysligt nära 40 and still going animestrong! Tror iofs att allätandet blir mindre och mindre med åren så jag föreställer mig själv lätt som en finsmakare av anime på ålderns höst.

[Olji]

Det tror jag nog, fast det är ju trots allt 13 år kvar så man vet aldrig.

Dock så skulle jag inte ge upp något av mina intressen för en relation, gillar dom inte hur jag är så får det helt enkelt vara.

Ensam är fri :]

[Freiztan]

idrougge: Du får börja se fram emot Heisei monogatari, som kommer att sändas vårsäsongen 2044.

 

Självklart växer man från rätt mycket animé. Lain t.ex. var väl bra när man gick på gymnasiet, men när jag går tillbaka till den nu är den inte mycket att ha. Å andra sidan har jag ingenting emot att ha tråkigt, så jag kan fortfarande gott pina mig genom femtio avsnitt GodSigma. Förhoppningsvis får de flesta en mer raffinerad smak med ökad ålder, och inser att majoriteten av all animé är rent förbannat usel.

 

([reklam] min nästa artikel i bästa Hunter S. Thompson-klass för Mangafilm.se har nästan precis denna vinkel.[/reklam])

[Klona]

Jag kommer nog att fortsätta titta på animé även när jag blir äldre men hur mycket är svårt att säga, det varierar ju väldigt mycket från månad till månad.

[Najica]

Troligen. Kanske... Jag hoppas på ett troligen. Svårt att veta vad som kommer hända efter gymnasiet, så även om jag kanske inte tittar lika mycket som jag gär "nu", så hoppas jag att jag iaf kommer se på lite :3

 

As for förhållande... Man får helt enkelt finna sig i varandras hobby~ Annars så, njae, skulle inte dumpa min hobby för någon annan~

[doppler]

När man kommit så långt i livet att man skaffat sig en stabil sysselsättning och köpt sig en bostad utan att tappa animéintresset på vägen så känns det som att det håller i sig åtminstone fram till fyrtioårskrisen, kanske till pensioneringen. Om min flickvän tänker fortsätta titta på Idol och samtidigt ha åsikter om att jag ser på tecknat så lyssnar jag inte.

[Volbla]

Jag kommer nog alltid att se om gamla serier som jag tycker om, precis som det händer med favoritfilmer då och då, men jag tror inte att jag alltid kommer följa nya serier så som jag gör (försöker göra) nu. Till slut får man väl nog med skräp. Det skulle kanske vara om den allmäna tonen och kvaliteten på de serier som produceras ändras radikalt.

 

Jag ser nog inte att jag någonsin skulle sluta vara en nörd, dock. Vad det nu innebär... Vilken skrivbordsbakgrund man har på datorn...

 

Relationer? Pah! Sånt där ska man sjunga om, inte leva efter.

[Hikari no Hohenheim]

Senaste avsnittet av animéradion påminde mig hur ur fas jag verkligen är med dagens anime. Ingenting som togs upp fångade mitt intresse mer än att jag bara kunde skratta åt moe-fokuset. Än så länge tar jag mig fortfarande tid och tittar på en serie här och där, men om inte japan börjar lägga krut åt att göra serier bra historia och karaktärisering, UTAN att översexualisera det, kan det hända att jag tappar intresset om några år.

 

Mediet tecknad film som sådant är dock en annan femma. Det intresset kommer alltid att bestå, vill jag tro.