Att komma ut ur garderoben som otaku

[dotboy2]

Jag har kommit ut ur garderoben helt. Det känns ganska skönt faktiskt.

Jag har tröjor med otaku tryck ( tom med "Idol" jpop tryck också ), pins/märken etc.

Just nu funderar jag på att skaffa en cykel, den kommer jag givetvis "itasha" pimpa

Har svårt att tro att någon jag umgås med inte vet att jag är total nerd.

Träffade f.ö min nuvarande flickvän ( eller vad man ska säga att hon är ) i anime/otaku sammanhang.

Min exbitch fru lär väl iofs haft mitt nerderi som en stor anledning.....

 

PS: just det, jag är 46 år DS

[Olji]

Man går ju inte runt och berättar att man är otaku (fast man har ju lite animerelaterade teman och liknande på skoldatorn, spelar även Touhou på morgonen innan skolan börjar), dock så skulle man inte neka om någon frågade.

 

Med tanke på att jag och min kompis konstant citerar olika animes när det passar så tror jag att klassen vet om det, kanske mest pga att vi spelar J-pop på rasterna ibland... samt att vi pratar japanska (bara det vi kan, vilket inte är mycket.... än....)

 

Att man spelar VN och den mera vuxna sorten vet nog inte speciellt många om, mest mina närmaste vänner och otakukompisar, brukar skämta om det ofta dock xD

[Riz]

Jag är 17 år, så anime är väll inte direkt något konstigt för mina polare, dock så är det lite pinsamt att förklara för någon vuxen '' Jag tycker om tecknade serier! :D'', dom ser ju inte skillnaden på Kalle Anka och tex Naruto.

[Kidaw]

Varför ska man behöva komma ut som "manganörd"? Annan kultur som tex. sport är minst lika nördigt, det är bara mer socialt accepterat i Sverige och där för kallas det inte för nördigt. Hatar att folk ser anime/manga som en barnslig/fånig hobby och att jag tvingas försvara mitt intresse, samtidigt som de inte klarar av att man bemöter dem med samma argument "att sport etc. är barnsligt eller nördigt" både barn och vuxna spelar ju fotboll.

 

Man ska stå för det man gillar och den man är men man behöver inte kalla det för nörderi för det. Alla som på nått sätt känner mig vet om mitt att jag gillar anime/manga och Japan, dock vet inte alla till vilken grad.

[Sceleris]

Varför ska man behöva komma ut som "manganörd"?

Det svarar du ju på själv: för att stå för vad man gillar. Det är ju något av ett socialt stigma över att gilla serier och tecknad film som vuxen, och om man inte döljer vad man gillar så är det att "komma ut".

 

Fast det kanske var en mer retorisk fråga... :P

[Kidaw]

Det är nog mer en retorisk fråga.

 

Syftade på att man egentligen inte ska behöva kalla det för nörderi, utan att det är samhället/kulturen du lever i som ger människor som är fans av "nörgiga saker" epitetet nörd. Ordet nörd har ju en negativ betydelse så det är inget du väljer att kalla dig själv uten en titel som andra sätter på dig för att de uppfattar dig som konstig.

 

Jag förstår uttrycket "att komma ut" och har inget problem med att man säger så. Tycker bara att man hellre ska kalla det för fandom istället för att se det som om man kommer ut med sin nördighet.

[Madoka]

­

[larsleo]

Hehe.. jag har nästa svårare att förklara all krigslitteratur* i bokhyllan för icke-kollegor än mina relativt få animefilmer i filmhyllan :D

Sen att man faktiskt kan se ghost in the shell och Jin Roh med kollegor gör saken inte sämre

Men det är väl inte så att jag hoppar runt och skriker "jag ser på anime och läser manga!!".. då mitt intresse är relativt litet.. och går lite i vågor..

 

*har 2/3 av 2 bokhyllor med krixalitteratur... och rätt mkt är om Wermacht.. det brukar man få förklara.... *mummel*

[Sceleris]

Ordet nörd har ju en negativ betydelse så det är inget du väljer att kalla dig själv uten en titel som andra sätter på dig för att de uppfattar dig som konstig.

Är nörd så negativt nu för tiden då? Jag skulle väl knappast säga att det är mainstream att vara nörd, men att kalla sig för nörd är väl inte så illa nu? "Ja, jag är ju något av en kameranörd" eller "jag är musiknörd". "Nörd-chic" och sånt.

 

(Pic related?)

Spoiler

[Klona]

Som jag säkert nämnt förut så brukar jag säga att jag är intresserad av TV-spel, animé manga och liknande saker och pratar gärna om det med folk som är eller verkar intresserade men jag brukar inte prata om det för de som inte är intresserade.

 

Angående min figursamling så har jag varit lite mer tyst om för jag vet inte hur folk riktigt reagerar när en vuxen kille säger att han samlar på plastfigurer från olika serier, mest är det väl för att mina kompisar oftast kritiserar mina köp av dem men har helt enkelt accepterat att jag kommer fortsätta att köpa dem. Fast jag visade min samling för tre personer jag pratar med mest på jobbet och de verkade inte tycka varken bu eller bä, för att citera vad en av dem sa "Jaha då ser jag vilken fetisch du har" sen var det inge mer med det. Några andra har sagt något i stil att det är som att samla på frimärken eller bilar, fast att det kanske är lite mer accepterat av samhället.

 

Sceleris: Din bild går inte att se men det kanske var meningen?

[Rezerz]

Familjen känner till det, dem i skolan som jag umgås känner till det. Är inte direkt hemlig om det men springer inte om till dem jag känner som jag vet inte gillar det och pratar om det. Är jag bland nytt folk så är det inte som att jag springer fram och frågar "kollar ni anime" utan nämner någon det så är det självklart att jag försöker flyta med i samtalet.

[drend]

Innan mangamålets pik för ett par år sedan då anime och manga ansågs vara barnpornografi (åtminstone var det så diskussionerna löd på min arbetsplats) kände inte många - om någon - på mitt jobb till mitt intresse. Möjligtvis att jag nämnt att jag skulle iväg på konvent eller att folk frågat om min tatuering (Uppcons logga på handleden) varpå jag svarat "fribiljett till östasiatiskt konvent i Uppsala" utan följdfrågor. Hur som; när mangamålet togs upp på en lunchrast och snacket gick som ovan nämnda så klargjorde jag en del missförstånd och sedan dess har mina arbetskamrater vetat om mitt intresse.

 

Familjen har alltid vetat, kompisarna under åren har vetat (minns exempelvis att jag ouppskattat tog med mig Cyber City Oedo 808 till en filmkväll i grundskolan med tjejgänget) och jag är öppen med mitt intresse för de som frågar/ är nyfikna på att lära känna mig.

[Daxter_SSJ4]

Någon som lyckats övertala sina nära och kära att se anime? Mina kompisar stenvägrar och säger att alla är som Pokémon. Häromdan sa min 13-åriga lillebror åt mig att jag är för gammal för att se manga~

[Sceleris]

minns exempelvis att jag ouppskattat tog med mig Cyber City Oedo 808 till en filmkväll i grundskolan med tjejgänget

Haha, det där är ju helt fenomenalt!

 

Någon som lyckats övertala sina nära och kära att se anime? Mina kompisar stenvägrar och säger att alla är som Pokémon. Häromdan sa min 13-åriga lillebror åt mig att jag är för gammal för att se manga~

Jag vet inte hur mycket jag övertalat, men mina storebröder fick ett lättare intresse när de såg lite gammal mangafilm med mig. Min äldsta bror som är 33 ser och läser fortfarande lite anime och manga ibland. Och i högstadiet så blev några av mina blandade VHS-kassetter ganska uppskattade. (Jisses, det här var ungefär strax innan din lillebror var född...) Och min flickvän när vi gick i gymnasiet visade åtminstone ett lättare intresse, främst för Cowboy Bebop och Please Save My Earth-mangan.

 

Min mor, som jobbar på dagis, har jag bara lyckats få intresserad av några Ghibli-filmer (jag gjorde en svensktextad DVD av Kikis expressbud några år innan den kom ut i Sverige), och främst då för sitt jobb.

 

Men jag har inte försökt övertala någon på flera, flera år.

[Daxter_SSJ4]

Jag vet inte hur mycket jag övertalat, men mina storebröder fick ett lättare intresse när de såg lite gammal mangafilm med mig.

 

Det är det steget jag försöker nå :/

[Kokorororo]

Jag är 13 år, vilket betyder att det inte är fullt lika "töntigt" med ett intresse som detta. Lite är det kanske inom vissa kretsar, men de flesta av mina klasskamrater bryr sig inte ett dugg om det. Med undantag av en kille som läser One Piece och en nära vän som även hon fått ett intresse för anime (ganska så "nyfrälst"). Det är dock inte negativt på någon sätt (eller, lite. Min vän har en vana att spoila saker lite då och då och jag fullkomligt hatar spoilers).

 

De flesta andra på skolan vet också eftersom att jag för några år sedan gjorde en undersökning i matten om hur många på skolan som läste manga (det var inte särskilt många). Lärarna vet antingen inte eller bryr sig inte (med undantag för min nya engelska och spanska lärare som faktiskt mejlade mig och frågade efter rekommendationer.)

 

Min familj har visat intresse för mitt intresse (jag vet, mina skämt är dåliga). Brorsan ser på One Piece, alla gillar Ghibli filmerna och jag såg Spice and Wolf med min mamma. Så jag är ganska öppen.

 

Men precis som ni så brukar jag inte prata om det, så länge det inte finns någon som frågar eller visar intresse.

[Jico]

köpte en surfplatta så ja kunde kolla på crunchyroll i smyg när min flickvänn sov. bästa köp jag har gjort

[Xadlin]

Jag basunerar inte ut det. Jag har foton som jag har satt upp på min Facebook, då jag var på uppcon 2010( ja, jag är så gammal att jag var på det sista uppkon konventet) och även satt filmer och tv serier som är animes på mina topp listor.

Det är en del av mig, nåt som jag har en brinnande passion för( som ni andra också har).

 

Jag tar aldrig upp det själv, men kan nämna det om man kommer in djupare på intressen.

 

Är jag mitt-emellan att komma ur skåpet?

Man kan säga att jag är mer "subtle"(men jag cosplayar alltid då jag får chansen SÅ IN YOUR FACE!!!)