Nichijou

[Hikari no Hohenheim]

Om du fann de två första avsnitten bedövande tråkigt så kommer du nog inte gilla någon av de andra avsnitten. Däremot blir den roligare under seriens gång, då de släpper alla spärrar och gör humorn mer och mer utflippad. Förutom partierna med Professorn, de bygger mest bara på Å-Kolla-Vad-Gulliga-De-Är.

 

Och Sceleris: ännu en härligt mörk och bitterljuv bakgrundshistoria! Alltid lika roligt att se folk när folk tar canon i egna händer och hittar på något kreativt!

 

Men vadå "dumt att lägga till djup i en knasig komedi"? Det är ju bland det roligaste som finns!

[Sceleris]

Men vadå "dumt att lägga till djup i en knasig komedi"? Det är ju bland det roligaste som finns!

Jag menar inte att knasiga komedier inte får ha djup, tvärtom så ser jag det gärna. Jag menar bara att jag inte kan göra Vardagsliv till en "djupare" serie. Det är ju kul att använda sin fantasi lite, men det är ju inte så att jag verkligen tillför något till figurernas karakteriseringar.

 

Nu gör jag skillnad på att försöka tillföra djup och att leta djup: kritik och analys av även något så ihåligt som Vardagsliv kan vara roligt och givande, men det bör åtminstone vara kopplat till vad man kan se. Till exempel så kan man ju teoretisera om vad för slags personlighet och känsloliv Mai har och basera argument på episoder ur serien och kanske t.ex. beteendevetenskapliga teorier, men förklaringar som bara sprungit ur min fantasi är desto mindre användbara.

[Hikari no Hohenheim]

Sant, dina bakgrundshistorier baseras knappast på sånt man kan snappa upp från serien. Fast jag skulle ändå säga att din fanon-kontinuitet ändå gör serien mer tankevärd; kan Mais tragiska förflutna ha något att göra med varför hon alltid bär runt på Buddhastatyer? Är skruven på Nano en form av psykologisk pelare för professorn, för att göra det klart för sig att Nano är mammas robot, inte mamma själv? Fast i slutändan blir det förstås inte mer än en fanon-kontinuitet.

 

Angående avsnitt 22:

*Majan har TVÅ hundar! Hon kanske en dag tröttnade på att bo ensam med den hund som skar hennes samvete, och bestämde sig för att skaffa en till för att jämna ut det.

*Stakars Sakamoto. Han borde ju för sjutton dött av det där repet. Lustigt att Professorn som är smart nog att bygga en robot och översättningshalsduk inte vet hur en vanlig kattsele funkar; kopplet är fäst vid magen, inte halsen.

*Hade en dröm inatt att Professorn byggde en riktig människokropp, av kött och blod, och förde över Nanos medvetande till den, men så hände visst inte i det här avsnittet. Attans.

 

Om KyoAnis trend håller sig även i Vardagsliv blir det nog 24 avsnitt, vilket betyder bara två veckor kvar. Synd, jag som börjat gilla serien.

[Sceleris]

Man har sett Mais två hundar förut, så det visste jag redan, men jag tror att hundarna är släkt. Jag tror att Mai bara lät hunden springa lös, så vips en dag knackar det på dörren där det står en granne med en valp. Han räcker över den och säger "se vad din jäkla byracka gjorde med min prisbelönta Lassie!"

 

Det var då hon fick lära sig om hundkoppel -- och kastrering.

 

 

 

Så nu är väl frågan vad som hänt i tuppkam-Tsuyoshis förflutna som gjort honom så envis att han måste motbevisa spöken, exorcister och spåtanter... ;-)

[Freiztan]

Avsnitt fyra var inte lika plågsamt tråkigt som de tre första. Men egentligen har den enda riktiga behållningen hittills varit att den (ja, faktiskt) är en fröjd för ögat.

[Sceleris]

Avsnitt 23.

 

Segmentet med Mio och hennes syster var en sämre upprepning av systerns shogipjäs-sabotage, men jag gillade när livet passerade revy framför hennes ögon, för att man såg deras mor. Då tänkte jag att "äsch, hon lever" -- sen kom jag på att hon kanske inte lever längre... Hö hö hö...

 

Jag gillade delen med syskonen Sakurai, för att hon studsade roligt, och så såg de så förlägna ut. Gillar röstisarna, speciellt Mami Kosuge som är perfekt i rollen. Och eftersom fröken Sakurai bor med fader och broder, verkar ha något av en modersroll för sin lillebror, och har ett sånt där minnesaltare med tänd rökelse i vardagsrummet... så drar jag slutsatsen att deras mor är död.

 

Ja: min bild av serien är att det är som i Evangelion. Allas mammor är döda. Utom Yuukos mamma, som istället verkar vara en föredetta fribrottare...

 

Och apropå min bild av serien... Efter de där inte-direkt-seriösa fanfic-grejerna så kan jag inte lägga bort bilden av Mai som något slags tragiskt missanpassad figur. Hennes vänner visste inte att det var hennes hundar, så de kan inte ha hälsat på henne, och hennes försök till att be om ursäkt är så konstiga. Tidigare i serien har man ju trott att hon var världens jäkla skämtare/troll med stenansikte som presenterar religiösa träsniderier när hennes vänner vill ha hjälp, men nu presenterar hon dem för att be om ursäkt till ett barn -- och blir överraskad när barnet inte gillar det. Hon är verkligen missanpassad!

 

Och... det gör henne oväntat nog till en någorlunda sympatisk person. :x

[Sceleris]

Fniss.

[Sceleris]

tar nog priset!

 

Fråga mig inte i vilken kategori, jag har ingen som helst aning.

[Marbil]

Har man sett ett avsnitt Nichijou så har man sett alla.

 

 

 

Åsså skrev jag berättelsen om Nano och Professorn på MyAnimeLists forum, på engelska. (Även i samma tråd: en smått reviderad version av den första.)

Riktigt bra skrivet, borde göras en "seriös" ova med denna som story!

tar nog priset!

 

Fråga mig inte i vilken kategori, jag har ingen som helst aning.

Oh herregud vad klockrent!xD

[Unn]

Någon annan som har hört den engelska versionen av första OP?

http://www.youtube.com/watch?v=1IMYLzAr7sk

Den är så extremt upplyftande och "catchy" :D

[Sceleris]

Någon annan som har hört den engelska versionen av första OP?

http://www.youtube.com/watch?v=1IMYLzAr7sk

Den är så extremt upplyftande och "catchy" :D

I och med de ljudmässiga skillnaderna på japansk och engelsk (och svensk för den delen) sångstil, typ vilka ljud som betonas och hur de dras ut och sånt, så brukar det inte vara så lätt gjort att översätta en sångtext till något sångbart, men det där var ju rätt okej! ( '3') Fast jag är inget fan av sångstilen; vet inte vad det kallas i musiktermer, men typ "maybe it's a fever; time for bed" vid 0:49, att hon inte håller tonen utan varierar den. Låter så... amerikanskt fjantpoppigt.

 

Och egentligen

så ska ju båda sjungas av en kille, som Hyadain gör det

...

[Unn]

Jag älskar verkligen hur dem skiftar sångare i den duett stilen.

[Sceleris]

Vi har ingen tråd för originalmangan, så jag postar det här. Och jag fick tydligen aldrig tummen ur i maj, när bilden först kom, så jag postar det nu.

 

I mangan var det visst ett tidshopp. Jag vet inte om det är äkta eller fejk, jag vet inte om det bara är för ett kapitel eller beständigt, jag vet inte om det är en "det var bara en dröm"-grej eller en "garanterad" framtid, jag vet inte vilka fler man får se, men här är åtminstone Nano och hennes uppfinnare.

 

Något nyare mangakapitel

Spoiler

 

("Shinonome-laboratoriet")
"Jag är hemma!"
"Åh, professorn. Välkommen hem. Du var tillbaka tidigt idag."
"Nano, har vi nåt mellanmål?"
"Jag har gjort vaniljpudding."
("Det har passerat lite tid.")

 

Om professorn är 6-8 år i vanliga fall så verkar det ha gått 7-10 år, alltså.

 

Inget supermärkvärdigt eller så, och allt verkar ju vara sig likt, men ändå lite kul att se.