Nichijou

[Meatrose]

Titel: Nichijou
Genre: Komedi, Skolliv, Slice of Life, Satir
Sändes: 2011-04-03 till 2011-09-25
Studio: Kyoto Animation
Regissör: Ishihara Tatsuya
Längd: 26 avsnitt



Bakgrund

Nichijou är en manga som både skrivs och illustreras av Arawi Keiichi. Från början var det tänkt att det skulle bli en kort, fristående serie som skulle ges ut i Shounen Ace mellan maj och oktober 2006. Redan i december 2006 var den dock tillbaka i tidningen och serien pågår fortfarande. Nichijou använder sig av en kombination av klassiskt kortserieformat och 4-panels-format vilket mig veterligen är lite ovanligt.

Hittills har fem samlingsvolymer släppts av mangan och nu är det alltså dags för Nichijou att expandera. Det rör sig inte bara om denna anime-adaption som Kyoto Animation står för utan även om ett PSP-spel som beräknas släppas i juli 2011. Med tanke på källmaterialets format inses lätt att det inte finns så särskilt mycket att säga om seriens handling. Vi tar oss istället en titt på huvudrollerna.

Karaktärer


Namn: Aioi Yukko
Röstskådis: Honda Mariko

Yukko är en energisk tjej som inte bara ibland ger sken av att inte ha alla hästar i hagen. Inte helt olikt Konata från Lucky Star är hon en latmask som har väldigt svårt att komma ihåg läxorna och hon förlitar sig därför ofta på att få kopiera sin bästa väns inlämningar.

Yukko röstas av Honda Mariko, en tjej vars röstskådespelarkarriär inte riktigt har tagit fart än. Det har redan mumlats om att hon är Kyoto Animations nästa "göra okänd röstskådis till stjärna"-projekt. Om så blir fallet återstår att se. Helt okänd är hon dock inte då hon har hunnit göra rösten till "Aka-chan", elevrådets ordförande och således också en av huvudrollerna i Seitokai no Ichizon.


Namn: Naganohara Mio
Röstskådis: Aizawa Mai

Mio är Yukkos bästa vän och med andra ord den som får låta sina läxor bli kopierade. Hon är en glad och klipsk person och om man ställer henne jämte de övriga karaktärerna är hon onekligen den som i absolut störst utsträckning påminner om en typisk highschool-tjej.

Rösten görs av Aizawa Mai vars enda tidigare huvudroll är som Yumemi i Sora wo Miageru Shoujo no Hitomi ni Utsuru Sekai


Namn: Minakami Mai
Röstskådis: Togashi Misuzu

Mai är den tystlåtna och tillbakadragna hedersstudenten som ofta ses sitta djupt försjunken i en bok. Hon går i samma klass som Yukko och Mai och de är nära vänner. Hennes återhållsamma beteende gör att det ibland är svårt att veta vad hon tycker och tänker men hon verkar åtminstone vara svag för dåliga skämt.

Även Mais röstskådespelare är ett tämligen nytt namn inom branschen då detta är hennes andra riktiga roll. Hon gjorde dock rösten till Minatsu i Seitokai no Ichizon och det är alltså inte första gången hon spelar mot Yukkos röstskådis.


Namn: Shinonome Nano
Röstskådis: Furuya Shizuka

Nano är en tjej som går i samma årskurs som Yukko, Mio och Mai. Det finns dock en liten sak som skiljer henne från de andra. Hon är en robot. Hon vill framstå som en vanlig tjej men det är inte det lättaste eftersom hon måste "vridas upp" för att fungera. Detta görs med en stor nyckel som sitter på hennes rygg och den är tyvärr allt annat än diskret. Hon har dessutom en mängd konstiga redskap och uppfinningar installerade i sin kropp och dessa blottas när hon ibland tappar kroppsdelar. Trots allt detta tror hon att hon har lyckats lura folk i sin omgivning till att tro att hon i själva verket är en människa.

Furuya Shizuka gör här sitt livs första roll. Det skulle förvåna mig om det blev hennes sista.


Namn: Professor Shinonome
Röstskådis: Konno Hiromi

Vem har sagt att galna vetenskapsmän måste vara män som är till åren komna? Professorn är ett litet geni på fem jordsnurr och det är hon som har byggt Nano. Hon ser ut som ett barn, beter sig som ett barn och är barnsligt förtjust i hajar. Hon modifierar gärna Nano och installerar nya funktioner utan att Nano själv vet om det.

Konno Hiromi är den av röstskådespelarna som har flest roller i bagaget. De som känner igen hennes röst känner nog igen henne som hetlevrade Akira i Lucky Star eller kanske som Suzume i Sora wo Miageru Shoujo no Hitomi ni Utsuru Sekai eller Sae i Amagami SS.

Nichijou som anime

Nichijou betyder ungefär "vardagsliv" vilket kan innebära att den oinvigde kanske får för sig att det rör sig om en renodlad "Slice of Life". Så är dock inte fallet, även om det råkar vara en av ingredienserna. Det är svårt att inte dra paralleller till Lucky Star då serien är enkelt tecknad och består av 4-panels-strippar samt korta historier. Den har därför inte heller någon väl framträdande röd tråd i handlingen. Är de lika då? Jodå, men även om flera likheter mycket riktigt finns där så känns det mer som en korsning mellan Lucky Star, Azumanga Daioh och PaniPoni Dash!.

Precis som i Lucky Star varvas helt galna scener med lite lugnare scener som fokuserar på något scenario man ofta kan stöta på i vardagen. Det kan vara allt från en scen som berör ångesten man kan känna då man skriver ett prov som man inte har pluggat inför till en lång, utdragen actionsekvens i slow motion där Yukko försöker rädda sin favorit i matlådan, korvbiten som hon därför också har sparat till sist, från att ramla på golvet. Man vet kort och gott aldrig vad som kommer hända 2 minuter längre fram i avsnittet och detta är väl en del av charmen med serier av det här slaget.

Ishihara Tatsuya står för regin och för de som inte har koll på denne man kan man väl kortfattat säga som så att han inte bara har en fjäder i hatten vid det här laget. Han har regisserat Air, Kanon, Suzumiya Haruhi no Yuuutsu, Clannad, Clannad ~After Story~ och Suzumiya Haruhi no Shoushitsu. Han har dessutom skrivit storyboard till och/eller regisserat delar av Lucky Star, K-ON! och Full Metal Panic? Fumoffu!. Folk har ju naturligtvis olika åsikter men enligt mig är han ett geni av högsta rang och det ska bli intressant att se vad han kan åstadkomma med den här sortens källmaterial.

[Volbla]

Seitokai no Ichizon

Åå. När Seitokai sändes har jag för mig att det var första anime-rollerna för alla fyra tjejer. Vad trevligt att de får nya roller.

 

Viktigt: Opet är gjort av en viss Hyadain. Åtminstone låten, men animationen också vad jag fattat det. Han verkar vara mer känd än vad jag insåg när jag först hörde talas om honom.

 

Nichijou öppningssekvens

 

[Klibbnisse]

HELVETE! Varför var jag tvungen att läsa ditt inlägg Volbla, du skulle spoilertaggat att Hyadain sjöng i OP-sekvensen... där försvann den överraskningen >.<

 

Skämt åsido, eftersom jag är gratis-CRare så får man väl ta del av avsnittet nästa vecka, men baserat på seriens OP så skriker det att den kommer vara fullkomligt njutbar... det börjar nog bli dags för mig att att sammanställa en lista säsongens nya serier som är värda att se...

[Hikari no Hohenheim]

Yuuko x Mio, sanna mina ord! Du hörde det här först!

 

Skämt åsido, fanns det inte killar med bland huvudrollerna? Det var en av mina större reaktioner från första avsnittet: åtminstone två karaktärer av manligt kön såg ut att kunna vara huvudpersonsmaterial; han med tuppkammen och han med geten. Det skulle vara en frisk fläkt i genren, och skulle göra det möjligt att inkorporera (hemska tanke) hetrosexuell romans.

 

För att jämföra med Lucky Star har jag inte lika höga förhoppningar så här i början, men jag känner potential för att det kan ändras för det bättre. Då den dock saknar det där verklighetstrogna djupet kommer jag nog inte gilla den lika skarpt när det är över.

[Volbla]

Du kommer gilla den när den får en dubb.

[Klibbnisse]

Jag kan tänka mig att det inte kommer bli samma typ av trivia och referensmaraton som de körde i Lucky Star, utan snarare något mot ett mer skruvat Azumanga på syra... <.<

[Meatrose]

Yuuko x Mio, sanna mina ord! Du hörde det här först!

 

Skämt åsido, fanns det inte killar med bland huvudrollerna? Det var en av mina större reaktioner från första avsnittet: åtminstone två karaktärer av manligt kön såg ut att kunna vara huvudpersonsmaterial; han med tuppkammen och han med geten. Det skulle vara en frisk fläkt i genren, och skulle göra det möjligt att inkorporera (hemska tanke) hetrosexuell romans.

 

För att jämföra med Lucky Star har jag inte lika höga förhoppningar så här i början, men jag känner potential för att det kan ändras för det bättre. Då den dock saknar det där verklighetstrogna djupet kommer jag nog inte gilla den lika skarpt när det är över.

 

Jo, det känns som om alla som har sett Lucky Star kommer sitta och hålla utkik efter sådana tendenser. =)

 

Men, angående huvudrollerna; dessa fem är de som vanligtvis listas som Nichijous huvudroller. Vissa andra karaktärer kommer ju vara med en del de med, såsom exempelvis Tachibana Misato (tjejen med jättevapnet i OP) och Sasahara Koujirou (killen som rider till skolan på en get) men även läraren, rektorn och den talande katten. Då jag inte visste hur pass mycket dessa karaktärer kommer vara med valde jag att bara ta med "de fem stora" i introduktionen. Det går ju alltid att lägga till fler i efterhand.

[Hikari no Hohenheim]

Någon gång under avsnitt 2 kom jag ihåg att just sjutton, jag gillar ju bisarrhet för bisarrhetens skull. Jag jag sedan bara lutade mig tillbaka och lät knäppheten flöda över mig uppskattade jag detta avsnitt mer än det första. Med det inte sagt att jag inte finner mycket av det jag ser substansfritt och stundtals meningslöst. Jag kommer exempelvis aldrig se humorn i tjejer som misshandlar killar för komisk effekt, oavsett om det handlar om att ge en snyting eller peppra med hagelgevär. Också introt har jag inte lärt mig gillar, men då har jag aldrig gillat serier där huvudpersonerna dansar och poserar framför kameran för att visa hur gulliga/häftiga de är.

 

Lite fundersam blir jag dock över Famicon/NESen och Gameboyen som fick lite tid på skärmen; är det vanligt att man (icke-gejmers) spelar sådana äldre konsoler i Japan? Liksom, en "spel som spel"-mentalitet jag inte känner till? Eller är bara knas för knas skull i just den här serien?

[Volbla]

Eller är bara knas för knas skull i just den här serien?

Jag antar det. Get-kun spelar ju ett virtual boy i ett kort klipp. Om inte det är knas vet jag inte vad som är.

[Sceleris]

Det kanske är igenkänningshumor för en lite äldre publik, alternativt att det är just de konsoler som seriens skapare känner till.

 

Att 8- och 16-bitarsgenerationen är mer ikonisk gör väl också sitt: när till exempel Shounen Jump-serien Gintama kör Dragon Quest-tema så är det NES-grafik och 8-bitarsljud. Det hjälper till att driva hem poängen (för att de primitiva spelsystemen är tydligare och en större kontrast) och se till att så många som möjligt uppfattar skämtet: de äldre minns spelen, men de unga känner också till dem. Meeen, just här i Nichijou är det ju bara "sight gags", så jag skulle säga igenkänningshumor.

[Sceleris]

till öppningslåten... ('-')

 

Ingen koppling till serien, tyvärr. (Animéserier kanske är för obskyra för att köra crosspromotion med musiksläpp, men små vinkar för fans hade de ju kunnat ge, som i Railgun-öppet.)

[Klibbnisse]

till öppningslåten... ('-')

 

Ingen koppling till serien, tyvärr. (Animéserier kanske är för obskyra för att köra crosspromotion med musiksläpp, men små vinkar för fans hade de ju kunnat ge, som i Railgun-öppet.)

Den måste helt slunkit förbi min youtube-startsida :/

 

Man kan ju undra om Hyadain kommer rida vågen fullt ut och "go pro" på fulltid, så att säga... <.<

[Sceleris]

Aha! Jag tyckte väl att tjejen i musikvideon var bekant. Närmare bestämt tyckte jag att hon såg ut som Natsuko Aso, hon som sjöng öppningslåten till Baka to Test. Jag läste just att Hyadain (som jag inte hade hört talas om före Nichijou började) är spel- och popmusikkompositören Kenichi Maeyamada -- som gjorde just öppningslåten till Baka to Test. Så då får det väl anses som avgjort. (Fast själva rösten ska väl vara Hyadains.)

 

Tjoho. \o/

[Klibbnisse]

Jag läste just att Hyadain (som jag inte hade hört talas om före Nichijou började) är spel- och popmusikkompositören Kenichi Maeyamada -- som gjorde just öppningslåten till Baka to Test.

Lustigt, jag har känt till Hyadain bra länge nu, men hade ingen som helst aning om att han var någon speciell <.<

 

Red. Google räddar!

[Volbla]

Vad häftigt. Jag hade också trott att han bara var en väldigt bra amatör, men istället var han ett väldigt lekfullt proffs. Han förtjänar en kaka.

[Hikari no Hohenheim]

Jag kan inte bestämma mig för om namnet "Vardagsliv" är ett genidrag eller blålögn. Å ena sidan händer precis som vardagslivet här en hel del osammanhängande händelser som ingen annan än KyoAni någonsin skulle göra historia på, men även om man ignorerar diverse robotar och hagelgevär känns det ändå lite onaturligt i det att det är lite för osammanhängande. Kontinuiteten -- borträknat koncepten etablerade från start, som att Mio är kär i getpojken och att katten kan prata -- är lika med noll, vilket gör det möjligt för skaparna att göra precis vad de vill med karaktärerna utan konsekvenser. Är detta medvetet för att de ska kunna sälja alla tänkbara leksaker och figurer?

 

När Yuko och Mai satt och snackade

...och det låter som Mai förklarar sin kärlek för Yuko kunde jag nästan föreställa mig att det var början på ett övertäckande tema, att Yuko får panik när d e ses framöver och vet inte hur och om hon ska säga nej, men såklart var det ett skämt. Hela den scenen var lite talande faktiskt: homosexuell kärlek är något man skämtar om, inte något vidareutvecklar. Jag gruvar mig inför Lucky Star säsong två.

[Sceleris]

Det är ju i huvudsak en skämtserie, så jag tycker nog inte att man i sina teorier ska avvika för långt från skämtseriernas funktion -- komisk underhållning -- men jag tänker mig att en titel och serie som Vardagsliv ska underhålla tittarens fantasi att "någonstans, någonstans som inte är här, så har någon ett spännande liv (till skillnad från mig)". I animéform mer än i originalet, eftersom TV-serien sätter in såna där korta ofokuserade utfyllnadsklipp på samhällen.

 

Jag gillar vanligtvis non sequitur-humor, men det känns lite för konstlat i Vardagsliv. Trots det tror jag inte, och nu kanske jag är naiv, att den här "everything goes"-stilen är för merchandise-tillfälligheter, utan snarare att Arawi med redaktör har gått ut för att designa en värld som ska hjälpa dem på traven att komma på skämt vid behov.

 

"...åsså kastar vi in en kille med tuppkam i klassen också!"

"Varför har han tuppkam?"

"Äh, jag vet inte, men vi kan nog göra det till ett skämt sen."

[Klibbnisse]

Avsnitt fyra, prov-sketchen: GENIALT!

 

Avsnitt fyra, katt-och-tuggummi-sketchen: GENIALT!

 

Avsnitt fyra, kamma-tuppkam-sketchen: GENIALT!

 

Jag tror jag börjar uppskatta den här serien mer och mer... <.<

[Hikari no Hohenheim]

En sak ska erkännas med Vardagsliv: den levererar vad den lovar (förutom titeln). Vid ett tillfälle var jag nära att lägga ner serien för gott, för enspåriga gulleflickor har jag sett förr, men de senaste tre avsnitten har varit mer knas och mindre gull, och faktiskt fått mig att skratta några gånger. Om man bara tar serien för vad det är, kvalitativt fluff, har man ett ganska bra tidsfördriv varje vecka.

[Volbla]

En sak ska erkännas med Vardagsliv: den levererar vad den lovar (förutom titeln).

Menar du att det här inte är karaktärernas vardag?

 

Serien är mer miss än träff för mig. Ibland lyckas den, men jag vill egentligen att den vore mycket bättre, för de flesta koncept som introduceras har potential. Stor potential.

[Meatrose]

Jag måste säga att jag tycker att serien bara blir bättre och bättre. De tre senaste avsnitten (6, 7 och 8) har varit riktigt bra enligt mig.

 

Kul i kanten; jag satt och jämförde mina intryck från början av Lucky Star med vad jag har tyckt om Nichijou såhär i början. Jag har uttalat mig tidigare om att jag har svårt att tro att Nichijou skulle kunna gå och bli "nya" Lucky Star men jag får nog börja överväga att backa lite och ta tillbaka påståendet.

 

Hmm... efter att ha sett första avsnittet kan jag inte säga annat än att jag är sjukt skeptisk till vad Kyoto Animation väljer att lägga tid på at the moment. Ska naturligtvis inte döma ut en serie efter ett avsnitt då flera av mina favoriter har krävt ett tjugotal avsnitt innan de visat sin rätta sida, men som sagt... galet skeptisk efter första episoden. :|

 

Såhär skeptisk var jag i och för sig absolut inte efter Nichijous första avsnitt.

 

Gillade att det var lite av ett referens-maraton till KyoAni's egna serier i episod 4. Måste faktiskt erkänna att jag inte tycker att serien är fullt så pissusel som jag tyckte efter första avsnittet längre. It's growing on me... =)

 

Gillade avsnittet ordentligt. Har gått från att ha varit besviken på KyoAni för att de "spiller tid på skit" till att sitta genom hela episoderna med ett leende på läpparna. <3 Konata

 

Ah, vaknade vid 03:45, ja jag vet att min dygnsrytm är konstig nu, och såg till min stora lycka att avsnitt tio av Lucky Star har dykt upp i etern.

 

Jag fattar inte hur jag kunde ogilla och nästan hata Lucky Star i början. Så jäkla bra det är. Avsnitt tio var ett av de bättre hittills. Non-stop gags ftw.

 

Det är ungefär samma utveckling som nu, med den stora skillnaden att jag inte ogillade Nichijou från början förstås.

[Hikari no Hohenheim]

Jag följer faktiskt ett liknande mönster som Meatrose, fast tvärt om: jag älskade Lucky Star (första rundan) i början men sedan sjönk den i min aktning, medan Vardagsliv kändes helt intetsägande i början men att jag nu har funnit glädjen i den. Visst tycker jag att bitarna med Professorn och Nano känns lite för fluffigt, och Misatos bokstavligt explosiva tsunderebeteende går såklart inte hem för mig, men när Yukko desperat försöker imponera med sin gubbhumor sitter jag mest och skrattar hela tiden.

 

Om inte annat är detta en av de mest oförutsägbara serier jag sett på länge. Man vet aldrig vad som ska hända härnäst, vilka galenskaper de kommer hitta på. Till skillnad från Lucky Star behöver jag inte en dubb för att uppskatta serien (även om jag gärna vill se en bara för ordvitsarna).

[Volbla]

Verkligen? Jag tycker den blivit sämre. I början kunde man ha kul åt alla galenskaper som introducerades. Som, hoppsan. Det är en kille som rider på en get i bakgrunden. Nu tycker jag det mesta bara... inte är roligt. Det roligaste jag haft hittills var nog när Mai gjorde en massa konstigheter medan de hade prov.

[Meatrose]

Då tycker vi olika. I början tycker jag att det bara var en massa slumpmässiga tokigheter som matades fram och att det gjordes på ett (för studion) ganska oengagerat sätt. En del av dem var riktigt sköna men många klipp var ganska intetsägande för mig, de "var bara där" för den slumpmässiga tokighetens skull. Jag tycker att det har blivit bättre. Jag tycker att serien mellan det femte och det sjätte avsnittet tog sig över en ganska hög tröskel och att avsnitten därefter har hållit en betydligt högre medel-nivå. Men smaken är ju som baken. Det vore trist om vi tyckte lika hela tiden. =)

[Sceleris]

Vardagsliv har mest känts likadan rakt igenom för mig (och det är väl kanske så det ska vara i en vardag): välarbetad presentation -- framförallt tycker jag att ljudet är anmärkningsvärt --, och kanske något att dra på smilbanden åt en gång (eller två, om man har tur) per avsnitt. I avsnitt åtta var jag tvungen att fnissa lite åt cykeln, men det bästa med avsnittet för min del var nog inte ett skämt, utan att synthljudet i hiss-sketchen var samma som i en låt på Patlabor 2-soundtracket. Jag tror inte att det var avsiktligt, men jag gillade det.

 

För att jämföra med Lucky Star så tycker jag att de är ganska olika, som komedier sett. Vardagsliv bygger på non sequitur-humor ("random"), och Lucky Star på igenkänningshumor, referenser och en mer personlig bekantskap med figurerna. Skämten är ofta inte kul i sig, utan för att det är ett gäng figurer med specifika personligheter som står för situationerna.

 

Det är därför jag tycker att Vardagsliv fungerar från start: bekantskap med karaktärerna är, så som i varje komedi, förstås en hjälp till att förstå figurernas roller i skämten, men här är det absolut inte nödvändigt. Jämför detta med Lucky Star som börjar med ett gäng skolflickor jag inte känner som pratar om hur man äter en bakelse jag aldrig har ätit. Ingen koppling, inget skämt. Först när man stiftat bekantskapen med dem kan man säga "hihi, den där Konata, hon avskyr minsann att plugga!".