Brustet hjärta.

[Cupcakeillon]

Hejsan på er därute.

Efter många år så har jag sökt mig tillbaka hit till anime.se, kul att vara tillbaks. :)

Dock med något ledsamt att säga. Det är slut mellan mig och min kille sen 24/3 och jag skulle behöva skriva av mig totalt och hitta lite nya kompisar här på anime.se, likaså så skulle jag behöva få någons åsikt om min, nu såkallade, före detta pojkväns och mitt förhållande.

Har jag hamnat i rätt forum?

 

Förlåt! Jag vet att det är luddigt skrivet alltihopa! Men jag skulle verkligen behöva hitta nya vänner och samtidigt få prata ut. Förlåt om jag just kastade bort eran tid. :<

[Sceleris]

Hej! Anime.se tar emot alla återvändare med öppna armar, så det är bara gott att ha dig här, även om det helst hade varit under trevligare förutsättningar.

 

Det är åtminstone rätt forumdel (men är det rätt forum? Vissa gillar väl att skämta om animeintresserade och förhållanden eller bristen därav), så skriv. Vi är idel öga. Kom bara ihåg att inte allt bör sägas offentligt på nätet.

[TheFlyingDragon]

Bara att prata ut antar jag :) Bättre att få ut allt än att hålla det inne.

[Cupcakeillon]

Tack hörni. :)

 

Jo,

 

det är så att vårat förhållande tog slut natten mellan 24 -25:te. Vi hade varit ihop i ca 2 ½ år. Suck. Vi var hemma i min lägenhet då detta inträffade. Han tyckte jag hade en otrevlig ton för vi diskuterade något och så rullade samtalet bara vidare och blev en jättegrej. Då jag kände mig falskt anklagad för något jag inte gjort (ang. tonfallet) så förklarade jag för honom att han gjorde mig upprörd och frustrerad av att fortsätta hacka på mig och mitt tonfall. Jag vet i jössu namn inte vad som var fel. Jag var väl trött osv. men det här bråket kom som blixt från klar himmel. Han fortsatte hacka på mig om att jag var otrevlig och jag försökte gång på gång förklara att jag började bli det pga. det anklagelser han kastade på mig. Men då tyckte han bara jag pratade i cirklar. Nåja, i vilket fall som helst, bråket höll på så ett tag och sen helt plötsligt så örfilade han mig bara! Från ingenstans! Jag tror jag sa något lite syrligt men så plötsligt klippte han till mig!

Någon form av panik spred sig i mig iallafall och han började prata om att gå hem medan jag stod där chockad, och missförstå mig inte nu, jag vet att det jag gjort från denna punkt i berättelsen inte var helt korrekt att göra men det har sin anledning.

Min, tja, nu så kallade, före detta, har för vana att när han blir sur eller arg, totalt vilja skita i mig. Gå hem och sura i flera dagar utan att konflikter löser sig. Det lämnar mig frustrerad och ledsen för mig själv jättelänge och när han väl dyker upp så undrar han varför jag ännu är så sur för att han ju kommit över deta hela, genom att sitta hemma och strunta i mig.

Jag vet att det inte står någonstans i lagen att man inte får göra så men att han gjort så upprepade gånger fick paniken att slå till i mig. Jag backade in i ett hörn med honom gormandes på mig att han ville gå. (I denna stund stod jag inte ivägen för honom och han hade bara kunnat gå, har ingen aning varför han inte gjorde det men det logiska var väl att jag i denna stund stod ivägen för hans skor.)

Då helt plötsligt fick jag för mig att ta tag i hans sko och sprang sedan in i toaletten med den, han följandes efter. På något sätt lyckades jag att stänga dörren bakom oss. Han hotade att ha sönder mina glasögon om jag inte släppte ut honom. Det vågade han dock inte när han fick reda på att de glasögonen var köpte av min mor till mig, så han satte tillbaka dem på min näsa. Men däremot halsbandet jag hade på mig slet han sönder med motiveringen att det ändå varit han som gett mig halsbandet så det spelade ingen roll. Jag älskade verkligen det halsbandet och blev genuint ledsen när han hade sönder det sådär.. Ska också tillägga att jag aldrig haft sönder hans saker hur ledsen och förbannad jag än varit.. Hela denna tid försökte jag tala vett till honom och få honom att lugna ned sig, förklarade gång på gång att om han bara slutade vara så aggressiv och lugnade sig, så vi kunde tala om det så skulle jag låta honom gå, men icke. Han vägrade lugna sig. Efter en stund insåg jag att det inte var någon idé att tala vett till honom så jag släppte ut honom och lät honom gå hem.

 

Senare fick jag ett sms från honom som sa "Nu får det vara slut, imorgon hämtar jag mina saker". Så jag väntade tills nästa dag för att gå hem till honom och kolla om han bara överreagerat, men nej. Han ville bara att jag skulle ta mina saker och gå. Jag försökte prata med honom men han var bara arg och hotfull och ville inte ha något med mig att göra. Jag ville få reda på vad jag gjort fel eftersom vårat förhållande ändå nåt sitt slut och då blir man ju liten nyfiken på vad man kunde gjort bättre osv. Tja, de enda svaren jag fick var att han hatade mig (över en natt bara, rätt ledsamt :<), att jag är söt på utsidan men en demon på insidan, att jag var den värsta människa han träffat i hela sitt liv och att han aldrig kommer kunna ha en flickvän igen pga. mig. Och hela tiden hotade han mig att skynda mig att samla ihop allt jag hade för annars skulle han ta bort och ha sönder dittan och dattan. Det sista jag såg av honom var i princip ett långfinger rätt upp i ansiktet och en dörr som smällde igen i ansiktet på mig. *suck* Jag fick ingen kram, ingen puss på kinden eller ens en handskakning eller "tack för en underbar tid" för de lite över två långa åren vi varit tillsammans.

 

Sååå, det var det det. Kunde inte förklara det mycket kortare än såhär! Eheh, förlåt att texten blev så lång! Urrkk, ska också tillägga att han till och från under kanske ca ett års tid misshandlat mig och sagt att han i princip har rätt till det för att jag enligt honom psykat honom och provocerat fram det. Jag har sällan fått ursäkter för när han gjort mig illa och för det mesta verkar han anse att han har gjort rätt.

 

Vad ska jag tänka? Han gav mig så många löften om giftermål, barn och gud vet vad, och har nu lämnat mig tom som ett bottenlöst hål. ;O;

 

Förlåt, allt jag berättat kanske inte varit lämpligt. Jag vill iallafall veta vad ni tycker och tänker om detta. Om inte annat får man väl ta bort inlägget. >_<;;

[Misho]

Bara det att han slog dig är ju nog för mig att förstå att det är ett psykfall det handlar om, misshandel är inte accepterat under någon omständighet och du bör inte se detta uppbrott som något dåligt utan istället som en ny start för dig där du med denna erfarenhet kanske kan välja bättre nästa gång.

 

Det kan kännas svårt nu och du har under denna långa tid som varit vant dig vid honom och hans sätt vid din sida men det var uppenbarligen dömt att misslyckas och det var verkligen inte för tidigt om det var mer seriöst förhållande på gång. Hade du hellre sett att han misshandlat dig över något bråk när ni väl var gifta och hade barn?, jag kan upprepa mig hur många gånger som helst när jag säger att det är tur att du fick se den riktiga personen redan nu. Alla har inte den turen.

 

Mitt råd, älta det så lite som möjligt, umgås med vänner och nära, gör sådant som du gillar och sådant du gjorde innan han kom. Och framförallt, det var inte ditt fel utan helt och hållet hans, du ska inte känna någon form av skuld eller skam.

[Sceleris]

Oj.

 

Jag kan bara hålla med Misho till punkt och pricka.

[Cupcakeillon]

Det enda jobbiga är väl då att vi hållt ihop så länge. :<

 

 

Nåja, uhm.. Time to make friends! XD

[Cupcakeillon]

Är det någon som skulle vilja bli min kompis här på anime.se isåfall?

Och en liten fundering är vilka som ska till Uppcon nu i år, kanske man kan ses då? :>

[Dark-Zakiya]

urs det där lätt inte lätt

 

jag kan tänka hur du kände dig själv för 3-4 år sedan gjorde en tjej slut på mig o ja jag menar slut på mig hon drog upp alla inte så positiva sidor om mig och förstora upp dem som att det va hela världen efter det jag jätte sjuk som fan min sen hade jag jätte ont i hela kroppen kunde inte änns vrida till en muskel utan få ont i hela kroppen....

 

men det lite synd att vissa människor inte kan tänka på positiva händelse i ett förhållande istället för några bråk man ha haft visst en kompis ha sagt bråk i ett förhållande bruka stärker ett förhållande men det där va nog lite väl extrem

 

hoppas bara du inte råka ut för en sån som en av mina ex-skolkompisar

varje gång han ville ha sex med sin tjej så ville inte hon undvik han henne på en hel vecka

[TheFlyingDragon]

Måste också hålla med Misho, att det är aldrig rätt att slå någon tjej under några omständigheter (så länge de inte är syskon och man vill jävlas med dem, eller riktigt galna psykopater som springer runt med en kniv/yxa/motorsåg/whatever i handen och jagar en).

 

Det låter även som om ditt ex har en hel del ilska inom sig som han inte kan få ut, så det kan förklara det han gör. För det är nästan exakt samma sak med mig när någon gör mig sur eller arg, då vill jag hellre vara för mig själv för annars är risken ganska stor att jag kan råka smälla till någon på käften. Det ska även tilläggas att jag inte har smällt till någon ännu utan lyckats försegla mig själv i tid varje gång.

 

Det där med löften om giftermål och barn kan jag endast säga att man inte ska försöka ta det seriöst ifall man inte känner att man är på samma våglängd och kan tänkas spendera resten av livet tillsammans. Har sett massor av sådana fall hos min kompiskrets där allt har gått åt helvetet när man inte är på samma väglängd. Men en av mina kompisar verkar just nu kunna "go all the way", och vad jag fick reda på från min kompis var att de inte hade diskuterat om några barn eller giftermål överhuvudtaget, utan de hade diskuterat mer om den långsiktiga framtiden, att bli gamla tillsammans och sitta på verandan och se på solnedgången. Bara en sån sak gör att man inser att de kommer skaffa barn tillsammans och gifta sig, inga löften om sånt men det finns redan där undermedvetet.

 

Om jag vore du så skulle jag inte ta tillbaka exet vad jag än gjorde, jag kan självklart förstå att det kan tyckas att det är rätt att göra det, för du kände dig helt enkelt bekväm(?) med honom och han har ändå varit en del av ditt liv. Men som sagt, det är aldrig rätt att slå en tjej och det kan vara oerhört frustrerande när man inte får reda på vad man har gjort för fel.

 

Och som även Misho sa, umgås gärna nu med vänner och familj, sök stöd hos dem. Men korka inte upp dig med allt, utan försök att få ut allting. Ifall du vill ha vänner så finns vi ju alltid här på anime.se, och ifall du bor i Stockholm så finns även jag och många andra här :)

 

Mitt inlägg blev också ganska långt och antagligen inte korrekt med meningsuppbyggnad och allt, men hoppas att det inte gör något:P

[Olji]

Tur att fasaden rasade innan relationen gick till nästa steg, misshandel är något ingen ska behöva stå ut med, dock så känns det ändå sorgligt att det blev avslutat så bryskt efter att ni varit tillsammans i 2,5 år, han kunde iaf varit lite snällare vid avskedet.

Låter dock som om han hade en ganska aggressiv personlighet, dom kan vara svåra att hålla glada, då dom nästan letar efter fel på det man gör.

 

Uppcon är nog en sak jag kan glömma, som en fattig student i strängnäs/eskilstuna så har man inte så mycket pengar att resa nånstans, och när man får pengar så används dom för mina hobbys

Är dock ganska aktiv i forum, så här kan vi prata iaf, blir inte lika bra som irl, men det är iaf något...

[Cupcakeillon]

 

Det där med löften om giftermål och barn kan jag endast säga att man inte ska försöka ta det seriöst ifall man inte känner att man är på samma våglängd och kan tänkas spendera resten av livet tillsammans. Har sett massor av sådana fall hos min kompiskrets där allt har gått åt helvetet när man inte är på samma väglängd. Men en av mina kompisar verkar just nu kunna "go all the way", och vad jag fick reda på från min kompis var att de inte hade diskuterat om några barn eller giftermål överhuvudtaget, utan de hade diskuterat mer om den långsiktiga framtiden, att bli gamla tillsammans och sitta på verandan och se på solnedgången. Bara en sån sak gör att man inser att de kommer skaffa barn tillsammans och gifta sig, inga löften om sånt men det finns redan där undermedvetet.

 

 

Men det är ju just det, vi föreställde ju oss ett liv, precis som det du beskriver, framför oss. Vi hade diskuterat alla de där sakerna och var överens om att man ville gärna, väldigt gärna, hålla ihop så länge. Vi kunde verkligen inte föreställa oss något annat...

Suck. Problemet var väl att han aldrig stod ut med att jag älskade honom mer än vad han älskade mig? Jag menar, jag ville alltid vara runt honom och han kände inte alltid samma sak. Vi var väl, som du sa, ändå inte i grund och botten på samma våglängd. Och han var dålig på att hålla löften och komma i tid, efter att stå ut med ett sådant beteende i två års tid utan större förbättring, så blir man liksom lite less - men han kunde inte alls förstå varför jag blev så hetsig och ledsen på honom och fortsatte göra samma misstag om och om igen med små, små förbättringar emellanåt. Han kunde, kändes det som, aldrig för sitt liv sätta sig in i varför jag blev så rasande på honom efter alla de gånger han lovat nånting men inte gjort det och tyckte jag var oförstående när jag i princip inte bara log och tog emot utan att klaga.

Men jag tror kanske inte det räcker i ett förhållande, liksom, man kan ju inte lova att t.ex. komma i tid och sen komma i tid 4/10 gånger och fortsätta så i all framtid? Eller?

Jag är ingen perfektionist, men efter två år av bristande respekt för andras tid och att hålla löften gentemot andra, så blir man lite less och tappar humöret. Tycker ni inte?

[Cupcakeillon]

Tur att fasaden rasade innan relationen gick till nästa steg, misshandel är något ingen ska behöva stå ut med, dock så känns det ändå sorgligt att det blev avslutat så bryskt efter att ni varit tillsammans i 2,5 år, han kunde iaf varit lite snällare vid avskedet.

Låter dock som om han hade en ganska aggressiv personlighet, dom kan vara svåra att hålla glada, då dom nästan letar efter fel på det man gör.

 

Uppcon är nog en sak jag kan glömma, som en fattig student i strängnäs/eskilstuna så har man inte så mycket pengar att resa nånstans, och när man får pengar så används dom för mina hobbys

Är dock ganska aktiv i forum, så här kan vi prata iaf, blir inte lika bra som irl, men det är iaf något...

 

Men gjorde jag inte fel genom att jag höll honom fast i toaletten i min lägenhet tillsammans med mig? Förvisso hade det sin anledning, som nämnt, hans ville ofta lösa våra problem genom att sitta hemma och sura. Helst inte diskutera problemet alls. Vem som helst kanske hade flippat totalt av det, liksom, att hållas fången?

 

Tja, han sa alltid att jag var den av oss två som tänkte öh.. mer moraliskt rätt och var bättre på det sociala planet, trots detta, så tänkte han sällan eller aldrig på det när vi hamnade i gräl.

 

Ang. hans personlighet så var den så lugn, så lugn i början och sen började den skifta från jättelugn till ett extremt hetisgt eller aggressivt beteende. Jag önskar jag visste de saker jag gjort för fel i vårat förhållande men han valde sällan att faktiskt berätta vad jag gjort för fel med motiveringen att jag blir så ledsen/besviken/arg när han sa som det var.

 

 

Äsch då! Hade varit roligt att träffa dig och ni andra på Uppcon. X) Nåja, blir fler gånger, och som du sa, du finns ju här online, om inte annat. :)

[Cupcakeillon]

Jag tänker förvisso åka ner till Stockholm nu nån gång i april. Någon som har lust att träffas då? :D

[Olji]

Men gjorde jag inte fel genom att jag höll honom fast i toaletten i min lägenhet tillsammans med mig? Förvisso hade det sin anledning, som nämnt, hans ville ofta lösa våra problem genom att sitta hemma och sura. Helst inte diskutera problemet alls. Vem som helst kanske hade flippat totalt av det, liksom, att hållas fången?

Tja, du höll honom kvar för att du ville prata med honom och få honom att lugna ner sig gissar jag, han tog sig ur genom att förstöra något du höll kärt om hjärtat, han kanske gjorde det i ren panik, men jag tror inte det om man tänker på hans motivering till varför han tog sönder den, kan dock ha fel

 

Tja, han sa alltid att jag var den av oss två som tänkte öh.. mer moraliskt rätt och var bättre på det sociala planet, trots detta, så tänkte han sällan eller aldrig på det när vi hamnade i gräl.

När man blir aggressiv så blir man oftast ganska fokuserad på en viss sak, och glömmer allt annat, det är i alla fall en sak jag har upplevt, jag är lugn av naturen, men blir jag tillräckligt irriterad på en person så knäpper det till och jag hamnar som i nån sorts Psykos av nåt slag, med fokus på personen som irriterat mig så extremt och med mord i tanken, jag är helt medveten om vad som händer, men jag kan inte styra mig själv, har dock hunnit lugna ner mig på ett par sekunder så ingen kommit till skada, har inte hänt så många gånger, men det är ingen känsla man älskar precis

 

Ang. hans personlighet så var den så lugn, så lugn i början och sen började den skifta från jättelugn till ett extremt hetisgt eller aggressivt beteende. Jag önskar jag visste de saker jag gjort för fel i vårat förhållande men han valde sällan att faktiskt berätta vad jag gjort för fel med motiveringen att jag blir så ledsen/besviken/arg när han sa som det var.

Att han inte ville såra dig förstår jag, dock så måste man ju veta sina dåliga sidor för att kunna rätta till dom så att säga, sen om det var en del av din personlighet han inte gillade så finns det ju inte så mycket man kan göra

 

Äsch då! Hade varit roligt att träffa dig och ni andra på Uppcon. X) Nåja, blir fler gånger, och som du sa, du finns ju här online, om inte annat. :)

så sant så, blir fler gånger ;)

Ja, checkar oftast alla mina forum var tionde-femtonde minut när jag sitter vid datorn och har internet, så jag kan vara läskigt snabb på att svara ibland gissar jag, vänner på facebook har sagt det när jag har kommenterat inom loppet av ett par sekunder efter dom har skrivit något

[Cupcakeillon]

Om någon skulle vilja ha min mail så skicka bara ett PM till mig. :D

Jag vill så gärna ha nya kompisar. :>

 

 

Fråga till folket, nu när jag ändå kom att tänka på det:

Vilka här gillar World of Warcraft? :D

[Olji]

jag spelar WoW lite då och då, har massa gubbar i olika levlar, mest 20 och neråt, men också en på 80 (som jag inte kan spela längre, hatar patchen >.<)

[Cupcakeillon]

jag spelar WoW lite då och då, har massa gubbar i olika levlar, mest 20 och neråt, men också en på 80 (som jag inte kan spela längre, hatar patchen >.<)

 

Åååhh! 8DD Vad roligt! Gillar du goblins? X)

[Olji]

har inte kört dom faktiskt... har kört alla utom dom nu när jag tänker efter xDD

[Cupcakeillon]

har inte kört dom faktiskt... har kört alla utom dom nu när jag tänker efter xDD

 

VAD?! XD Hur kan du motstå deras charm?! XD

[Olji]

jag har aldrig tänkt på att köra dom xD hade för kul med att leka med andra klasser, hade ju en paus på ett halvår och började strax efter cataclysm, så man hade kul med allt nytt på de gamla raserna.

[Genma]

Precis som övriga verkar tycka så verkar erat uppbrott vara för det bästa, trots att det såklart är tråkigt att sära på sig efter så pass lång tid. Jag kommer precis från ett fem år långt (avslutat) förhållande, så jag vet.

 

Ju längre tid ett förhållande går kommer man mer och mer in i vardagslunken och varandras brister börjar märkas. Är man då inte på samma väglängd, som någon sade, så finns såklart risken att det blir ohållbart i längden. De där småbråken känner jag så väl igen, det börjar med någon småsak och sedan sitter man och ältar kommunikationsproblem med varandra för miljonte gången och blir bara trött på det hela.

 

Självklart är man på lite olika nivå på det mesta, t.ex. att man älskar varandra olika mycket, man vill ha myspys olika ofta och så vidare. Men ibland växer sig klyftorna sig större än varandra och det mår ingen bra av, även om man "vant sig". Om kärleken dessutom runnit ut i sanden hos ena eller båda är det bäst gå vidare, även om man planerat en framtid ihop. Självklart kommer saknaden komma förr eller senare. Och det där med att inte hålla löften, usch ja. Det finns inte många värre saker för ett förhållande än dåliga sidor som leder till förtroendeproblem.

 

Och ja, slaget. Våld i nära relationer ska inte bortses från så lätt, har det hänt en gång så är risken ganska stor att det händer igen, så när det händer för första gången skulle jag råda vem som helst att packa väskorna på en gång. Jag pluggar till sjuksköterska och har läst en del om våld i nära relationer, inget kul.

 

Mitt tips är att du dels umgås en massa med dina vänner (och som du nu tänkt göra, skaffa nya!), samt köpa en Ben & Jerrys och se på en riktigt bra film. Det är mysigt!

 

Nåja, ska inte dra ut på det för mycket på ett offentligt forum, vill du prata av dig finns min mejl på min profil!

 

Och Uppcon kommer jag verkligen till, för elfte gången i rad! Ska jobba med sjukvård, så behöver du ett plåster eller något så ses vi säkert. :)

 

Fråga till folket, nu när jag ändå kom att tänka på det:

Vilka här gillar World of Warcraft? :D

"Tyvärr" skulle jag vilja skriva, även om jag faktiskt gillar spelet (eller *drogen* som jag brukar benämnda det som). Dock spelar jag cirka två månader i taget med halvårspauser, eftersom jag antingen inte har någon att spela med, eller på grund av tidsbrist.

[Cupcakeillon]

jag har aldrig tänkt på att köra dom xD hade för kul med att leka med andra klasser, hade ju en paus på ett halvår och började strax efter cataclysm, så man hade kul med allt nytt på de gamla raserna.

 

Please do! :D Goblins är <3. :D Men så är jag en tjej med udda smak. ^^<3

[TheFlyingDragon]

Jag tar gärna en fika när du kommer till Stockholm, vore skönt med lite vila från skolan också, bara att skicka ett pm när du är i Stockholm :) Spelar för övrigt inte WoW men däremot Dota och SC2 :)

[Cupcakeillon]

Jag tar gärna en fika när du kommer till Stockholm, vore skönt med lite vila från skolan också, bara att skicka ett pm när du är i Stockholm :) Spelar för övrigt inte WoW men däremot Dota och SC2 :)

 

Åh! Det vore awesome! :)

Inte sugen på att spela WoW då? XD<3 *försöka locka folk*