Anime våren 2011

[Voffe]

Jag började på X-Men och så imponerad är jag inte. Det händer inte mycket i handlingsväg, majoriteten av avsnitten upplevs som händelselösa och tråkiga. Och det är som om de verkligen ansträngde sig för att göra fula karaktärsdesigner på vissa ställen. Hisako har jag problem med mer än bara utseende, färgar man Wolverine blå ser han ut som en autentisk Beast, och Beast ser ut som en hund (Cyclops och Storm ser dock badass ut). Förutom det är de flesta karaktärerna irriterande och helt inkompetenta i användandet av sina krafter.

[Volbla]

Men hördu Volbla, ser du Bunny & Tiger nåt då?

Nope. Det har jag inte planerat heller. Borde jag?

 

Hisako har jag problem med mer än bara utseende

Inte tagit mig förbi ep 4 än, men aa. Hisako är pleh. Mitt största problem med X-men är nog att de försöker tvinga handlingen att ta plats i Japan. Liek... varför? Är det omöjligt för japaner att leva sig in i något annat?

 

Men med tanke på upplägget i första avsnittet så förväntar jag mig att någon form av handling ska ta form. Hoppas i alla fall.

[Sceleris]

Nope. Det har jag inte planerat heller. Borde jag?

Du gillar väl superhjältar? Utöver temat så är det en välskriven, kul och västerlandsvänlig serie. Ett avsnitt tycker jag nog att du kan kolla in.

 

Är det omöjligt för japaner att leva sig in i något annat?

Baccano, Heroman, Michiko to Hatchin... har väl förvisso inte blivit enorma succéer i Japan, så, eh, strunt samma.

[Voffe]

Inte tagit mig förbi ep 4 än, men aa. Hisako är pleh. Mitt största problem med X-men är nog att de försöker tvinga handlingen att ta plats i Japan. Liek... varför? Är det omöjligt för japaner att leva sig in i något annat?

De har dom ju gjort med Iron Man och Wolverine också, vilket liksom var hela poängen, och dom har onekligen lyckats med det. Men utöver att återskapa serierna i ett japanskt stuk med en originell handling så känns det krystat och själva konceptet gör sig bättre i västländerna... tycker jag.

 

Men med tanke på upplägget i första avsnittet så förväntar jag mig att någon form av handling ska ta form. Hoppas i alla fall.

Det finns en handling, men det är massvis av ointressant dialog och onödigheter som tydligen tar företräde. :P

 

 

Utöver det ser jag på Yu-Gi-Oh! Zexal. När jag först läste nyheten om en ny Yu-Gi-Oh!-animé och att Takahashi Kazuki (originalskaparen av franchisen) stod för handlingen och karaktärsdesignen blev jag glatt överraskad. Fast när jag såg de löjliga karaktärerna och hårfrisyren (löjlig till och med för Yu-Gi-Oh!-standarder, och det säger en hel del) fick jag känslan av att det bli en ny version av GX. Men jag tänkte inte ropa hej riktigt än; när Yu-Gi-Oh! 5D's utannonserades skrek alla "CARD GAMES ON MOTORCYCLESSS!!!1" och gjorde narr av den. Men fan vad bra den är, den bästa kortspelsanimén där ute, och jag blev så ledsen när den tog slut nyligen. Zexal har hittills (fyra avsnitt in) en del schyssta dueller och ett intresseväckande mysterium vid namn "Astral" som den livnär sig på. Jag kommer att fortsätta att glutta vidare för att jag är ett fan, men jag förväntar mig en riktig handling snart annars ser det mörkt ut.

[Volbla]

Det finns en handling, men det är massvis av ointressant dialog och onödigheter som tydligen tar företräde. :P

Jag menar en bra handling. Liksom mer än "åk hit och slåss" :3

 

Jag tycker inte att dialogen är tråkig, men sure.

 

Du gillar väl superhjältar? Utöver temat så är det en välskriven, kul och västerlandsvänlig serie. Ett avsnitt tycker jag nog att du kan kolla in.

Mmm. Kanske. Ska nog försöka se ikapp allt annat först.

[Volbla]

I andra avsnittet av Sexualundervisning för 30-åringar lärde vi oss:

 

• Du måste lära dig ordentligt hur man tar av någon hennes bh. En tjej skulle bli jäkla otänd och sur om du råkade ha sönder den.
  
• Så fort du kan prata normalt med en tjej betyder det inte att det är något speciellt mellan er.
  

 

Nä, den här serien var inte så rolig som jag hade hoppats på. Den påminner mig osökt om Kuragehime. Fast dålig. Ska nog inte se mera av den.

[Sceleris]

Det låter åtminstone som att den kan vara användbar för målgruppen.

 

Åtminstone som köpversion. (._.)

[dengo]

I andra avsnittet av Sexualundervisning för 30-åringar lärde vi oss:

 

• Du måste lära dig ordentligt hur man tar av någon hennes bh. En tjej skulle bli jäkla otänd och sur om du råkade ha sönder den.
  
• Så fort du kan prata normalt med en tjej betyder det inte att det är något speciellt mellan er.
  

 

Nä, den här serien var inte så rolig som jag hade hoppats på. Den påminner mig osökt om Kuragehime. Fast dålig. Ska nog inte se mera av den.

Ptja, jag tror ni grabbar rent generellt kan ha det som handbok någonstans i bokhyllan ändå ;)

[Sceleris]

Sååå jag såg senaste avsnittet av Hanasaku Iroha och tänkte på hur bra det var: det är ju en aning åt "slice-of-life"-hållet där endast huvudpersonernas stabila vardag avbildas (jämfört med en ren följetong där något förblir ouppklarat varje avsnitt), men vi har trots allt karaktärsutveckling och tillfredsställande dramatiska stegringar/scener/uppgörelser som en "slice-of-life"-serie inte har -- eller heller många andra animéserier, för den delen. I avsnitt 11, ett avsnitt som bjöd på drama och karaktärsfördjupning, var det början på en välbehövd konfrontation mellan Ohana och en viss annan person, och en klar känsla av att berättelsen fortskrider...

 

Så jag började fundera på riktningen som berättelsen rör sig i. Det kan vara en bra idé att forma sig en konkretare uppfattning om vad serien verkar gå ut på, så att man bättre kan utvärdera avslutningen: det är kanske inte så konstruktivt att kritisera en serie för att den inte har gjort något som den aldrig haft för avsikt att göra. Så jag tänkte skriva ett inlägg här och lista några av serierna som snart slutar, vad jag anser deras utgångspunkter vara, och vad jag väntar mig från ett bra slut...

 

...sen såg jag att Hanasaku Iroha ska bli 26 avsnitt! Det var så oväntat att jag blev lite ställd. Kan den hålla samma nivå så länge? Finns det dramatiskt material för det? Eller kommer det att sjunka till enbart veckoliga oväsentligheter och "slice-of-life" med kanske någon halvtaskig upplösning som inte ändrar något i sista avsnittet? Det får framtiden utvisa.

 

Att även Steins Gate blir en fullsäsongsserie med 24 avsnitt överraskar mig: själva grundberättelsen om en halvknäpp kille som blir inblandad i tidsresenärsmysterier kan mycket väl fylla ut 24 avsnitt, men som den har berättats hittills -- Kyouma går runt och träffar människor på Akihabaras gator eller häckar i sitt labb -- blir jag lite fundersam. Vad jag menar är att om mysteriet ska hållas på samma nivå utan att det ska bli enformigt så kanske spelplanen skulle behöva utvidgas. Nu menar jag inte att han måste bli en actionhjälte på äventyr i Centraleuropa, men... nåja. Vi får väl se.

[Sceleris]

Blev klar med A-Channel: Jag har inte sett K-On, men jag kan tänka mig att det är ungefär som A-Channel: substanslöst och harmlöst. I (nästan?) varje avsnitt så sjunger figurerna till och med en bagatellartad låt med text som har en lös anknytning till avsnittet, typ "det är så kul att vara vänner, tralala" eller "vintersnö är kall men fin, tjolahopp tjolahej". Serien kretsar kring fyra gymnasietjejer, varav tre går i samma klass i tvåan och en är ett år yngre. Ettan i gruppen, Tooru, har blivit en fanfavorit för att hon är liten och tyst och blyg och överbeskyddande av sin vän Run. Jag kan väl hålla med fansen lite: när serien tar upp Toorus orolighet över avståndet till sin bästis på grund av åldersskillnaden, så tangerar de nästan en lite mer nyanserad karaktärisering, och medan många av rösterna i serien är typiskt gnälliga och tillgjorda för att vara söta, så är det lite roligare att höra Aoi Yuukis (Mina i Vampire Bund, Madoka i Madoka Magica) släpiga Tooru.

 

Jag är inte ett fan av karaktärsdesignen (pinnsmala med stora huvuden), men nystartade Studio Gokumi (även ansvariga för Koe de Oshigoto), bildad av avhoppare från Gonzo om jag förstått rätt, verkar åtminstone tillräckligt kompetenta för att hålla en jämn visuell nivå, med några få stänk av inspirerad animation (t ex i strandavsnittet, dra på trissor) och en nästan MAD-liknande (dvs "japansk AMV") öppningsvinjett signerad Masashi Ishihama, som också står för det mest intressanta i Beelzebub just nu: slutvinjett 3. (Så som Umetsu får Ishima också lite spelrum att köra sin egen grej. Han verkar ha en förkärlek för att leka med begränsade linjer, bisarra färger (t ex lila hudfärg) och platthet, om vi ser till några av hans andra vinjetter, som Välkommen till NHK:s öpp, Bleach:s trettonde öpp och Speed Grapher:s andra öpp.)

 

Jag kanske är lite generös, men 6/10 kan nog A-Channel få med tanke på att jag lyckats skriva så här mycket om en serie som saknar handling.

[Volbla]

Jag har till slut sett klart de sista avsnitten av X-men, så nu kan jag prata om de vårserier jag såg.

 

Vi kan väl börja med X-men. Jag måste återigen klaga på att det utspelar sig Japan. Vad är skillnaden? Hur blir det annorlunda mot om det utspelats någon annan stans, förutom att det introduceras en ny, jättejobbig karaktär? Vanligtvis stör det mig inte, men när det gäller ett redan existerande franchise som annars huvudsakligen utspelar sig USA känns det bara så krystat.

 

Ju längre jag följde X-men desto sämre blev det. Efter ett tag märker man att det egentligen inte händer någonting. Handlingen går framåt i snigeltakt. Den enda premiss vi har jättelänge är att "Det är något konstigt med det här området. Undersök det." När det inte dyker upp elakingar ur ingenstans (som aldrig utgör något bestående hot) så knallar X-men bara omkring.

 

De tre första avsnitten var rätt ok när man fortfarande trodde att det kunde bli intressant, men annars är jag inte imponerad. Det enda jag vill berömma är fightkoreografin.

 

Min favoritserie från våren är lätt Enma-kun. Den lyckades vara riktigt rolig ibland, och den höll samma standard rakt igenom. Sista avsnittet kunde haft en lite mer fokuserad handling, men i helhet är jag nöjd.

 

Det kom även ett ova-avsnitt av Seitokai Yakuindomo. Det höll också standard. Rätt skoj, men även här en handling som inte riktigt bryr sig om sig själv.

 

Slutligen får jag väl prata om Denpa Onna. Det var, som sagt, ett porrspel. Vissa situationer och repliker kändes precis som om spelaren valde det alternativet som skulle resa flest flaggor (tror jag är den tekniska termen). Som t ex "Jag kommer bara tillbaks om jag får äta dina risbollar igen." Samma sak med hur flickorna introduceras i början. Det var som om de lades upp på silverfat för huvudkaraktären att välja och vraka. Det baseras ju inte på ett porrspel - orginalet är en lättroman - men det verkar som om det faktiskt är den känslan författaren siktar efter. Det finns t o m några kapitel med "ends".

 

http://i154.photobucket.com/albums/s246/Volbla/1310558031447.jpg

http://i154.photobucket.com/albums/s246/Volbla/1310556082601.jpg

http://i154.photobucket.com/albums/s246/Volbla/1310558690404.jpg

 

Jag kännde alltid en viss en hatkärlek gentemot Erio. Ibland tycker jag hon är ack så söt. Ibland tycker jag hon är irriterande. När det gäller de andra karaktärerna så var Ryuushi inget annat än irriterande. Maekawa var cool men ointressant. Meme var smått kul.

 

Slutet var lustigt. Jag gillade inte den slutliga anledningen till varför den vithåriga tjejen var där, och jag bryr mig inte om huvudkaraktärens sjukt överromantiserade insikt. Dessutom var det bara pinsamt när han hejade på Ryuushi på basketen. Nää, serien var till största del bara pleh.