Hoppa till innehåll
Anime.se

Hourou Musuko


Sceleris
 Share

Rekommenderade inlägg

XwVUq.jpg

Från vänster till höger: Saorin, Makoto, Nitorin, Sasa, Yoshino, Chizuru, Momo.

 

1NMrO.png

 

"Jag blev utskrattad. För att jag såg ut som en tjej."

 

Vandrande son (Hourou Musuko) handlar om en söt och försiktig pojke, Shuuichi Nitori (smeknamn: Shuu eller Nitorin), som börjar sjunde klass. Med sig har han några av sina gamla klasskamrater, däribland hans forna tjejkompisar Yoshino Takatsuki, en lång, stilig flicka som delat en hemlighet med honom -- Shuuichi önskar att han var tjej, medan Yoshino önskar att hon var kille -- och den svåra och tillbakadragna Saori.

 

Vad hände med den vänskap som växte och prövades i de motgångar som barn med -- och utan -- könsidentitetsproblem möter i dagens samhälle? Problem som mobbing och oförstående. Förvirring över pubertet och kroppens förändringar. Kärlek. Bråk. Hat.

 

Kan de bli som förut?

 

"Han är ju en fjolla. Äckligt."

 

Från att ha varit optimistisk över att Takako Shimuras (skapare av bland annat mangan och animén Aoi Hana) förtjusande originalmanga skulle bli animerad -- även om jag förvisso inte kände till mangan i förväg -- till viss besvikelse över val av en omärkvärdig regissör och en karaktärsdesign som verkade ha tappat udden, så har jag återfått hoppet främst i och med den fantastiska andra reklamfilmen.

 

Vad som är verkligen underbart med Shimuras original är att det är en respektfull (men inte gravallvarlig) och medkännande berättelse, understödd av bedårande teckningar och vackra vattenfärger. Vad reklamfilmen visade för mig var en förmåga och vilja till att göra en lika respektabel TV-version. Rent visuellt har de tydligen gått mot Shimuras vattenfärgsstil, och de har lagt känslor i animationen. Huvudskådespelare är två nybörjare: Shuuichi spelas av Kosuke Hatakeyama (14 år lagom till seriens premiär) medan Asami Seto (17 år) gör Yoshino. Att gå denna väg, och ta in unga debutanter istället för veteraner (som de gjort med resten) fastän det kan vara krävande roller, visar också på en vilja att ta det extra steget för att göra något bra.

 

Om det är något som jag fortfarande är osäker på, är det att originalserien inte bara fortfarande pågår, utan även i mitt tycke saknar några riktiga milstolpar som gör det naturligt att basera en serie på, speciellt när serien antagligen ska sändas i endast 11 avsnitt, som de flesta andra serier som visas i sändningstiden som kallas Noitamina.

 

Men jag har gott hopp om att det åtminstone blir 11 fina avsnitt.

 

pGCCK.gif -- Se den lagligt fr.o.m. den 13 januari 2010 klockan 19:00!

(Och gratis fr.o.m. den 20 januari. Nya avsnitt samma tid varje torsdag.)

 

Addendum: Karaktärsgalleriet i korthet.

Jag hade inte tänkt skriva någon, men eftersom TV-serien har fått lite kritik för en viss oklarhet, kan det vara användbart med en kort orientation i de första avsnittens karaktärer.

 

MkwXt.png

Shuuichi Nitori (Nitorin), en feminin och försiktig pojke som vill vara flicka. Huvudperson.

Yoshino Takatsuki, en lång och stilig flicka som vill vara pojke. Nitorins vän för vad de har gemensamt.

Saori Chiba (Saorin), en attraktiv och känslig men aggressiv och tillbakadragen flicka som tidigt fick intresse för Nitorin.

 

mxrIN.png

Kanako Sasa, en munter och vänlig flicka som vill att alla ska komma överens. Yoshinos barndomskamrat och Saoris vän.

Makoto Ariga (Mako), en resonlig men passiv pojke som likt sin vän Nitorin också vill vara flicka.

 

JzLWC.png

Maho Nitori, Nitorins bångstyriga storasyster vars förmåga att snabbt byta ut sin ofta sura min mot ett leende är henne till hjälp som modell.

Anna Suehiro, Mahos modellkompis. Intresserad av Mahos lillebror.

Riku Seya, Mahos klasskamrat som, efter att ha jagat efter Mahos "lillasyster" fick upp ögonen för henne istället.

 

IFppJ.png

Chizuru Sarashina (Chi), en stilig, lång tjej vars impulsivitet och obundenhet ger henne en viss ryktbarhet.

Momoko Shirai (Momo), Chizurus barndomsvän som alltid tar Chizuru i försvar och blir avundsjuk på den som vinner hennes intresse.

 

JJDBI.png

Fumiya Ninomiya, pratglad kille som utnämnt sig själv till Saoris vän. De träffades i kyrkan.

Hiroyuki Yoshida (Yuki), Nitorin och Takatsukis vuxna vän, som med sin erfarenhet kommer med rådgivning åt de unga.

  • Uppröstad 2
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

pGCCK.gif -- Se den gratis och lagligt fr.o.m. den 13 januari 2010 klockan 19:00!
Menar de inte att det endast är betalande kunder som kan se avsnittet redan den 13 januari (och att övriga personer får vänta till den 20 januari)? Står något om "prerelease" och "release" som jag trodde betydde just detta.

 

Det här blir nog en av de få tv-serier som jag faktiskt kommer att titta på. Jag läser just nu Aoi hana av samma person och den är väldigt bra, så det ska bli kul att se hur något av hennes andra verk är.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Menar de inte att det endast är betalande kunder som kan se avsnittet redan den 13 januari (och att övriga personer får vänta till den 20 januari)? Står något om "prerelease" och "release" som jag trodde betydde just detta.

Tvärtom, de betalande medlemmarna får se avsnittet redan imorgon, och resten får vänta tills den 13:de. Mycket riktigt (såg helt fel, sorry).

 

Nu är det upp till bevis om detta kommer bli ännu ett tecken på en återhämtande industri, eller ännu ett dussinverk.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Ja, jag tyckte om vad jag såg! Men jag blev överraskad över att man hoppat direkt till högstadiet (var tvungen att ändra lite i förstainlägget). Samtidigt förstår jag att man gjorde det: en begränsad speltid och en vilja att fokusera på en mer omvälvande tiden i ett växande barns tid, antar jag.

 

Lite svårt att säga vad som är bra och dåligt när jag redan vet vad jag tycker om berättelsen, men jag tycker att de har lyckats med en fin visuell stil och duglig presentation av de rara figurerna. Debussys Clair de lune var en fin touch.

 

Jag tycker att folk ska kolla in serien! Åtminstone första avsnittet.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Haha, på MAL läser jag att Hiroki Azuma (kulturkritiker och initiativtagare till Fractale -- för mer info, lyssna på Animéradion) är avis på sin systerserie Hourou Musuko. (Fractale sänds precis för HM i samma kanal.)

 

We cannot beat the perfect combination of the original manga and Okada Mari as the series composer, not to mention the water colored arts. You bullshit producer! This makes our anime an underdog. I think it's all over.

 

Lite med glimten i ögat tror jag nog att det är, men ändå. (Mari Okada är för övrigt huvudförfattare på båda serierna.)

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Såg avsnittet igen nu, har ganska god koll på karaktärerna, även om man skulle vilja veta mer om kvinnan på fiket (som Takatsuki pratade med), även pojken (?) som var på besök hemma hos Chiba (som såg ut väldigt mycket som Takatsuki)... vem var han? Och vem var han som ögon-hälsade på Maho i början när de fotograferades framför skolan, någon pojkvän av något slag? Åhå, besvarat av Sceleris, man tackar! Hoppas dock mer info om dessa kommer i serien snart, man har ju inte hört något om någon kyrka eller så utanför deras lilla diskussion...

 

En annan sak som gnager är att de hela tiden refererar till vad som hänt innan seriens start, hur de alla förändrats och så. Dessutom Är jag inte helt haj på hela den här Nitori-Takatsuki-relationen. Vem fråga chans på vem? I samma veva som Nitori bytte om verkade det som att det var Takatsuki som frågade Nitori, och inte tvärtom som det påstås genom hela avsnittet, brevet som han lägger undan i skåpet tycker jag bekräftar detta (varför skulle hon ge honom ett brev när han frågar ut henne?). Dessutom, om någon av de två inte vill gå ut med den andre, varifrån kom då ryktena om att de två haft ihop det tidigare?

 

Det är dock kanske mycket möjligt att det är just händelserna innan seriens start som kommer återberättas under seriens gång... i vilket fall är det en väldigt bra serie hittills... åtminstone första avsnittet. :D

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Då har jag sett första avsnittet av säsongens mest haussade serie. Den var riktigt vilsam för ögonen, så långt ifrån neonskrikiga Pretty Cure eller färgkladdet i Magiska Madoka man kan komma, även om något kladdtroll var i farten i bakgrunderna.

 

Och jag fattar inte ett skvatt. Dialogen känns som tagen ur en epilog där alla figurerna redan är kända, och jag kunde knappt skilja pojkar från flickor. Men det gör inget, Pojke på drift ska bara ses, i förvissningen att alla bitar faller på plats så småningom.

 

Producenterna ska dessutom ha en eloge för att de stoppat in två skitjobbiga poplåtar före och efter avsnittet, så sparar jag tre minuter i veckan när jag hoppar över dem. Pianoklinket som ackompanjerar varenda scen är väl sliskigt när hjärnan uppfattar det, det hade gjort serien gott att använda musik där den faktiskt behövs, samt att använda musik som inte går på tomgång.

 

Ja, just det. Vad skönt att figurerna bara får vara sig själva för en gångs skull. Tönten får vara tönt utan att löpa gatlopp för det, inte heller försöker någon göra honom tuff genom att ta av glasögonen som i Grease. Konflikter går att lösa, och blåses inte upp till något överdrivet. Det är som om någon plockat ut allt som kännetecknar animé ur den här serien.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Klibbnisse: Jo, det är osäkert hur mycket de vill visa i tillbakablickar (serien börjar kring kapitel 33 av hittills 93, så det är ju mer än en tredjedel), så jag visste inte hur mycket jag kunde skriva. Fast med tanke på att andra avsnittet visar några scener som blinkade till i första avsnittet så kommer de nog att gå tillbaka. Undrar bara hur mycket de kommer att gå framåt när de berättat vad de velat om det förflutna.

 

En annan sak som gnager är att de hela tiden refererar till vad som hänt innan seriens start, hur de alla förändrats och så. Dessutom Är jag inte helt haj på hela den här Nitori-Takatsuki-relationen. Vem fråga chans på vem? I samma veva som Nitori bytte om verkade det som att det var Takatsuki som frågade Nitori, och inte tvärtom som det påstås genom hela avsnittet, brevet som han lägger undan i skåpet tycker jag bekräftar detta (varför skulle hon ge honom ett brev när han frågar ut henne?). Dessutom, om någon av de två inte vill gå ut med den andre, varifrån kom då ryktena om att de två haft ihop det tidigare?

Utan att berätta för mycket: Nitorin berättade för Takatsuki att han tyckte om henne, och hon svarade honom med ett brev ("jag vet ännu inte vad kärlek är"). Tillfället där hon håller fast honom utspelar sig före det. Så det är alltsammans lite fram-och-tillbaka i kronologin.

 

Producenterna ska dessutom ha en eloge för att de stoppat in två skitjobbiga poplåtar före och efter avsnittet, så sparar jag tre minuter i veckan när jag hoppar över dem. Pianoklinket som ackompanjerar varenda scen är väl sliskigt när hjärnan uppfattar det, det hade gjort serien gott att använda musik där den faktiskt behövs, samt att använda musik som inte går på tomgång.

Jag är inte ett fan av öppningslåten, men Rie Fus slutlåt är min favorit för säsongen tillsammans med Fractales öppningslåt. :happy: Tycker även att bakgrundsmusiken (och avsaknaden av den) är välhanterad. Gillar speciellt Nitorins tema och den där scenen mot slutet i första avsnittet där den klipps av.

 

Det kanske behövs lite slisk, just för att det är en lite ljummen serie i övrigt.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Tre avsnitt senare måste jag bara säga... tack Sceleris för karaktärsbeskrivningarna i huvudinlägget. Likt många andra hade jag först problem med vet som är vilket kön och vilka som känner vilka, men nu har jag bättre koll.

 

Hur som haver, mycket kvalitet går att finna i den här serien: härlig tecknarstil och animation, intressant premiss, bra musik, bland annat. Det enda jag reagerar på är hur både Nitorins syrra och Chiba båda verkar balansera över Dumelak-Tjej-Som-Man-Ska-Gilla-klyschan; än så länge har det behandlats på ett kompetent sätt, men det höjer frågan om huruvida serien kommer fokusera på "tjejer är outgrundliga" eller "barn är osäkra." Fast detta är ingen dussinanime som kör trundere-tricket för att locka tittare, så jag är inte alltför oroad. Dessutom fanns det andra karaktärer att gilla; Chizuru (hon långa) är en personlig favorit.

 

Någon som vet hur lång serien kommer bli?

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 3 weeks later...
  • 2 weeks later...

Då har man sett femte avsnittet och Saoris kompis, han där kyrkkillen förvirrar mig lite. Jag menar, nu är det första gången han dyker upp sedan första avsnittet och jag vet ännu inte riktigt om han är äcklad av Nitoris transvestit-hobby, eller om han inte bryr sig så mycket om den.

 

Speciellt scenen där... (5)

... han står i badrummet, nyss utstigen från duschen. Från början verkar allt vara frid och fröjd ála "då fick man ju äntligen träffat honom", men sedan tar han av sig glasögonen och klämmer ur sig "avskyvärt" eller något likgiltigt. Jag menar, säger han det på ett skämtsamt sätt, eller tycker han på allvar illa om det? Är det kanske bara så att han egentligen inte ogillar själva klä-ut-sig-i-kvinnokläder-delen, utan just det att han tror att Saori gillar honom bara för att han klär i kvinnokläder?

 

I vilket fall som helst gillar jag inte riktigt hur den delen av avsnittet spelade ut sig, serien förtjänar helt klart fler avsnitt, eller rappare planering, där man hade kunnat lägga mer fokus på alla de olika karaktärerna, deras relationer till varandra och hela den övriga biten av serien som man valt att "hoppa över".

  • Uppröstad 1
Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 3 weeks later...

Ännu en gång mår jag illa och är rädd... (8)

... rädd varje gång Nitori promenerar runt i flickkläder offentligt. Varför? Nu i senaste avsnittet så promenerade han iväg utan peruk och var helt klart igenkännlig för alla som känner honom till att börja med. Dessutom är den nye killen, Dai, förmodligen en bra karaktär att "råka upptäcka detta" och "råka sprida det till hela skolan"... jag är ganska säker på att detta kommer hända, och jag mår illa fram tills det att bomben faller... usch...

 

Nej, något som hade varit kul dock är om Dai skulle få reda på det och sedan visa sig vara en riktigt reko kille, fördomsfri och förstående... lite som Jumbo från Yotsuba&! i barnform... tyvärr så talar hans ögon, frisyr och hittills visade personlighet på motsatsen...

 

Serien är asbra, men jag är fortfarande orolig över hur avslöjandet kommer gå till, för jag vet att det kommer bli ett, och jag är ganska säker på att jag kommer bryta samman av obekvämlighet när det väl händer.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Avsnitt 9?

Nej, något som hade varit kul dock är om Dai skulle få reda på det och sedan visa sig vara en riktigt reko kille, fördomsfri och förstående... lite som Jumbo från Yotsuba&! i barnform... tyvärr så talar hans ögon, frisyr och hittills visade personlighet på motsatsen...

 

Serien är asbra, men jag är fortfarande orolig över hur avslöjandet kommer gå till, för jag vet att det kommer bli ett, och jag är ganska säker på att jag kommer bryta samman av obekvämlighet när det väl händer.

 

Doi är en skitstövel, och "avslöjandet" borde komma i nästa avsnitt

(nu är dom framme till ca kapitel 62 och "avslöjandet" sker i kapitel 65

 

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Om Doi och hans roll i serien (spoiler för typ avsnitt 9-10 och kapitel 65).

Spoiler
Doi är väl inte så farlig? Ja, Doi fick Nitorin att gå till skolan som tjej fastän han (Doi) förstod att det skulle gå åt pipsvängen, men jag tror att Doi tyckte att det liksom inte skulle vara något fel för Nitorin att göra det. Han är väldigt oförstående, men han försöker förstå. För i grund och botten vill han väl vara vän med Nitorin. Doi säger ju nästan rätt ut att "jag vill inte att du ska hata mig".

 

Jag förstår var Klibbnisses oro kommer ifrån, men det blev verkligen aldrig någon allvarlig mobbing av händelsen. Serien har verkligen inga genuint elaka karaktärer, sådana som drivs av att vilja skada andra.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

  • 2 weeks later...

Utifall ni har problem med mina hide-tagg-beskrivningar. Samtliga gäller avsnitt 9 där varje tagg innefattar olika delar av serien, beroende på hur långt jag tittat när jag skrev.

 

Jag klarar knappt av att titta på det här längre, tarmvreden plågar mig! (Halvvägs in i avsnitt 9)

Jag har pausat lite, strax innan reklamavbrottet. Som jag för ett par avsnitt sedan meddelande sitter jag med en otroligt obekväm känsla när jag tittar på den här serien, och nu kommer vi närmare och närmare ett brutalt bombanfall som kan innebära akuta byten av sängkläder!

 

Det första som gör mig obekväm är inte bara det stundande avslöjandet, utan Doi (eller heter han Dai?). Han framstod först som en "förändrad" person, inte en idiot på något vis utan en person som mognat lite sedan småskolan. Jag visste ju redan när han dök upp i serien att han omöjligt kan förbli en sådan karaktär, inte i en serie som nästan bygger på konfrontationsriskerna och fördomar. Att Doi sedan fortsätter vara en ganska normal människa även i det nionde avsnittet gör mig bara ännu mer illa till mods när jag kollar...

 

Aja, bara tio minuter kvar... detta är bokstavligen talat en plåga, en riktig... RIKTIG plåga...

 

Reklamavbrott

NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ NEJ! (det är inte reklamen jag nejar...)

 

 

19:43

And we have reached the point of no return!

 

 

Min stackars mage...

 

ED-reklam och avslutande tankar...

Snart dags för Makos monolog, lyckligtvis lade man att dela upp tarmvredet i två avsnitt, så det "värsta" kommer förmodligen i nästa avsnitt... eller ja, frågan är om inte väntan fram till detta inte varit värre än nästa avsnitt någonsin kan bli. Med lite tur inges man istället av den härliga "äntligen är det ute"-känslan istället för att sitta obekväm, ungefär på samma vis som alla andra serier som bygger på en, eller flera, hemligheter.

 

Avslutningsvis tycker jag ändå att man lyckats få fram själva avslöjandet på ett ganska harmlöst sätt, och tvärtemot vad somliga sagt tidigare i tråden verkar inte Doi vara ett praktarsel, han har ju inte riktigt visat prov på detta ännu, mer än att han inspirerade Nitori till att göra det han gjorde, men Nitori blev inte på något vis tvingad eller utpressad.

 

Däremot tycker jag inte att Nitori utförde sitt försök på ett bra sätt, han skaffade ingen ordentlig uniform och han valde att stå still och fånga lärarnas uppmärksamhet istället för att smyga förbi som att det inte var någonting speciellt på gång, men samtidigt köper jag att ingen var något nämnvärt sugen på att låna ut sin flickuniform till honom, vilket jag på sätt och vis är glad över.

 

Sedan att det inte blir något jättestor rörelse kring detta kan jag förstå, dels för att jag tämligen ofrivilligt råkade spoila mig själv när jag av misstag råkade bläddra igenom ett fåtal sidor ur mangan som utspelade sig strax efter den här händelsen där man påtalar händelsen som en "liten kul grej"... vilket också är lite av den logiska påföljd jag förväntat mig. Problemet är ju bara det att mangan fortfarande tuffar vidare, medan animen slutar på elva avsnitt (vill jag minnas), vilket innebär att Nitoris avslöjande bör vara animeseriens planerade höjdpunkt och således lite kraftfullare.

 

Jag kan ju onekligen inte säga att vändningen var dålig, min mage är ett levande bevis på detta då jag aldrig tidigare fått en så obekväm och plågande illamående känsla som när jag tittat på just Wandering Son. Det är nästintill ren tortyr att hålla på det här!

 

Men nu känns det som att vi nått toppen av berget, nu är det bara nedför och en förhoppningsvis godare och mer avslappnad känsla infinner sig under de sista två avsnitten.

 

Puh.

Länk till kommentar
Dela på andra sajter

Join the conversation

You can post now and register later. If you have an account, sign in now to post with your account.

Gäst
Svara på detta ämne…

×   Inklistrat som formaterad text.   Klistra istället in som oformaterad text

  Endast maximalt 75 uttryckssymboler tillåts.

×   Din länk har automatiskt inbäddats.   Visa som en länk istället

×   Ditt tidigare innehåll har återställts.   Rensa editor

×   Du kan inte klistra in bilder direkt. Ladda upp eller sätt in bilder med URL.

 Share

×
×
  • Skapa nytt...