Ore no Imouto ga Konna ni Kawaii Wake ga Nai

[Unn]

Oreimo 2 avsnitt 12 fick mig att tro det skulle bli en vanlig harem serie men fick tillbaka lite respekt i slutet av avsnittet

Redigerad juni 23, 2013 av Sceleris

[Sceleris]

Angående Oreimo 2 avsnitt 12 så tyckte jag om

Ayases bekännelse

, men fy vilket skitavsnitt. Det sprang verkligen ut i drömlandet:

Spoiler

alla tjejer är kära i Kyôsuke, en kille som helt saknar personlighet. De säger att han är snäll, men han har inga egna aspirationer eller rädslor eller egenheter eller intressen. Allt han har vid det här laget är sin systerkärlek. Lägg också märke till att ingen killkompis kom på inflyttningsfesten. Det är för att han egentligen inte har någon riktig relation till någon. Allt han har är fantasirelationer till en bunt tjejer, varav de flesta han känner genom sin syster. Och han definieras endast genom tjejerna: mot sin syster är han imôtocon, mot Ayase leker han stalker, mot [...]. Och sen titeln på nästa avsnitt...

 

Oreimo 2 är en sex timmar lång tågkrasch.

[Misho]

Man är ju så illa tvungen att få reda på vem det blir?!?!

[Blå]

Avsnitt 12 var ju bara för illa... 

Avsnitt 12

Varför ser jag på detta... hade lite förhoppningar innan när han va tillsammans med Kuroneko. Ayase får lite plus poäng för sitt försök. Men nu ser det inte ut som detta slut kommer att bli något jag gillar.

[Volbla]

Är OreImo i slutändan

bara en incestfetishserie

, eller är den... ärligt talat så vet jag inte vad annat den skulle kunna vara vid det här laget.

 

Avsnitt 11 & 12

Serien har sannerligen tagit en sväng åt det konstigare hållet. Det känns som att den blivit en vanlig haremserie, men ändå låtsas som att den inte är en.

 

Jag har nog bara en sak att tillägga, och det är när Kyousuke säger till Svarta Katten "Jag kommer inte att dejta någon tills jag rett upp saker med Kirino." Jag vet inte vad det är han menar som ska redas upp. Behöver deras relation ändras på något sätt nu? Förutom förstås att Kirino inte vill att han dejtar någon, men tror han att han kan ändra på det? Han kände ju exakt likadant, så tror han att han kommer kunna ändra på sig själv?

 

Och så förstås att alla flickor är kära i Kyousuke nu. Ayase har väl haft tsundere-vibbar i ett bra tag nu, men Kanako och Saori kunde åtminstone hållits utanför det här. Åh, Saori. Vad hände med dina vanliga kläder och ditt lustiga sätt att prata?

 

Väldigt konstigt.

[Volbla]

Avsntit 13

Ett flashbackavsnitt? Nu? Det var antiklimaktiskt. Men det kommer väl tre avsnitt till, så vi kanske får ett riktigt slut också.

 

Så det var kanske lite Kyousukes fel att Kirino blev en sån kall, hård, motbjudande person. Han var anledningen till att hon började med löpning också. Allt hon nånsin gjort är för att hon älskade sin storebror. Det får en att undra lite varför hon då hade så svårt att acceptera honom igen även senare. Av avsnittet att döma så blev hon faktiskt påverkad när Kyousuke visade att han ändå kunde vara en cool brorsa, men igenom serien så har hon fortsatt att vara elak mot honom även efter såna grejer har hänt. Har det bara blivit en del av hennes personlighet? Är hon för tsun? Nejmen Ayase sa ju att hon är en jättetrevlig och populär person i skolan. Så allt hat, alla förolämpningar, är bara för att hon är besviken på honom? Besviken att han inte har några ambitioner längre. Jag vet inte om jag kan sympatisera med det.

[Sceleris]

De sista tre avsnitten (14-16) är nu på Crunchyroll!

[Saten]

De sista tre avsnitten (14-16) är nu på Crunchyroll!

Längtat som fasiken!! Hoppas bara man förblir Obesviken :D :D :D

[Unn]

Tja, man kan se vad jag tyckte om dessa tre avsnitten på MAL...

[Sceleris]

Fy fan vad dåligt det var.

 

Lång totalsågning av Oreimo 2 avsnitt 14-16

Spoiler

"Real Sister Route" alltså. Jag hade redan blivit spoilad på bröllopsscenen, men jag försökte ändå intala mig själv om att jag inte visste hela grejen. Men det gjorde jag, i stort sett.

 

Egentligen är jag inte incestmotståndare som sådant. Koikaze var ju helt okej, åtminstone själva berättelsen. Den var billigt producerad och en aning för långsam, men själva berättelsen var relativt trovärdig och respektfull.

 

Trovärdig och respektfull är inget jag kan säga om Oreimo. Ingen fingertoppskänsla alls. Och det är väl just det som är problemet. Incest kräver i mina ögon en speciell behandling. Lite som t.ex. våldtäkt. Det går att skämta om våldtäkt, men på rätt sätt – om jag ser en sketch där poängen är "ha ha ha, h@n blir våldtagen!" så är det mer obehagligt än roligt. Varför? För att det trivialiserar något extremt otrevligt utan att ens erbjuda något slags tänkvärd poäng.

 

Våldtäkt och (frivillig) incest är givetvis helt annorlunda moraliskt sett; jag kan personligen inte ens argumentera för ett förbud mot incest mellan vuxna. Det är väl rätt "äckligt", visst, men vem är jag att förbjuda andra? (Läsvärd text: Do you know or have reason to believe that someone in your life is having sex or falling in love with one or more of their close relatives?) Problemet jag har är inte moraliskt, som med våldtäkt – som alltid är moraliskt vidrigt, oavsett om offret är ett oskyldigt barn, en våldtäktsman eller Adolf Hitler.

 

Problemet med Oreimo är först och främst att det är en riktigt usel behandling av det. Incest är så långt utanför normen att det inte går att ha en nästintill vanlig animebehandling av det. Skulle alla jämnåriga bara säga "vad äckligt – jag är glad för er skull!"? Oreimo saknar nästan helt något slags samhällsmässig problematisering bortsett från scenen med Manami (vilken var den överlägset bästa i avsnitten – och det säger jag inte bara för att Manami är min favorit!). Att de själva mässade "fan vad vi är sjuka" var väl åtminstone något, men det besvarades ju mest med typisk animeretorik om att "skydda det viktiga" och så vidare.

 

Och varför är syskonen attraherade till varandra? Detta är inte som Koikaze där de har en genetisk sexuell attraktion som kunde uppstå för att de inte träffat varandra på flera, flera år – Kyōsuke och Kirino har alltid bott tillsammans. Jag tycker inte alls att det är en romantisk berättelse som har byggts upp under 30 avsnitt. Cynikerna, varav många inte ens har sett ett avsnitt, var skadeglada och tryckte ur sig typiska dryga kommentarer à la "vad var det jag sa!" så fort den sista boken kom ut och därmed spoilers. "Titeln är i princip 'min syster är söt', därför måste det vara incest!" Men de hade inte sett serien. Hur många (med förstånd) som har sett första säsongen tyckte att den gick "Real Sister Route"? Nej, det är harem, Kyōsuke har haft ungefär alla tjejer på lut, om än med Kuroneko i första hand.

 

Det andra problemet med Oreimo är det är dåligt. Dessa tre avsnitt var tråkiga, och dramat var kasst: Kyōsukes gapskrik var inte bara pinsamma och löjliga, de till och med överanvändes. Men det är väl bara i linje med resten av serien. Jag måste erkänna att den där allra sista knorren om att de bara skulle vara ihop fram till skolavslutningen gjorde det lite bättre, men (1) det gottgör inte det andra dåliga, och (2) det sägs att författaren bara hade med det för sitt förlags skull; i hans ögon så är de ihop hela livet.

 

Jag avskyr att det hade kunnat vara en bra serie, i händerna på en mer kapabel och vågad regissör. Till att börja med hade det varit bäst om poängen med serien helt enkelt fick vara "normal kille försonas med odräglig syster genom hennes nördhobby". Ge Kyōsuke lite mer personlighet ("imōtocon" är INTE en personlighet!) och låt honom bära halva skulden för deras ovänskap, låt dem bli vanliga syskon i slutändan. Skippa det mesta av harembiten, det som inte stärker grundhandlingen. Skippa "oj, jag föll över henne så att kjolen åkte upp och min hand landade på hennes bröst"-skämt. Skippa homofobin. Skippa "OUMPA OUMPA"-musiken.

 

Men behåll Kuroneko.

[Blå]

Tack Sceleris, då behöver jag inte slösa bort mera tid på denna serie. 

[Sceleris]

Personligen tyckte jag förvisso att det var ganska skönt att ha det överstökat – och sen är det ju onekligen en ganska speciell serie. De flesta serier kan man ju se igenom helt utan att de väcker några känslor alls; även om det i detta fall är avsky och irritation så är det ju något!

[Saten]

Tycker att ni ger den för mycket hat för att den är annorlunda, inte varje gång man får en anime som är

lite baserad på incest. För övrigt brukar animes som är lite '' harem '' också leda till att killen inte bestämmer sig för att välja en person som han visar sin kärlek till för att alla ska kunna fortsätta vara vänner. Så var det ju inte här, Kyousuke var ju beredd på att offra allt för att få vara med Kirino. 

 

 

Kanske inte något av det bättre jag sett men jag tycker det blev rätt så kul och intressant då och då, ångrar inte en sekund av att ha kollat.

[Sceleris]

Tycker att ni ger den för mycket hat för att den är annorlunda

Inte jag! Jag belackar den av andra anledningar. (Se min textvägg ett par inlägg ovanför.) Om något så håller jag ju med om att dess "avvikelser" på sätt och vis är till seriens fördel.

 

Jag tycker bara inte att den lilla fördelen gottgör seriens alla nackdelar.

[Unn]

Gif från avsnitt 16

Kändes skönt när det hände.

[Misho]

Slutet

Man får ju hoppas att det är som du säger att det skulle vara för alltid för i tv-serien så är det ju löjligt att han springer runt och har dramatiska avslut med allt och alla för att dom sedan ska lägg av med allt efter skolavslutningen.

Serien har ju aldrig varit något speciellt men jag tycker ändå den bjöd på ett par flin. Avslutet var dock löjligt, tycker personligen inte att där fanns något som tydde på sådan syskonkärlek i de tidigare avsnitten och det borde helt klart ha avslutats med att syskonen blir vänner, ingen annan än Ruri är kär i honom (vad finns där att vara kär i) och de lever lyckliga i alla sina dagar. Försöket till dramatik genom incest är dåligt, inte för att det är incest utan för att det är en icke trolig och extremt orelaterad incest.

[Volbla]

14-16

Det här var min reaktion så fort Kyousuke nobbade Svarta Katten. Så fort det fanns ens en antydan till incest-slut.

Åååh, vad glad det här gjorde mig. Jag satt och småflinade igenom alla tre avsnitten. Allt dåligt serien någonsin har gjort är förlåtet. Den fegade inte ur. Den vågade gå dit den bara dansat runt så länge nu. Det här njöt jag av mer än något som hänt tidigare i säsongen. Innan så var deras relation så jäkla konstig. De älskade varandra men insisterade att det bara var platonska känslor, fastän de betedde sig som ett par hälften av tiden. När rättfram incest är en mer rimlig relation än vad man lyckats koka ihop så kanske man som författare borde klia sig lite i huvudet och tänka om.

Men bra saker får inte vara. Jag har ingen aning om varför. "Vi kan vara ett par tills vi slutar skolan." Hur fan fungerar det? Har deras känslor för varandra ändrats? Uppenbarligen har de det då Kirino återigen ryggar tillbaka och utbrister hur äckligt det är när Kyousuke pussar henne på kinden. Men... nej! Så funkar det inte. Och vad var då syftet med att bli ett par alls? De fick gå igenom en massa skit med Manami, och till vilken nytta? Om de ska låtsas inte tycka om varandra direkt efter så får de ju inte ut något av det. Det här är sämre än Oniai. Först tyckte jag det var en bra sak att kärleksbekännelsen hände redan i avsnitt 14 så vi fick se konsekvenserna av det, men så slutar det med en riktig cop-out efter vilket vi inte får se mer än en "Och så levde de (platonskt) lyckliga i alla sina dagar"-scen.

Helvete, Oreimo. Inte ens när du gör något rätt så kan du göra något rätt.

Några små-kommentarer: Efter att ha blivit lite intresserad av röstskådespelandet som del av anime-mediet så känns det lite olustigt att tänka på att det faktiskt är riktiga människor som säger de här replikerna. Undra hur det känns att vara med i en sån här serie egentligen.

Den ultimata "slänga upp händerna och sluta bry sig om allting"-scenen var när även Kanako bekände sin kärlek till Kyousuke. Jag undrar vad för tankegång som motiverade det här beslutet. Att alla tjejer i serien måste bli kära i Kyousuke. Manami, Svarta Katten och möjligtvis Kirino (om det nu ska vara nödvändigt). De var de enda som hade behövt hysa amorösa känslor. Inga andra romanser fyller någon som helst funktion. Eller, Ayase fyllde en jätteliten funktion kanske.

På tal om vilket så undrade jag var Ayase höll hus under de här avsnitten. Åkte hon iväg nånstans eller?

Manamis scen var sannerligen den mest intressanta (även om jag inte begär att Oreimo ska vara intressant vid det här laget), och det som fick mig att fundera mest var Kyousukes slutkommentar. "Det här är slutet på våran kärlekshistoria som aldrig började." Det är en väldigt romantisk idé. Jag skulle vilja se en sån här historia fast ur Manamis synpunkt. Inte med Oreimos kassa kvalitet, men en kärlekstriangel med all fokus på den som inte vinner.

[Poeten]

Gif från avsnitt 16

Kändes skönt när det hände.

Go

Manami!

 

[Javi-kun]

Såg precis klart säsong 2 och blev extremt besviken på slutet :( . Någon annan som kollat på Oreimo sista tiden?

[savepoint]

Jag såg den för någon månad sen. Och även om slutet inte tilltalade mig så tyckte jag den var helt ok. Inget jag kommer kolla om dock. Serien har onekligen väckt en del känslor, på både gott och ont.

Kom ihåg att jag läste någonstans folk som skulle se de sista avsnitten på bio, USA tror jag, och var helt i extas för de var hundra på hur det skulle sluta... Det blev en del liv efteråt...
 
 

[Javi-kun]

Jag har svårt när kärlek inte fungerar, speciellt när det påverkas av korkade saker som t.e.x.samhället (Kirinos otakuintresse = tabu, och deras incestrelation). Men pussen Kirino får på slutet gjorde mig lite gladare dock, det är lite mysigt med sånna slut där man själv kan tänka ut vad som hände sen.

Annars tyckte jag själva animen var underhållande och gav mig många skratt!