Vad är det de döljer med sina ljuseffekter?

[idrougge]

Keion och Strike witches är av samma skrot och korn. Keion handlar om ett gäng brudar som ska spela i ett band, men där hela den musikaliska biten hamnar i bakgrunden. SW handlar om ett gäng brudar som ska slå tillbaka en utomjordisk invasion, men där det hela tiden är ett skrev i vägen.

 

Ärligt talat, hur sannolikt är det på en skala att ett gäng tonårstjejer gör saker som att slåss mot utomjordingar eller spelar elgitarr?

[zimeon]

Samma skrot och korn, men Strike Witches är så mycket mer flagrant att det hela får ett släng av humor. Kan jag garva åt att kommendantens enda animation när hon säger "va?" är att hon spänner röven igen (fast inte med en utomjording mellan skinkorna) finns det i alla fall ett garv att hämta.

 

Och svaret på din fråga är: Lika sannolikt som att ens lillasyrra egentligen är en nörd och porrspelsfantast med inriktning på lillasyrregrejer.

[Sceleris]

Bloggen welcome datacomp översatte en lista på 00-talets (på DVD/BD) mest sålda TV-animéer.

 

Siffrorna är "per volym"-medel, så vi kan i runda slängar räkna med "Sales" är antal köpande individer. Vad jag har hört krävs det omkring 5000 sålda ex per volym av en serie för att producenterna ska gå jämnt ut på affären.

 

Sales 		Series

170,479 	The World of Golden Eggs
79,204 	Gundam SEED Destiny
76,760 	Bakemonogatari
70,349 	Gundam SEED
52,900 	Full Metal Alchemist
50,552 	Code Geass
46,147 	Macross Frontier
42,822 	K-ON!
42,690 	Code Geass R2
41,038 	The Melancholy of Haruhi Suzumiya

39,208 	Gundam 00
34,601 	Gundam 00 S2
29,890 	Ghost in the Shell S.A.C. 2nd Gig
29,768 	Clannad
29,509 	Initial D Fourth Stage
29,146 	Lucky Star
27,377 	Ghost in the Shell Stand Alone Complex
26,910 	Azumanga Daiou
26,047 	Fate/stay night
25,637 	Love Hina

24,346 	AIR
24,253 	A Certain Scientific Railgun
22,829 	Dulalala!
22,591 	Magical Girl Lyrical Nanoha StrikerS
21,831 	Working!!
20,450 	Kanon (2006)
20,342 	Aria The Origination
20,052 	Tengen Toppa Gurren-Lagann
19,819 	Clannad After Story
19,297 	Ookiku Furikabutte

18,683 	Bleach (1-20)
18,573 	Bleach (42-63)
18,556 	The Melancholy of Haruhi Suzumiya S2
18,535 	Mononoke
17,888 	Initial D Second Stage
17,864 	Aria The Animation
17,553 	Full Metal Panic? Fumoffu
17,481 	Bleach (21-41)
16,458 	Mahou Sensei Negima!
16,262 	Onegai Teacher

16,166 	Onegai Twins
16,079 	Darker than Black S1
15,983 	Aria The Natural
15,448 	Gintama S1
15,284 	Gintama S2
15,246 	Gintama S3
15,021 	Death Note
14,216 	Shingetsutan Tsukihime
14,125 	Mahoromatic S1
13,920 	Kuroshitsuji

13,789 	Strike Witches S1
13,723 	Full Metal Alchemist Brotherhood
13,360 	D.C. ~Da Capo~
13,233 	Hand Maid May
12,971 	Mai-HiME
12,937 	Gintama S4
12,673 	Darker than Black S2
12,290 	Ai yori Aoshi
12,126 	A Certain Magical Index S1
12,094 	Infinite Ryvius

11,932 	Fruits Basket
11,920 	Scryed
11,800 	Banner of the Stars
11,712 	Eureka Seven
11,521 	Mahoromatic S2
11,440 	Read or Die TV
11,265 	Mai-Otome
11,251 	Magical Girl Lyrical Nanoha A’s
11,244 	Minami-ke S1 
11,243 	Rozen Maiden Träumend

11,039 	Honey & Clover
10,880 	Kannagi
10,620 	Shakugan no Shana S1
10,612 	Toradora
10,315 	Natsume’s Book of Friends S2
10,236 	Natsume’s Book of Friends
10,219 	Pani Poni Dash!
10,049 	Mushi-shi
10,046 	Library War

 

Vad kan vi dra för slutsatser av detta? Vad krävs (eller åtminstone hjälps) för skapa en säljare nu? Vad borde animéindustrin göra?

[zimeon]

"Jämnt ut på affären" är svårt att veta vad som menas. Det jag har hört var problemet för animéstudior var att det förut gick till så här:

 

TV-kanalerna som har sändningsrätt sitter och är kungar. Det är de som bestämmer. De säljer reklamrätten för vissa tidpunkter till så kallade reklammmäklare. Dessa reklammäklare arbetar för att göra program. Reklammäklaren skickar pengar till en animéstudio för att göra en viss animé. Studion gör denna animé och betalar sin lön med den. Skrider de över budget är det deras problem. Animén sänds på TV och reklampengarna rullar in – till reklammäklaren. Om serien går asbra får inte animéstudion mer deg för det; de hamnar i reklmmäklarens händer. Förut var det också så att musiken var lincensierad från ett skivbolag som såg till att den skrevs, och sålde skivorna asmycket var det inte heller något som kom till animéstudion, detsamma med laserdiskar/VHS/DVD – rättigheten licensierades ut till ett skivbolag och gängse idé var en fast summa, inte så att animébolaget fick mer bara för att det sålde bra, detsamma för leksaker – det var leksakstillverkarna som fick slantarna. Visst att en animé som gått skitbra hade dyrare licensavgifter, men väldigt lite av det kom tillbaka till de som verkligen gjort animén. Det läckte givetvis hit och dit, av olika anledningar och hur bolagen satt ihop; King Records gav till exempel en hel del slantar till Gainax för att soundtracket till Gunbuster sålt så bra; bara för att de tyckte att rätt ska vara rätt (detta hörde jag av Gainax själva). LNär Evangelion-pachinko började välla ut över Japan var det däremot en enorm kassako – Gainax fick 3000 yen (250 spänn) per pachinkoapparat som ställdes ut, och när det ställdes ut hundratusentals så blev det ganska ordentligt tillskott.

 

Ibland var det inte bara reklammäklaren, utan även själva TV-kanalen som sköt till pengar till animéstudion – TV Tokyo är kända för att bidraga med produktionspengar. De som har bidragit med pengar till animéstudion är de som krediteras för 製作, alltså "presented by".

 

Efter Evangelion, som var ett flaggskepp för när animén var det som sålde bäst av animéns grejer (mer än leksaker alltså), så började "presented by" bli befolkad av produktionskommittéer – och det är det allra vanligaste nu. Dessa produktionskommittéer är småföretag som oftast består av en tredjedel reklammäklare, en tredjedel TV-kanalen och en tredjedel animéstudion, och är animéstudons sätt att få in mer licensslantar för derivativa produkter. Däremot är det inte särskilt genomskinligt – jag vete fan vilka produktionskommittén "Flygstyrka 501" består av, till exempel. Men om jag inte blivit missinformerad är det så att denna produktionskommitté delar på alla licenspengar som kommer in för derivat, så att animéstudion får dela på kakan om det är så att animén blir en hit.

 

Ur det är det ganska svårt att veta om 5000 sålda räcker för att finansiera själva DVD-släppet, eller om det är så mycket som krävs för att animén som helhet ska gå ihop – det beror ju helt på hur mycket startkapital animéstudion hade för att tillverka skräpet, och hur effektivt de använde dem, eller om de klev över budget. Mycket beror ju på hur kontraktet för produktionskommittén ser ut, och om det fortfarande är så att det är reklammäklaren som tar alla pengar som kommer in för reklamen eller om de också delas upp.

[idrougge]

Bakemonogatari är japanska för "Pretentiöst dravel som säljer på att stoppa in onödigt många brudar för att föra obefintlig handling framåt". Frågan är vad som låg i dvd-fodralet för att en serie som siktar så lågt ska hamna på tredje plats på säljtoppen. För det kan väl knappast ha varit dvd:erna som folk var ute efter?

[zimeon]

Monstersagan verkar ju iofs vara ganska gott omtalad. Själv såg jag bara första avsnittet och kände mig tämligen ointresserad.

[Sceleris]

zimeon: Ja, "5000 exemplar" är helt klart en schablon (jag vet ju inte, men som jag tänker på siffran är det vad som typiskt sett behöver säljas för att animéstudion inte ska gå back. Det beror som sagt på produktionskommittéens sammansättning och interna uppdelning av intäkter, men... typiskt sett), och som sådan ger det en ungefärlig uppfattning om hur mycket en animé borde sälja för att inte vara helt misslyckad, och om att kundkretsen är allt annat än enorm för det mesta som "vi vanliga animénördar" tittar på.

 

idrougge: Äsch, Bakemonogatari är väl inte pretentiös. Jag tror inte att regissören har några speciella "djupa" konstnärliga motivationer bakom stilen: det är just en stil, för studion och regissören. Men varför den har sålt så väl begriper jag inte.

[idrougge]

En serie som klämmer in fler skyltar skrivna med 30-talstecken än en kostymfilm är pretentiös enligt mig. Men det är nog bara jag och Simon som lägger märke till det.

[Volbla]

En serie som klämmer in fler skyltar skrivna med 30-talstecken än en kostymfilm är pretentiös enligt mig. Men det är nog bara jag och Simon som lägger märke till det.

Jag skulle mer kalla det galet kul (det är trots allt Shaft) men vad vet jag~

 

Jag tycker det är uppenbart varför Bakemono har sålt så bra. Den blandar intressanta och nyskapande idéer med klassisk och väl koordinerad otaku pandering. Det gör att alla ytliga nördar kan njuta av det de alltid njuter av samtidigt som de får något fräscht och nyskapande. Precis som Haruhi, eller för den delen många stora poplåtar. Lady Gaga är en mästare inom den konsten.

 

Dessutom var det ju en massa animation som saknades i tvsändningen.