Vad är det de döljer med sina ljuseffekter?

[zimeon]

Bara en sak som slog mig när jag gick igenom första avsnittet av Mera Kärlekstrubbel (är det bara jag som är lite si och så med att en JUMP-animé går klockan 2 på natten?) och det var en jäkla massa ljusskimmer över alla tuttar och rumpor. Nu är ju inte det någon nyhet (när var det de började med det på allvar förresten…? Runt 2005?) men det slog mig att jag aldrig lyckats kunna göra någon jämförelse mellan TV-sändningen och skivsläppet sen. Är det någon som har det? Nakna bröst inklusive bröstvårtor har ju inte varit det vanligaste i TV-animé, så jag undrade om det har ändrats; eller om det bakom ljusskimret bara dölde sig samma gamla bröstvårtslösa tuttar som alltid. Nån som vet?

[Meatrose]

Åh jo, bakom censuren döljer sig bröstvårtor, vårtgårdar och hela paketet. Dessa får du se om du införskaffar serien på DVD eller BD. Det blir bara mer och mer vanligt att det är så. Det tråkiga är att vissa ser det här som ett försäljningsknep och glömmer helt bort att även handling och karaktärer kan vara bra att tänka på när man skapar en ny serie.

[zimeon]

Japanska animétillverkare har en svår tid med sjunkande siffor. Före digital-TV (LD och DVD) innebar ett köp av en animé att man fick det i bättre kvalité än något annat alternativ. Idag är det inte så. Innan Blu-Ray slog igenom var köpalternativet till och med sämre än det man såg på TV (eftersom animé kom i HD så snart). Sedan 1995 har mycket byggt på att det är skivorna som betalar tillverkningen, och studiorna har sketasvårt att få folk att köpa grejerna idag – de lockar med specialgrejer, klistermärken, samlarkort, extramaterial, men siffrorna dalar i alla fall, vilket inte är konstigt.

 

Jag känner inget större behov av att se bröstvårtor, men jag irriterar mig extremt på ljuseffekterna ändå, för de stör bilden utav bara helvete. De får gärna censurera TV-sändningen for all I care, men när det skriker DET HÄR ÄR CENSURERAT över hela skärmen så tar det över för mycket. Hellre då att de zoomar in mer på ansiktena, eller ännu piffigare saker, som att de har handdukar på sig eller vafan.

 

Men poängen är väl att man ska SE att det är censur så att nördarna öppnar plånboken med kuken. Hellre då gamla hederliga svarta cirklar, måste jag säga. Ljuseffekterna är så jämrans fula. (Sen kan man givetvis argumentera att jag borde skita i att kolla på saker som Strike Witches, men har jag börjat, så.)

 

Det enda jag inte fattar är varför man måste sitta och stirra på "DET ÄR VERBOTEN ATT SPRIDA DE HÄR PROGRAMMEN PÅ INTÄRNÄT" i så fall. Det klingar rätt CP-falskt med att det som sänds på TV bara är en glorifierad reklamfilm för skivförsäljningen. De borde ju vara asglada att de slipper betala distributionsavgifter – TV-sändningen är ju inget klirr i kassan för någon annan än reklammäklaren. ………jaså, det är reklammäklarna som gnäller, förstås.

[Anonym2]

Det klingar rätt CP-falskt med att det som sänds på TV bara är en glorifierad reklamfilm för skivförsäljningen.

Det här med reklam är så komplicerat. Först gör företagen en serie (som är billig att köpa). Sedan får företagen för sig att ge ut en svindyr uppsättning animerade reklamfilmer för serien (som man kan köpa på DVD och andra media). Sedan görs det en ännu dyrare uppsättning reklamfilmer (som dock inte gör reklam för den ursprungliga produkten utan istället för de andra reklamfilmerna) som visas på tv (mycket billigare att importera en DVD än att ta flyget till Japan, slå på tv:n, titta i en halvtimme, slå av tv:n och sedan flyga hem till Sverige igen). Då kan man väl bara lika gärna ta och köpa den ursprungliga produkten direkt istället? Känns så löjligt att man ska betala mer för att få se en reklamfilm för en reklamfilm än för att man ska få köpa den produkt som det ursprungligen görs reklam för.

[dusk]

AT-X sänder en relativt ocensurerad version av Mera trubbel och det är minsann bröstvårtor under censuren. Om de slänger ner en docka eller nåt sånt i Bluray-boxen så kommer nog folk köpa den ändå. Sen finns det ju säkert folk som inte har AT-X också.

 

Ljusstrålarna i Mera trubbel täcker ju i vissa fall halva skärmen. Lösningen i B gata H kei var mycket mindre störande:

http://i56.tinypic.com/2ue2pzt.jpg

[zimeon]

_Relativt_ ocensurerad; betyder det att det finns olika varianter och att det är TV-bolagen själva som gör ljuset?

[Klibbnisse]

_Relativt_ ocensurerad; betyder det att det finns olika varianter och att det är TV-bolagen själva som gör ljuset?

 

Det är mycket troligt att olika tv-stationer har olika krav på vad det visar att studiorna helt enkelt gör en censurerad version för de tv-studior som kräver det.

[dusk]

_Relativt_ ocensurerad; betyder det att det finns olika varianter och att det är TV-bolagen själva som gör ljuset?

Jag tror det för i vissa fall är samma saker censurerade på olika vis beroende på kanal. I tredje avsnittet fanns det en scen som var censurerad i både Tokyo MX och AT-X sändningar. På Tokyo MX var det ljusstrålar och AT-X använde mosaik.

[zimeon]

Coolt.

[flaskis]

AT-X är kanalen vi alla gillar. De har minst censurer och kör just nu Yosuga no Sora med ungefär samma censurnivå som japanska AV:s har.

[zimeon]

Min källa har nog inte AT-X, det är mest U-kanalerna. Men vafan, orka. Jag stör mig mest på att jag stör mig på det. Och i Sverige är det ju numer illegalt att kolla på ocensurerad Strike Witches, som vi ju alla känner till.

[idrougge]

Jag föredrog när fanservice var just fanservice, dvs något man bjussade fansen på i förbifarten, och inte själva säljargumentet för en serie.

[Sceleris]

Sedan 1995 har mycket byggt på att det är skivorna som betalar tillverkningen, och studiorna har sketasvårt att få folk att köpa grejerna idag – de lockar med specialgrejer, klistermärken, samlarkort, extramaterial, men siffrorna dalar i alla fall, vilket inte är konstigt.

De borde pröva att locka med billigare priser och lite mer "mainstream appeal". De måste ju inte köra superplastpopkulturrutten och anlita idoler som röstskådisar för huvudpersonerna, men de skulle gott och väl kunna skära ner på avskräckande element så som sexualisering av barn och otakuism (som referenshumor och kontext som bara kan förstås av otaku).

[zimeon]

Jag föredrog när fanservice var just fanservice, dvs något man bjussade fansen på i förbifarten, och inte själva säljargumentet för en serie.

Vorrd. Även om bröstvårtor knappast är anledningen till att jag kollar på animé känns det rätt irriterande när de helt plötsligt döljer nånting när man sitter och kollar. Skulle vara lika irriterande om den där mechans supercoola specialattack bara blev en svart skärm.

[zimeon]

De borde pröva att locka med billigare priser och lite mer "mainstream appeal".

Priserna är svåra att pressa såvitt jag vet, om nu det stämmer det jag hört att DVD/BluRay är det som finansierar själva skapandet av animén. Och då blir det också svårt med mainstream appeal, eftersom gemene man inte köper DVD/BluRay, utan då står man på OnePieceområdet och ska finansiera allt med leksaker istället.

 

Jag har inget emot flera gläns-effekter och vafan och extra godis, men seriöst känns det surt när de ska hålla på och maska det man kollar på – man känner sig lite som en sekundär medborgare.

[Sceleris]

Priserna är svåra att pressa såvitt jag vet, om nu det stämmer det jag hört att DVD/BluRay är det som finansierar själva skapandet av animén. Och då blir det också svårt med mainstream appeal, eftersom gemene man inte köper DVD/BluRay, utan då står man på OnePieceområdet och ska finansiera allt med leksaker istället.

I ekvationen "pris * sålda exemplar = intäkter" så finns det någon optimal storlek som maximerar intäkterna. Nu ska jag inte vara så arrogant att jag påstår att jag vet mer om den japanska marknaden än vad animéproducenterna och -distributörerna gör, men jag menar att en sänkning av priset skulle kunna leda till en ökning av antalet sålda exemplar vilket skulle kunna leda till ökade intäkter. (Eller åtminstone erhållna intäkter -- men då skulle ökad exponering kunna leda till ökad övrig försäljning.)

 

Med "lite mer mainstream appeal" menar jag "lite". Många serier går att göra mer allmänvänliga utan att de för det skulle tappa sin "själ". Det finns säkert en del personer som skulle kunna finna många verk intressanta när de då sitter vakna någon natt och zappar runt på TV, men blir avskräckta av obehagliga sexuella undertoner eller upplägg som straffar tillfälliga tittare.

 

Den fortsatta nischningen är nog i det långa loppet inte mycket mer än en återvändsgränd. Det behövs fler människor som The Nish. :(

[zimeon]

Det är nog garanterat en återvändsgränd, det håller jag med om. Animémarknaden håller på att bli det amerikanska superhjältar är: bara en ingrodd sörja för redan frälsta fans. Det håller så länge, men bara så länge. Vad gäller priserna är det svårt att veta; med tanke på att nördar generellt inte är så konjunkturkänsliga kanske priset inte påverkar försäljningen så mycket som för andra varor, och det lönar sig helt enkelt inte att sänka priset.

 

Men… jag tror det som behövs är nog inte bara folk som Nishizaki, utan folk som Tomino också, alltså folk som gör animé för att DET ÄR DET HÄR VI VILL GÖRA och inte bara "nu jävlar ska vi skinna nördarna på pengar genom mycket naken flickhud!". Det måste helt enkelt bli fler barnprogram; fler animéer som både funkar för barn och nördar, som de gjorde på 70- och 80-talet. Som det är nu kommer marknaden vara död eller definitivt döende om bara 10 år känns det som. Nu har vi å ena sidan naken flickhud eller på annat sätt supernördiga whatever som har en klar tröskel med tanke på stämpeln, och å andra sidan jättebarnslig tecknat som har föga intresse för mer intresserade. Animé som jag ser det bygger ju på att det var barnprogram där man till och med som barn insåg att det fanns mer. Vad bryggar det gapet nu? Precure, typ, men den är redan gammal.

[Sceleris]

Jag gillar absolut tanken på mer bra dubbelpublikbarnprogram! Just nu vet jag inget som sänds, men två bra jag börjar tänka på är Eureka Seven och Gurren Lagann, som jag vill minnas båda sändes tidiga söndagmorgnar.

 

(MM! sänds förvisso just nu på lördagmorgnar, men med tanke på hur jävla uselt och perverst det är får man väl hoppas på att ungarna håller sig borta från AT-X.)

[idrougge]

Det är nog garanterat en återvändsgränd, det håller jag med om. Animémarknaden håller på att bli det amerikanska superhjältar är: bara en ingrodd sörja för redan frälsta fans. Det håller så länge, men bara så länge.

 

Det är värre än så. Den klassiska 60-80-tals-superhjälteepoken motsvaras i animé av 70-90-talet. Nu befinner sig animé där USA:s seriemarknad befann sig i mitten av 90-talet då Todd McFarlane först geniförklarades som Marveltecknare och sedan grundade sitt eget förlag, Image Comics. Image visste att slå mynt av McFarlanes snygga teckningar och tunna story och släppte Spawn i myriader av specialutgåvor och samlarnummer med fyra olika omslag så att serienördarna köpte fyra ex av varje tidning och trodde att samlarvärdet skulle hålla i sig. Efter några år hade Image gjort för en ganska stabil superhjältemarknad vad tulpanerna gjorde för Nederländernas ekonomi på 1700-talet.

 

Till en början ser det ut som en lukrativ marknad, och fansen är entusiastiska, men man lockar knappast till sig nya läsare genom att helt och hållet appellera till de allra mest inbitna samlarna som bara lägger serietidningarna i plastfickor med syrafattiga kartongryggar.

[idrougge]

Men… jag tror det som behövs är nog inte bara folk som Nishizaki, utan folk som Tomino också, alltså folk som gör animé för att DET ÄR DET HÄR VI VILL GÖRA och inte bara "nu jävlar ska vi skinna nördarna på pengar genom mycket naken flickhud!".

 

Men är inte en stor del av problemet att folk i Tominos efterföljd vill göra animé, till varje pris? Det leder ju till att animatörer och författare sitter och sliter med MM för att de intalat sig att de absolut måste jobba med animé, oavsett omständigheterna. Ingen vill ju göra MM egentligen, men konkurrensen är så stenhård att man måste ta varenda chans som ges eller duka under. Det är lite som i min bransch, där det utbildas arméer av idealistiska journalister in spe varje år trots att antalet arbetsplatser minskar år för år, vilket leder till större och större proletarisering.

[Meatrose]

MM! ja. Jag måste dock säga att den är såpass usel att det nästan blir intressant att följa den.

 

För mig är MM! den här säsongens Nogizaka Haruka no Himitsu eller Akane-Iro ni Somaru Saka, men med ännu mindre skam i kroppen.

[zimeon]

Låter nästan spännande.

[zimeon]

Men är inte en stor del av problemet att folk i Tominos efterföljd vill göra animé, till varje pris? Det leder ju till att animatörer och författare sitter och sliter med MM för att de intalat sig att de absolut måste jobba med animé, oavsett omständigheterna. Ingen vill ju göra MM egentligen, men konkurrensen är så stenhård att man måste ta varenda chans som ges eller duka under.

Pjo. Det jag efterlyser är väl folk som gör den animé de vill göra och inte animé till varje pris. Har svårt att tro att Strike Witches är ett projekt från hjärtat. Visst att det kommer bra saker nuförtiden också; var rätt impad av Ghost Hound (men den är väl gammal) och jag såg en kvalité i Working! som kanske egentligen inte var där, men… vad vi behöver är mer Cyberklubbar i Akihabara – alltså animé som är HELT JÄVLA VÄRDO men som uppenbarligen kommer från någon obotlig dumentusiasts hjärta och därför funkar (för oss). För i det kölvattnet finns det alltid någon som kan kombinera sjuk kreativitet med att funka kommersiellt. Datorspiral (Denno Coil) var också en jag tyckte som funkade… kanske kommer det bra nu också, bara det att det drunknar i alla MM?

[idrougge]

Visst kommer det alltid att komma ett eller annat guldkorn i den stora dynghög vi kallar animéutbudet av idag, men industrin har ju fullständigt underminerats. De har uppfunnit vad som måste vara världens sämsta finansieringsmodell, en som inte ens duger åt att finansiera mer än hälften av titlarna. Det har givit oss kapitalismens allra sämsta kännetecken – stor konkurrens om minsta gemensamma nämnaren.

 

Men det värsta med industrin är att den genom sin tydliga inriktning på de nördigaste biproduktsköparna inte bara upprättar en ekonomisk struktur som påverkar den ekonomiska sidan, utan griper in i själva produktens kärna på ett allvarligt sätt. Eftersom animébranschen inte klarar sig på tv-sändningarna och dvd-försäljningen är för liten är den beroende av ytterligare kringprodukter som på något vis måste genereras av själva verken.

 

Förra veckan såg jag My little pony-filmen. Den är ju gjord för att sälja leksaker, och helt följdriktigt kommer en liten tomte och trollar fram en rosa villa för ponnyerna, en villa som passar in i en leksakskatalog men ser fullständigt malplacerad ut i en tecknad film. Så kunde det gå i animé förr i tiden också, till exempel när Gundam tvingades docka med ett ruggigt fult flygplan med larvfötter.

 

Men i modern animé är själva figurerna rosa plastvillor. Det är på sätt och vis tvärtemot My little pony, där animationsstudion ställdes inför fait accompli och tvingades hitta på en trovärdig och engagerande historia kring rosa hästar med svanktatueringar. Den fråga varje animationsstudio ställs inför idag är: "Hur kan vi få det här att handla om rosa hästar?"

 

Så länge Gundam dockade med det där fula flygplanet höll leksakstillverkaren käften och Tomino kunde löpa amok med sin historia om krig i omloppsbana. Amuro fick vara hur han ville så länge Gundam sprängde en Zaku i varje avsnitt. Idag skulle leksakstillverkaren komma och propsa på att Amuro ska vara en 13-årig tjej med blåa flätor och att Frau Bo ska vara en 14-årig grabb med fuktiga ögon och oljigt hår. Och Frau Bos badscen i avsnitt 14 skulle förpassas till bluray-utgåvan eftersom de i sig var ett säljargument.

 

Historier bärs framför allt av sina huvudpersoner, och nu håller huvudpersonerna att förvandlas till bifigurer i en ekonomisk cirkus. Keion är den allra mest emblematiska serien för vår tid. Naruto är kanske större, men Naruto har alltid funnits och kommer alltid att finnas så länge Shônen jump ges ut.

[zimeon]

What can I say? Jag håller helt med om hela inlägget. Leksaksvurmeri har funnits i alla tider, ända sen 70-talet när Go Nagai ombads hitta på robotar med större fötter så att leksakerna kunde stå, men det är ändå ljusår från att själva intrigen och själva huvudpersonerna ska bli leksakerna som ska sälja. Jag skyller på Evangelion. Visst att den förde med sig mycket i och med att animén äntligen var den produkt som sålde bäst, men i retrospekt inser man att det inte ledde till något bra; istället begränsade det bara i slutändan vad för sorts figurer som "får" vara med i en animé idag. Jag håller helt med om att det känns som om huvudpersonerna blir bifigurer i något som spelar större roll än de. Jag såg på Keions första säsong, och mitt bestående intryck var att det kändes som någon konstig teater för en publik vars huvudfokus skulle vara att tjejerna skulle gulla sig men egentligen inte göra något (vilket iofs kan bero på originalets utformning som fyrrutorsstripp). Seriöst är nästan Strike Witches bättre; den försöker i alla fall inte vara något annat än bara flagrant fanservice (som den ju då förvisso inte ens är, i och med censuren i reklamens namn) medan Keion känns inställsamt sockrigare och därför än mer ointressant. Jämfört med det här var ju till och med bottennappen på det överuppblåsta 90-talet mer spännande. Lost Universe känns typ nytänkande.

 

Skulle en sak som Tellusflickan Arjuna kunna produceras idag? Kanske? Lain? Vetefan. Eller jo, kanske den också. Men Rymdpiraten Mitos Stora Äventyr? Tveksamt.