30 dagar i animens tecken (2010)

[zimeon]

Är pinsamt obevandrad i mecha-genren, verkligen PINSAMT obevandrad, så frågan blir svår att svara för mig. Det känns dumt att nämna ens favoritanimé som bara råkar innehålla stora maskiner – då blir det bara Evangelion igen och det är inte "robotarna" i den som är själva grejen. Samma sak med Nadesico – där är det förvisso till och med meta-mechafokus, men det är inte det som är det som jag tycker är bra i den. Eller jo, lite. Och så Gundam, då. Eller Macross, som jag är jäkligt fäst vid av nostalgiska skäl. Men som Drougge säger, de är mest bra serier som råkar innehålla stridsrobotar.

 

Ska det istället vara en serie där det är maskinerna själva som är favoriten (att animén är bra FÖR ATT robotarna är där) så är jag typ fett okunnig.

[Hampe]

Dag 26: Favoritanime i mechagenren

 

Vojvoj! Favoritfråga! Klart jag måste svara, helst med tanke på att det varit den här genren jag siktat in mig på under det senaste året. Vilken resa man har haft. Men ändå har jag tusen titlar jag verkligen vill ta mig igenom. Men nu var ju frågan om en favorit, så jag får väl anta att jag får försöka bestämma mig för något. Fast i slutändan kommer det här nog bli en lång rant om vilka snarare än vilken som är min favorit.

 

Om jag inte missminner mig var Macross Plus min första anime i mechagenren jag såg. Därefter blev det Do You Remember Love? som fick stå på menyn. Och det är ju två upplevelser som är svåra att glömma! Macross Plus för sin fantastiska pacing och musik och Do You Remember Love? för en så fantastisk och otrolig visuell upplevelse! Macross har dock alltid för mig handlat mer om dramat och musiken, snarare än de robotar som vi får se, men tyckte att jag helt klart kunde ta och nämna dom ändå! Det är ju två animes som alla borde se!

 

GAINAX gör ju riktigt bra grejer! Men jag beundrar dom inte för deras skapelse Evangelion, som alla andra oftast har som GAINAX-favorit, utan snarare för Gunbuster. Gunbuster sätter dig in i ett äventyr som till en början verkar ganska litet, men när väl Noriko når ut i den fantastiska rymden och navigerar sig igenom fiendehorderna, så slutar det bara med ett stort leende på läpparna. Slutet är så skickligt välkomponerat att jag har svårt att se någon glömma bort det! I övrigt så är ju Gurren Lagann och Diebuster två höjdare, men dom når inte riktigt hela vägen känslomässigt som Gunbuster!

 

Sunrise är nog däremot den studio som gjort mest inflytande på mig i mechagenren. Har svårt att se hur någon ens kan glömma Code Geass efter att ha sett båda säsongerna, då alla plottwists som finns i den serien borde ge ett enormt intryck. Code Geass är dock en serie som fokuserar så mycket mer på karaktärerna än på alla mechas, vilket visar sig när man kollar utbudet på modeller från Code Geass.

 

Men Sunrise har fortfarande jätten! Gundam! Franchisen som gjort bra och dåliga titlar, men framförallt utvecklat ett koncept som till och med forskarna gillar! Det är den där väldigt intressanta realistiska sidan av Gundam som får mig att gilla franchisen. Nu ska det väl påpekas att jag inte alls gillar Seed och Seed Destiny, utan föredrar delar av Gundam som är kopplat till originaluniversumet Universal Century, där år av krig i rymden varit en plotline som aldrig dött. Striden om huruvida jorden ska få vara befolkad och tömmas på resurser gentemot att folk bör flytta ut i rymden. En strid som startade som enklast med en pojke som helt plötsligt insågs ha enklare förståelse och vara aningen smartare än andra människor, en s.k. Newtype. Gundam handlar om politik, människans första steg i rymden och om att vi måste utvecklas.

 

Skulle kunna prata om Gundam i evigheter känns det som! Men samtidigt tror jag det skulle bli lagomt enformigt. Men vill man ha en bra startpunkt i Gundam-universumet bör man absolut se filmerna som summerar originalet, dvs Mobile Suit Gundam. Utöver den så bör man sätta sig in i den klockrena Zeta Gundam, se uppföljaren till huvudpersonernas strid i Char's Counterattack och sedan förflytta sig mot Turn A Gundam som egentligen inte alls tillhör UC, men har en överraskning som väntar! För de som vill kolla in något nyare är det väl Unicorn som gäller för hela slanten, som bara efter ett avsnitt av sina sex, har påvisat en galet bra historia och en visuell kvalité över det vanliga.

 

I övrigt bör väl Armored Trooper Votoms, Mazinger, Eureka Seven och Escaflowne nämnas som märkvärda exempel på mecha som faktiskt inte liknar mycket annat.

 

Och det där är väl rent konkret många av mina favoriter. Mecha är en genre som oftast blandar in så mycket annat, men som via sina robotar visar visuella upplevelser som är svåra att glömma bort! Om vi bortser från Gundam då, som jag anser är en fröjd att kolla på bara för sin otroliga robotdesign, gång på gång.

[Hikari no Hohenheim]

Dag 26: Favoritanime i mechagenren

Då jag väljer att tolka "mechagenren" som "serier där stora robotar spelar roll i berättelsen" lägger jag min röst på Gurren Lagann. Actionserier med episka strider finns det gott om, men...

det är få serier som tar det till sådant extrem som just Gurren Lagann. Redan i början tyckte man robotarna var stora, men det uppenbarade sig ganska snabbt att det alltid finns en större robot, och precis när man undrar hur sjutton skalan skulle bli högre hittar de på nya absurda sätt att slåss på. Och i vilken annan serie finns det egentligen robotar som går på kämparglöd?

[My]

Dag 26: Favoritanime i mechagenren

 

Här delas förstaplatsen av Neon Genesis Evangelion och Vision of Escaflowne för min del. Jag ska försöka summera varför (med fokus på just det teknologiska/mekaniska).

 

 

Neon Genesis Evangelion

För att den lyckades kombinera högteknologisk teknologi med en organisk känsla. Det pirrade verkligen i magen varje gång man såg EVA-robotarna visa tecken på att vara något mycket mer än bara en robot. Kanske den aspekten av animen som var mest lyckad i den ursprungliga versionen. Oavsett vad man tycker om berättelserna och karaktärerna (alla tycks ju ha olika åsikter om dessa) tror jag aldrig att jag har hört någon dissa dessa fantastiska, monstruösa skapelser.

 

Jag kan även tillägga att efter att ha sett det japanska bergiga landskapet med egna ögon har jag fått en helt annan känsla för hur enorma EVA-robotarna framställs att vara i animen. Man kunde vandra runt i Kamakura och sedan plötsligt inse att "det där berget framför mig skulle gå till knäleden på EVA 01"... Awesomeness!

 

 

Vision of Escaflowne

För att både animen och filmen lyckades så väl med att visa hur Van påverkades både av krigets ondska och av den unika "rustning" han bar. Fanns ondskan redan i Vans hjärta, så att allt Escaflowne behövde göra var att locka fram den? Eller var det kanske Escaflowne själv som sådde fröet till ondska i Van medan han stred? Tvivlet etablerades relativt tidigt i serien, så att tittaren gradvis började ana att någonting inte stod till som det skulle hos den unge piloten. Förväntningarna byggdes sedan upp, men på något sätt lyckades man hela tiden som tittare intala sig själv att det skulle gå bra, Van var starkare än Escaflowne. När det sedan blev för mycket för honom fylldes magen av is.

 

Att Escaflowne som mecha var mer steampunk/svartkonst/alkemi än teknologisk var bara grädden på moset. Att den kunde förvandla sig till en drake och flyga var inte fy skam det heller...

[Volbla]

Mecha är ingen genre som jag nånsin känt något speciellt för, det bara råkar vara så att de bästa serierna är mechaserier.

 

Tråkigt nog har jag inte sett så mycket mecha som jag kanske borde. Eureka Seven och RahXephon ligger högt upp på att se-listan när jag får tid, och någon gång tänker jag ta mig en stor vandring genom fenomenet som är Gundam. Tills dess så ligger de nämnda Evangelion och Tengen Toppa Gurren Lagann som favoriter. Gainax vet precis hur de ska tillfredställa mig.

 

The spirit of a man is best expressed through a gigantic robot.

[Jinnai]

Dag 26: Favoritanime i mechagenren

Transformers i take this

Soundwave of Decepticons

Information

Profile: It's said that Soundwave can hear a fly sneeze. It's also said that beneath his smooth-talking, affable surface beats the generator coil of a blackmailer. Those who know these facts about him are careful about what they say within earshot of him. Soundwave is the ultimate opportunist & will use anything he can to advance his status in the eyes of Megatron. He doesn't worry about what others think of him because he knows he's nearly indispensable. Although they all despise him, other Decepticons pretend to like him rather than get on his bad side. As Rumble explains, "Soundwave always has the last laugh."

 

Abilities: Soundwave's sensors can detect radio transmissions of the lowest energy levels. He can even "read minds" by monitoring the electrical impulses inside someone's brain circuitry, if he's standing nearby. He serves as the Decepticons' communications relay station -he can keep them all in radio contact with each other within a radius of 100 miles. His photographic memory is due to the immense information storage capacity of the magnetic disks in his chest. He carries a high amplification directional radio-wave sensor and a concussion blaster gun. He also has great physical strength.

 

 

här är mina förslag

Gundam och Neon Genesis Evangelion och Vision of Escaflowne och

Gurren Lagann och Code Geass och Giant Robo

och Robotech och Z.O,E och Gun x Sword och Gad Guard och Saber rider

[Klona]

Dag 26: Favoritanime i mechagenren

Känns som att jag är väldigt tjatig i den här tråden men den bästa mechaserien måste jag säga är Tengen toppa gurren lagann men Evangelion kommer inte långt efter. Lite lustigt när jag tänker på det, de båda serierna är av genren mecha och kommer från samma studio men ack så olika i handling och ändå har jag gett dem samma betyg. Kanske är det så att mecha serier är så bra på grund av att de blandar de olika delarna så bra, t.ex när de strider i robotarna visar de sin styrka medan när man får följa karaktärerna utanför cockpiten så ser man hur sköra de egentligen är, de är bara människor och man får se de hantera mänskliga problem. Det eller att det helt enkelt jävlig coolt att se en stor robot slåss.

[Sceleris]

Dag 27: "Moé~!"

Ett ord som fått stort genomslag i animevärlden på 00-talet är "moé" (萌え, "blommande"). Definitionerna är många, men bland dem kan räknas tillståndet att ha djupa känslor för animefigurer; en reflexliknande reaktion av fascination och rördhet när man ser något vackert och oskyldigt; en blommande kärlek och fetischism för specifika rollfigurer, ofta med olika "karaktärsdrag" som glasögon, kattöron, "tsundere"-beteende eller liknande; enkel uppskattning och beundran på avstånd av en söt figur; och så vidare.

 

På sistone har den moderna animeproduktionen ofta tillskrivits en kreativ nedgång som skylls på överdriven fokusering på söta flickor där deras individuella och ickeoriginella karaktärsdrag är viktigare än att göra dem till fulla rollfigurer.

 

Avskyr du "the dreaded spectre of moé" ("det fruktansvärda moéspöket") som vilar över animeindustrin? Tycker du att "hotet" är överdrivet och gör dig less på vissa människors tendens att avfärda bra serier som moé? Vad betyder "moé" för dig, och vad går du själv igång på?

[Klona]

Dag 27: "Moé~!"

Moé för mig är en söt person som har "söta" karaktärsdrag som gör att man bara vill ta hand om den och krama den personen.

 

Förövrigt känns det som att det har blivit lite för mycket av Moé på senare tid men då jag oftast inte tittar på just de eller de nyare serierna(försöker ta mig igenom guldkornen först) så lider jag inte så mycket av det.

[Saya]

Moé för mig är en söt person som har "söta" karaktärsdrag som gör att man bara vill ta hand om den och krama den personen.

Precis så. Väldigt långt hår, zettai ryouiki och sorgsna ögon så är jag helsåld. Den första gången jag såg Mahou Shoujo Lyrical Nanoha ville jag bara låsa in Fate någonstans där ingen kan komma åt eller göra illa henne.

 

Moé~

 

Allt som inte tilltalar just min smak är såklart främst ett irritationsmoment.

[Sceleris]

Dag 28: En animeförälskelse

"Fasen, varför kan inte den här animefiguren vara verklig? Hon/han hade varit så rätt för mig!" Har du någonsin tänkt så? Berätta om det!

[Volbla]

Dag 28: En animeförälskelse

"Fasen, varför kan inte den här animefiguren vara verklig? Hon/han hade varit så rätt för mig!" Har du någonsin tänkt så?

Jag tror faktiskt inte det. När jag tycker om en karaktär så är det alltid på avstånd. Det är alltid den fjärde väggen emellan. Visst finns det en del egenskaper som jag har fattat tycke för, som livligheten hos Minami Kana och Matsuoka Miu, men det är också egenskaper som jag gärna låter vara fiktiva. I verkligheten vill jag ha något kanske inte så extremt.

 

Fast man skulle ju inte säga nej till en liten Yotsuba som springer runt och... gör saker.

[Hikari no Hohenheim]

Dag 28: En animeförälskelse

Det tog mig bara två DVDer av Azumanga innan jag föll totalt för Sakaki. Det var någonting med hennes sätt, hennes figur, hennes kärlek till katter som fick mig att känna en starkare koppling till just henne än någon annan i serien. Kanske var det att jag kände igen mig i hennes blyghet, kanske var hon bara så vacker, men jag önskade på den tiden inget annat än att jag skulle ramla in i en dimensionsportal och kunne träffa henne i egen hög person.

 

Jag undrar just om min reaktion till henne kvarstår, eller om jag skulle haka upp mig på klyschor den här gången.

[Voffe]

Dag 28: En animeförälskelse

 

Jag kan med säkerhet säga att jag inte "förälskat" mig i en fiktiv karaktär. Dock kan jag tänka "Hon är min typ" eller "Så skulle min ideala flickvän se ut/vara" ibland. Karaktärerna har egenskaper som jag vill se i riktiga människor, men där går också gränsen.

[My]

Dag 28: En animeförälskelse

 

 

Förälskelse kan man kanske inte kalla det, men det hade varit fint att få träffa Nana O från NANA. Jag har en känsla av att vi skulle komma bra överens.

 

I övrigt känns det för min del ganska främmande att förälska sig i animekaraktärer. Min förälskelse i en viss spelkaraktär har däremot varat sedan jag var 11-12 nån gång.

 

Gissa vilken?

 

Självklart är det Link!

[Jinnai]

Dag 28: En animeförälskelse

Ryoko och Ayeka från Tenchi Muyo och

Slayers Lina Inverse och Nahga the Serpent är mitt svar och 20st till

[Tsukasa-san]

Dag 28: En animeförälskelse

Sawako från Kimi ni Todoke är helt klart den karaktären som jag önskar fanns i verkligheten. Hon liknar mig på flera sätt och skulle helt klart passa mig. Hon har det jag vill ha från en tjej. Hon är vänlig, respekterar andra personer, är omtänksam och är försiktig.

[Sceleris]

Dag 29: "Den är överskattad..."

Alla kan ju tyvärr inte ha lika god och sofistikerad smak som vi själva, med resultatet att tvivelaktig anime höjs till skyarna fastän de kanske inte förtjänar det. Vilken anime tycker du själv har fått ett överdrivet mottagande? Berätta och motivera!

 

(Kom ihåg att dölja eventuella spoilers.)

[Klibbnisse]

Dag 29: "Den är överskattad..."

 

Naruto.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nej men, utöver det som kanske är självskrivet vill jag nominera Neon Genesis Evangelion. Serien i sig är naturligtvis inte dålig, men den är inte överglänsande bra som många nog hävdar. Nu har jag å andra sidan inte sett de nya filmerna, utan de här åsikterna baseras helt på tv-serien och de två filmer som följde. Den är småkul, ganska genomtänkt och stundvis snyggt gjord, perfekt exempel är första "kampen" direkt i första avsnittet, när "robotet" skickas upp till marken. Riktigt snygg scen!

 

Men, allt som allt tycker jag inte att NGE är så jäkla bra egentligen, utan jag klumpar samman den med allt annat i min "jahaja"-grupp...

[Hikari no Hohenheim]

Dag 29: "Den är överskattad..."

Jag förutspår att om ungefär en half mening kommer det nämnas något som börjar på K och slutar på On. Just det, Kejon. Som jag förstått det är det denna serie som i mångt och mycket håller animeindustrin vid liv i japan, vilket jag finner både skrämmande och oroväckande. Att K-On är populär bland sin egen genres fanskara kan man ju förstå -- den är trots allt välgjord -- men så bra är den inte (i min mening) att den förtjänar all den uppmärksamhet den har fått. Blev Azumanga så känd eller? Eller Sensei no Ojikan?

 

En annan serie jag kan komma på är Gundam Seed; jag har hört att den blev omåttlig populär när den begav sig, men jag kan inte säga att jag personligen uppfattade den som "bra". Den började och slutade bra, men det mesta där emellan doftade dåligt använda animeklychor på lång väg. Har inte vågat mig på Seed Destiny på grund av ryktena att den ska vara avsevärt sämre.

[Jinnai]

Dag 29: "Den är överskattad

 

Neon Genesis Evangelion det stör mig att de flesta

tycker att detta är den bästa Mecha tänk bara på slutet

lite svårfattat eller

 

Cowboy Bebop är enligt mig inte den bästa för att jag vet en

bättre nämligen Outlaw Star som har bättre karaktärer och

bättre handling och ett bra slut

 

Akira jag tycker bara inte om den

Darker Than Black jag tycker bara inte om den

Samurai Champloo jag tycker bara inte om den

[My]

Dag 29: "Den är överskattad..."

 

Kanske Azumanga Daioh, som jag faktiskt gillade men inte riktigt kunde omfamna på samma sätt som alla andra, som talade sig lyriska om serien. Jag hade antagligen inte ens kommit ihåg den idag om det inte hade blivit ett sånt ståhej om serien.

 

Och så kanske Death Note. Jag älskade premissen, men tyckte att utförandet var fullt av luckor. En anime/manga om dödsstraff som inte diskuterar om dödsstraff är moraliskt rätt på mer än en (1!) seriesida! Bah. Oavsett vad man har för åsikt om en så laddad fråga måste man väl för tusan visa båda sidorna av myntet!

[Negi]

Dag 29: "Den är överskattad..."

Den första som kommer upp i huvudet när jag tänker överskattad i samband med animé är Mobile Suit Gundam Seed, trots att den tydligen är en serie som har ett ganska skiljt anseende (med det gäller väl allt). I ena hörnan har vi fangirls som tycker Kira är "kawaii" och i den andra har vi gamla Gundam-fans som jämrar sig över att "det är bara en taskig rehash av 0079". Fast där generaliserade jag rätt rejält :P

 

För mig som inte är ett särskilt stort fan av varken "real robot"-genren eller Gundam fanns det inte särskilt mycket att hämta i serien; gnälliga ungar i huvudrollerna och en gammal klysh-handling med barndomsvänner som fick en att rulla på ögonen mer än en gång. Hade kanske varit något om de skalat bort hälften av avsnitten, hälften av karaktärerna och gett Kira lite stake alternativt berättat historien helt utifrån den mer sympatiske Atrhuns perspektiv. Som det såg ut så var det bara lite häftiga mechor och bra musik som i huvudtaget fick mig att se klart på serien. Destiny ska tydligen vara ännu värre så den stenen tänker jag låta förbli ovänd.

 

jag tycker alla de här är överskattade

Får man fråga varför? Personligen tycker jag det är rätt värdelöst att bara namedroppa en bunt serier vare sig det gäller något man gillar eller ogillar.

[Volbla]

Om man räknar med allt hat som Evangelion får som svar till oss som älskar den så tror jag att den inte alls är så överskattad. Jag skulle inte kalla Geass R2 överskattad heller.

 

Två serier som jag ironiskt nog aldrig förstod deras beröm är Full Metal Alchemist och Full Metal Panic. Som det är nu så minns jag inte så mycket av någon av dem, men den första tyckte jag mest bara var tråkig. En situation vid ett tillfälle fångade mitt intresse, men serien övergav den situationen rätt snabbt så att bara tråkigheten var kvar. När det gäller Panic blev jag aldrig intresserad av handlingen och det var dessutom så väldigt mycket jag störde mig på. Som konceptet med black technology och det faktum att Gauron aldrig dör och det faktum att Sousuke är dum i huvudet men att vi ändå ibland ska bry oss om honom. Just när det gäller Sousuke så har jag kommit på hur jag förhåller mig till dylik humor. Jag gillar när karaktärer är konstiga för humoristiskt syfte, men jag gillar inte när de är dumma och inte förstår de enklaste koncept av livet och verkligheten. Jag tycker inte det är roligt längre utan stör mig bara på det, och mycket av det Sousuke gör hamnade i den andra kategorin.

 

Panic har jag tänkt se om någon gång och sen fortsätta med uppföljarna, men det lär bli om ett långt tag när jag sett klart en massa som jag har förhoppningar om först.

[Sceleris]

Och med det har vi kommit till den sista dagen. Nu ska ni få berätta om...

 

Dag 30: Den mest fantastiska scenen i en anime någonsin!

Vare sig det är i den bästa anime du sett, eller i en i övrigt medelmåttig soppa, kan du kanske minnas en scen som verkligen fått dig att haja till. Kanske det är en helt otrolig känslomässig kulmen, eller en vändning i handlingen som fått dig att tappa hakan. Det kan vara en otroligt välkoreograferad actionscen, eller kanske scenen är berättad på ett helt nyskapande sätt? I vilket fall var det något som var kraftfullt för dig.

 

Kom ihåg spoiler-markering vid behov!