30 dagar i animens tecken (2010)

[Saya]

 

Mer

[My]

Gammal kärlek rostar aldrig, så jag säger Kyaa i Please Save My Earth, så klart.

 

 

Sen är förstås figurerna i Night on the Galactic Railroad mycket älskvärda.

 

[Volbla]

EXTREEEME!

 

 

Kyaaa~

[Klona]

[Voffe]

"Vi har kommit för att leka."

[wilfried]

 

[Gravskopan]

Har ingen bild, men det för bli lille Schrödinger från Hellsing.

[idrougge]

Katter! Med pungkulor!

[Sceleris]

Dag 7: Nekomimi!

[Sceleris]

Vad utgör en man? Är det styrkan i hans händer? Hans strävan efter ära?

Ge allt du har och slå din väg till toppen så att vi får höra din lära!

 

Dag 8: Manlighet!

Prata om dina manliga favoritfigurer, de manligaste scenerna (akta spoilers!) eller dina mest kära manliga klyschor, eller dissa hela konceptet om testosteronstinn dumhet. Ämnet är manlighet med stort M, och ordet är ditt!

[Klibbnisse]

Dag 8: Manlighet!

 

Eftersom Sceleris smög in en mangasida igår så tar jag tillfället i akt och introducerar mangans manligaste man:

 

Toriko

 

Detta är mannen som fiskar bjässedjur med järnstänger och hissvajrar, som sveper en 75cl bourbon i en klunk genom att karateslaga av flaskans bottnen och fånga upp innanmätet i sin egen mun. Detta är dessutom mannen som knäcker av en gren från cigarrträdet och tänder den med eld han framkallar genom att knäppa med fingrarna. Mannen som bor i ett godishus, bär 1.5 ton nyinfångat missfoster på axlarna, pressar saft ur löv med bara händerna och som slår hål på en minst 5 meter armerad betongmur.

 

Är inte detta manlighet så vet jag inte vad!

[Misho]

Det blir inte mycket manligare än att slåss med nävarna, STÅENDE PÅ EN GALAX! Gurenn Lagann är manlighet i animeform och testosteronet sprutar i non-stop!

 

Gurren Lagann-spoiler

[Volbla]

Jag har nog inte träffat på något riktigt ärlig manlighet i mina animeäventyr. Det jag sett är mer skämtsamt. Förstås Kamina från TTGL. Eller vad sägs om Gai från Naruto, eller till och med TK ur Angel Beats. Jag tror jag tänker mig någon som har blivit stark tack vare sin personlighet. Alltså inte nödvändigtvis för att man har något mål med att slåss utan mer för att man helt enkelt passar till att slåss. Eller till att break danca och prata dålig engelska... En hård självkänsla och visshet att man klarar av det (vad nu 'det' är) är vad jag vill ha i mina män.

 

Jag gillar att räkna med Haruko från FLCL fastän hon inte är man. Hon är så extremt självsäker att ingenting hon gör är mesigt. Hon förlorar sin cool två korta gånger när hon är i extremt underläge, men annars håller hon sig cool fastän hon åker på en gul vespa och petar sig i näsan, oavsett vad hon gör och oavsett hur hon ser ut. Manligt.

[wilfried]

En öl med grabbarna

 

[Saya]

 

Vitskägg

...som trots ett liv i strid ej bär på några ärr av feghet.

[Klona]

Den manligaste serien jag vet så måste det vara Tengen toppa gurren lagann, serien börjar i 150 och slutar aldrig att accelerera tills serien är klar. Stora robotar i stora slagsmål, oftast med knytnäve mot knytnäve. hjältarnas obräckliga vilja som hela tiden tar dem längre och längre och visar att ingenting är omöjligt om man bara kämpar för det och skriker högre. Det mina damer och herrar, det är manligt!

 

[Hikari no Hohenheim]

Dag 8: Manlighet!

Egentligen är jag inte överförtjust i bergeppet, könsneutral som jag är, men det betyder inte att jag inte kan uppskatta dess innebörd. Att fortsätta kämpa mot alla odds, att med en brinnande passion överstiga alla hinder, att kunne besegra den mäktigaste fienden och ha kraft kvar att skryta är egenskaper jag djupt respekterar, i animesfären och annars, men det är ingenting som utesluter det kvinnliga könet. Jag ser det snarare att Man i det här fallet syftar på männskligheten som sådant; huMANity, liksom. Lina Inverse, Haruko och Toph är bara några exempel på "manliga" kvinnor.

[Sceleris]

Dag 8: Manlighet!

Manliga Män i animé brukar för min del komma i några få former: Drömmaren, Hjälten och Beskyddaren.

 

För Drömmaren är Målet eller Drömmen den ultimata drivkraften, något som är större än drömmaren själv och manar honom till att utvecklas och pröva sig själv. I Legenden om galaxens hjältar är Reinhards barndomsdröm att styra över galaxen trots sin fysiska svaghet. Toriko (det finns ju en animéversion, Klibbnisse... ) slåss mot vilddjur för att kunna göra den ultimata menyn bestående av de mest fantastiska och unika rätterna som finns. Kamina (Gurren Lagann) sökte efter Himmelen och Friheten.

 

Hjälten är den proaktiva, den som kan väcka sin inre styrka för att besegra alla hinder, mot alla odds, för att göra det som är Rätt. Kamina var en Drömmare, men Simon (Gurren Lagann) var en Hjälte, medan Kenshiro (Hokuto no Ken) använder sina krafter för att skydda de svaga och oskyldiga från rövarna i det krigshärjade landet.

 

Manligheten i Beskyddaren vaknar till liv när något Viktigt är i fara, något som måste skyddas till varje pris. Med fokus på försvar kan man säga att det är den mest passiva formen. För att fortsätta med Gurren Lagann skulle jag nog klassa den oh-så-manlige Spiralkonungen som en Beskyddare, fastän han är antagonist. Noriko (Gunbuster) vill jag nog också räkna som Beskyddare. Gamle Vitskägg (One Piece) var däremot en Drömmare, men hans Dröm gick i uppfyllelse och han blev en Beskyddare.

 

Det är inte alla som låter sig klassas så, men det är de tre Manligaste arketyperna.

[idrougge]

Först tänkte jag nämna Reiji Matsumotos verk, och då i synnerhet Dangard Ace, som innehåller allt som manliga män har gjort sedan den serien först sändes. Män gråter ädla tårar, män svär att hämnas sina fäder, kamrater slår kamrater på käften för att de beter sig som fjollor, en maskerad man plågas av sitt förflutna och plågar livet ur sina underlydande, som villigt underkastar sig den maskerades hårda regim eftersom de också en dag ska bli riktiga män. Allt i Dangard Ace är manligt, utom den enda tjejen.

 

Men sen kom jag på att ingen är manligare än den manligaste av tennistränare: Jin "Coach" Munakata:

Munakatas imponerande fysik och stenansikte, hans korta kommandoord och sparsamhet med omtanke och beröm, inte minst i ord, det är att vara en man. Hans förmåga att leva med döden inpå sig och satsa allt för att inte ha levt förgäves, hans kärva vänskap med sin före detta parhäst Daigo och inte minst hur han bestämmer sig för att damtennis inte håller måttet – om kvinnor är svagare än män måste de bara träna ännu hårdare: Hiromi måste uthärda ett helvete, med risk för sin hälsa, för att hon ska komma längre än en kvinna!

[Blå]

Dag 8: Manlighet!

 

Det har sin charm likt andra karaktärsdrag som moé, tsdundere osv. TTGL är väl den som på senaste år som innehållit karaktärer av detta slag. Sen beror det självklart på vad man själv tycker att det ska innehålla. Men en av de första, som för mig fortfarande håller hög standard, är Son Goku. Killen kan aldrig ge upp och har hur jävla många uppgraderingar som helst på lager av sin super saiyan. Man ska inte glömma heller att han är en bra make och far till råga på allt. Men man fastnade självklart för serien för sina manliga karaktärer och kämparanda som alla besitter.

[Jinnai]

Dag 8: Manlighet!

Manlighet är

han tycker tänker och gör som han vill

framför allt går han sin egen väg

står för det han säger håller det han lovar med andra ord någon att hålla i handen när åskan går om man är en kvinna vilket inte jag är

 

Dragonball z Goku är ett förslag

Dragonball z Vegeta är 2 förslag

Tenchi Muyo Tenchi är 3 förslag

stämmer något så när in på beskrivningen

[Sceleris]

Nu ska vi ta ett dygn i musikens tecken.

 

Dag 9: Den bästa slutmusiken

Prata loss om slutmusik ("ED", "ending") som du gillar och som betytt något för dig!

[Tsukasa-san]

Dag 9: Den bästa slutmusiken

Prata loss om slutmusik ("ED", "ending") som du gillar och som betytt något för dig!

Det finns många riktigt bra ED låtar men min största favorit är

. Hennes röst är så mjuk och vacker att jag nästan smälter. Dessutom är instrumenten i bakgrunden passande och sköna.

[Blå]

Dag 9: Den bästa slutmusiken

 

Det är viktigt helt klart med bra musik, och att ha något som kanske kan summera en film/serie eller skapa en känsla av vad man nyligen sett på i avslutningslåten är ett stort plus. En av de första avslutninglåtar som satt sig på skallen var när sluttexten rullade i Ghost in the Shell och låten Reincarnation spelades. Den är riktigt stämningsfull helt enkelt och passar in perfekt till det som man nyligen hade sett på helt enkelt.

[My]

Gah, jag missade dagen då manligheten avverkades. ;)

 

Dag 9: Den bästa slutmusiken

Slutlåtar, de hoppar jag för det mesta över. Förr i tiden tittade jag ofta på dem, men numera har jag nästan helt tappat intresset för dem. Dessutom tycker jag att det är ont om bra sådana i modernare serier.

 

Vi kan ju tala lite om vilken funktion seriernas introlåtar och slutlåtar har för avsnittet: Ett perfekt intro ska få personen som ser det att hamna i rätt sinnesstämning för att kunna uppskatta serien han/hon följer. Framförallt är detta viktigt om man följer veckosändningarna, för då har det gått en hel vecka sedan förra avsnittet, man har gjort en massa saker, kanske jobbat som en liten hamster i ett ekorrhjul med följden att hjärnan är helt blank. Då ska musiken, i kombination med introanimationen, hjälpa till så att personen som tittar kan få ut den maximala upplevelsen av animeavsnittet, eftersom det är så kort (ca 20-22 minuter om man bortser från intro och slutmusik).

 

Slutmusiken då? Den har en helt annan funktion. Den ska fånga upp tittaren efter att han/hon just fått en koncentrerad dos drama/humor/galna robotar eller vad animen handlar om. Antingen så kan man göra ett outro som förstärker vad som redan finns, som i X TV, där den sorgsna slutmusiken förstärker all sorg och ånger som finns i serien. Man kan även göra som i Hare+Guu, där outrot är ungefär lika skumt som serien, men har ett lugnare tempo, så att man hinner komma ner från den galenskapskick man fick när man såg avsnittet.

 

Det finns en hel del bra slutlåtar, även om det tyvärr finns fler som är riktigt usla. De flesta av mina favoriter är från äldre serier, eftersom jag tycker att både intro och slutmusik känns svagare nu för tiden, där de av ekonomiska skäl fungerar mer som lansering av nya artister än fyller någon egentlig funktion. Men exempel på låtar som har stannat hos mig, långt efter att jag såg klart serien den hörde till, just för att de fyllde en större funktion än att lansera dåliga popartister tillsammans med hastigt hopslängda bildmontage till, är följande:

 

Cowboy Bebop - The Real Folk Blues - Kanske min absoluta favorit. Magisk. Underbara bilder i kombination med en fantastisk sångstämma och musik som inte bara passade animen, utan även lyfte den till nya nivåer.

 

- Precis som när det gäller allt annat visade Please Save My Earth var skåpet skulle stå, både animationsmässigt och sång/musikmässigt i en anime. Åh, perfektion från svunna tider...

 

- Animen var hyfsad men inte unik, mangan var rent ut sagt gräslig, men den här låten, tillsammans med de snygga bilderna som animens karaktärsdesigner gjorde, är faktiskt riktigt skaplig.

 

Gravitation - Glaring Dream - När jag sjöng den här som karaoke för ett tag sen insåg jag att jag fortfarande kunde både ord och melodi utantill, fastän det var åratal sen jag hörde den senast. Det känns som ett ganska bra betyg på en slutlåt!

 

X TV - Secret Sorrow - Jag sjöng den här som karaoke för en japansk vän, och hon höll på att börja gråta när hon hörde texten. Ett bra exempel på en låt som passar perfekt till animen den skrevs för.

 

För övrigt vet jag exakt vilken (eller vilka) låtar jag ska prata om när det är dags för inledningslåtar (för det hoppas jag att det blir senare under månaden)...