Översättning - konsten där ingen blir nöjd

[Hikari no Hohenheim]

Läste just ett par blogginlägg av två Tokyopop-översättare, Alethea och Athena Nibley.

 

Words Of Truth And Wisdom: Japanese Terminology

Words Of Truth And Wisdom: Japanese Terminology Part Two

 

De verkar inte vara särskilt professionella eller skickliga som översättare... (-.-')

Jag skulle inte kalla dem dåliga, men de är inte direkt mina favoriter heller. De översätter till exempel Fruits Basket, och gör ett helt okej jobb med det, men de gjorde också Saiyuki-mangan på ett sätt som inte föll mig i smaken.

 

De tycks följa skolan av formell ekvivalens, där orden betyder mer än meningen bakom. De verkar tycka att alla ord som har någorlunda djup innebörd måste behållas likadan varje gång det används; exemplet med Ossan fick mig att slå handflatan i ansiktet. Liksom låter det verkligen så onaturligt med att översätta olika på olika ställen? Varför inte köra på med Akarina istället för Akari-chan, och komma på andra passande former för resterande karaktärer med -chan?

 

Jag skrattade också till när de skrev att Mr. och Miss var motsvarigheten till -san; om det låter helt vansinnigt att säga det på engelska är det ju inte likvärdigt med det som låter helt naturligt på japanska. Utöver det förklarade de att Ojou-chan betydde "Little girl-chan" och Oji-san "Uncle-san." Ändelserna på dessa hör väl ändå ihop med ordet i helhet, precis som när man säger "minna-san," eller?

 

Dom verkar dock hålla med om att man inte ska göra det svårt för läsarna, och att använda engelska är bättre när det går; men deras attityd tycks fortfarande vara att Japanska Skola Vara Vid Sin Läst. De kan inte översätta Eki-ben för att det som de tror är ordets Motsvarighet inte har exakt samma mening. De är som sagt inte dåliga översättare -- de har faktiskt kommit på ganska bra lösningar i sina verk, inte minst i Fruits Basket -- men när de påstår att Aniki är ett bra ord att behålla som ett engelskt ord börjar man undra om de verkligen vet innebörden av översättning.

[Sceleris]

Eki-ben (bland annat) var dumt. Man behöver ju inte ha "station lunch", men "packed lunch" eller "lunch pack" eller vad fan som helst är bättre än "eki-ben".

[My]

Intressant tajming att det diskuteras just tvillingarna Nibley (som förövrigt är några av de äldre scanlatarna så vitt jag vet). Jag har nämligen precis kommit hem efter att ha suttit och läst deras översättning av Nabari no Ou på spårvagnen och slagit mig för pannan på var och varannan sida. Några exempel (flera av dem återkommer i olika variationer):

 

Nindou-club

Kumohira-sensei

"So you are the secret art, Shinra Banshou."

"Konbaku-fuuin!"

"Become the Nabari no Ou!"

"Go back and tell your chief: 'I will not let anyone have Rokujou'." (I japanskan citerar man ofta rakt av, men det är inte lika vanligt att man gör det på engelska eller svenska)

 

Det känns inte riktigt som en översättning om jag ska vara ärlig. Det känns som om de smiter från den där biten som gör att man kan kalla sig översättare. Det som de faktiskt översätter kan väl de flesta göra, med ett bra lexikon och god kunskap om originalverket...

[Negi]

Såg att jag ägde en volym utav nämnda översättare, Saiyuki, redan på den andra sidan hittade man ett drygt exempel på deras oförmåga att faktiskt översätta, "...the humans and demons -- the youkai-- lived togheter in peace" och det verkar som att de kommer att använda youkai. Vad jag fattat det som är youkai bara ett samlingsnamn för olika slags monster och demoner så varför skulle inte bara demon fungera?

 

Sen hittade jag en rolig konversation "Don't call me stupid you pervy kappa" "Then how about midget monkey? Chibi-chimp?", här krävs det ju att man faktiskt måste förstå innebörden utav både kappa och chibi för att fatta att de förolämpar varandra. Ingen utav dessa fanns heller förklarade i översättnings notiserna på slutet vilket gör att nya läsare kommer ha det svårt att förstå. Detta var bara inom de 30 första sidorna.

 

Tycker inte riktigt att den här kvalitén är acceptabel när man betalar pengar för en översättning.

[My]

Jag håller med. Det låter verkligen illa. Jag är dock inte förvånad, eftersom jag inte kan påstå att jag direkt var imponerad av deras amatöröversättningar. Förvirrande och dåligt adapterade i största allmänhet. Synd att de tillåts hålla samma låga kvalitet i sina professionella översättningar. Det finns som tur är ett flertal exempel på översättare som tagit steget från amatöröversättningar till att jobba på officiella amerikanska utgåvor med betydligt bättre resultat.

[Klibbnisse]

Eki-ben (bland annat) var dumt. Man behöver ju inte ha "station lunch", men "packed lunch" eller "lunch pack" eller vad fan som helst är bättre än "eki-ben".

 

"I bought a lunch pack" är väl en helt okej översättning då det är underförstått att själva lunchen är köpt på den stationen de är på, eller hur?

[Sceleris]

"I bought a lunch pack" är väl en helt okej översättning då det är underförstått att själva lunchen är köpt på den stationen de är på, eller hur?

Ja, och även om det inte vore underförstått att lunchen var köpt på stationen så kanske det inte spelar roll (om inte dialogen direkt anspelar på det).

[Klibbnisse]

"I bought a lunch pack" är väl en helt okej översättning då det är underförstått att själva lunchen är köpt på den stationen de är på, eller hur?

Ja, och även om det inte vore underförstått att lunchen var köpt på stationen så kanske det inte spelar roll (om inte dialogen direkt anspelar på det).

 

Sant.

[Largo]

Min personliga åsikt är att en professionel översättning ska kunna läsas av vem som helst, inte bara hardcore fans. Man ska inte behöva den minsta kunskap om originalspråket för att förstå innehållet. I en svensk översättning ska det inte finnas några japanska ord eller suffix.

 

Oavsett vilka språk man översätter till eller från så kommer man alltid att stöta på ord och uttryck som det inte finns några exakta motsvarigheter till. Det är dock ingen ursäkt för att börja blanda ihop de båda språken och tvinga läsaren till att plugga in japanska glosor för att förstå innehållet. Hur skulle det se ut om det var likadant med böcker/serier/filmer från övriga världens länder? Om man så tvunget vill att varenda nyans av språket ska finnas kvar så får man väl lära sig språket och läsa originalet istället.

 

Fanöversättningar är en annan sak, eftersom de är gjorda av fans till fans. Dels så kan man inte förvänta sig professionell kvalitet på översättningarna, och dels så kan man ställa lite högre krav på läsarna som antagligen är mer insatt än en vanlig Svensson. För insatta fans med lite kunskaper i japanska så finns det helt klart en charm med dessa översättningar. Men som sagt, professionella översättningar ska inte kräva några förkunskaper.

[Hikari no Hohenheim]

Sen hittade jag en rolig konversation "Don't call me stupid you pervy kappa" "Then how about midget monkey? Chibi-chimp?", här krävs det ju att man faktiskt måste förstå innebörden utav både kappa och chibi för att fatta att de förolämpar varandra. Ingen utav dessa fanns heller förklarade i översättnings notiserna på slutet vilket gör att nya läsare kommer ha det svårt att förstå. Detta var bara inom de 30 första sidorna.

Och senare kommer fina termer som "Makai Tenjo!" och "I'm stronger than Onii-chan!" Och ja, youkai används hela serien ut.

 

Frågan är bara hur man egentligen skulle översätta just Ero-Kappa. Pervotrollet? Jag kan lite förstå hur dessa översättare tänker när alternativen inte betyder riktigt samma sak; youkai betyder inte riktigt demon, och kappa är inte lika med troll, så det är lättare att bara lämna dem där. De begår dock misstaget att stirra sig blind på termer, och vill ha en exakt motsvarighet, trots att det egentligen inte spelar någon roll i det stora hela om man beskriver rätt sorts demon, när det faktiskt bara handlar om en överläggande demonisk ras (samma sak i D.Gray-Man med termen "Akuma").

 

Som jag har fattat det är japanerna mycket mer noggrann än västvärlden med att sätta termer på allting, och specialord dramatiseras gärna (*host* Kii ov za Tuairaito). Amatöröversättare känner därför att fritänkande då kan skada författarens verk, och vågar inget göra om inte ordet i fråga har en specifik motsvarighet (e.g. Kenya no Ishi = De Vises Sten). Dramatiken bör visserligen finnas kvar, men eftersom vi i väst inte lägger lika stor tyngd på termer tycker åtminstone jag att lite frihet är helt okej; youkai/Akuma kan få bli Demon/Djävul, Shinigami får bli dödsgud/själskördare, osv. Precis som Largo säger, man ska inte behöva kunna något om språket får att ta del av historien.

[riyu]

visdomsord

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Precis min åsikt.

[Mr Michael]

Hade Jonathan Swift levt idag hade han låtit Gulliver resa till de skickliga manga-översättarnas land.

 

Ett land där det är översättarna, snarare än läsarna, som måste utbilda sig i japanska.

 

Ett land där man inte låter japanska termer stå kvar och vara fullkomligt märkliga och knepiga därför att en översättning skulle "ta bort känslan", utan istället vet att ord som har översatts, och som läsarna alltså genast förstår, bättre än något annat ger samma intryck av en lättförstådd text som de japanska läsarna fick av originalet.

 

Ett land där man erkänner att tids- och pengasparande är de enda skälen till att lämna ljudeffekter, något som teckaren vill att läsaren ska förstå, oöversatta.

 

Ett land där man säger till sina kritiker, eller snarare skulle ha sagt till sina kritiker om man hade haft några; "Jo, men det här är ändå en översättning, och där måste man ändra saker för att läsarna ska förstå det. Den som inte vill ha saker översatta får helt enkelt ta och lära sig japanska".

 

Ett land, kort sagt, där det jag nyss skrivit inte behövt sägas.

[Hikari no Hohenheim]

Jag har kommit underfund med att svenska dubbare inte heller är förtjusta i omskrivningar i översättningar. Jag plockade nämligen upp den lite smått obskyra animerade filmen El Cid från reahyllorna på Ica, och den visade sig inte ha något Engelskt ljudspår (vilket munrörelserna gjorde klart var originalet), så det blev till att se den på svenska och skratta åt en del roliga formuleringar som "kungadömena lever i koexistens" och "du är en komplett idiot!"

 

Hur bra röstskådis man än är så är det svårt att ta dem på allvar när manuset inte är menad för folkmun. Tyvärr kan man se samma mönster i många moderna barnfilmer, till exempel Skattkammarplaneten och den CG-animerade TMNT; förmodligen handlar det om mentaliteten att barn inte behöver kvalitet för att underhållas, och det kan jag tänka ligger till grund för att de i sin tur inte lär sig behärska språket ordentligt, och kan således inte producera några kreativa lösningar själva. En ond cirkel, liksom.

[Mr Michael]

En intressant (och tämligen avskyvärd) sak med Tokyopop är att de har kvar oförståeliga ord för att ge "den ursprungliga japanska känslan" (dvs. känslan av "ett sådant konstigt ord som jag inte förstår" som uppenbarligen inte alls är vad japaner kände när de läste det) men de skriver gärna om mangans dialog till något annat. I originaltexten i Magic Knight Rayearth kikade Hikaru i en kikare och sade ungefär "Titta, där är en bebis!" men i Tokyopops översättning säger hon "That's one fat baby!" Och det är bara en av många gånger det hänt.

[My]

Tokyopop är ett skämt. Jag tycker synd om alla de BRA översättare som har jobbat för det slakteriet och fått sina noggranna översättningar förvandlade till oigenkännlighet. Jag har hört många skräckhistorier om allt från missförstånd, ren och skär censur till allmänt klåpaktiga "adaptioner". Nån gång när jag är på humör kan jag dra de värsta.

[Negi]

Tokyopop är ett skämt. Jag tycker synd om alla de BRA översättare som har jobbat för det slakteriet och fått sina noggranna översättningar förvandlade till oigenkännlighet. Jag har hört många skräckhistorier om allt från missförstånd, ren och skär censur till allmänt klåpaktiga "adaptioner". Nån gång när jag är på humör kan jag dra de värsta.

Va på humör nu! Låter ju riktigt intressant :)

[My]

Ok. Två saker som jag hört från översättaren i fråga personligen:

 

1. Missförstånd i Gravitation-romanen (ur minnet):

 

"The power of love helped our newest single take the top spot on the music list."

 

blev i Tokyopops version:

 

"Our newest single, 'The Power of Love', took the top spot on the music list!"

 

2. Censur i Kino no Tabi aka Kino's Journey-romanen:

 

Colosseumkapitlet: En person blir skjuten i huvudet och en lååång (nästan en hel sida lång) beskrivning av hur hjärnsubstans skvätter över folket runtomkring, kaoset som uppstår och hur folk kräks av lukten.

 

Blev i Tokyopops version en mening lång och totalt oblodig.

 

Behöver jag ens säga att översättaren (samma i båda fallen) var rosenrasande? Ingen hade ens brytt sig om att rådgöra med honom i något av fallen.

[Mr Michael]

2. Censur i Kino no Tabi aka Kino's Journey-romanen:

 

Colosseumkapitlet: En person blir skjuten i huvudet och en lååång (nästan en hel sida lång) beskrivning av hur hjärnsubstans skvätter över folket runtomkring, kaoset som uppstår och hur folk kräks av lukten.

 

Blev i Tokyopops version en mening lång och totalt oblodig.

Kanske därför de inte fick ge ut flera böcker i serien? Nästan så jag gläds åt den saken när jag hör (eller läser, men vad farao) sådant här.

 

Och när jag läser Gravitation får jag ofta en känsla av att de skrivit om dialogen för att vara mera färgstark. Mindre Hemingway och mer Warren Ellis, så att säga. När Shuichi säger "I'm usually into the entire They call us lonely when we're really just alone thing" så får jag känslan av att han i originalet helt enkelt sa "You know, usually being alone doesn't bother me" eller nå't sån't. Kan ju förstås vara min Tokyopopradar som går haywire, men jag vet inte. Får väl ta och jämföra med den svenska översättningen.

 

Men låtom oss icke förtvivla, utan minnas när journalister frågade Raymond Chandler om han gillade vad filmerna hade gjort med hans böcker. Han bara visade på böckerna med sin arm och sade "De har inte gjort något med dem. De är här, lika bra som alltid." Samma sak med manga, originalet finns ju alltid.

 

Ett till Tokyopop-exempel: I Sailor Moon måste Usagi (Annie, alltså) stå utanför klassrummets dörr och vänta som straff för att hon kommit försent. Men i Tokyopopöversättningen skriver de om dialogen så att man får intrycket av att hon står innanför dörren och försöker förklara sig!

 

Nu till något nytt: Är det bara jag, eller använder översättaren Masako Hayakawa Thor namnen oftare än i originalet? I t ex Sugar Sugar Rune säger de "Hej, Chocolat!"

"Hej, Houx och Saule!"

"Vad gör du, Chocolat?"

"Ja, sysslar du med något lurt, Chocolat?"

"Sådant kan orsaka allvarlig skada, Chocolat." Et cetera. Och i Tokyo Mew Mew har jag också märkt denna trend att lägga till karaktärernas namn i slutet av meningar.

[My]

Det där med att behålla namnen är nog inte sååå konstigt. Japaner tilltalar ju varandra med namn istället för ord som "du", så översättaren får själv avgöra hur mycket man vill skala bort i den svenska dialogen. Jag tror helt enkelt bara att det är hennes översättarstil. Jag fick en gång för länge sen höra av BC att hennes språk i översättningarna går hem väldigt mycket hos de yngre läsarna, och både Mew mew och Sugar Rune är ju riktad främst till yngre.

 

Och appropå din Tokyopop-radar så är det säkert rätt om den ger utslag. Den där sortens upphottad dialog är deras specialitet. För det mesta tycker jag att dialoger i manga brukar låta lite mer jordnära i originalet, om det inte är en väldigt stilmedveten serie vill säga.

 

Det irriterande är att Tokyopop har så varierande kvalitet. Jag tycker att deras översättningar av serier som Kodocha, Suppli, Happy Mania mfl har funkat hemskt bra, medan andra serier känns som om de har släpats genom ett träsk, så mycket stinker de. Man kan aldrig på förhand veta om man får något som hanterats väl eller ej.

[Negi]

1. Missförstånd i Gravitation-romanen (ur minnet):

 

"The power of love helped our newest single take the top spot on the music list."

 

blev i Tokyopops version:

 

"Our newest single, 'The Power of Love', took the top spot on the music list!"

Wow, hur gick det med resten av översättningen då? Såvida låten inte hette just Power of Love så platsar den där inte alls och kommer ju endast att konfundera läsare.

[My]

Wow, hur gick det med resten av översättningen då? Såvida låten inte hette just Power of Love så platsar den där inte alls och kommer ju endast att konfundera läsare.

 

Felet upptäcktes ganska fort av fansen så att säga... Det tråkiga med det hela är att den här sortens redaktionella klåperier nästan alltid reflekterar dåligt på översättaren, vilket i det här fallet var oförtjänt.

 

Fast sen har ju TP anlitat gräsliga översättare som antingen inte kan språket eller helt enkelt tycker att det är ok att skriva om. De första översättarna (som i båda fallen senare ersattes av mer kompetent folk) för både Petshop of Horrors och Getbackers lyckades totalt sabba sina översättningar.

 

I Petshop of Horrors lyckades översättaren förvandla en tvåkönad person (tänk amfibie, eftersom serien har djurtema) till en vanlig transa. Det krävde att han skrev om all efterföljande dialog på temat amfibier som byter kön när naturen kräver det till något helt annat, som inte ens i bästa fall kunde ses som en tolkning av originaltexten.

 

I Getbackers fick översättaren det till att en av killarna som dyker upp var en tjej och kallade "henne" för "sömmerskan", vilket inte riktigt var korrekt. Det är nämligen en kille som slåss med trådar. :(

[Hikari no Hohenheim]

Undrade just när GetBackers skulle nämnas. Maken till omotiverad omskrivning har jag aldrig sett; alla skulle snacka gangsterspråk och svära som sjömän, även Ginji. Efter bok 3 blev det bättre, men ändå långt ifrån perfekt. Vore trevligt om det kom en svensk översättning, för jag vill gärna läsa den serien.

 

Angående romanöversättningen av Kinos Resa (som jag bara inte kan begripa varför de behöll den japanska titeln på) tycker jag den i övrigt håller måttet. Tokyopops romaner har jag själv aldrig haft några problem med; Slayers blev så bra som den kunde bli (förutom att de inte kunde komma på någon bra engelsk term för Mazoku), och De Tolv Kungadömen översattes av ingen mindre än Alexander O. Smith, som bland annat översatte Final Fantasy XII.

[Negi]

I Petshop of Horrors lyckades översättaren förvandla en tvåkönad person (tänk amfibie, eftersom serien har djurtema) till en vanlig transa. Det krävde att han skrev om all efterföljande dialog på temat amfibier som byter kön när naturen kräver det till något helt annat, som inte ens i bästa fall kunde ses som en tolkning av originaltexten.

Jämförde just Tokyopops översättning med en scanlation och efter som att scanlations sällan skiljer sig särskilt mycket från grundmaterialet (på både gott och ont) och att ändra personers roller/betydelse var något som verkade vara genmensamt för alla karaktärer i Tokyopops översättning. Förresten, det var inte Count D som var personen i fråga eller? I så fall känner jag mig smått lurad.

[My]

Jämförde just Tokyopops översättning med en scanlation och efter som att scanlations sällan skiljer sig särskilt mycket från grundmaterialet (på både gott och ont) och att ändra personers roller/betydelse var något som verkade vara genmensamt för alla karaktärer i Tokyopops översättning. Förresten, det var inte Count D som var personen i fråga eller? I så fall känner jag mig smått lurad.

 

Det här var i den 4:e volymen, och personen i fråga var en sidokaraktär som handlingen kretsade kring i ett av kapitlena i den volymen. Själv hade jag precis läst klart serien på japanska när jag läste just volym 4 på engelska. Jag trodde knappt mina ögon när jag läste översättarens hopkok. Om till och med en mer eller mindre novis som jag på den tiden kunde förstå dialogen utan problem, så kan jag inte annat än att dra slutsatsen att översättaren censurerade det med flit.

 

Angående romanöversättningen av Kinos Resa (som jag bara inte kan begripa varför de behöll den japanska titeln på) tycker jag den i övrigt håller måttet.

 

Ja, Andrew är en mycket bra översättare. Han gjorde även ett bra jobb med sina bidrag till FAUST. Möjligtvis har han lite väl styltigt språk ibland, men det har jag överseende med.

 

Appropå inget, så har TP inte gått ut med varför de blev av med rättigheterna till Kinos resa, men det troligaste är väl att de ordnade om ordningen på kapitlena utan att rådgöra med förlaget och författaren först. Censuren finns mig veterligen bara på ett ställe, så det lär knappast ha upptäckts av det japanska förlaget. Stackars Andrew hade översatt upp till bok 4, och det är alltid lika tråkigt när sånt man lagt ner tid och möda på inte blir utgivet. :(

 

Och än en gång appropå ingenting, så kan jag väl påpeka att Tokyopops översättare har sämst betalt i hela branschen i USA.

[Mr Michael]

Det där med att behålla namnen är nog inte sååå konstigt. Japaner tilltalar ju varandra med namn istället för ord som "du", så översättaren får själv avgöra hur mycket man vill skala bort i den svenska dialogen. Jag tror helt enkelt bara att det är hennes översättarstil. Jag fick en gång för länge sen höra av BC att hennes språk i översättningarna går hem väldigt mycket hos de yngre läsarna, och både Mew mew och Sugar Rune är ju riktad främst till yngre.

Att det bara är hennes stil gör mig glad att höra; :) jag ogillade tanken på att det skulle vara en felöversättning. (För när en manga väl blivit felöversatt är man fast med det ett tag...) Speciellt med tanke på att hon inte ger en några skäl att klaga för övrigt. Stor skillnad från Björn Åström som skötte den svenska översättningen av Time Stranger Kyoko. "Kyoko Suomi, det är vem som har gjort det här!" är inte repliker som en översättare ska svänga sig med, om ni ursäktar att jag är oförskämd... Och att bebis-Kyokos talfel kommer och går som [insert snuskig vitsighet of your choice] i slutepisoden i bok ett är inte så bra det heller... Kanske var det så i originalet också, men då är det ju, likt ett stavfel och andra misstag, något det bara är taskigt att lämna kvar.